lördag 31 mars 2012

Mitt Sverige. Filmen. Redaktionen.


LO - MITT SVERIGE from LO - MITT SVERIGE on Vimeo.

Nästa vecka startar LO värderingskampanjen Mitt Sverige. En naturlig fortsättning på den "Kalla Sverige"-kampanj som tidigare körts för att peka på brister i välfärden och att utvecklingen har gått i fel riktning. Med hjälp av människors egna berättelser om svensk arbetsmarknad, om inkomstskillnader, om brister i trygghetsförsäkringar och om arbetsvillkor som ofta är ovärdiga ett modernt Sverige, vill LO lyfta fram en annan färdriktning i riktning mot ett annat och varmare Sverige. I kampanjen kommer en särskild blogg att finnas med en utsedd redaktion som presenteras här på LOs hemsida. Kampanjen har redan "tjuvstartat" i så måtto att redaktionen i sociala medier har efterlyst exempel på vad som borde lyftas i form av människors erfarenheter och idéer. En del av kampanjen är också videofilmen ovan. Se den och reagera gärna i kommentarsfältet.

På den här bloggen återkommer jag inom kort med mer om Mitt Sverige. Jag hoppas att du som är bloggare kan "hänga på" ett antal bloggutmaningar med teman ur Mitt Sverige, som arbetsmarknad, inkomstklyftor, trygghetsförsäkringarna och arbetsvillkor. Sverige behöver många som skriver och talar för en annan färdriktning på arbetsmarknadsområdet.


Mitt Sverige på facebook: (LOs fanpage)
Twitter: @MittSverige_LO och hashtagg #MittSverige

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Earth Hour och släckta ljus

Ikväll är det Earth Hour här i vår tidszon. Mellan 20.30 och 21.30 släcks ljus i 147 länder, av miljontals människor runt om i världen, för att delta i klimatmanifestationen. I Sverige har 217 kommuner valt att delta, bland dem Huddinge kommun. En rad kända byggnader och platser kommer att manifestera hur viktigt det är med åtgärder för att komma tillrätta med klimathotet.

Sverige: Stockholms slott, Ericsson Globe, Rådhuset i Östersund, Kalmar slott, Varbergs fästning, Borgholms slott, Gustaf Adolfs torg i Malmö, Stora torget i Karlstad och Avenyn i Göteborg.

Världen: Operahuset i Sydney, Olympiastadion i Peking, Pearl Tower i Shanghai, Royal Palace, Bangkok, Gateway of India, Mumbai, Indien, Burj Khalifa i Dubai, Tivoli i Köpenhamn, Eiffeltornet, Brandenburger Tor i Berlin, Lutande tornet i Pisa, Royal Albert Hall, Houses of Parliament samt No 10 Downing Street i London, Times Square och Empire State Building i New York, Niagarafallen i Kanada, Revolutionsmonumentet i Mexiko City, Kristusstatyn i Rio de Janeiro.

Mitt eget ljus står färdigt för att tändas i kvällsmörkret. (tack Huddinge kommun). Jag hoppas att många fler gör som jag och visst pekar erfarenheterna på att så blir fallet. Som WWF skriver:
Förra året deltog 52 procent av svenska befolkningen i Earth Hour, vilket är en hög siffra internationellt. 30 procent inspirerades till att göra mer än att släcka ljuset, som att källsortera, åka kollektivt, äta mer vegetariskt och byta till grön el.
En del brukar välja att irriteras över manifestationen. "Det sparar ingen ström" är ord som ibland yttras till motstånd. DN har också frågat energibolag om just effekten på elförbrukningen, ett lite märkligt sätt att lyfta något som inte är manifestationens syfte i sig. På SvD-bloggen berättar Lova Olsson att av de svenska partiledare som hon kommit i kontakt med är det två som inte kommer att delta. SDs Jimmie Åkesson dock bortbjuden utan att själv kunna styra medan KD-ledaren Göran Hägglund verkar direkt negativ:
Det är inte med välmenta symbolhandlingar vi löser miljö- och energifrågorna
Earth Hour får gärna ena partier och människor. Den politiska debatten om Kd-ledarens syn på detta kan tas vid annat tillfälle. Men visst vore det bra om Hägglund deltar. Hans regering fick i veckan skarp kritik från Riksrevisionen för totala brister i regeringens politik på trafikområdet som riskerar att vi inte når klimatmålen. Men som sagt: Låt denna symboliska handling under en timma ena oss i en manifestation om en fram de absolut viktigaste frågorna för framtiden och för människors överlevnad. Så viktig är nämligen klimatfrågan.

Läs mer:  Huddinge kommun om Earth Hour, DN Viktor Barth-Kron,
Fler som bloggar: Supermiljöbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 30 mars 2012

Nytt lyft för (S) ger rödgrön opinionsledning

Ytterligare ett lyft syns nu för (S) i väljaropinionen. Partiet går fram 6,3 procentenheter i DN/IPSOS mätning i dag. Moderaterna backar med 2,4 och ligger nu under det "magiska" 30-procentsstrecket. Om man fortfarande ska tala om ett rödgrönt block så leder det med 50,6 mot regeringens 44,1. En del av (S) framgång torde komma från ett vänsterparti som backar men nog lär det också i finnas övergångar direkt mellan S och M. Socialdemokraterna vinner också stöd av såväl LO, TCO som Saco-väljare.

Vid förlusten 2010 hade (S) ett väljarstöd på 34,99 procent. Det är således mer av glädje av att ha lämnat det politiska eländet bakom sig som jag glädjs över utvecklingen. Inte för att valet 2014 på något sätt är avgjort. Man kan också fundera över framgångsfaktorerna. Det är självklart att mer av ordning och reda, stabilitet och tydlighet har gett den S-märkta farkosten lite stadga på färden framåt. Ett antal signaler och några konkreta politiska besked har lämnats av Löfven. Inte minst var partiledarskapets start med Innovationsresa om framtidens jobb något mycket positivt för att signalera att (S) tänker tillväxt och jobb, inte bara "bidrag och åtgärder".

Magdalena Andersson har på några områden gett signaler inom det ekonomisk-politiska området. Skolpolitiken har först drivits aktivt av Micke Damberg men det som efterträdare Bayland presenterade i veckan om utvecklingen av skolpolitiken har ännu inte påverkat opinionen. Det stora testet kommer emellertid i början av maj när partiets budgetmotion presenteras.

I DNs
kommentarer påminner man om en viktig trend i förra mätningen. Väljarna verkar förskjuta sin åsikt om bäst ledare att "ingjuta hopp för oss som bor i Sverige”. Trenden rör sig bort från Reinfeldt och till Stefan Löfven. Enskilda frågor är viktiga och skola, jobb, ekonomi och sjukvård är mycket viktiga. Men sammanslaget med andra saker som upplevelse av trovärdighet och ledarskap är det väl just hoppet och tryggheten som den politiska ledaren ska inge. Där kommer också aktuella frågor in som gårdagens avgångne försvarsminister. Reinfeldts regering kan onekligen påverkas negativt av detta, som självklart ännu inte syns i mätningarna.

Dagens mätning
ger som andra två viktiga bidrag till politiken: Det ger bekräftelse att det lönt för  sosse att jobba på politiskt för en valseger. Det är inte omöjligt och det finns ett växande stöd. Den bekräftar också att allianspartierna har tappat fart. Borgerliga ledarsidor har länge ropat på ny energi och nya idéer men möttes vid förra (m)-stämman i Örebro av partiledarens förbud mot visioner. "Det kan bli dyrt", sa Reinfeldt. DNs mätning bör inte föranleda några sång. och dansföreställningar i segerrus. Fel! Däremot ger det stärkt självförtroende när politiken mejslas fram och när dialogen förs med svenska väljare. Det är gott nog, än så länge.

mer: Ekot, SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 29 mars 2012

Plötsligt skrivs inte lönesänkningar i centerns jobbpolitik



Läser
med stort intresse dagens inlägg på SvD Brännpunkt, webben, signerat centerledaren tillika näringsminister Annie Lööf. Det är någon vecka sedan man kom med förslaget att sänka ingångslöner. Rakt av. Över hela linjen. Längre än det folkpartiet tidigare gått ut med. Inte bara 20-25 procent. I "vissa" ospecificerade branscher ska lönen sänkas ännu mer. Så sade centerpartiet och Annie Lööf. Kritiken var massiv och det är inte märkligt. Att föreslå att den som redan idag är lågbetald ska få sänkt lön vållar välmotiverad ilska. Men Annie Lööf stod för förslaget så sent som i förra helgens Agenda.

