onsdag 31 augusti 2011

Blir Annie Lööf för Centern vad Westerberg blev för folkpartiet? Eller en ny Maria Leissner?

Jag har idag på en personligt plan gratulerat min "sociala-medier-vän" Annie Lööf till det kommande uppdraget som partiledare för centerpartiet. Jag tycker att det är lysande och ett stort framsteg för politiken att ett parti vågar välja en 28-åring som sin ledare. Och kvinna. Samtidigt har jag när det gäller politiken en mängd tankar. Rent strategiskt för mitt parti kanske valet av Lööf inte betyder så mycket eller kanske till och med är bra. Till och med i jämförelse med Maud Olofsson blir det ett välkommet förtydligande vad som är vad i den politiska fruktskålen. Vänster och höger skiljer sig åt. Det betyder mycket vilket parti man röstar på.

På jobbet bloggade jag om valet av Annie Lööf utifrån fackligt perspektiv, något som kanske kan beskrivas som "ingen hit". Annie har under åren visat tydliga linjer när det gäller motståndet mot facket, mot anställningstrygghet, support för rätten  att stå utanför facket, för lägre ungdomslöner osv. Den analys som jag har sett under dagen av flera verkar vara riktig och som kan sammanfattas av Aktuellts fråga: "Borde inte Annie Lööf tillhöra moderaterna i stället". Det var väl också bilden av hennes svar i Valpejl förra året och kanske förklaringen till att Svenska Dagbladets PJ Anders Linder hyllar valet av Lööf.

Centern har försökt och kommer sannolikt framöver att ännu tydligare försöka profilera sig till höger om moderaterna. En politik som på i princip alla områden inte har förankring hos väljarna, även dom som sympatiserar med alliansen. I Aktuellt framträder en borgerlig ledarskribent som verkar känna vemod. Och så då SvD-skribenten Linder som är desto gladare...

En annan kommentar ser jag hos Ulf Bjereld som har funderingar om Annie Lööf som en ny Bengt Westerberg. Möjligen är Ulf en aning ironisk. Det mer troliga i folkpartijämförelsen är väl att den linje som Maria Leissner en gång valde blir Annies. Som Wikipedia skriver: "Westerberg hade velat samarbeta med socialdemokraterna efter valet 1994 men under Leissners tid blev den borgerliga profilen tydligare"

Annie Lööfs väg ser mer ut som den Leissner valde än den framgångsrika Bengt Westerberg. Måhända har Centern en bas av väljare som gör det svårt för dom att förlora så särskilt många fler väljare än vad som är fallet hittills. Kanske "botten är nådd". Men en väg stängd för bredare samarbeten, en väg mot en stor del av så kallat "breda löntagargrupper", en vridning till höger om Reinfeldt och dessutom de ändå ganska färska idéerna om plattskatt, LAS-skrotande, sänkta ungdomlöner och annat gör väl att spelbolagens odds på framgångsvåg för centerpartiet framöver kommer att vara mycket höga.

En sak ska man ha stor respekt för: Inom det parti som faktiskt själva har att utse sin ledare har Annie Lööf ett fullkomligt stöd. Det behöver inte betyda att väljarna tycker detsamma.


Mer att läsa:
- Svt Debatt: Lars Pålsson om Annie Lööf som "inte riktig centerpartist".
- Svt Debatt, Fredrik Federley replikerar.
- DN1, DN2, DN3, AB, Svd ledare, SvD2,

Fler som bloggar:
Lars Bäck, Martin Moberg, Löntagarbloggen, Peter Högberg, Fredrik Federley, Claes Krantz, Johan Linander, Martin Moberg, Birger Schlaug, Peter Johansson, Sandro Wennberg, Johan Hedin, Thomas Böhlmark, Henrik Alexandersson, HAX2,  Daniel Snällman, Fredrik Axelsson, Helen Törnqvist, en stålande glad Per Ankersjö, Magnus Andersson, Maria Hagbom, Staffan Danielsson,

Snor också helt fräckt en medial lista från Sandro som har gjort ett enormt länkningsarbete!!! : :Aftonbladet, Allehanda.se, Arbetarbladet, Barometern, Bohusläningen, Borås Tidning, Dagbladet.se, Dagen.se, Dagens Industri, Dagens PS, Dalarnas Tidningar, Expressen, Expressen, Hallands Nyheter, Hallands Nyheter, Helagotland, Helsingborgs Dagblad, Höglandsnytt, Kommunistiska Partiet, Länstidningen Östersund, Metro, Metro, Nerikes Allehanda, Norra Västerbotten, Norrköpings Tidningar, Nya Lidköpings-Tidningen, Nyhet.nu, nyheterna.net, Resumé, Riksdag & Departement, Skånskan.se, Smålandsposten, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Sverige.nu, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio Ekot, svt.se, svt.se, svt.se, svt.se, Sydöstran, Tommys tankar, TTELA.se, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren, Västerbottens-Kuriren, VästerviksTidningen, Östersunds-Posten, Östersunds-Posten, Östran, Östra


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Är regeringen värd beröm för satsningar på tåg?


