lördag 30 juni 2012

Almedalen, politiken och lobbyisterna



I morgon kväll tar jag nattbåten till Visby och Almedalsveckan, "Sveriges största demokratiska mötesplats", som den kallar sig. En vecka full av seminarier, politiska tal, blogginlägg på LO-bloggen, twittrande (om nätet håller), möten med gamla vänner och nya människor. En politisk och samhällelig "marknad" där politiker, journalister, PR-folk, intresseorganisationer, företag och andra bildar en jättelik samtals- och diskussionsklubb under en vecka. Jag är Almedalsälskare. Jag tror att veckan har ett stort värde för demokratin och för det som kallas "det offentliga samtalet", med ett värde som möjligen är svårt att räkna i siffror.

Men visst finns det avarter och kanske till och med en hel del rena tokerier. 2010 tyckte jag att Feministiskt Initiativ stod för ett sådant: Pengabränningen, av 100 000 kronor mitt på torget framför Hotell Visby. I dagens SvD finns en artikel om andra avarter av Almedalsveckan. 30 statliga myndigheter finns på plats och tänker där spendera över 7 miljoner på närvaro, information och aktiviteter.

För egen del menar jag att pengarna i sig inte är problemet. Att myndigheter finns del i ett viktigt offentligt samtal, presenterar sina verksamheter och lyfter viktiga frågor från sina områden är en del av Almedalen. Det man däremot måste reagera på är uttalade syften att "påverka politiker och beslutsfattare" och detta i egenskap av myndighetsföreträdare. Myndigheter ska utföra det myndighetens uppdragsgivare har ålagt dem i budgetbeslut, regleringsbrev och förordningar, inte bedriva lobbyverksamhet med skattepengar i syfte att påverka skattebetalarnas företrädare, det vill säga politiker. Mot den bakgrunden är det kanske inte orimligt med aktiviteter som Martin Borgs uppmaning att granska slöseriet under veckan. "Och vinn en resa till London"...

Årets Almedalsvecka kommer att vara full av seminarier och informella möten där syftet är att påverka, lyfta en fråga på den politiska dagordningen och redovisa åsikter och förslag som man har som organisation eller företag. 1 814 anmälda evenemang finns i kalendariet. "Politikerveckan" har det kallats och det stämde möjligen när Olof Palme startade den genom sina årliga tal. Idag är bilden en annan. Av evenemangen står partierna för tre procent och "politisk organisation" för fyra. I övrigt ser det ut så här:

Fördelning av antalet evenemang per arrangörstyp (jämfört med 2011)
Annan organisation 18%(-4)
Facklig organisation 7% (+1)
Företag 18% (+-0)
Intresseorganisation 27% (-2%)
Politisk organisation 4% (+2)
Riksdagsparti 3% (+-0)
Stat, kommun och landsting 14% (+2)
Övriga partier 1% (+-0)

För mig är ändå partiernas dagar, partiledartalen och det som sker runt omkring dessa själva hjärtat under veckan. Det är långt till valet 2014. Men läget i opinionen, regeringen som släpar efter och en socialdemokrati som möts av ökat förtroende gör Almedalsveckan till en startpunkt för en lång valrörelse. I talen kommer partiernas viktigaste frågor att få stort utrymme. Mediegenomslag är viktigt men också tydliga signaler till de egna sympatisörerna.

Kritikerna har på sedvanligt sätt höjt sina röster mot Almedalsveckan. Där är Staffan Doppings text en bra replik. Han skriver idag på SvT Debatt om alla invändningar: "De framförs ofta av personer som antingen sedan många år har valt att inte vara på plats i Visby eller av dem som anser sig tillhöra den grupp som är ”dåliga på att mingla”."

Den som känner där där kärleken till Almedalen har ändå anledning att ta en del av kritiken på allvar och att se det som konstruktiva förslag till hur veckan kan utvecklas och demokratin fördjupas ännu mer. Agenda PR skriver på SvT Debatt om hur uppdrivna priser och kostnader kan hindra ideella organisationer utan resurser att delta. Röster som är lika viktiga som de etablerades röster kan komma att tystna i ett alltför "kommersialiserat" almedalsarrangemang.

Oavsett vad man tycker drar Almedalsveckan igång. Oavsett om man som jag finns där hela veckan eller bara åker dit för ett visst event så har man trots allt med sin närvaro bidragit till något värdefullt för det politiska samtalet och för demokratin i Sverige. Att det därtill kommer ett antal inslag av mer lättsam natur kan kanske förkastas och fördömas av en del. Men det handlar i grunden om möten mellan människor, mellan medier, politiker och organisationer. På många sätt kan även de mer "trivsamma" inslagen under veckan vara väl så viktigt för svensk demokrati som ett aldrig så välarrangerat seminarium.

Mer läsvärt:
- Expressen, Jenny Madestam, "Ge oss fler Almedalen".
- Expressen,  Isobel Hadley-Kamptz "Utan tillträde"
- DN intervjuar bla Jonas Morian.
- DN om myndighetssatsningar.
- Röda Berget, "Därför är jag i Almedalen".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 29 juni 2012

Opinionsläget inför Almedalsveckan

Det får bli en ny mätning av väljarnas åsikter om partierna som drar igång mitt bloggande efter någon vecka av frånvaro från bloggen. Nästa vecka åker jag och tusentals andra till Visby. "Politikerveckan" i Almedalen ramas in av ett politiskt stämningsläge i Sverige som bådar gott för oppositionen och socialdemokratin och som borde ge mer än nervpirr hos allianssympatisörer.

I dagens mätning från DN/Ipsos är "de rödgröna" nära egen majoritet med 49,2 procent av väljarstödet, att jämföras med allianspartiernas 45,7. Socialdemokraterna får 34,4, en liten nedgång, Moderaterna 30,7. En liten scenförändring hos de mindre allianspartierna sker i och med att Centern nu blir största "småparti" hos de borgerliga med 5,7. Folkpartiet tappar hela 1,6 procent medan Kd, nu ganska ovanligt, lägger sig över riksdagsspärren. Miljöpartiet går framåt till 9,5 och Vänsterpartiet placerar sig på 5,2-nivån.

Almedalsveckan genomförs således i en politisk miljö där förtroendet ökar för oppositionen. Vi såg tidigare i veckan en undersökning om förtroendet i enskilda frågor: (S) kammar hem segern i fyra av fem på topplistan. Sjukvård, skola, jobben och äldreomsorgen. Samtidigt möts regeringsalliansen av skarp kritik från tunga vänner: Svenskt Näringslivs Urban Bäckström menade i gårdagens SvD att "Vi lever i en tid när politiken står still" och exemplifierar med att det inte kommer några propositioner och riksdagsutskott ställer in sina möten. Idag får Bäckström stöd i den analysen av LOs Karl-Petter Thorwaldsson. "Sverige har gått i baklås " samtidigt som vi har massarbetslöshet" menar han och efterlyser breda överenskommelser för att få fart på jobb och tillväxt.