"När ingångslönerna höjdes förlorade vi 34.000 jobb", menade Lööf. I morse fick hon bakläxa och rött ljust i SvDs Faktakoll. Det stämde helt enkelt inte. Den som Lööf åberopade, Konjunkturinstitutet, tillbakavisade uppgifterna som "hypoteser".

En annan
motiverad kritik har Lööf fått av fackföreningsrörelsen för inblandning mitt i avtalsrörelsen. "Urbota dumt" bloggade TCOs Roger Mörtvik". LOs avtalssekreterare Per Bardh skriver i LOs nyhetsbrev om idéerna att sänkta löner ger fler jobb. Han påminner om att regeringen här verkar vara splittrad. En finansminister som säger till parterna att lönebildningen är deras sak. Och så det motsatta, ett parti i regeringen som vill styra ingångslöner. Till och med sänka löner!

Annie Lööfs
nya artikel påminner om en del tidigare skrivet, bland annat om en bloggpost från 23 februari, det vill säga i dagarna för utspelet om de sänkta ingångslönerna. Då saknades sänkta löner med i texten. Så är det också i dagens utspel och man funderar varför. Om nu partiet tror så blint att sänkta ingångslöner (som i de flesta fall är lägre än för längre tids anställda) verkligen är så viktigt för jobben, varför skriver Annie Lööf inte ut det? Om det nu var så, enligt Centerns tankar, att jobb förlorades när ingångslöner har höjts - varför är förslaget om sänka löner då borta ur artikeln?

Jag skulle självklart bli glad om det stod för en insikt och ett uppvaknande. Att det inte är en lösning. Att det är att lägga sig i ett område man inte har med att göra som politisk makthavare. Har insikten plötsligt kommit efter SvDs Faktakoll? Jag tror inte det. Snarare ett alltför tydligt strategiskt beslut att lyfta bort det från partiets kommunikation därför att folk inte gillar det. Kanske låta andra än centerledaren själv "svärtas ner" med det i många grupper mycket utmanande förslaget. Sannolikt kommer partiet inte att vinna en röst på det trixandet. Snarare motsatsen.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Tusentals fler sjukskrivna

Jobbpolitikens kärna, fler i jobb och färre i arbetslöshet, har som bekant avslöjats som skadeskjuten redan tidigare. Nu verkar också alliansregeringen behöva oro sig för att det andra benet i politiken är på väg att rämna. Där var ju tanken att sjuka skulle ut i jobb och ersättningen sänkas för att "sänka trösklar" till jobb. Redan för någon vecka sedan fanns en uppgift i Rapport som berättade att de sjuka som tidigare hade skjutsats iväg från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen men där visat sig vara alltför sjuka för att jobba och då skickats tillbaka (!) skulle få högre ersättningar än tidigare. Deras sjukdom berättigade helt enkelt detta om man såg dem som sjuka, inte som arbetsskygga individer som är lite av tanken i sänkningen av ersättningen. Utöver att finansiera sänkta skatter.

Idag skriver DN om en trend uppåt för sjukskrivningarna. Förra året ökade antalet sjukfall med 14 procent. 480.000 fler dagar med sjukpenning betalades ut. Sjukdomsperioderna har blivit längre.

En förklaring
som antyds i artikeln är att den uppmärksamhet som funnits i Sverige av människor som kommit i kläm har gjort att Försäkringskassans handläggare har ändrat praxis.

Mer: Ekot,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Rött ljus för Lööf i SvDs faktakoll om ungdomslöner


Det är lätt
att ta i om är engagerad i en sak. Det är också lätt att se det man vill se och blunda för det som talar emot ens egna tankar. När centerledaren Annie Lööf i Agenda skulle försvara det orimliga förslaget att sänka ingångslöner drabbades hon av den "åkomman". "Sverige fick 34.000 färre jobb när ingångslönerna höjdes". När SvDs Faktakoll se på frågan så får Annie Lööf rött ljus. Påståendet stämmer inte.

Annie Lööf hänvisade till Konjunkturinstitutet som har fört en del hypotetiska beräkningar om lönebildning. Däremot har man inte räknat fram att höjda ingångslöner gett 34.000 färre jobb.
"Annie Lööf tänjer mycket på det vi sagt. Vi har inte sagt att det per automatik blir 34.000 färre jobb", säger Juhana Vartiainen från KI till SvD och betonar samtidigt att man gjort en "fullständigt hypotetisk övning".

Att "fullständigt hypotetiska övningar" ligger till grund för centerpolitik och centerutspel är djupt trist. Och sammanfattningsvis finns det inget stöd för att höjda ingångslöner gav fler jobb. Hur Centern och Annie Lööf nu ska göra för att hämta "bevis" för att lönesänkningsförslaget är rimligt är väl skrivet i stjärnorna.

Fler som bloggar:
  Göran Johansson, Alliansfritt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 28 mars 2012

8 punkter för skolans utveckling

Det är på många sätt en befrielsens lättnad att i DN läsa (S)-punkter för utveckling av skolan. I tider med sjunkande resultat i skolan och med ökad segregation och uppdelning behövs utvecklingskraften. Den måste komma inom skolan: hos lärare, skolledare och elever. Men politiken har en uppgift att stödja utvecklingen, inte bromsa.

Många ställer upp på målen om en skola för alla. När det konkreta vägen dit ska presenteras har vi många gånger hamnat fel: Några med ett entonigt fokus på "ordning och reda". Det är självklart inte oviktigt. Men det får inte vara allt. En del, som lärarfacken, sätter sitt hopp till förändrat huvudmannaskap. "Förstatliga skolan", kräver man. Jag tycker den idéen är fel. Dessutom gör det även framöver ägar- och driftsfrågor till skolpolitikens utgångspunkt. Däremot är jag nog överens med lärarna om problembilden. Alltför många elever får idag inte det stöd man behöver för att klara skolan. Men det måste kunna förbättras inom ramen för en kommunalt styrd skola, inte för att just kommuner skulle vara alltings positiva lösning, utan mer därför att problemen är helt andra än "fel ansvarig".

Rubriken på DN-artiken handlar om "lottning". Men punktlistan innehåller mer än så, med fokus redan på de förutsättningar eleverna har vid skolstarten (genom utveckling av förskolan), till resurser, arbetssätt, lära av goda exempel, blandade elevgrupper och fokus på riktigt bra lärare till skolor med störst utmaningar. Baylan lyfter också fram den sammanhållna skolan som viktig. Den stängning av dörrarna till högskolan som regeringen har gjort genom att ta bort behörigheten för den som gått en yrkesprogram har lett till en motsatt utveckling.

En del
reagerar säkert mot att artikeln inte har något direkt om friskolor och dess roll för den ökade ojämlikheten i skolan. Forskningen är väl ganska entydig om att så är fallet? Jag utesluter verkligen inte att mer måste göra för att förbättra styrningen och öka kvalitetskraven. Och i mina ögon gäller väl Baylans punkter som krav även där? Det är trots det befriande att debatten inte alltid startar i vem som äger, driver eller får vinst eller inte, alldeles oavsett hur viktigt det kan vara. Skolpolitiken måste ha andra bärande element i sig än detta.