Hur ska en "satsning" se ut för att den (kanske enligt marknadsföringslagen?) ska få beskrivas som just en satsning? Är det okey att först dra ner eller avstå från att låta underhållsåtgärder öka i takt med "volymökning" och sen, när man upptäcker behovet, göra stora PR-nummer av det? Jag minns ingången till detta år. Hade då hört SLs VD som beskrev tågeländet och de uppvaktningar man gjort hos regeringen. Man varnade för attt de neddragna anslagen till underhåll skulle få mycket olyckliga konsekvenser.

Så kan man se gårdagens besked om mer pengar till tåg. Och i dagens medier återges statsminister Reinfeldts budskap i går: "Vi har fått kritik, vi har lyssnat och därför skjuter vi till..." En bekräftelse på att talet om satsningar bör granskas mycket hårdare. Hur mycket av gårdagens satsningar är egentligen att regeringen återför det man tidigare dragit ner?

Det är bra med mer resurser för att hålla Sverige rullande. Det behövs mer, inte minst till nyinvesteringar. Och inte minst till nyinvesteringar i storstädernas infrastruktur, som exempelvis Spårväg syd. Gårdagens utspel kan beskrivas som ett lyckat PR-jippo. Bilder med Reinfeldt i "jobbarhjälm" fyller tidningssidorna. Frågan är väl vad som är vad i den allianska "tågsatsningen".

Mer att läsa: DN ledare, Svd ledare, AB, ledare, DN2, DN3, DN4,
Fler som bloggar: Thomas Böhlmark, Mitt i steget, Monica Green, Ett hjärta rött om PR, Alliansfritt, Roger Berzell, Åsa Eriksson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ny S-politik bör också spridas till "folket"!

"Hur många har sett den här skriften", frågade den socialdemokratiska företrädaren mötesdeltagarna. Av ungefär 50 socialdemokrater på S-upptakten i Huddinge hade en (1) sett det dokument med politik som partistyrelsen lär ha spikat i maj 2011. Just då, den där upptaktskvällen, och det första fysiska mötet med den fastställda politiken, hade jag själv inte tid att läsa igenom dokumentet. Det ligger någonstans i högarna och så fort jag hittar det ska det läsas. Men det är inte min fundering nu. Det är varför pappret, politiken, riktlinjerna eller vad det kallas inte verkar finnas på hemsidan och inte verkar ha spritts i medier? Vad är nytt vad är gammalt? Är det nedteckningar av huvudinnehåll i Juholts tal eller verklig ny inriktning som döljer sig på papperssidorna?

Socialdemokratins eftervalsdebatt slutade med valet av ny ledning. #Nystart drog i gång och opinionssiffrorna började så sakta klättra uppåt. En översyn (en till..) av partiets organisation är på gång och en revidering av partiprogrammet ska göras. Kanske det "hemliga" pappret från i maj anger inriktningen för detta? Oavsett detta verkar inte några större försök har gjorts att förankra diskussionen i organisationen. Den organisation av människor och kött och blod som ska bära upp rörelsen. Man frågar sig varför?

Jag tittar igen på Nyheter på vår hemsida. "S besöker bonde i Västerbotten " berättar ett pressmeddelande. Men om något nytt politiskt dokument? Nepp.

Fler som Nystart: Michael Granstedt, Roger Jönsson, Martin Moberg, Peter Högberg, Claes Krantz, Staffan Lindström, Rebellabloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 30 augusti 2011

Politiker ska ta ansvar!

Det händer att jag längtar tillbaka till regeringskansliet. Inte bara för möjligheten att genomföra det man tror på. Det finns något i regeringsarbetet som gör det renare, klarare och tydligare, inte minst när väljarna ska bedöma dom som styr. Bakom de politiker som oftast uppträder i TV finns tusentals experter i dess verkliga betydelse. De är riktigt bra på sina sakområden. Hela den komptetensen används när förslag ska beredas och förberedas. Men därefter äger politikerna frågan och får ta ansvaret.

I kommuner och landsting händer det omvända. Idag har jag sett frågan om skandalen med brister i mammografin (läs Johans blogg)  bli just en sådan fråga där "förvaltningen" ställs tillsvars och politiken håller käft. Och just i kommunsektorn finns traditionen som inte bara gör förvaltningar och tjänstemän till sakkunniga, inte bara till dolda makthavare utan också talespersoner för politiken. Politiker som har makten skriver ibland speciella papper vid beslut för att markera en ev. avvikelse från "förvaltningens förslag". Det där är demokratiskt mycket tokigt. Listan kan göras värre och i den sjukvårdspolitik där jag är aktiv blir allt rena soppan. Där kan enskilda klinikchefer agera politiker, flytta verksamheter och lägga ner efter eget tycke. Vem ställs tillsvars?