Om den socialdemokratiska framgången kan sägas att den har kommit utan några större omarbetningar av politiken, än så länge. Konkretiseringar blir det, precis som för alliansen, i höstens stora budgetmotion och proposition. Däremot verkar det trots att som att väljarna med sina positiva omdömen om S-politiken har lyckats uppfatta ett antal viktiga ståndpunkter. På regeringssidan tycker jag att två saker illustrerar läget ganska träffande. I intervjun med LOs ordföranade säger näringsminister Annie Lööf "att hon förstår näringslivets otålighet och behovet av långsiktiga spelregler. Hon påpekar att Centerpartiet har egna förslag..." Några besked om allianspolitiken i sin helhet ges inte.

Den andra bilden som får illustrera läget hämtar jag från Moderaterna. Igår presenterades  ännu en rapport. Men inget om den egna politiken. Inga besked från de många arbetsgrupper som sägs jobba med framtidens politik. Ännu en rapport med negativa påhopp om (S)-politiken som sägs hota jobb och välfärd. De väljare som ska bedöma politiken och i valet 2014 välja riksdagsmajoritet och därmed regering verkar som sagt och som syns idag ändå ha förtroende för det Moderaterna gör skräckhistorier av.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 19 juni 2012

Rätt till heltid inget hot mot den svenska modellen

I dag skriver tre moderata företrädare en replik om rätten till heltid. Inlägget kommer därför att Lasse Dahlberg och Carin Jämtin, båda (S), i helgen skrev om frågan med löfte att heltid till anställda inom kommun och landsting. Därtill utlovades rent allmänt en förbättring av (S) sätt att agera som arbetsgivare. Fler förbättringar, som tryggare anställningsformer och satsningar på arbetsmiljön, utlovades. En artikel som har flera positiva budskap till den som väntar på att mer ska hända snabbare för bättre villkor i arbetslivet.

I repliken menar de moderata företrädarna med partisekreterare Kent Persson i spetsen att kravet är berättigat men inte ska lagstiftas om. Nu skriver inte Dahlberg/Jämtin detta. Just därför måste Kent Persson m.fl. hänvisa till ett äldre uttalande från Håkan Juholt för att kunna argumentera emot. (S) sätter ju i stället en högre ribba för sitt eget sätt att agera som arbetsgivare och det är verkligen på tiden.

I repliken lyfter man fram det som passar. Man citerar Dahlberg/Jämtin när det gäller brister på heltidsreformer i S-kommuner men utelämnar att dessa faktiskt ligger före borgerliga kommuner där 75 procent inte har någon överenskommelse om rätt till heltid.

Det är utmärkt att (S)-ledningen nu bestämmer sig för att på allvar jobba för att bli "mönsterarbetsgivare". Men frågan om rätt till heltid berör många fler än inom kommuner och landsting. Inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen jobbar 4 av 10 anställda deltid.  Samtidigt avgör arbetstiden så mycket annat i livet som lön och möjligheterna till en aktiv semester. Jag utesluter för egen del inte att gårdagens rapport om brister i LO-medlemmarnas semestermöjligheter hänger ihop med påtvingade deltider och därmed sämre ekonomiska möjligheter. Det har också en koppling till sämre arbetsmiljö och stress, som ofta drabbar just dem med sämre anställningsvillkor.

I dagens replik av moderata företrädare påstår man att ett krav på schysstare arbetsvillkor i form av rätt till heltid är något som "allvarligt utmanar den svenska modellen". Det är lovvärt att partiet säger sig värna parternas rätt att teckna avtal. Samtidigt är frågan var gränserna ska sättas. Redan idag är arbetsmarknaden en mix av lag och avtal och det är knappast så att en normgivning av anställningsformer inte bara i form av tillsvidare- eller visstid utan också i form av heltidsangivelse är det stora hotet mot den svenska modellen och kollektivavtalens betydelse. Det känns mer som om moderaterna försöker smita undan från att göra allvar av sina tidigare tal om rätt till heltid.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 18 juni 2012

Varför växer det Fas 3 som riksdagen vill stoppa?

Bild, SvT

Riksdagen har tyckt att den så kallade "sysselsättningsfasen" i arbetsmarknadspolitiken är dålig. Därför, menar riksdagsmajoriteten, ska regeringen stoppa eländet. Det är nog en inriktning som har stöd av många. Fas 3, som det tidigare kallades, är inget värdigt inslag i en arbetsmarknadspolitik värd namnet. Men Fas 3 växer, visar nya siffror. SvT Rapport rapporterar att den tredje fasen nu är större än Sveriges största företag. Detta trots riksdagens beslut.

Varför blir det så? Ja, den som går tillbaka något i historien, till början av 2012, vet att regeringen menar att inte finns någon bättre arbetsmarknadspolitik än den som man själv bedriver. Det uttalade regeringsföreträdaren och statssekreteraren Bettina Kashefi på ett seminarium av LO om fas 3. Kritiken mot åtgärden haglar - Regeringen ser inget bättre att hitta på. Frågan är om det finns andra syften än de uttalade?

Med en stor "armé" av arbetslösa som har sämre anställningsförhållanden och villkor än vad man borde kunna kräva, kommer kraven på nästa jobb, det riktiga jobbet, att mildras. Människor som blir hänvisade till en åtgärd utan schyssta villkor och ofta utan rimligt meningsfulla aktiviteter kommer att ställa mindre krav för att ta ett jobb. Mindre krav och beredskap att ta ett "riktigt jobb" för lägre lön.

Och hur är det med den som redan har ett jobb men har lite sämre villkor? Om hotet finns att om jag blir av med jobbet i stället för en schysst ersättning vid arbetslöshet drabbas av åtgärder som fas 3 i stället för rimlig a-kassa eller en åtgärd med utbildning som stärker en själv i konkurrensen om jobben? Följden kan bli tystnad. Tystnad i kraven på arbetsmiljön. Tystnad i kraven på rimligare anställningsvillkor. Tystnad i kraven på en lön att leva på eller på en rätt till heltidsjobb. Tystnad framtvingad av ett cyniskt spel med de arbetslösa där ständigt sämre villkor är insatsen.

Det är inte värdigt Sverige med den politiken. Vi ska ha arbetsmarknadsinsatser som har schyssta villkor och rimliga ersättningar. Vi ska konkurrera med kvalitet och kunskapsinnehåll, inte genom att skapa en låglönemarknad. Därför måste åtgärder som Fas 3 också fasas ut.

Det handlar också om politik. Den som har hängt med i svängarna om statsministerns uttalande om "etniska svenskar mitt i livet" vet hur känsligt det är när regeringens misslyckade jobbpolitik tas upp. Varje arbetslös som kan pressas bort ur statistiken och i stället räknas som "sysselsatt" mildrar det synliga misslyckandet, verkar regeringen tycka. Jämförelsen kommer alltid med 2006 då Borg och Reinfeldt talade om "massarbetslöshet". Med över 30.000 "inpetade" i Fas 3 hjälps statistiken upp något, misslyckandet framstår lite mindre. Verkligheten blir inte bättre för det, vare sig för de arbetslösa eller det egentliga, negativa resultatet av den så kallade "arbetslinjen".

Mer: SvT, hela Fas 3-granskningen,  Aftonbladet, Ledarbloggen, Göran Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 17 juni 2012

Tre förklaringar till (S) och Löfvens opinionsframgångar

Min första tanke var: "Ju mer moderater och andra kastar glåpord på Löfven och (S) om att partiet saknar politik, desto mer stöd får (S) i väljarkåren". Att dagens SIFO-mätning ger Socialdemokraterna 38,8 procent i  väljarstöd kan ha fler förklaringar.