Mer: Exp,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 27 mars 2012

Jobbpolitiken funkar inte är åter bekräftat

Titt som tätt kommer det rapporter om hur alliansens mantra tillika dess argument för att sänka skatter och försämra sjukförsäkringen inte fungerar. Idag är det DN som beskriver hur den halverade arbetsgivaravgiften från 2009 inte har gett något ras av nya jobb in över nationen. Artikeln inleds med talande ord: "En kostsam och ineffektiv miljardreform som inte har skapat några mätbara jobb". Mest ut av de 51 satsade miljarderna som reformen har kostat har hotell- och restaurangnäringen fått del av, sett som arbetsgivaravgiftshalveringens andel av lönekostnaderna. Samma bransch som från i år och med samma motiv fått del av en momssänkning som kostat 5,4 miljarder. En bransch med lågt betalda anställda som nu också är föremål för nästa borgerliga övertygelse: "Sänkta löner ger fler jobb".

En ung anställd i branschen tjänar i dag 14.000. Med Centerns och Annie Lööfs politik att sänkta löner med 20-25 procent skulle således en ung anställd där få 10.000. Om nu inte den branschen tillhör den lilla bisatsen som partiet använde sig av: "I vissa branscher", där ännu kraftigare lönesänkningar sades vara önskvärt.

Det är möjligen lämpligt att återkoppla till mitt första inlägg för dagen. Om en regering på tomgångskörning, med få om ens några verksamma förslag för fler jobb och mer fart på Sverige. Tack och lov finns det alternativ.

Fler; Högberg, Röda berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Information till mina väljare om St Göran-upphandlingen

Idag ska jag delta i Hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde där bland annat upphandlingen av St Görans sjukhus ska beslutas. Man hade önskat att rubriken ovan gick att tillämpa: att de väljare jag företräder och som betalar skatt kunde få den information som borde vara rimlig i en demokrati om ett så pass viktigt ärende. Men förslaget att Så, mer efte                                                                              r                                                                                                                                                                            möte                                                                                                                                                           
                                                                                                                                                                  t
är sekretessbelagt. Så läs tidningar, skrivna av vanliga journalister, som inte har den tystnadsplikt som de demokratiskt valda politikerna har försetts med. Jag håller med. Munkavlar är aldrig bra i en demokrati.

Mer: Dag Larsson, Ledarbloggen, SvD, Arbetet, 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Politisk tomgångskörning och förtroende i dalande

Det är ingen direkt fart på alliansens regeringsarbete. SvDs sammanställning över statsrådens aktivitet eller inaktivitet är snarare ett tecken på en "alliansmatthet" än den framställning av enskilda statsråds tillkortakommanden som tidningen gör. "Land ska med lag byggas", heter det. Om det vore den enda faktorn för bedömning av regeringsarbetet ligger Justieminister Ask bäst till med 23 utredningar och 21 propositioner sedan valet. Sämst den minst kända ministern, Ewa Björling med noll i "produktion" tillsammans  med biståndsministern.

Om detta
nu vore det enda, kanske denna tisdag kunde le lite mot Reinfeldt. Men förutom en regering som, enligt SvDs rubriksättare innehåller "få handlingskraftiga statsråd", tornar de politiska molnen upp sig. Beskrivningen på SvDs ledarsida är talande och kanske ännu mer oroande för Reinfeldt. Daniel Persson skriver om de mindre allianspartiernas märkliga utspel, som på något sätt vandrar längst med den politiska dödens väg. Folkpartiet med Euro-förslag mitt i finanskris, Centern och Annie Lööf med lönesänkarförslag under avtalsrörelsen och så Kd som "förmodligen är svenska mästare i förslag som inte uppskattas av breda samhällsgrupper". Daniel Persson avslutar med en uppgiven ton om de små partierna i alliansen som lägger förslag som ger "kalla kårar" på 95 procent av väljarna.

Nu saknas
sannerligen inte uppdrag för en regering. Sverige har en hög arbetslöshet. Vi har sett en tragisk ökning av barnfattigdomen. Allt fler klarar inte av att leva på små ersättningar från en urholkat a-kassa och sjukförsäkring. Bostadsbristen skaver för många. Skolans resultat har mycket i övrigt att önska och segregationen växter. Klyftorna växer mellan människor och grupper. Sverige står inför en stor klimatutmaning. Listan på saker som borde uträttas kan göras lång. Ändå verkar regeringens statsråd till vissa delar syssla med annat än huvuduppdraget. Kanske är det bara en naturlig följd att regeringens tidigare mycket kraftiga förtroendeledning i väljarkåren verkar minska.

Mer: AB, Ledare:  "Reinfeldt blir inte roligare.." AB Lena Mellin om pyspunka,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 26 mars 2012

Välkommet nej till försäljning av allmännyttan

Det är många enskilda och hushåll i Stockholms län som har påverkats av bristen på aktiv bostadspolitik och ett alltför klent bostadsbyggande. Unga som söker sin första bostad, äldre som vill flytta från huset till en hyresrätt eller människor som likt mig själv vill välja hyresrätten som boendeform har svårt att hitta en bostad. Det har fler förklaringar: En omläggning av politiken på nationell nivå där stödet för byggande har avvecklats utan att ersättas av annat. En ny inriktning där aktiv bostadspolitik har ersatts med passivitet och där åtgärderna har begränsats till att "stimulera ombildningar" och uthyrning av redan byggda, befintliga bostäder. Ett fokus i många kommuner på utförsäljningar och ombildningar utifrån en ideologisk övertro på privatiseringar och att "politiken ska hålla sig borta".

Ekerö kommun,
med 850 bostäder i det kommunala bostadsbolaget kunde ha gått samma väg. Helgens folkomröstning kan i stället innebära ett välkommet stopp på utförsäljningstankarna. Om nu alliansen lokalt nu väljer att tolka valresultatet på det mest rimliga sättet. Det va ett lågt valdeltagande men 66 procent nej till utförsäljning. Välkommet och en viktig signal till politikerna att folk reagerar mot bostadsbristen och mot att det vi äger gemensamt säljs till privata intressen, inte sällan med helt andra intressen än att bidra till bostadsförsörjningen. Välkommet! Frågan är hur motsvarande omröstningar skulle sluta i andra kommuner om nu folk fick sälja sitt.

Mer: DN, bakgrund, SvD,
Bloggar: Terje Gunnarsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 25 mars 2012

Sänkta löner och trumpna miner bygger inte Sverige

En kall vind sveper in över min balkong. Våren verkar, trots att klockorna nu har ställts om till sommartid, inte ha anlänt på riktigt. Veckans kallaste politiska förslag stod centerpartiet för. "Sänkta ingångslöner över hela arbetsmarknaden med 20 till 25 procent", säger man och lägger till: "I vissa branscher ännu kraftigare sänkningar". För en nyanställd i en kommun, med idag 16.000 i ingångslön, ger det kanske 12.000 kronor per månad i ny lön. Samma negativa utveckling ska gälla för många andra redan idag lågt betalda yrkesgrupper. Kallt, trist men också trumpet och bakåt. En avsaknad av tro på Sverige. För att jobben ska komma vill partier på den borgerliga kanten fortsätta hålla tidigare framgångsvägar som hög kvalitet, full fart på produktutveckling, forskning och utveckling borta. I stället ska sänkta löner göras till drivkraft. Roger Mörtvik, TCO, argumenterar i sex punkter om varför detta är riktiga tokerier.

Centerns
kalla förslag slog ner mitt i avtalsrörelsen och i ett ganska spänt läge av densamma. Det var en uppföljning av folkpartiets något mindre omfattande men ändå oerhört trista tankar om sänkta löner för unga. På samma gång är det en rak upprepning av avtalskrav som förs fram från arbetsgivarna. Centern lägger sig således inte bara i lönebildningen, något som bör vara parternas ansvar. Man agerar också megafon till en av parterna. Samma parti som har ansvar för Näringsdepartementet i regeringskretsen.