Kommunala tjänstemän ska inte ställas till svars för politiska beslut hur tokiga dessa än må vara. Det är dags att kommuner och landstings politiker ställs främst ansvariga, precis som regeringen gör idag. Detta för att väljarna ska kunna döma de som dömas skall.

Precis när jag avslutar det här inlägget ser jag TV4 om "mammografiskandalen". Ansvarig politiker lutar sig mot "den medicinska professionen". Men fakta är ju att landstinget har skickat patienter till en mottagning i Skärholmen där revisionen har slagit fast att den är medicinskt undermålig och osäker! Och där minns jag en fråga i landstinget där jag undrade vem som var ansvarig för överbeläggningarna på sjukhusen. Det var inte helt enkenkelt vare sig för mig eller för medier att få tag på den personen. Det är det i mammografifallet.

Mer: Nyhetskanalen.

Landstingsr%C3%A5d%20k%C3%A4nde%20till%20mammografibrister

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det är inte på någon punkt okey med politiskt våld!

Igår läse jag om Mikael Valtersson, Sverigedemokraternas kanslichef i riksdagen, som misshandlats. Idag ett nytt dåd. En Sd-företrädare i Gnesta, Frida Grundström, utsatts för ett brandattentat, något som Therese Borg har bloggat om. För den som har läst vad jag tycker om Sd som parti och deras politik är nog läget tydlig. Jag kommer alltid att motarbeta de värderingar som SD står för och den främlingsfientliga politik som de bygger hela sitt politiska engagemang på. Men det politiska "renhållningsarbetet" kan inte tillåtas hålla tillbaka ilska och vrede av det som har skett på ett par dagar. Det är inte, får inte, aldrig någonsin vara okey med politiskt våld!

Jag vet inte om svenska myndigheter lever i den där gamla trygghetskänslan som vi kanske alla drabbats av. "Vi bor i Sverige". "Det händer inte här". Sanningen är ju att det hände redan med Olof Palme och Anna Lindh. Och under sommaren har väldigt många av oss fällt oceaner av tårar i sorgen över det som hände i Norge.

I spåren av all tragik följer också kommentarstrollen, rättshaveristerna och de verkliga särlingarnas kommentarer. På bloggen Runor antyder en kommentar från "Mattias"att den norska terrorn var ett "pr-trick för att få upp opinionssiffror! En annan blogg har ett inlägg med rubriken som antyder att "vänstern" har genomfört dådet, något som förefaller svårt att hitta källa till. Bissar kommentar.

Det finns i dessa tider anledning att markera försvar för demokratin, även om "trollen" och "rättshaveristerna" ibland dominerar på nätets debatter. Det här är allvarligt!

Mer: Svd

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Fler bloggar om Politik

måndag 29 augusti 2011

Stockholms län ser olika ut. Svik inte södertörnskommunerna!

Bara i de 10 kommuner söder om Slussen som ingår i "min" sjukvårsstyrelses område bor sådär 600.000 invånare. En del av Stockholm som har stora möjligheter att utvecklas. Om vi får chansen. Mot en sådan positiv utveckling finns ett par hot: dels är det och det är främst, en borgerlig politik som helt enkelt inte ser södertörn som viktigt därför att man inte har huvuddelen av väljarna här. Jag talar förstås inte om de företrädare som själva bor och verkar här. De vill väl som jag själv att vår del av länet ska utvecklas. Men tyngden i politiken, i satsningar och i att ge förutsättningar för utveckling har med moderaterna vid makten hamnat norrut och i Stockholms city. Idag skriver tre partivänner om detta på Brännpunkt. Emil Högberg, Huddinge, Katarina Berggren, Botkyrka och Robert Noord, Haninge. Det handlar bland annat om infrastrukturen som är en förutsättning för vår del av länets utveckling, exempelvis med Spårväg Syd. Men hur mycket det är pratas blir det alltmer osäkert om man kommer att satsa här.

Men det finns också en debatt som bland annat S-bloggare lyfte i går. Den som handlar om den interna S-politiken och som tar utgångspunkt i att politiken alltmer kretsar kring Stockholm. Då, i de tankarna om att politiken och mitt parti i synnerhet måste vinkla fokus bort härifrån, är djupt beklaglig om den utgår från ett alltigenom rikt och välmående Stockholms län. Till delar är det riktigt men här finns också några av landets fattigare statsdelar, befolkningstäta som hela kommuner i övriga landet.

Socialdemokratin har alltid haft styrkan att hålla flera perspektiv i huvudet. Hela landet ska leva, ja. Men samtidigt ska klyftor bekämpas var dom än visar sig, även om det råkar vara i Stockholm. Som nu visar sig är en valförlust för socialdemokratin något som slår särkilt hårt mot exempelvis Södertörn, med den sociala struktur som finns här. Och en avsaknad av satsningar är också en medveten bortsortering av mycket stora möjligheter till utveckling. Jag delar inte min partivän Westerholms syn att detta är att "prioritera". Och jag kan garantera att om Westerholm med "prioritera bort" menar "prioritera bort Södertörnskommunerna så har han mycket svagt stöd för detta i sitt parti.

