onsdagen den 23:e maj 2012

Ett nytt inlägg om Miljöpartiets vägval


"Miljöpartiet kommer inte att ingå i en borgerlig alliansregering, meddelade Gustav Fridolin igår. "Alliansregeringen har blivit ett problem i svensk politik. Vi kommer att till val på att få en ny regering och en ny politik". Tydliga besked. Det oroar förmodligen i det borgerliga lägret. Redan valet 2010 tappade alliansens sin majoritet i riksdagen, förmodligen på frågan om den försämrade sjukförsäkringen. Med de väljaropinionsvindar vi nu ser är det för den som vill ha fokus på politiken kanske trist med dessa formfrågor. Men det är ofrånkomligt. Och det avgör faktiskt i vilken riktning Sverige går efter nästa val. Därför är inte minst borgerliga ledarsidor nervösa. Sanna Rayman i SvD skriver om frågan. Och DN-ledaren verkar om möjligt ännu mer ivrig att hålla fast Mp i ett borgerligt hägn.

Igår skrev jag också ett inlägg om Miljöpartiet och de diskussioner som nu har börjat om det parlamentariska läget efter valet 2014. Då gällde det utspel om ett från allianser fristående Mp som samtidigt säger att man ska sätta hårt mot hårt om Reinfeldt försöker sitta kvar på sin post även utan att ha ett stöd i riksdagen. Det där var ju ett stenhårt krav från Moderaterna när Göran Persson var statsminister. Där skulle det inte krävas något misstroendevotum utan statsminister skulle självklart avgå automatiskt efter ett val.

Det ligger säkert en lockelse hos de borgerliga att få in oppositionen i det läge som under många år präglade de själva: inför varje val kunde S-regeringen kort fråga om det samlade alternativet. Splittringen blev tydlig. Regeringsdugligheten gav fortsatta S-regeringar. Med en allians där Moderaterna dominerar totalt och bestämmer politiken men där småpartierna ändå garanterar stöd, är det omvända en självklar strategi. Att utmåla oppositionen som splittrade.

Men trots allt röstar väljarna i första steget på politiken. Där har Mp både egna val och ett eget risktagande att ta ställning till. Vill man köra förhandlingsspelet fullt ut och inte ge besked före valet om man stödjer Reinfeldt eller inte? Kommer Sverige efter 2014 att tvingas fortsätta med Reinfeldt vid makten? Och med Reinfeldts politik?

När Johan Tjerneng skriver på Huddingeperspektiv om detta är det lätt att känna sympati för den gamla Mp-linjen om att "vara ett eget alternativ, fritt från höger- och vänsterblock". Men på en punkt missförstår han mig. Det är inte min egen uppfattning när jag påminner om hur bastant Miljöpartiets egna väljare i de senaste valen har markerat sig till vänster på den politiska skalan. Det är Miljöpartiets egna väljare, direkt efter att ha röstat i vallokal och sedan besvarat SvTs stora valundersökning. Över 70 procent av partiets väljare har sedan 2006 sagt sig stå "till vänster". Redan 1998 gick den "vänsterprägeln" över 50-procentsstrecket. Som Anders Sannerstedt formulerar det: "Höger-vänsterskalan är sedan allmänna rösträttens införande den dominerandepolitiska dimensionen i Sveriges politiska liv".

Det är inte konstigt att Fridolin gör det utspel han gör.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,