Sverige behöver allt annat än detta som lösningar på jobbkrisen. Framåtanda, positivism, satsningar på forskning och utveckling, samarbete mellan olika aktörer, utbildning, återuppbyggd, "riktig" arbetsmarknadspolitik, en a-kassa som ger människor trygghet i omställningen och en bestämd vilja och verkliga ansträngningar för att ligga i framkant på områden där framtidens jobb skapas. Det borde vara mer resvänliga vägar. Sverige behöver ta tillvara människors kunskaper och kompetens på ett bättre sätt än vi gör idag, i tider med hög arbetslöshet och ett växande bidragsberoende.

Daniel Swedin
på Aftonbladet påminner om att det är fler än de mindre allianspartierna som har samma tankar på lägre löner som drivkraft. Så också Anders Borg. Av valtaktiska skäl håller man tyst om det, ja till och med är tydlig med att man säger nej. Ändå har hela upplägget med sänkta skatter och sänkta ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet beskrivits som ett sätt att pressa ner löneläget. Med de sänkta skatterna påstås människor klara sig på mindre. Och för den som tjänar minst redan idag ska det bli ännu mindre i plånboken framöver. Samtidigt finns det något mycket illustrativt och talande i att ett måhända litet men samtidigt Sveriges rikaste parti föreslår lägre löner för dem som redan har minst. Vårvindarna känns kalla inte bara på min balkong i Huddinge utan också i svensk politik.

Mer
: SvD, Arbetet, ExpressenAlliansfritt, Martin Moberg, Peter Johansson, Camilla Wedin, Göran Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 21 mars 2012

En ledares förvirrade fackliga kamp

"Att vara chef är att vara lite splittrad". Ja, devisen torde i alla fall gälla när chefen, ledaren, ändå kommer till slutsatsen att det behövs en fackliga rörelse för ledare. Dagligen jobbar man med att vara arbetesgivarens företrädare men som alla anställda har man funnit situationer där "alla tillsammans" i en facklig organisation är nödvändigt till och med för cheferna själva. Just den splittrade rollen kommer till uttryck när Ledarna idag skriver om individuella löner på SvD Brännpunkt. Alltsedan upptakten till avtalsrörelsen har Ledarna varit aktiva i debatten. Huvudbudskapet har varit detsamma som Svenskt Näringsliv för fram. Lönen ska sättas mellan chef och företag. Facket ska inte ha någon roll. Möjligtvis med undantag av Ledarna själva?

Ledarna som facklig organisation nöjer inte med att driva sina egna krav. Man har också hög svansföring i att kommentera andra fackliga krav utifrån sin roll som "Chef". Därför får också de särskilda satsningar som LO-facken har avtalat om, jämställdhetspotter, en särskild släng i dagens artikel. Detta trots att det har haft betydelse för utvecklingen. LO har bland annat konstaterat:
Under 2007 och 2008 ökade lönerna för kvinnliga arbetare med 8,7 procent. Under samma period ökade lönerna för manliga arbetare med 8,3 procent. Lönegapet mellan kvinnor och män minskade således vilket var syftet med den jämställdhets- och låglönesatsning som LO och förbunden samordnade sig om i den senaste avtalsrörelsen.
Nu visar Ledarnas egen lönestatistik att det även i de yrkesgrupperna skiljer i lön mellan män och kvinnor. "kvinnornas medianlön är lägre än männens – 36 800 kronor i månaden jämfört med 38 500 kronor". Analysen är verkligen inte att det är centrala avtal som lett till det resultatet. "Förklaringen måste finnas på arbetsplatserna". Frågan är väl om det blir bättre. En jämförelse mellan Ledarna och en arbetare i ett LO-förbund är möjligtvis intressant. Men kanske är det mer relevant att jämföra med karriäryrken" av olika slag. En rapport nyligen visade på upp till 10 000 i löneskillnader. Eller som SvD skrev efter den rapporten från NovaAgentum:
De är unga, välutbildade och välbetalda. De jobbar i samma branscher, har i stort samma positioner, är lika gamla och har lika lång arbetslivserfarenhet. Ändå tjänar männen nära 10 000 kronor mer per månad än sina kvinnliga jämlikar.
I vissa delar är det väl upp till Ledarna själva att dra slutsatser. Vill de propagera för mer individuella löner utan facklig inblandning så är det väl helt upp till de själva, om det gäller deras jobb och lön. Om nu Ledarnas medlemmar tror att "ensam är stark" så gäller inte det LO:s medlemmar. En ganska tung majoritet säger att facket har en viktig roll i löneförhandlingen, via centrala avtal och genom stöd på arbetsplatsen. Att förhandla själv lockar knappast. Men den dubbelargumentation som förbundet idag för med att slå mot andra fackliga krav och rabbla Svenskt Näringslivs kampanjbudskap är lite trist. Och jag är helt övertygad om att Ledarnas egna medlemmar förlorar i längden på det.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 19 mars 2012

Inga 2,6-procentare till direktörsgänget

[Uppdaterad]  "2,6 procent. Icke ett öre mer". Näringslivets företrädare har intensivt trummat ut budskapet om det smala utrymmet för löneökningar, inför årets avtalsrörelse. Efter industriavtalet har 2,6 procent blivit taket eller "märket" som alla förväntas landa i. LO-samordningens krav på särskilda potter för de lågavlönade, ofta kvinnor, som jobbar i vård, omsorg, handel och hotell/restaurang avvisas. Samtidigt talas så sent som idag av behovet av lägre löner för unga för att lösa ungdomsarbetslösheten. 13.500 kronor i månaden är en lämplig lön för en ung anställd i den senare branschen, menar direktörerna.

Samtidigt
berättar medier idag om börschefernas egna löner. Eller med andra ord: De som i Svenskt Näringslivs och branscharbetsgivarföreningar talar om 2,6 procent har själva tillskansat sig jättelyft av lönerna. Ökningar i börsbolagen på 15-20 procent, och det från redan jättehöga nivåer. Ekot skriver en kort text om nyheten som blir en talande bild:
Några ersättningar sticker ut extra mycket. Till exempel Nordeachefen Christian Clausens höjning på 79 procent till 28,5 miljoner kronor 2011, enligt DN. Samtidigt ökade arbetarlönen i genomsnitt med 2,4 procent och lönen för tjänstemän med 2,7 procent och då från helt andra lönenivåer.
När Svenskt Näringsliv kommenterar lönekrav kan det vara tuffa ord:
För varje procentenhet i högre löneutveckling ökar arbetslösheten med 100 000 personer. När företagens konkurrenskraft försämras genom ökade lönekostnader samtidigt som allt fler blir arbetslösa späs rädslan och oron på hos hushållen
Svenskt Näringsliv vill i korthet att unga med redan låga löner och otrygga anställningar ska få löner ned mot 12-13.000 i månaden, de säger nej till jämställdhetspotter och de hävdar 2,6 procent som tak för löntagarnas lönelyft. De egna plånböckerna och bankkontona fylls däremot på i strida strömmar. Man undrar hur de tror att den egna argumentationen om återhållsamhetens krav ska "fästa" hos den som lyssnar.

Uppdatering
: Idag går branschorganisationen Almega ut med budskapet att det inom tjänstesektorn är " är på tok för högt, det krävs minst en halvering," när det gäller 2,6 procents löneökningar för de anställda.

Mer: DN om ungdomslöner, DN om börschefslöner.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 18 mars 2012

En viktig granskning av svensk Union Busting



Fredagens frukostseminarium om "Union Busting i Sverige" avslutades med en tanke om att det kanske har funnits lite väl mycket naivitet i Sverige. Seminariet betecknades som ett pionjärsteg när det gäller medvetenhet och kunskap om det som förekommer i Sverige, som är mildare än i exempelvis USA men som möjligen kommer att växa: Ansträngningarna för att försvaga facket för att minska styrkan i de krav som löntagarna gemensamt går ihop om mot arbetsgivarna. Seminariet anordnades av Elektrikerförbundet och Arenagruppen med diskussioner och föredrag baserat på en ny rapport skriven av Sverker Lindström.