Debatten handlar om flera djup. Dels den om att regioner i Sverige är för små för att slåss inbördes. Det gäller att dra nytta av de respektiva landsdelarnas förutsättningar för att tillsammans skapa en konkurrenskraft mot stora regioner runt om vårt land. Inte slåss inbördes. Det andra om socialdemokratins uppgift är att bekämpa klyftor var dom än visar sig. Det måste också gälla om det är i huvudstadsregionen. Att driva en utveckling av Södertörn handlar inte främst, som har antytts, om att vinna väljare i Stockholm. Det handlar på djupet om att jobba för jämlikhet och rättvisa även om orättvisor och klyftor visar sig i en övrigt rik region.

Fler som bloggar:
.- Klokt inlägg av Peter Johansson,
Peter Högberg, Jämlikhetsanden, Göran Johansson, , Åsa Eriksson


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 28 augusti 2011

(M)aktförnekarna och den svenska avundsjukan

Dagens begrepp i den politiska bloggosfären verkar (i alla fall delvis) ha varit "Enpartistaten". Förklaringen är dels att tidningen Svenska dagbladet idag skriver en ledare om detta samtidigt som bloggaren Kent Persson, (m) har hängt på med ett blogginlägg som upprör andra. Såväl ledare som bloggaren försöker, fem år efter att moderaterna tog makten i Sverige, att föra maktpolitiska resonemang där socialdemokratin fortfarande är referenspunkten. I stället för att kritiskt granska makten, som i dag utgörs av den svenska högern, tuggar SvD på med samma anti-sosse-budskap som alltid. Jag tror att det finns en bestämd tanke med det.

Vad vare sig Svd-ledaren eller Kent Persson nämner är just hur makten ser ut i dagens Sverige. Vi har en moderat statsminister som leder en i och för sig svag regering men företräder ett dominerande moderat parti med makt. Denna makt, som man verkar göra allt för att förneka att man har och i stället sätter sig i en "oppositionsroll", ska och kan inte ses isolerat utifrån den politiska makten. Just nu finns både den politiska, den ekonomiska och den opinionsbildande makten samlad i en tung hand, intimt förenad med moderaterna. Förra veckan fick vi ett lysande exempel när Svenska dagbladet, efter några regionala artiklar från Svenskt näringsliv, gjorde riksangelägenhet av en "krossa-facket-strategi". Regeringens hela politik förs utifrån intressen från samma aktörer, inte sällan på områden där direktörslobbyister i år har försökt få till förändringar som gynnar de egna intressena. Om detta talas noll och intet av borgerliga företrädare, som Svenska dagbladets ledare och Kent Persson. Jag förstår varför.

"Enpartistat". Jag tror att väldigt många förknippar det med stater som Nordkorea, gamla Sovjet eller kanske Kuba. Under alla år har borgerliga företrädare och oftast i opposition, försökt sätta bilden av en koppling mellan diktaturer och Socialdemokratin. Alltid med att dölja att partiets kamp för demokrati, ofta mot aktörer som verkade inom högern. Där också en skrämmande undervärdering av svenska väljare som faktiskt har röstat fram socialdemokrater till den politiska makten därför att partiet har stått för en utbygd välfärd och förmått koppla ord till politisk verkstad. Samma förankring hos svenska folket har inte moderaterna haft och kommer sannerligen inte att ha framöver heller. Därför kommer partiet inte att uppnå samma tidslängd med demokratiskt stöd för sin politik som socialdemokratin har haft. Gissar jag!

Och till sist: Kent Persson gör engeneraliseringar om att socialdemokratiskt maktinnehav gör att människor mobbas och stängs ute, bland annat från anställningar. En politisk retorik som smakar oerhört illa. Och det värsta är att han precis som moderata företrädare i andra sammanhang försöker koppla det till någon slags socialdemokratisk metodik att upprätthålla makten.

Det känns som dessa två texter i dag om "enpartistaten" både är en politisk strategi och något av en politisk svensk avundsjuka hos högern för att de egna idéerna har haft så svårt att få stöd hos väljarna. Idag råder annat: Partiet har makten och är nära kopplad till den ekonomiska makten och opinionsbildande makthavare som Svd:s ledare. Och Kent Persson må möjligen vara djupt besviken för att hans eget parti inte lyckades ta makten i sin stad. Örebro. Väljarna valde annat.