-  (S) har faktiskt en politik som uppfattas av väljarna och som ger ett växande stöd. Det kan handla om jobbpolitiken med satsning på forskning och innovationer och på vettigare utbildningsinslag i arbetsmarknadspolitiken än dagens regering presterar. Det kan handla om skolpolitiken där väljarna ser mer konstruktiva förslag för att vända skolans negativa utveckling än bara "hårdare tag" och mätning av resultat.

- Väljarna dömer andra saker än konkret politik: Värderingar och färdriktning betyder minst lika mycket som hur ett parti ställer sig i enskilda frågor. Väljarnas upplevelser är möjligen att Sverige glider alltför mycket till höger, med alltför stora klyftor i samhället. Förtroende kan också grundas på annat, som företrädarna i sig. Stefan Löfven och Magdalena Andersson har vunnit förtroenden efter sina framträdanden och det gynnar (S).

- Kontrasten mellan (S) och Alliansen gynnar S. Den regeringsallians som började sitt "värv" med att tala visioner om jobben har inget mer att ge när möjliga skattesänkningar har genomförts. Det blir passivt, det blir idélöst och det blir förvaltande.

Dagens SIFO är snudd på slutsammanfattning av den politiska våren. Det blir lite paus över sommaren, med Almedalsveckan som undantag. Väljarna själva går in i semestertankar och semesterfokus. Det är inte alls otroligt att mätningen anger hur läget ser ut i höst.

Varje parti och de två blocken har sina utmaningar. (S) med ett stöd nästan i nivå med de mål om 40 procent man hade för valresultatet 2010 kräver "leverans" av konkret politik. Det sker, som för regeringspartierna, i höstbudget och motion till riksdagen om densamma. För Reinfeldt är problemen under stark uppsegling. 27,6 i dagens mätning och tre övriga allianspartier på låga nivåer. Fortfarande ligger Kristdemokraterna under riksdagsspärren och Centern har svårt att lyfta, i dagens mätning dock med 0,3 procent till 4,8. Några händelser den senaste tiden visar att partierna måste skjuta bort allianssamarbetet i alla fall tidvis, för att nå fram med den egna profilen. Det kan upplevas som en återgång till det gamla då borgerligheten upplevdes som splittrade.

Valdagen 2014 är mer än två år bort. Oerhört mycket hinner inträffa i politik och väljaropinioner. En väljarmätning är inget valresultat! Det bör inte hindra S-sympatisörer från att glädjas åt att partiets möjligheter att prata politik, att föra samtal om framtiden med väljarna och att arbeta fram en stark och förankrad politik inför nästa val blir mycket lättare i dagens läge än med tidigare krislägen före partiledarskiftet.

Mer: SvD, grafik,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

fredag 15 juni 2012

Facket behövs - Om makten över jobbet ska erövras

En rapport. Två journalister. Två slutsatser. LOs rapport om friheter och förmåner i arbetet presenterades i går av LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Två av de journalister som bevakade pressträffen var Sanna Rayman på SvD och Ingvar Persson på Aftonbladet. De har, minst sagt, olika perspektiv i sina texter om rapporten.

Sanna Rayman skriver: "Tidsserier – det är bra det! Så säger vi till varandra, jag och kollegan på Aftonbladet , Ingvar Persson, när vi travar bort från LO-borgen. Väl på redaktionen får Sanna till sitt perspektiv. En fundering om varför LO lyfter fram ofriheter och frånvaro av förmåner utan att samtidigt ha kartlagt vilka förmåner och friheter som LOs medlemmar själva ser som viktiga. Om detta kan man möjligen reflektera. Men det förtar inte kraften i beskrivningen av arbetslivet. Det förtar inte den ilska man kan känna över så stora skillnader. Att SvD-ledaren inte med en rad lyfter det perspektivet är förstås trist.

Ingvar Persson har ett annat anslag, mer närliggande mina egna och även rapportförfattarnas tankar. En bild av klassamhället 2012. En bild av ett samhälle och ett arbetsliv där en högre lön också för med sig mer frihet och fler förmåner och omvänt: Mindre lön ger mindre frihet. En bild av arbetslivet där makten över detsamma ökar i takt med lön. En bild av ett större mönster som inte bara gäller lön utan även arbetsmiljöproblem och arbetsskador. Om detta ämne finns många rapporter, exempelvis från GS-facket.

På 80- och 90-talet, skriver Ingvar Persson, stod f­rågor om arbetets organisation, ett utvecklande arbetsliv och ­inflytande högt på både den ­politiska och den fackliga dagordningen. I dag har både kraven tystnat, inte minst från den fackliga rörelsen. Det är dags att åter börja ­prata om det goda arbetet.

Så rätt. Jag minns 80-talets "Utvecklingsavtal" mellan LO, PTK och SAF som byggde på idén att med större inflytande och makt i jobbet skulle också den anställde "prestera" bättre. Formellt ett avtal för att precisera hur MBL skulle tillämpas på arbetsplatsen. Värderingsmässigt ett avtal som handlade om det positiva med ökad makt över sitt arbete. Därför var också arbetsgivarna med på tåget, i alla fall så långt det gällde att skriva det i avtal. Det var då det.

LOs ordförande signalerade redan i sitt installationstal att frågor om makt och inflytande måste återföras till "dagordningen". Kålle sa:
Vad bestämmer villkoren på svensk arbetsmarknad? Vad är det som avgör hur vardagen ser ut förvåra medlemmar? Vad är det som gör att utsattheten och otryggheten, stressen och pressen pådem som finns i arbetslivet har ökat? Svaret finner ni i det här talets första ord. Makt. Det som slutligen bestämmer relationen mellan enarbetsgivare och en anställd handlar om detta. Det måste vi våga prata om. När arbetslösheten ökar, ökar också arbetsgivarnas makt. När a-kassan undermineras sker detsamma. När anställningsformerna blir mer otrygga stärks arbetsgivarnas makt. När vårt medlemsantal och organisationsgrad sjunker minskar våra möjligheter att ställa rimliga krav.
Det finns dem som av helt andra skäl än välvilja talar om facket som passé, om löntagare som påstås vilja tala för sig själva utan fackets medverkan och om ett arbetsliv där din makt endast ska ligga i att säga upp dig och byta jobb. Rapporten från LO om friheter och förmåner i jobbet borde tillsammans med lönekartläggningar, arbetsmiljörapporter och annat, ta död på alla sådana resonemang. Att förändra arbetslivets villkor, att förändra löner, förmåner och friheter i positiv riktning också för LOs medlemmar och att utjämna skillnader mellan män och kvinnor och mellan klasser kräver sannerligen det motsatta. En starkare facklig rörelse.