Analysen
som gjordes verkar rimlig. Det är inte målet att "krossa facket". Facket har nämligen en oerhört viktig uppgift också sett med arbetsgivarens ögon. Genom att underteckna kollektivavtal blir också den fackliga organisationen en garanti för "lugn, ro och arbetsfred". Med avtalet åtar sig löntagarna att jobba, så att säga. I jämförelse med Sverige har andra länder haft större oro och fler konflikter. Det tär på tillväxt och produktion. Det kostar pengar. Arbetsfred och "lugn och ro" bygger på att kollektivavtal träffas av parter som har en legitimitet. En försvagning av facket nedåt i organisationsgrad riskerar hela den "svenska modellen". Här ligger ett stort mått av balansgång också för den arbetsgivare som gärna själv vill bestämma det mesta.

Det finns, enligt rapportförfattaren, fem metoder som används för att pressa tillbaka facket. "Förneka fackets roll"."Misstänkliggöra facket hos medlemmarna". "Kampanjer med mediernas hjälp". "Ideologiska domstolsprocesser mot kollektivavtal". "Politiska kampanjer med tydligt mål". Den som funderar över upptakten till hela avtalsrörelsen får kanske en bild i skallen. Budskapet började hamras in om en facklig rörelse som inte var "representativ". Lönesättningen skulle inte längre ske i förhandlingar utan "på företaget direkt mellan chef och anställd".

Misstänkliggörandet återkommer också från borgerliga partier, från näringslivet och från lobbygrupper. Ett exempel är den folkpartistiska riksdagsledamoten Carl B Hamilton som årligen skriver ihop ett absurt papper om "fackets stöd till S" med rena snurrerier i frågan. Som någon sa vid seminarier har det producerats "nitton bokhyllor med forskning om sambetet S- LO men bara en bokhylla om motsvarande länkar mellan borgerligheten och Svenskt Näringsliv". Det finns förstås legitimitet i sakdiskussionen. Men samtidigt bygger det på att underkänna föreningars rätt att efter egna stadgar och arbetsordningar fatta beslut om föreningens angelägenheter. Något som kan kopplats till metoden "misstänkliggörande".

Möjligen
förknippas Union Busting mest med arbetares fack och möjligen känns också den antifackliga trenden särskilt inom LO-förbund. Men det handlar om alla: om LO, om TCO och om SACO. Medvetenheten finns förvisso. Som Unionens Daniel Lind skrev i en annan rapport:
"Den kanske tydligaste attacken mot det svenska samhällsbygget är den långsiktiga strategin att försvaga de fackliga organisationerna. För det första har man slopat avdragsrätten för fackligt medlemskap. Eftersom arbetsgivarna inte använder beskattade medel för medlemskapet i sina organisationer innebär detta en högst medveten orättvisa. För det andra leder den försämrade a-kassan till att den fackliga organisationsgraden minskar. Sedan 2006 har den fallit från 78 till 70 procent. Nu går regeringen till val på sin tredje strategi – att införa en obligatorisk a-kassa. Detta kommer att ytterligare sänka den fackliga organisationsgraden. Med en lägre organisationsgrad blir det svårare att upprätthålla, utveckla och öka antalet kollektivavtal på svensk arbetsmarknad."
Ett av världens största företag som medvetet använder hårt Union busting är USA-företaget Wal-Mart som tas som exempel i rapporten. Men där förekommer också svenska företag som utomlands beter sig på ett sätt som den starka fackliga rörelsen inte medger i Sverige. Utanför våra gränser anlitar man den växande konsultverksamheten "Union Busting", med särskilda advokater som driver rättsliga processer med målet att just försvaga fackföreningsrörelsen. Växande rörelse i Sverige? Ja, säkert. Exempel tas upp i rapporten. Men möjligen är "fenomenet" alltför lite uppmärksammat, något som rapporten och seminariet i fredags förhoppningsvis ändrar på.

Läs mer: Dagens Arena, Makthavare, Arbetet,
Bloggar: Äldre inlägg av Ali Esbati om Wal-Mart-inbjudningar till Sverige. Löntagarbloggen om IKEA,



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ett förtroendekapital att vårda och förstärka

Söndag. Ny SIFO. Bra siffror. M: 28,7 (-4,2), FP: 5,9 (-0,6), C: 4,9 (-0,2) , KD: 3,5 (-0,3), S: 33,7 (+4,5), MP: 10,3 (-0,2), V: 6,1 (-0,6), SD: 5,2 (+0,5). För andra månaden i rad får (S) ett stärkt stöd i  väljaropinionen efter valet av Stefan Löfven till partiledare. Omvänd utveckling är det för regeringspartiet moderaterna som backar nästan lika mycket. Alla de mindre borgerliga partierna går också tillbaka, liksom vänsterpartiet och miljöpartiet. Det finns, ser jag i analyserna, en direkt övergång från (m) till (S).

Säkert jublar många partivänner till mig. Jag tycker att man kan kosta på sig leenden och en positiv känsla i hjärtat. Jag har inte, som en del, behovet att hela tiden markera hur "usla vi är" och hur "botten läget är". Men den trygghet och stabilitet som Löften har fört in i politiken ska vårdas, inte festas bort. Grovarbetet att formulera och konkretisera de politiska förslagen ska gå vidare. Annars kan uppgången bli en högst tillfällig sak och man bör minnas att det är först 2014, i september, som det är "skarpt läge". Man ska också ha i minnet att dagens notering är lägre än i september 2006 då (S) förlorade regeringsmakten.

Om realismen
är att rekommendera så innebär ändå ett ökat förtroende att partiets medlemmar och förtroendevalda kan uppträda utan de sänkta huvudena och de dystra anletsdrag som under en tid präglade många. Det eviga krisältandet som ersatte det politiska omprövningsarbetet efter 2010 års eländesval blev tillsammans med ett totalt personfokus till betongklossar i stället för flytvästar på den S-märkta sjöfarskosten. Det är tid att sätta punkt för ältandet och vara mer konstruktiv i stället. En fara är tron att valet är avgjort. En annan fara är att glömma oppositionsrollen för att i stället sätta sig i en mental regeringsposition. Vi har sett försöken tidigare: den regering som styr låter som en samhällskritisk opposition mot det de själva borde ta ansvar för. Exempelvis för jobben och för arbetslöshetsbekämpningen.

Jag tänker
inte sura för att det går uppför. Politik handlar i grunden om att få människors förtroende och för mig är det obegripligt att ett ökat förtroende skulle vara något att sura över. Men jag tänker inte heller låta mig insvepas i ett varmt bomullstäcke i tron att allt är klart, klappat och fixat. Ett speciellt perspektiv är det onekligen att läsa dagens mätning i jämförelse med den uträkning av (S) som förekom såväl i borgerligheten som internt under den riktigt djupa krisen. Att så inte var fallet förtjänar ett särskilt leende. Men glöm inte: Resan har bara börjat.

Mer: SvD, ledare, GP, DN,
Fler som bloggar: Peter Johansson, Kulturbloggen, Tokmoderaten, Peter Högberg, SvD, ledarblogg, Michael Granstedt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

lördag 17 mars 2012

Reinfeldt till dig utan jobb: "M är valet för dem som jobbar"

Förra gången moderaterna hade stor evenemang i Örebro, var det drömmar och visioner om framtiden som Reinfeldt varnade för. I år och i gårdagens tal till Sverigemötet gällde varningarna det kommande generationsskiftet i kommuner och landsting. En i högre grad berättigad varning. Annars vekar Reinfeldt ha tagit på allvar att partiet har fallit i förtroende när det gäller jobbpolitiken. Ja, enligt mätningen från Westander PR tidigare i veckan har (S) nu gått om Reinfeldts parti. Därför mycket prat om just jobben. "Jag är fixerad vid jobbet" lär Reinfeldt ha uttryckt det. Moderatledaren agerade "statistikminister", något som inte förvånar ett dyft. Reinfeldt verkade inte ha sett veckans uppgifter från arbetsförmedlingen utan konstaterade att Sverige är på rätt väg.