Fler som bloggar: Johan Sjölander, Peter Högberg, Jämlikhetsanden,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 17 augusti 2011

Dagen efter Reinfeldts skattesänkarkalldusch - men större skyfall finns på välfärdshimlen

Sent i går skrev jag ett inlägg om Reinfeldt och Borgs besked att man skjuter en del reformer på framtiden. Däribland regeringens enda hjärtefråga, ett nytt jobbskatteavdrag. Bedömare gissade precis som jag att det mer var rädslan för en parlamentarisk kris och till och med nyval som tvingade fram beskedet, snarare än att Reinfeldt själv ville stänga "skattesänkarboden", som han talade om för några år sedan.

En av mina funderingar igår var; vad säger alla de trogna alliansfantaster som alltid rycker ut till försvar? Jag skrev att det skulle bli intressant att se Svenska Dagbladets reaktion. PJ Anders Linder som varit en stark supporter till skattesänkningar oavsett dess benämning, gör faktiskt inte det jag kanske trodde: Kritiserar Reinfeldt direkt i sak. I stället skriver han i morgonens ledare att jobbskatteavdraget är "politiskt omöjligt". Det stärker min tro att det just är mer politik än krishantering som ligger bakom utspelet. PJ Anders Linder svävar ut mer svepande i någon slags desperation: "Vi behöver något annat!!" utropar ledarskribenten.

Dagens viktigaste budskap är trots detta inte, säger inte, att alliansen skjuter på, skrotar, gör om, sina tankar på ett femte jobbskatteavdrag. Det viktigaste är att påminna om hur politiken som helhet har slagit det femte förutan! Det är fortfarande en regering som omfördelar, som (måste säga det!) medvetet fattar beslut om ökade klyftor helt enkelt därför att den ideologi man lever efter säger att klyftor skapar drivkrafter som ger "det bästa" för alla. Adan Smith. Den "osynliga handen". Dynamiska effekter. Arbetsgivare som agerar snällt och schysst mot den arbetskraft som drar in pengarna.

Så är det inte. Reinfeldt och Borg och de andra i alliansregeringen har fram till igår slagit undan alla berättelser från 2011 års Sverige om hur människor far illa i sjukförsäkringen, hur FAS 3 förnedrar, hur fackliga medlemmar tvingats lämna efter dramatiskt höjda kostnader för medlemskap och regeringen har fram till i går önskat genomföra en reform som kostar lika mycket som att i stället utrota barnfattigdomen.

Sverige har förändrats. En sådan förändring är att det nu finns ett mycket starkt facklig-politiskt samarbete. Men inte det vi alla kanske tänker främst på, det mellan LO och Socialdemokraterna. Även om detta är starkt så har moderatregeringen och Svenskt Näringsliv ett oerhört starkt samarbete som när annat debatteras förefaller oantastligt. Arbetsgivarna slår nu hårt mot fackföreningsrörelsen och ska själva - om dom får som dom vill- bestämma lön. Utan fackets inblandning.

Jag hoppas att många ser vad som är på gång och att vi både politiskt och fackligt reser en kraftig opinionsmur mot den regering som igår fick krypa till det politiska korset. Men än är segern inte vunnen!


ps: jag tog igår exempel på regeringens argumentation. Där valde jag min bloggarvän Kent Persson som exempel för de två inriktningarna. "Ja till avdraget" o "Nej till avdraget": Jag menar att jämförelsen var rätt i de två perspektiven men till Kent fördel ska sägas att han själv, före Reinfeldts utspel drog kloka slutsatser. 

Bloggar;: LO-bloggen, Krassman, Sebastians tankar, Dagens Arena/Yonna Waltersson, Martin MobergAlliansfritt, Jämlikhetsanden, Michael Granstedt, Mitt i steget,

Medier i övrigt: DN ledare, AB,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
 

tisdag 16 augusti 2011

Reinfeldt, Borg och spolade skattesänkarargument

foto: moderaterna.se
Kommer hem lite extra bloggsugen idag. Och väljer att illustrera dagens stora politiska "grej" med en bloggarvän, moderaten Kent Persson. Det är verkligen inte för att vara elak mot Kent som person utan för att bilden blir så tydlig på vad även Reinfeldt och Borg säger och sen gör. Och det ökar trovärdigheten i en del spekulationer från statsvetare att det mer är parlamentariskt spel än ansvar för landet som ligger bakom att man nu säger sig skrota det femte jobbskatteavdraget. Risken att få stryk i riksdagen och en följande regeringskris och till och med nyval gör att "skylla-på-krisen-utvägen" används. Jobbpolitiken grävs så att säga ner. Det som tidigare har gett jobb, i retoriken, är nu ett hot.