Mer: Ekot, Göran Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 14 juni 2012

Med skrytvalser blir inte vården bättre eller mer jämlik


Igår var det landstingets sjukvårdsdebatt om budget för 2013. Jag tjänstgjorde fram till 16 och kunde således delta i debatt och beslut om vårdbudgeten, men blev avbytt strax innan debatten om framtidens sjukvård startade. Det blev måhända inte några större nyheter i debatten. Ändå tycket jag att det var på en högre nivå än ibland, med ett bra tonläge samtidigt som skillnaderna blev tydliga. Filippa Reinfeldts inledning blev en riktig orgie i självberöm om hur allt är bra i sjukvården, om "historiska satsningar" och om en duktig alliansledning.

Jag talade själv i ett kort anförande för det S-märkta budgetförslaget med utgångspunkt från jämlik sjukvård. Där utgick jag från målet om vård efter behov och på lika villkor och var tydlig med att detta aldrig kommer att uppnås om det inte bygger på insikten att det också kräver resurser efter behov, det vill säga olika resurser beroende på sjukdom och hälsoläge.

Vårdval Stockholm har förvisso gett fler vårdcentraler. En del av dessa hade förstås behövts ändå eftersom befolkningen växer. "Volymökningar" kallar vi det i Huddingepolitiken och det är knappast något att skryta över att man tillgodoser. Utöver det har några "extra" startats och många av dem i områden som redan har haft ett bra utbud.

Men vårdvalet i primärvården har inte, som en del tycks tro, fått Stockholmarna att rumla runt i glädjeyra. När vår egen förvaltning visar hur stockholmarna ser på tillgänglighet och förtroende för vården, är det rätt att utvecklingen går åt rätt håll. Men så har det varit under hela den mätperioden från 2001 som redovisas och faktiskt kraftigare förbättringar 2001-2006. Även om utvecklingen har gått vidare i ljusare färgen så kom ett litet tapp förra året i synen att man har "tillgång till den vård jag behöver". Detta trots vårdval.

Vi talade för ett budgetförslag som ersätter nuvarande vårdersättningar med ett som tar större hänsyn till vårdbehov. Vården kan inte styckas sönder alltför mycket, vårdkedjor måste hålla ihop. Valfriheten idag gäller "husläkarmottagningar". Men det är alltför begränsat. Det borde utvecklas mer valfrihet att också välja särskilda kompetenser som äldrevårdscentraler eller barninriktning på vården. Vården måste styras om till mer förebyggande insatser. Det måste också finnas utrymme för det under ett besök i vården.

Det "haglar" rapporter och mätningar om hälsoskillnader och om att resurserna inte fördelas efter behov. Södra länet är missgynnat. Det som i majoritetens tal om "fler läkarbesök" beskrivs som en framgång kan lika gärna beskrivas som att vården anpassar sig till att jaga just enstaka, många och korta besök till doktorn, allt för att få ekonomin att gå runt. Därmed hinner man inte med det som krävs för kroniker och för dem med mer komplicerad ohälsa. Styrningen leder fel när den tränger bort distriktssköterskan eller sjuksköterskan till läkaren, allt för att ersättningen ska bli så hög som möjligt. Det krävs mer vårdresurser i områden med högre ohälsa. Idag styr producenterna själva och etablerar sig gärna i friska stadsdelar där de korta, okomplicerade besöken blir goda intäktskällor.

Annars innehåller S-förslaget ett grepp som jag tror att folk uppskattar. Tidssatta, konkreta mål för vad vi vill uppnå inom olika områden i vården. Det utgår från en huvudinriktning som handlar om forskning, innovationer och utveckling, om kvalitetssäkring och uppföljning, om fler vårdplatser och effektivare vård. Att dessa och fler goda förslag röstades ner i går kan bara åtgärdas på ett sätt: En ny majoritet vid landstingsvalet 2014.

Mitt anförande i webb-TV, efter ca 4.40 in i sändningen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 13 juni 2012

Jobb, skola och regeringsfråga i dagens partiledardebatt?


Dagens partiledardebatt hålls i en politisk inramning som onekligen ger en del spänning. Alliansregeringen är efter i opinionsmätningarna. Den regering som redan vid sin återkomst 2010 saknade majoritet i riksdagen är enligt dessa pejlingar av väljarsympatierna ännu svagare. Debatten sker i svallvågorna efter några dagarnas gräl mellan allianspartierna. En till synens simpel fråga om en myndighets vara eller borde vara har fått två av de tre småpartierna att reagera. Kristdemokrater och centerpartister som hotas få sparken från riksdagen måste skapa egna profiler.

Och störst och viktigast: Partiledardebatten kommer att handla mycket om jobben. Där är inramningen särskilt svår för alliansregeringen. Retoriken från före valet var att arbetslösheten i princip inte skulle finnas längre. Det gör den. Den är till och med något högre än när Reinfeldt tog över 2006. Då kallades läget av Reinfeldt och Borg för "massarbetslöshet". Om det var "massarbetslöshet" då så är det "massarbetslöshet nu".

Om detta kommer mycket av debatten att handla, och förhoppningsvis om politiken och alternativen för att vända utvecklingen. Regeringens insatser har varit sänkta skatter som inte har hjälpt till i kampen mot arbetslösheten. Det har varit dyra insatser där kritiker redan i förväg har signalerat att det inte kommer att ha effekter. Så kan också Arbetsförmedlingen, som i gårdagens prognos, skriva:
Det totala antalet inskrivna arbetslösa som ingick i någon av grupperna utomeuropeiskt födda, funktionsnedsatta, äldre 55 - 64 år samt de med högst förgymnasial utbildning bedöms öka till 250 000 vid slutet av år 2013. Det antalet har mer än fördubblas på fem år och är därmed bland det högsta i historien
Så skulle det inte vara, lovade Reinfeldt. I försöken att räkna om statistiken slant tungan och vi hade enligt moderatledaren en låg arbetslöshet sett till "etniska svenskar mitt i livet". Uppståndelsen gjorde att hela partiet sattes på fötter för att rädda Reinfeldt: "Vi vill lyfta samhällsproblem" sa man. Inget nytt problem, dock,däremot ett område där den negativa utvecklingen är särskilt tydlig under Reinfeldts tid vid makten. I gruppen med utländsk bakgrund har arbetslösheten stigit från 11 till över 14 procent, enligt uppgifter i Ekots lördagsintervju senast.

(S) kommer i dagens debatt inte att företrädas av Stefan Löfven. I stället är det Mikael Damberg som ska står för det största oppositionspartiets röst i kammaren. Förutom konkreta förslag för jobb, innovationer, forskning och utbildningsinsatser i arbetsmarknadspolitiken kommer säkert hans anförande att ta upp skolan och de ökade klyftorna. Partiet har i åtta punkter lanserat förslag för att vända en negativ utveckling av skolans resultat. Idag presenteras ett till, skolplikt eller kanske mer positivt uttryckt, möjligheter att på sommartid plugga ikapp om man ligger efter. Den politiken kommer att ställas mot en skolpolitik märkt Björklund. Där är hårda tag, mätning av kunskaper och acceptans av växande klyftor något som präglar politiken.

Oavsett om man vill eller inte kommer säkert regeringsfrågan upp. Damberg kommer att få frågan med vem (S) ska regera. Jag hoppas att han hänvisar till att valdagen och väljarnas dom måste få komma före besked i den frågan. Att det trots det formella avbrottet i det rödgröna samarbetet är mest naturligt även efter valet är en sak. Men det avgörs också av hur det parlamentariska läget ser ut och hur det påverkar partiers sätt att resonera. Och egentligen är frågan just nu farlig även för Reinfeldt. Vem ska han regera vidare med om Centern och Kristdemokraterna lämnar riksdagen?