Samtidigt är det
svårt att hitta någon konkret politik i Reinfeldts tal. Han fortsätter talet om att "sänka trösklar". Där har alliansen tidigare definierat: Trösklar är att om du är sjuk eller arbetslös och får en schysst ersättning, eller i a-kassans fall i alla fall bättre än den är idag, så tvekar människor att välja jobbet. Om man sänker ersättningarna ökar "drivkrafterna för jobb". Den tanken omsätts för de med minst inkomster till lägre ersättningar och för den som har ett jobb till lägre skatt. Ju högre inkomst desto mer pengar, i kronor räknat. Han talade om att drömmen om fler jobb är förklaringen till att man har sänkt arbetsgivaravgifter och sänkt krogmomsen.

Jobbpolitikens
misslyckande är "avslöjad" flera gånger. Och så sent som idag granskar SvDs "Faktakollen" ett uttalande från (S) Magdalena Andersson som får "gult ljus" för påståendet att man "konstaterat att den sänkta arbetsgivaravgiften för alla ungdomar inte har gett några effekter." Det är just ordet "konstatera" som ger den gula färgen. Svaret är enligt  SvD "delvis rätt". De vetenskapliga studierna sägs inte vara klara, men det finns, menar såväl IFAU som Lars Calfors, förväntningar om att de ska redovisa svaga effekter. Tidigare har också Riksrevisionen beskrivit sänkningen 2007 som "ineffektiv". Om Magda får "gult ljus" här så gäller detsamma för den som påstår att det HAR gett effekter. Och, som framgår av texten verkar just det påståendet komma att framstå som ännu mer verklighetsfrånvänt framöver.

Reinfeldt ska
ha "cred" för att han avvisar de förslag om sänkta ungdomslöner som nu får stort utrymme i debatten. "Det är inte en politisk fråga", säger han till SvD och hänvisar till parterna att komma överens om löner. En helt rimlig ordning som ett par mindre allianspartier dock inte förstått. Där är det ganska klart att tankarna kommer att möta mycket kraftigt motstånd. Med C och Fp-förslag skulle alltså en ung nyanställd i kommunen kunna få en lön på 12.000 i månaden i ställe för 16.000 som ingångslön. För handeln har Handels i ett faktablad skrivit följande exempel som är ett av många som berättat att unga redan idag har "ungdomslöner" enligt kollektivavtalen.
En 18-åring hade 2010 en genomsnittlig timlön på 103,07 kronor, medan en 35-åring i genomsnitt hade 130,26 kronor. En 35-åring har därför i genomsnitt 26 procent högre timlön än en 18-åring"
I avslutningen av DNs intervju gör Reinfeldt något som jag aldrig sett en partiledare göra. Han sorterar på en fråga olika väljargrupper och antyder i alla fall att en grupp inte har något att göra i de "nya moderaterna". De som är utan jobb. 
Fråga: Människor som inte har något jobb eller människor som är förhindrade att arbeta, hör de också till de nya Moderaterna? Svar:  – Jag misstror det här med att alla ska rösta på ett parti. Jag vill bara markera att Moderaterna är det naturliga valet för dem som jobbar.
Det lär ha varit yra och en nästan religiös stämning på Sverigemötet, av twitterflödet att döma. "Jag älskar Fredrik Reinfeldt" skrev någon deltagare. Reinfeldt själv framträdde på en scen som var lagom "sossigt" rosaröd. Ordet "Tillsammans" i Sverigemötets logga, såsom direkt stulet från socialdemokratisk retorik.

Det är inte färgerna på scendekoren som avgör jobbfrågan. Det är den praktiska politiken som faktiskt förs. Just nu är regeringen, som DN skriver, inne i en "håltimme". Kampen nu gäller beskrivningen av verkligheten och det gäller att vinna statistikkampen och peka på framgångar. Det ska bekräfta ett tredje återval 2014. Men det förtar inte kraften i den svängning vi ser i väljarnas förtroende. Det förbättrar inte den svaga politiken som i mångt och mycket bygger på mycket osäkra eller direkt overksamma åtgärder som faktiskt inte leder till jobb. Efter Reinfeldts tal har dimmorna på den punkten inte skingrats ett dyft. Tydligheten gäller en punkt: Du som inte jobbar har inget i moderaterna att göra.

Mer:
Ekot om ungdomslöner1, Ekot om ungdomslöner2, DN om en regering på håltimme, SvD om ungdomslönerAB ledarbloggen om hälsoarbete, AB ledare om soppkök,

Fler bloggar
: Peter Högberg, Jämlikhetsanden, Alliansfritt, Göran Johansson, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag 16 mars 2012

Förtroende om jobben avgör valet 2014

Så sent som i förrgår kom arbetsförmedlingen med ny statistik. 404 000 personer eller 8,7 procent av arbetskraften är arbetslösa. Det är en ökning med 4.000 personer jämfört med motsvarande månad i förra året. 219 755 personer öppet arbetslösa vid månadens slut mot 215 663 år 2011. 184 512 personer i program med aktivitetsstöd, att jämföra med förra års siffra 184 657.  ”Det är nu tydligt att vi har den starka utvecklingen på arbetsmarknaden bakom oss”, noterar förmedlingens analyschef.

Om man ändå vill undvika att hamna i politisk träta om siffror och mer fokusera på vad som ska göras åt problemet så borde det ändå finnas enighet om att arbetslösheten finns där. Jag vet att det säkert smärtar för en del. Löften har ställs ut om "jobb i stället för bidrag" men vi ser en motsatt utveckling. Inte minst för de som går arbetslösa krävs en upprustning av politiken nu. Då verkar två huvudspår finnas i debatten. En mer positiv och en mer negativ syn på Sveriges och människors möjligheter.

Stefan Löfven får ännu betecknas som nyvald på posten som partiledare. Men han har ändå återfört jobbpolitiken på ett tydligare sätt i (S) dagordning. Löfven började inte med "AMS-åtgärder" utan i tillväxt och forskning. Sverige behöver på fler områden få till stånd samarbeten mellan utbildning, forskning, företagande och offentliga aktörer. Det behövs en framåtblickande politik där man hjälper till att utveckla affärsmöjligheter och där man tar vara på våra styrkor. Det blev konkret i frågan om hur området Life Science kan lyftas när han för en tid sedan besökte Huddinge sjukhus.

Samtidigt behöver arbetsmarknadspolitiken i stort en upprustning och renovering. Människor ska stärkas i de program som det offentliga sjösätter. Det är orimligt att det, som i fallet FAS 3, blir mer eller mindre förvaring och "terapi" samtidigt som villkoren för den som deltar är usla. Vi behöver insatser med mer av utbildning, praktik och kompetenshöjning till avtalsenliga anställningsvillkor. Det har också påverkan på ekonomin eftersom det påverkar hushållens köpkraft. Idag smetas resurserna ut alltför generellt. Ska jobbpolitiken ha en högre grad av verkan måste resurserna riktas dit problemen faktiskt finns.

Där ligger kontraster mot den väg Sverige nu är inne på. Sedan 2006 har sänkta skatter setts som den enda vägen och som framgår av Arbetsförmedlingens statistik har inte den åtgärden haft effekt på arbetslösheten. Men den misslyckade vägen fortsätter. Krogmomssänkningen var den stora lösningen i årets budget med 5,4 miljarder i satsningar utan att det finns några särskilt klara "bevis" för att åtgärden fungerar. Införandet av jobbskatteavdrag hade inte bara en för skattebetalarna positiv sida i form av mer i plånboken. Dess minussida var högre avgifter i a-kassan. Där låg också i finansieringen ett större börda på den som är arbetslös eller sjukskriven. Men som alla erfarenheter nu borde visa, är den vägen inte framkomlig. Det slösar bort resurser i stället för att ta tillvara på dem.