I mitten av juni bloggade Kent Persson om moderat politik. (inte egna tyckanden, det är samma argument som hela partiet har använt)
Jobbskatteavdragen gör det mer lönsamt att arbeta. Det ökar incitamentet att gå från arbetslöshet till arbete. Jobbskatteavdragen har också lett till att allt fler klarar av att leva på sin lön... Jobbskatteavdragen behöver bli fler, men även andra skatter behöver justeras nedåt.
Idag gör Kent som Reinfeldt och Borg:
Reinfeldt och Borg visar återigen ansvarstagande. Svenska folket förväntar sig det. Politiken ska inte riskera våra gemensamma resurser. Jag välkomnar beskedet från Reinfeldt och Borg.
Redan i tidigare jobbskatteavdragsbeslut har andra allianspartier haft invändningar. Moderaterna som det största partiet har så att säga tuffat på utan att lyssna. Sänkta skatter har inte setts som något man behöver "räkna hem". Dynamiska effekter skulle finansiera godsakerna.

Det är inte främst kommunpolitikern och bloggaren Kent Persson som ska ställas till svars för politiken. Inte heller andra bloggare som så sent som denna morgon verkar ha bloggat till jobbskatteavdragets försvar, som Thomas Böhlmark   Kanske kvinnan i fyrans nyhetssändning visar mycket vad det här har handlat om. Hon tar gärna en sänkt skatt till men jobba mer är knappast möjligt för hon gör det redan mycket.

Åter bloggaren Thomas Böhlmark som i morse satte en kryddad rubrik till sitt blogginlägg: "Bittra sossar gör allt för att folk inte ska få mer i plånboken. Jag vet inte vad han eller andra tänker innerst inne nu. I morgon skrivs kanske fler blogginlägg och kanske också ledartexter. Jag minns särskilt Svenskans ledare som peppade Reinfeldt och Borg att gå vidare på den väg som idag stängdes. I alla fall tillfälligt. Det ska bli spännande att läsa Svenska dagbladets ledare i morgon.

Fler som bloggar: Sebastians tankar, Krassman, Martin Moberg, Scaber Nestor, Tokmoderaten, Annika Högberg, Alliansfritt, Röda Berget, Mitt i steget, Edvin Alam, Mattias Lundbäck, Peter Högberg, Signerat Kjellberg, LO-bloggen

Medier: DN1, DN2, DN3, DN om (S) reaktion,   Svd1, SvD2, AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 15 augusti 2011

(S)olsidan i svensk politik, Centerns PR-jippo och ett och annat skattesänkardrev

Nej. Jag har inte gjort någon mer vetenskaplig kartläggning för att bekräfta att personligheter i politik på den nu (S)oliga sidan överensstämmer eller ens har något att göra med motsvarande karaktärer i tv-serien. Den Solsida som samma dag som United Minds mätning presenteras meddelas ska fortsätta. Men oavsett det verkar politikens Solsida idag vara det vi fortfarande kan kalla det rödgröna, S, V, Mp. Om än med knapp marginal. Reinfeldts minoritetsregering är ännu mer minoritet i opinionsmätningarnas värld. Reinfeldt har alltså problem och man må fundera vart han håller hus. Men mer än så har kristdemokraterna som ännu en mätning placeras utanför riksdagen. Ett annat parti som ligger i riskzonen sedan länge är det partiledarskiftande Centerpartiet.

Även här saknar jag statistik men jag undrar om ett parti någonsin har fått så mycket utrymme i medier och inte minst på DN debatt som just C har fått.  Partiledarkandidater som kör resor i landet och skriver programförklaringar. Även om det inte verkar ge utslag i form av mer stöd för centern är upplägget att hylla. Däremot tror jag knappast att det är den "gräsrotsrörelse" som en eller annan vill göra det till utan mer en lyckat lanserad PR-historia för att just få fokus på partiet. Men allt sånt innehåller riskmoment. Nyligen skrev den minst väntade ledaren av de tre på DN Debatt. Anders W Jonsson sällar sig inte till den växande majoritet som tycker att skattesänkardrevet har gått för långt. Här lanseras också värnskatteavskaffande och andra politiska karameller. Frågan är om någon håller i räknesnurran i centerrörelsen.

För egen del ser jag helst att väljarna stöder andra partier till vänster om centern. Men om man ändå väljer partiet är en bra partiledare självklart önskvärd. Jag tror att Annie Lööf kan tillföra mycket till svensk politik som person. Men ideologiskt ligger hon närmare den Stureplanscenter som möjligen är högröstad men knappast lyckosam för det partiet även om programförklaringar nu väver in det sociala perspektivet mer. Annie: Centern vissnar i skuggan av svampen! Jag imponerades annars av Anna-Karin Hatts programförklaring både vid  presskonferens och i andra sammanhang. Om hon nu är mer öppen för samarbete över blockgränserna, och jag själv blir glad för det, kanske det ändå inte stärker hennes aktier i den här kampen. Möjligen växer hon i mina ögon som politiker. Ganska mycket!

Dagens mätning speglas i skuggan av Norge. Ganska självklart och man behöver inte som en del ytter-höger-debattörer gör, se det som exploatering av en skrämmade händelse. Men att Sverigedemokraterna rasar är inte ett dugg förvånande. Och glad över detta hade jag varit Norge-terrorn förutan!