Klockan nio börjar debatten.

mer: AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 12 juni 2012

I skuggan av #stuffkentdid - Twitter som mobbares tillhåll?

Är microbloggen Twitter någon slags källa för outsinlig mobbning, hån och trakasserier? Ja, frågan dyker upp i en artikel av Göran Eriksson i SvD som kommenterar gårdagens "stora" inrikespolitiska grälfråga. I går morse skrev jag själv om den då ganska strikta nyheten som Ekot hade, uppdelat på två: "M vill att ny myndighet granskar äldreboenden". Och så uppföljningen "Moderaternas Kent Persson missade myndighet". Under hela dagen igår debatterades frågan och Kent Persson själv lade ytterligare bränsle till den redan flammande brasan.

Kommentarer på twitter från några aktiva moderater gjorde redan under förra gången Persson var i hetluften, då om massarbetslösheten, en sak av twitterflödet på hashtaggen #stuffkentdid. Det var, menade många, aktiva eller till och med betalda S-företrädare som "hånade" den moderate partisekreteraren. Det antyds också i Göran Erikssons SvD-artikel.

Gårdagens debatt tyder inte på det, även om den som söker inte alls har svårt att hitta S-märkta som har bidragit med tweets. Men där finns andra: Göran Hägglund, först och främst, som svarade Kent Persson direkt. Moderaternas bloggare Maria Hagbom med kommentarer om Kds kritik. Men också med en del andra formuleringar och antydningar om personer som utbrända, något som kanske inte är en lämplig nivå. I raden av texter finns Svenska Dagbladets ledarblogg om "Persson oroväckande Juholtmässig" och DNs Viktor Report om "Vem är mest Juholt". Även moderaternas ansvariga för sociala medier, Thomas Böhlmark, väver förstås in detta med omvänd vinkel och använder det i ett gråtinlägg. Syftet är att kasta skit på motståndaren, beskriva den som "smutsig" och försvara den egna chefen, Kent Persson.

Hur är det med rätten att kritisera? Och hur är det med satirens roll i samhällsdebatten? Och vad måste en offentlig person räkna med att bli "utsatt" för om man tackar ja till en post där det blåser mer än på andra? Kent Persson själv har funnits på nätet i flera år och det är väl ganska tydligt att det är rollen som partisekreterare som nu möter kritik mer än personen Kent. En moderat partisekreterare ÄR en maktperson i Sveriges största regeringsparti.

Till satiren i det här sammanhanget får väl räknas S-märkta AiP-bloggens skapande av "Kent i veckan". Elakt, möjligen. Jag har sett värre, satirmässiga inlägg på exempelvis ledande M-märkta bloggar. Frågan är var gränserna går? Knappast på den nivån AiP-bloggen lägger sig.

Det finns förstås stora anledningar att diskutera Kent Perssons olika utspel politiskt. Om det är detta som en del moderata företrädare vill få bort med hänsyn till "hånade" ledande företrädare så kommer man tack och lov inte att lyckas. Ett politiskt gräl om en myndighet som föreslås trots att den redan är på gång av samma regering ÄR en nyhet att uppmärksamma. En partisekreterare som påstår att egna företrädare aldrig har använt definitionen "massarbetslöshet" förtjänar samma uppmärksamhet och skarp kritik för felaktigheten. Ett parti som skriver om historien ska möta samma hårda kritik. Ett parti som ena dagen skrämmer med 14 000 jobb hotas av (S)-politik, nästa dag säger 18 500 och tredje dagen kör sifferlöst ska ställas till svars. Ett parti och en statsminister som ena veckan säger att sysselsättningen har ökat med 300 000 personer under sin tid vid makten och veckan efter 200 000 måste få frågor om detta. Det är inte att "håna" och vara "elak".

Thomas Böhlmark själv, ansvarig för sociala medier hos moderaterna, lämnar den politiska nivån och skriver om "grammatiskt oriktiga artiklar. Trist men det kommer inte att få mig och säkert inte andra att bedriva politisk opposition om politiska frågor mot det parti som leder regeringen. Där är jag helt tydlig med avsikten. Att försöka vinna väljare för en annan, socialdemokratisk politik och regering. När det gäller satir och hån är det inte min starka sida. Den som vill ta bort satir och mer av "lustiggörande" från och av politiska företrädare må ha det som mål men kommer knappast att nå framgång. Ett samhälle som förbjuder program som Public Service?

Drev och personliga hatkampanjer är en helt annan sak. Vem minns inte moderata kvinnor som utmålade Mona Sahlin som djävul, exempelvis. Mycket annat finns, som ryktesspridningen mot Olof Palme. Det föraktar jag och det vill jag gärna bidra till att det rensas bort ur politiken. Jag tror inte att det är enskilda kanaler som Twitter som själva, på grund av sin tekniska utformning, föder inslag i politiken och samhällsdebatten som vi inte önskar. Visst underlättas det och visst sker saker mycket snabbare. Men "aktörerna" är ofta välkända från andra sammanhang, som när Aftonbladets ledarsida skriver en välmotiverad text om politiken som ligger i Kent Perssons utspel.

Det må inom moderaterna finnas en vördnad för ledningen som aktivister håller sig till. En oskriven (eller skriven?) regel att man inte "rör vid ledarna". Jag och många med mig kommer inte att följa den när det kommer till politisk kritik, politisk opposition och att redovisa fel och brister i det Sverige som moderaterna leder. Vid sidan av det kommer det säkert också att skämtas och göras satir. Det är ett gemensamt ansvar att gränserna inte passeras till över till smutsiga valkampanjer. Det klarar sig svensk demokrati utan.

Mer: Alliansfritt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 11 juni 2012

Nya myndigheter - en för varje alliansparti


Moderaterna föreslår alltså en ny myndighet som redan håller på att inrättas? I ett utspel i helgen bloggar Kent Persson om förslaget och utspelet tas upp av Ekot. Utspelet är ett led i att försöka möta kritiken mot brister i äldreomsorgen. Klantiga upphandlingar och utrymme för vårdgivare som inte har tillräckligt höga kvalitetskrav ska fixas med en ny myndighet, enligt förslag från en politisk allians som hade som vallöfte att minska byråkrati och myndigheter.

Nu finns redan den myndighet som Kent Persson föreslår. Kd verkar lite sura eftersom det verkar vara deras "bäbis". Kds Acko Ankarberg säger om det moderata förslaget.– Jag vet att Kent Persson är ny på sitt uppdrag, men det finns väl anledning att ta reda på vad som hänt innan man går ut och tror att det är något nytt. Göran Hägglund svarar på Twitter ironiskt med att han funderar på något han vill kalla "jobbskatteavdrag".

För övrigt verkar väl också SvTs Rapport och Mats Knutson ha missat den nya myndigheten. I inslaget rapporteras det som ett sätt att möta kritiken mot det som har hänt inom äldreomsorgen. Men med rätta frågar Knutson varför inte uppdraget till Socialstyrelsen räcker. Behövs det så borde detta kunna skärpas, liksom kraven på kommunerna. Och inte minst: de kommunala politikerna måste ta ansvaret. Även de som ivrar för privata alternativ.

