lördag 5 maj 2012

Barnfattigdom och att ompröva bort ett förtroende

För drygt en månad sedan brakade debatten loss ordentligt om barnfattigdom. Rädda Barnens rapport  visade att fler barn, 248 000, lever under fattiga förhållanden. Rapporten engagerade många och retade andra. Regeringspartierna, som ju i och med att man har försämrat i sjukförsäkring och a-kassa är direkt ansvariga för utvecklingen, dömde ut rapporten. Reinfeldt kallade det "vänstervridet". Andra från allianspartierna hänvisade fattigdom till "Afrika" eller som ansvarigt statsråd, Maria Larsson, talade om "oseriös rapport". Efter denna dryga månad har allianspartierna tappat i väljarstöd och moderaterna bytt partisekreterare. Då kommer det: "Vi omprövar" ropar Ulf Kristersson och Kent Persson på Expressens debattsida och på Kents egen blogg.

Nu verkar "omprövningen" inte nå fram till själva kärnan i barnfattigdomen, den att deras föräldrar inte har råd med det ena och det andra. En rad finns i debattinlägget om detta men man verkar mer mån om att framhålla annat:
Flera studier har visat att det i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd ofta finns en koppling till fler problem utöver de rent ekonomiska.
Själva orsaken till tillståndet av fattigdom, som att man som arbetslös eller sjuk har fått sämre villkor, behandlar de två moderatföreträdarna som en parantes. Utöver det ska ju kritiken landa benhård över det faktum att hela jobbpolitiken har misslyckats.

Mycket kan, ska och måste sägas om vad vi ska göra för alla dem barn och familjer som lever på alltför knappa marginaler. Men man kan också med visst fog ta upp debattinlägget i Expressen som ett debattexempel om hur långt politiska "omprövningar" kan drivas utan att det straffar sig när väljarna får säga sitt. Och kanske till och med borde straffa sig.

Att ena månaden tala om att debatten om barnfattigdom är "vänstervriden" för att därefter ge bilden av att man är en kraft som bekämpar dess orsaker är inte trovärdigt. Att ösa ur sig förakt mot "bidrag", att tala om att det egna partiet inte är till för dem som inte jobbar och att i praktiken genomföra en politik som slår mot dem man nu säger sig värna om, säger helt andra saker om i det här fallet moderaterna.

Frågan som Fredrik Reinfeldt, Kent Persson, Per Schlingmann med flera bör ställa sig är väl: Hur långt kan man gå i att svaja för vindarna och att retoriskt säga ett men fortsätta göra annat? Hur länge är det ens möjligt att använda begreppet "vi omprövar" så snart en debatt hettar till? Ingen kan klandras för att man vill bekämpa elände, orättvisor och brister i välfärden. Det klandervärda är om det inskränker sig till ett politiskt spel och prata politik på ett nytt sätt därför att det ger röster. Där har nog Moderaterna snart trampat över en gräns. Om det inte är ren retorik utan ärligt menande politisk omprövning så ser man till att redan i morgon förändra politiken så att den minskar klyftor och orättvisor. Inte tvärtom.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,