Det är långt kvar till valet. Åtskilliga mätningar kommer att presenteras. Socialdemokraternas programarbete går vidare och sker ännu lite i tysthet. Ändå ligger styrkan i det jag många gånger skrev om efter valet och som vi nu ser i det ökande stödet. Att tala grundvärderingar. Ideologi. Välfärd, Jobb. Förnyelse i all ära men väljarna är mer avancerade än så när de dömer partier och ger stöd till den ena eller andra politiska inriktningen.

Mer att läsa: Svd, Exp, KG Bergström, United minds
Bloggar: Sebastians tankar om (S) programarbete, Martin Moberg om hösttecken,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

tisdag 9 augusti 2011

Socialdemokraterna måste ta hela välfärdsperspektivet- även a-kassan



Jag var ombud till den socialdemokratiska partikongressen 1997 i Sundsvall. Den föregicks av en ganska intensiv debatt inom partiet. Skulle "verksamheter" ("välfärd") komma före "bidrag" när nu krisen lättade och reformer kunde anas? Teorin och retoriken blev att "verksamheter" sattes först". Kongressbeslutet en blandning av både. "Tiden gick och det blev kris på nytt". Reinfeldt och alliansen hade makten och a-kassan blev första målet. Ersättningen försämrades och avgifterna pressades uppåt. 500.000 lämnade facket för att det blivit för dyrt, ett resultat av en medveten strategi. Sen skulle a-kassan bli "allmän", något som arbetsgivare och höger drömt om länge att få genomföra. Endast av ett skäl: Man visste att det var en oerhört facklig styrka i att facken på ett effektivt sätt och därför att staten inte hade skött det förr, fixade bra ersättningar när människor blev arbetslösa. Att försämra a-kassan kunde / skulle vara ett sätt att slå mot arbetarrörelsen.

Om detta om hur viktigt det är att rusta a-kassan skriver Tobias Gerdås på LO-bloggen idag.  Läs det!!

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lars Ohly, vänsterpartiet och Unibet som ger 200 för Werner och 65 för Schyman

Riksdagsrökrummets trevligaste skratt hade nog Lasse Ohly. På den tiden jag ofta frekventerade just dom rummen var det alltid lite speciellt att komma in i "dimman" samtidigt med Lasse. Idag har han meddelat sin avgång som ledare för före detta "Vänsterpartiet kommunisterna", nu utan det sista tillägget. Skälet är nu i Aktuelltsändningen detsamma som vid dagens presskonferens: Opinionssiffrorna har inte blivit bättre. Det där kan man säkert vrida och vända på. Och jämförelsen med de opinionsframgångar som Gudrun Schyman fick till är förstås till nackdel för Ohlys eftermäle. Men jämfört med tidigare? Inte särskilt mycket sämre. Även DNs Peter Wolodarski twittrade uppgifter från senaste valet. Där var andra, inte Ohly, ett sänke för sitt parti.

Man kan ha olika perspektiv på Vänsterpartiet och Lasse Ohlys tid på partiledarposten. Jag har nog det.

*  Det var löjeväckande av svensk borgerlighet och medier att till och med i valrörelsen 2010 försöka få Ohly sammankopplad med tidigare diktaturer i öst. Att Ohly skulle ha verkat för en sådan samhällsordning är förstås inte rimligt.

* Man kan som sosse drömma om 100 procent av väljarstödet. Kanske. Men inser man att sannolikheten inte är trolig kan man med fog se en demokratisk poäng att även ett parti sparkar lite från vänster. Under Ohlys tid har (v) fortsatt att göra det.

* Ohly har bidragit till ett vänsterparti som har blivit mer realistiskt och ansvarstagande än tidigare. Budgetregler ska inte drivas till överdrifter men insikten att det är viktigt med ordning och reda lyckades Ohly i alla fall under det rödgröna samarbetet göra till rättesnöre i sitt parti.

* I vissa delar och vid tillfällen har det bubblat upp: Socialdemokratin som den verkliga motståndaren. Inte borgerligheten. Rester från historien som bygger på det "svek" som även verksamma under Ohlys tid har sett socialdemokrater. Och ibland med rätta har fackligt aktiva och socialdemokrater verksamma på arbetsplatser inte fattat varför dom, inte de borgerliga och "kapitalismen" har varit motståndare. En historisk kamp inom vänstern där just "Vänstern" fick storstryk och aldrig förlät den socialdemokrati som blev så mycket starkare  i inflytande och folkligt stöd.    

Trots allt. Lasse Ohly bidrog efter mycket om och men till det rödgröna alternativet inför valet 2010. Ett av mig hyllat alternativ men dessvärre inte av väljarna och möjligen inte av alla internt i vare sig Ohlys parti eller mitt eget. Men som politisk grovarbetare att från en svagt läge ändå försöka påverka politiken tycker jag ändå att Lasse Ohly skrivs in i historieböckerna som en profil i svensk politik.