Fler: Röda Berget, Alliansfritt, Markus Mattila,
Mer: SvD, SvT med intervju med Kent Persson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 9 juni 2012

Reinfeldt i Ekots lördagsintervju: Det här är moderaternas stora misstag

Förmodligen tar moderatledaren Reinfeldt mer allvarligt än vanligt på varje offentligt framträdande han gör. Opinionsläget tyder på nedgång för moderaterna och en otrygg position för de övriga tre allianspartierna som alla finns i riksdagsspärrens närhet. Oppositionen har medvind och regeringsmakten är hotad. I dagens Ekots lördagsintervju kändes det som en högre grad av stress har infunnit sig hos Reinfeldt. Det är verkligen inte konstigt.

Han fick börja något lugnare och med ett område där han kan framställa sig som ansvarstagande statsman. Europas ekonomiska kris. Grunden för hela Reinfeldts möjligheter att uppträda med viss pondus handlar om ett Sverige med ordning på ekonomin. En bedrift som går tillbaka i tiden, till långt före alliansregeringens maktövertagande. Reinfeldt kunde recensera andra staters budgetläge och luta sig tillbaka ganska mjukt på arvet av ansvarstagande för svensk ekonomi.

Nästa fråga och, tror jag, den längsta tiden, handlade om polisen. En fråga som moderaterna alltid har haft som "profil", som väljarna inte alltid placerar i topp på vad som är viktigt för partival men som om den misslyckas säkert kan påverka val. Tomas Ramberg tog fasta på frågan om fler poliser men färre lösta brott. Inte minst det Reinfeldt talade mycket om, "vardagsbrottsligheten", där resultatet är uselt, trots ökade polisresurser. Ramberg pressade Reinfeldt på det uppenbara: När alliansregeringen inte har lyckats så är det polisens egna misslyckanden. Men då, i opposition, var det S-regeringens tillkortakommanden. Men sammanfattningen är en polis med kanske historiskt höga resurstillskott som är mindre produktiv och löser färre brott.

Det fanns inte en chans för Reinfeldt att klara sig undan frågor om sitt uttalande om arbetslösheten bland "etniska svenskar mitt i livet". Det handlar inte främst om någon rasism att ana där bakom, som en del har antytt. Visst. Räknar man bara "etniska svenskar" när man talar om arbetslösheten som ett problem eller ej så närmar man sig de frågorna. Jag tror inte det är så. Jag är övertygad om att det handlade om att på alla sätt rädda resterna av en misslyckad och förfallen jobbpolitik. Den viktigaste frågan för väljarna i val. En fråga som kan kosta makten.

Om det då talas "massarbetslöshet" så är det ett oerhört hot på flera sätt. Det var det begreppet som Reinfeldt och Borg använda för läget 2006. Det är nu en något högre arbetslöshet, bara det ett misslyckande. Men ställd mot bilden som gavs, att med alliansen så skulle arbetslösheten vara väck, så blir kontrasterna mellan prat och resultat så oändligt mycket skarpare. Därför blir agerandet också ibland som det blev i partiledardebatten när Reinfeldt påstod att 300 000 fler var sysselsatta idag än 2006. Så sent som i dagens Lördagsintervju hade han återgått till siffran 200 000. En vilja att tala antal i stället för andel av en växande befolkning som bara det är att trixa och räkna om. Men Reinfeldt har lyckats trixa upp och ner med en diff på 100.000 på några veckor.

Och så det som Reinfeldt och (m) nu vill "uppmärksamma": arbetslösheten i grupper som är födda utanför Sveriges gränser, ofta utomeuropeiska. Debatten ÄR kokhet. Ännu fler veckor efter Reinfeldts uttalande och efter dagens Lördagsintervju pågår en debatt på Twitter med Per Schlingmann, Anna Kinberg Batra och SvT Aktuellts Margit Silberstein, den senare som också verkar ha tolkat Reinfeldts utspel som ett sätt att förringa arbetslöshet i vissa grupper. Jag tänker på och jag skriver ett tweet i den debatten om alla år som jag har hört moderater förringa och håna satsningar som har haft syfte att just göra något att många med utländsk bakgrund, ofta boende i vissa stora förortsområden, har en högre, ofta mycket högre, arbetslöshet än andra. Detta säger sig nu alltså Reinfeldt ha "uppmärksammat"! Som Tomas Ramberg pekade på i Lörsdagsintervjun: Arbetslösheten i just den gruppen är i snitt över 14 procent, att jämföra med 11  när Reinfeldt tillträdde som statsminister.

När Reinfeldt talar "etniska svenskar mitt i livet" har han helt andra bevekelsegrunder. Att säkra stödet hos en bred och ganska stor medelklass. Utan deras stöd har han ingen chans. Men misstaget ligger i att tro att det råder egoism och "tänk på dig själv" i den gruppen. Misstaget moderaterna gör är att inte se att svenska folket vill minska, inte öka, skillnader. Därför faller också partiets försök att locka väljare med att man fått tusenlappar i sänkta skatter. Därför faller också försöken att visa på låg arbetslöshet i "svenska grupper". Där ligger Reinfeldts stora miss: Bristen på insikt om svenska folkets uppslutning kring värden som solidaritet och jämlikhet, även om man någon gång har röstat borgerligt. Därför faller nu alliansen och därför får de rödgröna partierna, inte minst (S) ett växande väljarstöd.

 Mer: AB, DN, SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kristdemokrater med problem oavsett hur Hägglund avbildas



Det verkar, skriver jag till Göran, inte som din nya profilbild påverkar opinionen i alla fall. "Det kommer, det kommer" blir svaret från Kd-ledaren som efter gårdagens Demoskop har stor anledning att känna oro. Det är en känsla han också borde dela med moderatledaren Reinfeldt.

Göran Hägglund har alltså bytt profilbildTwitter till en något tuffare variant. Om det mest är inspirerat av filmer som Terminator eller Mission Impossible är kanske mindre viktigt. Som Demoskop skriver i senaste mätningen, Hägglunds parti "befinner sig nu signifikant under fyraprocentsspärren", vilket är huvudproblemet. Jag har tidigare skrivit om den trend som Novus diagram visar så tydligt i de månadsvisa sammanställningarna. Det var fram till valet 2010 bara vid enstaka tillfällen som partiet låg under riksdagsspärren. Sedan dess är det endast vid enstaka tillfällen som partiet ligger över densamma. Socialdemokraterna med 35,7 i mätningen från igår är nu mer än tre gånger så stora som Folkpartiet (4,9),  Kristdemokraterna (2,4) och Centerpartiet (4,4) - tillsammans. Moderaterna får i mätningen 30,8,

Visst, Göran Hägglund har försökt. I ett parti som också har skakats av partiledarstrid, har Hägglund ändå gjort ansträngningar att med nya begreppslanseringar hitta en egen plattform inom den allians av borgerlighet som nu tycks kväva alla andra än moderater. "Verklighetens folk-temat" misslyckades rejält och få förstod meningen. På partiets regeringsposter är det också tydligt att man gjort alltför lite. En socialministerpost, Hägglund själv, borde ge större möjligheter. Välfärdsfrågor som äldreomsorg och sjukvård ligger högt upp på väljarnas prioriteringar av sådant de dömer av hos partier när de ska rösta. Kd har inte lyckats använda den basen. På andra områden som bostadspolitiken, är det omvänt noll och intet från ansvarig minister. Där kan partiet inte alls använda regeringspolitiken som exempel på att Kd behövs.