I takt med att arbetslösheten biter sig fast kommer fler förslag med samma trista utgångspunkter. "Sänkta löner för unga" är det senaste, om än en mycket gammal tanke. I kommer och landsting men också i hotell- och restaurangbranschen och inom handeln påstås fler få jobb om lönerna sänks. En ung i kommunen ska i stället för 16.000 i ingångslön för 12.000 är tanken. Förslagen utgår inte heller från verkligheten. I de flesta avtal finns redan lägre löner för unga. Eller som Handels skriver i ett faktablad: "En 18-åring hade 2010 en genomsnittlig timlön på 103,07 kronor, medan en 35-åring i genomsnitt hade 130,26 kronor. En 35-åring har därför i genomsnitt 26 procent högre timlön än en 18-åring"

Frågan om hur fler jobb kan skapas och hur tillväxten kan öka blir oerhört avgörande i kommande val. Därför är också varje rapport om jobbpolitikens misslyckande en fara för den som styr idag. Makten kan förloras om väljarna får insikten att allt inte har lyckats utan tvärtom går i fel riktning. Därför pågår detta statistikbollande där siffror svängs om och välj ut och bort allt efter hur det illustrerar de egna framgångarna och misslyckandena.

Det verkar trots allt som om väljarna är förnuftiga. I en mätning gjord av SIFO och presenterad av PR-byrån Westander i går, har (S) förtroende i jobbfrågan ökat. 30 procent av svenskarna känner enligt den mätningen störst förtroende för Socialdemokraterna när det gäller jobben och arbetslösheten. 28 procent för Moderaterna. 30 procent inte kan ange något parti. Trenden är mycket intressant:

När samma fråga ställdes i december 2011 kände 37 procent av väljarna störst förtroende för Moderaterna och 23 procent för Socialdemokraterna. 27 procent svarade då att de var tveksamma eller inte visste. Moderaternas övertag med 14 procentenheter har under de tre senaste månaderna förbytts i ett övertag för Socialdemokraterna med två procentenheter.
De andra partierna då? Ja, 4 procent säger "Vänsterpartiet". Därefter följer en rad tvåor. Miljöpartiet som idag skriver om jobbpolitik i DN, Folkpartiet, som ju driver låglönekravet har den siffran i förtroende och kanske "värst" med tanke på ansvarsområdet: Näringsminister Annie Lööfs parti Centern också två procent.

Det verkar som folk har tröttnat på det mer negativa inslagen i politiken. Det verkar som om den som talar om möjligheter och framtid har ett utrymme att växa. Förtroendet är politikens hela grund. Just därför är jag glad över den trend som nu visas i Westanders undersökning.

Fler som bloggar: Jimmy Jansson, Roger Jönsson, K.Krassman, Thomas Böhlmark, Peter Högberg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 15 mars 2012

Cynismen verkar inte ha någon botten


Cynismen verkar inte ha någon botten hos vissa människor. Nog för att det har gått höga debattvågor efter Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen. Men moderatpolitikern Marianne Orlander från Trelleborg tar nog priset. I en kommentar säger hon:
"Man undrar vad Rädda Barnen menar med barnfattigdom. Enligt min uppfattning handlar det mycket om vad man väljer att lägga pengarna på. Till exempel skaffar vissa utan vidare fler barn utan att ta hänsyn till vad man redan har. Det jag tycker barn är fattiga på idag är vuxenkontakt och att få lugn och ro. Det behöver de flesta i stället för pengar..."
Cynismen hos en i alla fall lokalt högt uppsatt politisk företrädare kan jämföras med ett barns röst ur Rädda Barnens "Ung röst"-rapport från 2011. Till skillnad från den totala brist på insikt, empati och medkänsla som socialnämndens ordförande i Trelleborg verkar vara behäftad med, är barn motsatsen. Ofta.
”Om det är lågkonjunktur så kan man inte rå för om man blir fattig. Det kanske var 700 som förlorade jobbet här i stan. Min pappa var nära att mista sitt jobb fast han har jobbat på samma ställe hela livet.”
Egentligen räcker det där. Egentligen är kontrasterna mellan citaten tillräckligt. Det skiljer ljusår mellan de värderingar som ligger till grund för det som sägs. Om det hade stannat där. Men det skiljer också ljusår och oceaner mellan de erfarenheter som citaten växer fram ur.

Jag vet inte vad Marianne Orlander har för livssituation eller uppväxt. Men jag ser på citatet från barnet om erfarenhet av arbetslöshet. Jag hör från vården att patienter tas emot snabbt och hastigt för att patienten ska kunna åka hem på samma SL-biljett. Jag vet att rapporterna är entydiga om att 12-13 procent avstår från att söka vård trots att man upplever behov. Jag vet att det där är skillnader: Socialstyrelsen skriver i sin senaste lägesrapport bland annat om tandvården: "Andelen som avstod från tandvård var särskilt hög bland dem som var födda i Europa men utanför EU och Norden, där 71 procent helt eller delvis lät bli att söka tandvård.

Många barn
i de utsatta områden som "barnfattigdom kokar ner till" har inte någon semesterresa planerad inom överskådlig tid. Deras föräldrar har inte råd att bekosta sommarskolor. I bästa fall får de barnen stöd av Rädda Barnens läxhjälp eller kanske, som en del av dem i Hagalund, Solna, får åka på kolla anordnat av Socialdemokraterna. För många funkar det inte att köpa nya vinterskor det barnet. Alltför ofta går livet i fattigdom ut över kosten. Eller över julklapparna. Eller över besöket på Grönan. Eller över något annat som "alla andra" barn får göra och har råd med i jobbskatteavdragens Sverige.

Trots det...


Marianne Orlanders
uttalande gör att Nyheterna 24 ringer upp. Där utvecklas resonemanget och man blir mörkrädd. – Jag blev upprörd när en person i tv i går sa att de inte hade råd att ge sina barn mat. För mig finns detta inte på kartan utan det handlar om att man prioriterar sig själv och inte barnen.

Och hon lägger senare till att "man i dag fixerar sig vid pengar och inte vid barnen".

Idag kom ytterligare en rapport om barnfattigdom. Det var vänsterpartiet som traditionsenligt hade beställt uppgifter från Riksdagens utredningstjänst. Här är data något färskare än vad gäller Rädda Barnens rapport. Jag har inte hunnit "scanna av" reaktioner på nätet ännu. Men jag gissar att det har varit ganska mycket "vad vad det vi sa-kommentarer" från dem som i går kastade sig över barnfattigdom-rapporten och gav den ena efter den andra "råsopan" åt beräkningssätt och utgångspunkter. Moderatledaren kallade rapporten "vänstervriden". I dagens RUT-rapport visas en minskning.

Ingen blir gladare än jag om det skulle stämma. Däremot handlar det verkligen inte om att barnfattigdomen är borta. Därför är också den siffercirkus som dras igång för att visa att just den egna gruppen "har rätt" och den andra fel så vansklig. Sakfrågan riskerar att skymmas. Den diskussion om hur vi på allvar bekämpar barnfattigdom blir uteblir och partipolitiska poäng ses som viktigast att kamma hem. Det utesluter verkligen inte att det demokratiskt är oerhört viktigt att debatten förs! Uttalandet och de värderingar som ligger bakom ovanstående citat hade ju inte blivit offentligt utan rapport och debatt.

Om det positivare i RUT-rapporten skriver SvD att Hans Swärd, professor vid Lunds universitet som forskar om fattigdom, tycker det är svårt att uttala sig om minskningen. Detta eftersom den gäller ett enskilt år och dessutom bygger på prognoser.
- Det kan tyda på att klyftorna mellan dem som har minst och dem som har mest tillfälligt bromsats upp. Men prognoser är osäkra och jag har svårt att spekulera i vad förändringen kan bero på.
Är då Marianne Orlander ensam om den syn på samhälle och människor som lyser igenom? Nej. Isabella Jernbeck från samma parti "tyckte" att fattigdom bara fanns i Afrika. Helena Riviere från samma parti menade att det inte finns hungriga barn i Sverige. Och för att gå lite i historisk tid: Gösta Bohman, den tidigare partiledaren som slog bort fattigdom i sydligare breddgrader med orden "De kan ju bo i plåtskjul och äta bananer." Var och en får själv bedöma om det är enskilt tyckande eller om det i grunden är något som bär upp en del av högerflanken på den politiska kartan. Då påverkar det besluten. Då är det riktigt, riktigt illa.