Vad kommer sen då? Jag har länge trott och kanske sett Josefin Brink som självklar. Men möjligen finns det inom partiet tveksamheter. En självklar favorit för mig personligen är också Jonas Sjöstedt. Möjligen ses han som alltför "höger" för partiets tunga beslutsfattare. Almedalsveckan var det Ulla Andersson som dök upp som motkandidat och nu i dagarna Hans Linde. (?).

Kanske ger Unibet en hit när man sätter odds. Men Werner som gör Comeback? Eller Schyman bränner pengar i vänstern i stället? Nej. Inte troligt.

Vänsterpartiets: Next Party Leader
Vilket är korrekt alternativ?


Vinnare

Sjöstedt, Jonas

Andersson, Ulla

Linde, Hans

Brink, Josefin

Åström, Alice

Svensson, Eva-Britt

Dinamarca, Rossana

Esbati, Ali

Larsson, Kalle

Schyman, Gudrun

Werner, Lars


Fler som bloggar: Sebastian, Martin, Peter Högberg, Iakttagaren, Mattias Lundbäck, Mitt i steget, Böhlmark, Ingerö. Laakso,
Mer att läsa: DN1, DN2, DN om kandidater, DN, Sjöstedt, DN om OhlySvd1, SvD2, Svd3, AB, AB om efterträdarkandidater, Lena Mellin, Exp,. Dagens media.




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 7 augusti 2011

Arbetsgivare med överspända muskler

Inför höstens avtalsrörelse laddar alla inblandade upp. Positioner och krav ska tas fram och finslipas. Och samtidigt försöker man genom opinionsbildning få stöd för sina utgångspunkter. Därav en artikel i dagens Brännpunkt från arbetsgivarföreträdare som i artikeln ger några av sina positioner inför förhandlingarna.

Nya? Knappast. Hela texten är en upprepning av välkända uppfattningar där huvudtesen är att facket ska ställas åt sidan. I stället vill arbetsgivarparten att var och en förhandlar sin egen lön och anställningsvillkor. Arbetsgivarpartens egentliga avsikter beskrivs utmärkt av bloggaren Lars Bäck som visar hur det flitigt använda ordet "utveckling" egentligen borde ersättas av ordet "avveckling" i artikeln. När man gör som Lars Bäck, framkommer faktiskt det som arbetsgivare i alla tider har arbetat hårt för.

Det finns en skillnad från förr. Då var väl arbetsgivarparten en tung aktör i sig, den ekonomiska makten om du så vill. Nu finns en viktig förändring i det att också den politiska makten har samlats i samma beslutsrum. En borgerlig alliansregering som agerar politisk utförare åt beställaren Svenskt Näringsliv som får stor påverkan också inför en avtalsrörelse. Inte minst därför att en rad faktorer stärker arbetsgivaren och samtidigt försvagar för de anställda. Hög arbetslöshet, ett stort antal förlorade medlemmar när regeringen såg till att chockhöja fackavgifter, sämre ersättningar vid arbetslöshet som lägger press att ta också låglönejobb och samtidigt en försvagad arbetsmarknadspolitik är såna faktorer. På önskelistorna hos arbetsgivaren finns också sänkta ingångslöner och försvagad anställningstrygghet.

Det är en förklaring till att arbetsgivare i denna debattartikel 2011 kan gå vidare i ett nästa nästa steg. I dagens inlägg vill direktörerna också ifrågasätta den fackliga organisationens legitimitet. I stället är det egna opinionsundersökningar som ska tillåtas slå igenom för hur vi sätter löner i Sverige med slutsatsen av "facket inte är representativt". Här är debattartikeln ett nästa steg i det som är arbetsgivarnas och alliansregeringens gemensamma mål med en svagare facklig rörelse i Sverige.

Jag tror inte att de lyckas. Förvissa försvann en halv miljon medlemmar när avgifterna till a-kassan chockhöjdes. Men de senare uppföljningarna av LO visar att medlemstrenden börjar vända. Några hundra fler medlemmar i förbunden samtidigt som färre lämnar. Och det finns i Sverige en lång erfarenhet av att lugn och ro på arbetsmarknaden ger bättre förutsättningar för tillväxt. Här är inte "lugn och ro" frånvaro av olika åsikter men ändå ett system för lönebildning och andra förhandlingar som bygger på maktbalans, ömsesidig respekt och att det just är parterna och inte politiken som avgör lönebildningen. Och med handen på hjärtat önskar faktiskt många "direktörer" behålla dagens system som ger tydliga spelregler, färre konflikter och mer stabila förutsättningar för företagandet än i många andra länder. I bland annat den funktionen är fackföreningsrörelsen en oehört viktig parti när Sverige utvecklas, tillväxt skapas och nya jobb växer fram.

Mer:
- seminarium från Almedalen om svensk lönebildning i framtiden.
- LO-bloggen om 40 arbetare på en direktör i lönehänseende.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,