För Reinfeldt är frågan oerhört känslig. Redan ingångsläget är att han leder en regering utan riksdagsmajoritet. Med tre av fyra allianspartier som i alla fall kan känna vibbarna av riksdagsspärren är regeringsfrågan oerhört osäker. Därför borde moderatledaren för sin egen skull sluta pressa (S) och de rödgröna på alternativet. Trots allt ser det väldigt mycket bättre ut för oppositionen än för regeringen, och inte minst bättre än för Kristdemokraterna. Oavsett Hägglunds profilbildsbyte.




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 5 juni 2012

Twitterdebatt, massarbetslöshet och hotet mot regeringsmakten

Senaste dygnet har en het debatt förts på Twitter på hashtaggen #stuffkentdid. Det har gällt ett uttalande av Moderaternas Kent Persson i en radiointervju. På reporterns fråga om Moderaternas egna användning av begreppet "massarbetslöshet" i valrörelsen 2006 svarade Kent Persson, ""Det har vi inte alls gjort".

Där är fakta att Reinfeldt i sin första regeringsförklaring sa: Över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Trots stark tillväxt råder det massarbetslöshet. Fakta är också att Anders Borg i sin första budgetpresentation sa: Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.

Idag har Kent Persson tagit tillbaka sitt uttalande. Men samtidigt har något häpnadsväckande hänt. Moderaterna ska enligt Dagens Opinion ha kartlagt de twittrare som varit öppet kritiska mot Kent Persson, eller som det heter, har "hånat" och "raljerad" med partisekreteraren. Därtill anklagar moderaterna de (ganska många) aktiva för att vara betalda av (S).

För den som tittar in på Twitter och ser den intensiva debatt som har förts kan reaktionen säkert variera. Det förvånar mig inte om en eller annan ser en ytlig och  kanske lite småbarnslig dialog. Det finns säkert bidrag av det slaget.

Men med den reaktionen ska man inte glömma att det har en betydligt tyngre sida som möjligen inte kommer fram vid första anblicken: Frågan om regeringsmakten i Sverige och om alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt ska få förnyat förtroende vid valet 2014. 


Politiska val avgörs förvisso av människors egna vardagsupplevelser, av problem de möter i vardagen och om hur de ser på de politiska alternativen när det gäller att möta brister och tillmötesgå önskemål. Men val avgörs också av de bilder som människor har av samhället. Ibland skiljer det mellan någon slags objektiv "verklighet" och bilderna av verkligheten. Om bilderna blir mörka hos väljarna tenderar regeringar att straffas.

Därför är varje inlägg i svensk debatt som påstår eller antyder att Sverige har "massarbetslöshet" så farligt för Reinfeldts regering. Alliansens vann valen 2006 och 2010 på jobbfrågan. Alliansen vann valet 2006 på att tala om massarbetslöshet och sätta bilden av ett läge som mycket allvarligare än det faktiskt var. Idag, sex år efter maktövertaget, är arbetslösheten något högre. Bara så långt är politiken misslyckats och borde så ses även hos den mest entusiastiska alliansanhängare. Tar det ett steg ytterligare, talas det "massarbetslöshet", så blir bilden av misslyckandet ännu skarpare. Och om det dessutom inte är en tolkning av enbart oppositionen, om det är begrepp som till och med har använts av Reinfeldt och Borg för att definiera en tidigare S-regerings "misslyckande" så blir det i det läget rena politiska dynamiten. Just därför har två Twitterdebatter blivit så explosiva.

För ett par veckor sedan kom en liknande "storm" på Twitter. Kodordet som utlöste twittrandet var detsamma som nu: "massarbetslöshet". Dessutom kom utspelet från ett pinnhål högre än Kent Persson, det vill säga från Reinfeldt själv. Om man räknar bort grupper som har genomsnittligt högre arbetslöshet kan den redovisas i lägre tal. Eller som Reinfeldt sa:
Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.
Sent på kvällen satt en rad ledande moderater och deltog i twitterdebatten, allt för att styra bort från Reinfeldts övertramp till något annat. Då var argumenten att man "vill lyfta samhällsproblem". I dag försöker man styra om debatten genom att slå på att motståndarna borde "tala egen politik" i stället för att skälla på en felsägning av Moderaternas partisekreterare. En del, som partiets ansvarig för sociala medier, Thomas Böhlmark, gör tillsammans med bloggaren Maria Hagbom hela saken till en känsloaffär med ord som "sandlåda", "håna politiska motståndare" osv.

För egen del kan jag hålla med om den grundsynen. Jag vill föra allvarliga politiska samtal och debatter. Men för mig handlar inte Kent Perssons uttalanden, ånger, eller ens Reinfeldts om "etniska svenska mitt i livet" om något banalt. Det gör det inte heller för ledande Moderater. Vad partiet egentligen önskar är ju att så långt det är möjligt få bort inlägg i debatten som påvisar och påminner väljarna om jobbpolitikens misslyckande, den kanske avgörande frågan också 2014. Därför Twittrar hela den moderata ledningen mitt i natten när Reinfeldt gjort bort sig. Därför försöks både med känsloargument och det ena efter det andra att vrida debatten.

I partiledardebatten för en månad sedan talade Reinfeldt om en ökad sysselsättning med 300 000. I gårdagens intervju med Kent Persson var siffran åter nere i 200 000. När partiet har talat om effekter av (S)-politiken har det hetat att 14 000 jobb hotas eller 18 500. På samma sätt har partiet talat om S-budgeten som förslag som till 43 procent är bidrag, utan att kunna redovisa beräkningar.

Jag vill ha en ren politisk debatt. Det vet jag att också Kent Persson har stått för och även skrivit i medier om. Jag hoppas att han tar med sig den grundsynen in i det nya jobbet som partisekreterare. Men det är ljusår mellan "smutskastande" å ena sidan och politiska motargument och att bli pressat på svar, citerad och ställd inför analyser man själv inte gillar å den andra. Om man vill tysta det i debatten så pläderar man för en samhällsmodell som jag definitivt inte vill ha.

Inom Moderaterna må man känna vördnad inför och hålla tillbaka kritik mot Ledarna. Den regeln kommer inte att gälla mig. Kent Persson, Anders Borg och till och med Fredrik Reinfeldt får leva med kritik och ifrågasättanden som har politiska utgångspunkter.

