söndagen den 25:e mars 2012

Sänkta löner och trumpna miner bygger inte Sverige

En kall vind sveper in över min balkong. Våren verkar, trots att klockorna nu har ställts om till sommartid, inte ha anlänt på riktigt. Veckans kallaste politiska förslag stod centerpartiet för. "Sänkta ingångslöner över hela arbetsmarknaden med 20 till 25 procent", säger man och lägger till: "I vissa branscher ännu kraftigare sänkningar". För en nyanställd i en kommun, med idag 16.000 i ingångslön, ger det kanske 12.000 kronor per månad i ny lön. Samma negativa utveckling ska gälla för många andra redan idag lågt betalda yrkesgrupper. Kallt, trist men också trumpet och bakåt. En avsaknad av tro på Sverige. För att jobben ska komma vill partier på den borgerliga kanten fortsätta hålla tidigare framgångsvägar som hög kvalitet, full fart på produktutveckling, forskning och utveckling borta. I stället ska sänkta löner göras till drivkraft. Roger Mörtvik, TCO, argumenterar i sex punkter om varför detta är riktiga tokerier.

Centerns
kalla förslag slog ner mitt i avtalsrörelsen och i ett ganska spänt läge av densamma. Det var en uppföljning av folkpartiets något mindre omfattande men ändå oerhört trista tankar om sänkta löner för unga. På samma gång är det en rak upprepning av avtalskrav som förs fram från arbetsgivarna. Centern lägger sig således inte bara i lönebildningen, något som bör vara parternas ansvar. Man agerar också megafon till en av parterna. Samma parti som har ansvar för Näringsdepartementet i regeringskretsen.

Sverige behöver allt annat än detta som lösningar på jobbkrisen. Framåtanda, positivism, satsningar på forskning och utveckling, samarbete mellan olika aktörer, utbildning, återuppbyggd, "riktig" arbetsmarknadspolitik, en a-kassa som ger människor trygghet i omställningen och en bestämd vilja och verkliga ansträngningar för att ligga i framkant på områden där framtidens jobb skapas. Det borde vara mer resvänliga vägar. Sverige behöver ta tillvara människors kunskaper och kompetens på ett bättre sätt än vi gör idag, i tider med hög arbetslöshet och ett växande bidragsberoende.

Daniel Swedin
på Aftonbladet påminner om att det är fler än de mindre allianspartierna som har samma tankar på lägre löner som drivkraft. Så också Anders Borg. Av valtaktiska skäl håller man tyst om det, ja till och med är tydlig med att man säger nej. Ändå har hela upplägget med sänkta skatter och sänkta ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet beskrivits som ett sätt att pressa ner löneläget. Med de sänkta skatterna påstås människor klara sig på mindre. Och för den som tjänar minst redan idag ska det bli ännu mindre i plånboken framöver. Samtidigt finns det något mycket illustrativt och talande i att ett måhända litet men samtidigt Sveriges rikaste parti föreslår lägre löner för dem som redan har minst. Vårvindarna känns kalla inte bara på min balkong i Huddinge utan också i svensk politik.

Mer
: SvD, Arbetet, ExpressenAlliansfritt, Martin Moberg, Peter Johansson, Camilla Wedin, Göran Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,