Läs också: Mymlan om vem som ska få ha barn, Kent Persson,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Barnfattigdomen - en vänstervriden samhällssyn?

Det var en intensiv debatt på nätet igår under hashtaggen #barnfattigdom. Rädda Barnens rapport uppmärksammades och diskuterades under hela dagen. Själv startade jag morgonen med ett inlägg som du kan läsa här. Jag hoppades att rapporten skulle få stor uppmärksamhet och i den delen är jag inte besviken. Jag hade också farhågan att den skulle möta samma trista respons från alliansföreträdare som förra året. På den punkten fick jag också helt rätt. Redan långt innan rapporten presenterades (men artikeln i SvD kunde läsas), twittrade moderaternas riksdagsledamot Johnny Munkhammar en hänvisning till ett inlägg han skrev på mediekritik-siten Second Opinion redan förra året. Samma argument mot rapporten kunde användas detta år, menade han. Så fortsatte tonen i inlägg från många (inte alla) alliansföreträdare hela dagen. I stället för ett äkta engagemang för de barn som lever i störst otrygghet och med minst ekonomiska marginaler i vårt land, verkade hela debatten, som förra året, handla om hur fel Rädda Barnen har räknat.

Värst var nog
statsminister Reinfeldt i Aftonbladet. I en allmän intervju i tidningen får han förstås frågor om rapporten och svarar:
– Den är vänstervriden i sina utgångspunkter. Den föreslår bara bidragssystem som svar på problemen och tar inte heller upp de åtgärder som vi satt in efter 2009.
Det är alltså enligt moderatledaren vänstervridet med utgångspunkter som finns i rapporten. Analysen att 28.000 fler barn finns i fattigdom, deras situation och vad som behöver göras för att bekämpa barnfattigdomen har han ingenting att säga om. "Vänstervridet" är den tunga kommentaren. Ansvarigt statsråd Maria Larsson, (Kd) kallade förra årets rapport för "oseriös". Hennes svar i medierna var nu, trots ivrigt argumenterande för att barnfattigdomen egentligen har minskat, en hänvisning till att staten har höjt en del bidrag. Det är, erkände hon "en problematik men det finns olika sätt att räkna". Och på twitter gissar jag att de aktiva borgerliga företrädarnas främsta argument var att "vi har infört jobbskatteavdrag".

I min kommun, Huddinge, var frågan uppe i fullmäktige så sent som i början av mars. Efter en motion som vi sossar skrev förra året skulle det nu bli debatt. Frågan är återremitterad och avgörs senare. Men vi har, trots att en del påståenden i går handlade om att frågan har tystnat, ändå lagt konkreta förslag också på kommunal nivå. Vi föreslår i motionen:

-  resursfördelning i Huddinge ska utgå från behov - för all uppnå jämlika villkor
-  socialnämnden får i uppdrag all förstärka arbetet för all inga barnfamiljer ska vräkas
-  gymnasienämnden får i uppdrag all ordna feriepraktik till alia som viII mellan 16 och 18 år
 -  gymnasienämnden, grundskolenämnden och förskolenämnden får i uppdrag all utreda förekomsten av avgifter (även dolda) i skolan och avveckla dem
-  kultur- och fritidsnämnden får i uppdrag all se över tillgängligheten i sina verksamheter utifrån hur höga avgifterna är i syfte all hålla de nere och all värna avgiftsfria verksamheter
-  kultur- och fritidsnämnden får i uppdrag all förstärka sommarlovsaktiviteterna för barn och ungdomar
 - samhällsbyggnadsnämnden får i uppdrag all i alia ärenden beakta behovet av icke-kommersiella mötesplatser för barn och barnfamiljer

Det där är
några saker där kommunen själv kan göra mer. I första steget har motionen besvarats med hänvisning till att det redan görs det som behöver göras. Förhoppningsvis vaknar majoriteten efter Rädda Barnens rapport och är beredda att gå längre. Huddinge finns som andra kommuner listad i rapporten och där anges att antalet barn i fattigdom har ökat från 11,7 till 12,6 % mellan åren 2008-09. Det handlar om 2.988 barn som befinner sig i den utsatta situationen.

Förklaringen till den upprörda stämningen hos många alliansföreträdare är att rapporten blir en direkt kritik mot den fördelningsprofil som den egna politiken har. Det hänvisas förutom till bidrag, också till "jobbskatteavdrag". Där nämns aldrig att jobbskatteavdragens finansiering i form av ökade avgifter i a-kassan och försämrad sjukförsäkring har gått ut över just de grupper vars barn räknas in i rapporten. Och möjligen var förra årets talande jämförelse något som retade gallfeber på många borgerliga. Inte Rädda Barnen men väl rapportförfattaren Tapio Salonen hade i tidskriften Socialpolitik räknat ut att avskaffa barnfattigdom skulle kosta lika mycket som de stegen av jobbskatteavdraget som då var aktuella. 15, miljarder. Explosivt argument, ja. Och här blir ett förnekande av den dystra utvecklingen en försvarsmekanism för den egna politikens förträfflighet. Trist!

Gör något nu! Acceptera inte att Sverige har fattigdom! Det handlar om insatser både från kommun, landsting och staten. I ett första steg är förstås kunskapen och erkännandet av problemet en förutsättning för att man ska ta det på allvar. Förs då kan man lägga rätt förslag som också möter det som är orsaken till barnfattigdomen.


Mer:
Ekot, SvD ledare, SvD, Rädda barnen, GP-ledare, DN, DN-ledare,
Fler som bloggar: Roger Jönnsson, Reflektioner Allteftersom, Ulla Andersson, Marlene Burwick, Thomas Böhlmark, Annarkia, Göran Johansson, LO-bloggen, Alliansfritt, Rasmus Lenefors, Mitt i Steget, Gabrielles blogg. Peter Högberg, Johnny Munkhammar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 14 mars 2012

Spänt i alliansen och en socialdemokrati på gång


Svenska
Dagbladets PJ Anders Linder måste vara en av de viktigaste rösterna inom borgerligheten just nu. Sedan ett tag återkommer han med skarpa texter på SvD-ledaren riktat direkt till allianspartierna. Han har lyft behovet av moderat förnyelse av politiken och av ett uppvaknande från regerandets matta nöjdhet. Idag återkommer han med en ledartext försedd med rubriken "Upp till bevis för alliansen". I samma text skriver han om (S) återvunna trovärdighet genom Stefan Löfven:
"Han ger ett rakt, redigt och oprövat intryck, och han har rekryterat efter kompetens till posten som ekonomisk-politisk talesperson"
Det betyder, som läxa för alliansen:
Utvecklingen i opinion och debattklimat säger inget om hur det ska gå i nästa val, men den säger att det är upp till bevis för Alliansen. De kan inte längre ta något för givet. De måste återfinna glädjen i att reformera och återuppfinna sig själva.
I slutet av ledaren antyder PJ Anders Linder en av SvDs gamla tankar om ett gemensamt stort alliansparti. Möjligen är det där som bristen i resonemanget ligger och även faran hos hela borgerligheten. Vägran att inse av den politik man faktiskt för inte har människors genuina stöd utan tvärtom möter motstånd.

Vad helgens stora inrikespolitiska gräl i grunden står för vet jag inte. Det var förre folkpartiledaren Per Ahlmark som dundrade hej vilt mot Carl Bildt. Orden var hårda. Men kanske var det trots allt inte Ahlmarks ord som var viktigast. När ett helt folkpartimöte efter kritik mot en regeringskamrat reser sig till stående ovationer av kritiken borde det vara signaler om djupare strömningar i borgerligheten. Små allianspartier som faller nedåt i opinionsstöd när moderaterna tar över det mesta. Kanske en uppgivenhet inför många av de samhällsproblem man ser men där den moderata dagordningen sätter stopp för politiska initiativ och politisk verkstad? "Just nu är det spänt", skriver PJ Anders Linder och han har säkert rätt i den analysen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,