Mer läsning: Dagens Arena, AftonbladetExpressen1, Expressen2, Annika Högberg, Johannes blogg, Olas tankar, Martin Moberg, Ledarbloggen, Fanny,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det moderata trixandet med jobbsiffror fortsätter

Man blir bara trött. Jag har i ett antal inlägg skrivit om det trixande med statitisk, det slalomåkande, som moderaterna håller på med för att på alla sätt få bort kritik om misslyckandet med jobbpolitiken. Det har varit Reinfeldts sätt att räkna bort grupper och notera att arbetslösheten är låg bland "etniska svenskar mitt i livet". Det har handlat om att tala antal fler i arbetskraften i stället för sysselsättningsgrad. Där hävdade Reinfeldt i partiledardebatten senast att 300.000 fler jobb har skapats. Så sent som i gårdagens kommentar i radion till SCB-mätningen hade siffran gjorts om igen av Kent Persson till 200.000.

Det trixas också med beskrivning av S-politiken. Utan att ha ett annat underlag än "finansdepartementets beräkningar" har man beskrivit att 14000 jobb försvinner med S, senare 18500. En ny grej kom också i gårdagens radiointervju med Kent Persson, något som uppmärksammades av Alliansfritt. Där menar Persson att (S) felaktigt beskriver läget idag som "massarbetslöshet". När han får kommentaren från utfrågarna att hans eget parti så sent som vid sitt makttillträde 2006 gjorde samma beskrivning svarar Persson "Det har vi inte alls gjort".

Fakta är att Reinfeldt i sin första regeringsförklaring sa:

Över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Trots stark tillväxt råder det 
massarbetslöshet.

Fakta är att Anders Borg i sin första budgetpresentation sa:

Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förtroendekapital är inget att gråta över

Per Schlingmann kunde ha fått en bättre start på nya jobbet. Strax efter ankomsten på morgonen till det moderata partihögkvarteret i Gamla Stan, släppte SCB sin stora partisympatimätning. Till sitt innehåll ser den ut som övriga mätningar på senare tid, bland annat Novus "poll of polls". Fortsatt uppåt för (S), allt närmare den i senaste valstrategin hägrande 40-procentsnivån med 37,3. Det är den största ökningen någonsin för (S) mellan två SCB-mätningar. Bakåt för Moderaterna till 28,6. Kd under riksdagsspärren och Centern på väg ned mot densamma.

SCB-mätningen är större och ger med detaljerade kunskaper om väljarnas rörelser än andra. DN må notera att "Löfven passar äldre" men samtidigt är (S) och de rödgröna större också bland de yngre. Tycker nog att det är mer tydligt att Moderaterna fortfarande har ett antal åldersgrupper män där man är starkare än (S). Socialdemokraterna ökar kraftigt i Stockholmsregionen, i "länet" (utanför Stockholms stad) från 21,9 till 30,9. I gruppen utrikes födda rasar (M) ca 10 procent medan (S) ökar lika mycket. I gruppen inrikes födda har (S) stöd av 36,4 medan (M) får 32,5. Inkomstnivåer och partisympatier avspeglar sig tydligt: Moderaterna har bara starkast stöd i den grupp som har de högsta inkomsterna. I gruppen "Sysselsatta" ökar (S) från 26,3 till 33,7 medan (M) faller från 38,7 till 34,7.

Och så lite kuriosa: I gruppen "övriga företagare" ökar (S) från 9,1 till 19,2. Det kan man jämföra med näringsminister Annie Lööfs parti, som ju ofta utmålar sig som det enda företagarpartiet. I den gruppen där "lantbrukare" är borträknade får Centern 6,5, att jämföras med (S) 19,2. I gruppen "Samtliga företagare" når (S) 14,2 procents stöd medan Centern får 10,7.

Det är säkert som Ulf Bjereld skriver att den ökning som Socialdemokraterna nu har fått är "a piece of cake". Att vända uppåt efter Juholt-affär och en del stormar och röra internt var inte den stora utmaningen. Det jobbet återstår och det kräver politik som går hem även i nya "stugor". Samtidigt är det, som jag skrev i inlägget om Novus-mätningen: Politik handlar om förtroende. Ibland kanske medier och andra överdriver det där att väljarna i detalj väntar på sakpolitiska förslag för att kunna jämföra och välja. Men värderingar som partier förmedlar och trovärdigheten hos företrädare är minst lika mycket "politik" och därför kan inte ett lyft som bygger mer på förtroende än politisk förnyelse dömas ut.

Om detta har Kent Persson, moderat partisekreterare ännu inte bloggat. Möjligen är han fullt upptagen med att gå igenom arbetsuppgifterna för Per Schlingmann som nu ska vända de dystra siffrorna. Det är en tuff utmaning.

Mer: Ekot, Krassman, Röda Berget, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

söndag 3 juni 2012

Stabilt underläge för regeringsalliansen i väljaropinionen

Vaknar upp denna söndag i ett småregnigt Huddinge men med en hyfsat solig opinionsmätning. Ekot och Novus berättar om en fortsatt stabil rödgrön majoritet när man räknar ihop de senaste större mätningarna från olika institut. Läget tycks stabilisera sig och av den politiska vårterminen återstår inte särskilt mycket som påverkar väljarna före sommarstiltjen. Möjligen en partiledardebatt och Almedalsveckan då....

S 36,3 - M 28,9 - Mp 8,5 - Fp 6,0 - Sd 5,7 - V 5,4 - C 4,6 - Kd 3,7. Så ser denna månads sifferrad ut. Regeringspartierna får tillsammans 43,2 medan den rödgröna oppositionen når 50,2. Ännu en mätning där Kd placerar sig under spärren till riksdagen. Sedan valet 2010 har den placeringen blivit mer regel än undantag. Centern på 4,6 innebär en trend sakta ned mot spärren.

Inget dramatiskt har hänt i politiken under månaden när det gäller skarpa politiska förslag. En partiledardebatt i Agenda, besök av Löfven och Reinfeldt i Agenda och Löfven i Ekots lördagsintervju   är några händelser. Jobben har debatterats flitigt och där kom månadens riktigt stora politiska gräl: Reinfeldts metod att trolla bort massarbetslösheten genom att uteslutna vissa grupper och i stället se till "etniska svenskar mitt i livet".

Även regeringsfrågan finns i debatten. "Vem ska (S) regera med", frågar sig de borgerliga. Statsvetaren Jenny Madestam förklarar på ett bra sätt varför exempelvis Anders Borg pratar strunt när han påstår att det skulle vara "odemokratiskt" att fokusera på den egna politiken mer än att berätta om koalitioner. Och där har ju Alliansens samma problem med en skillnad: De är redan idag regering men utan parlamentarisk majoritet, detta redan före de kraftiga förändringarna i väljarströmmar vi nu ser.

Politik handlar om förtroende. Även om det centrala är att man berättar vad man vill och ger klara besked om politiken så är det för väljarna högst möjligt att döma partier mer utifrån det förtroende man har än genom att metodiskt "döma av" politiska sakfrågor. Väljarna har förtroende igen för (S) och Löfven och det är en bra grund när politiken framöver ska mejslas fram. Det där gillar inte de borgerliga, av lätt begripliga skäl, och därför hackar man på (S) med frågor om politiken. Den egna vårbudgetens skarpaste förslag handlade för allianspartierna om rabatt vid uthyrning av del av bostad. Resten kommer i höstens budgetproposition.

Politik handlar om förtroende. För inte minst Socialdemokraterna ökar väljarnas förtroende. För Reinfeldt och moderaterna minskar förtroendet. Så enkelt kan också en väljarmätning beskrivas.

Mer: SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,