lördag 31 december 2011

Gott Nytt År 2012!

Det sista blogginlägget för år 2011. Förra, motsvarande inlägg summerade jag år bloggåret 2010, då med 1.182 skrivna inlägg under året. 2011 har jag bloggat en tredjedel av förra årets "volym". En huvudförklaring till det är att det inte bara blev ett utan flera längre bloggpauser under året. Men också därför att 2010 var ett valår som gav sitt till blogginsatserna. Min tanke är att försöka bli mer aktiv med start redan i morgon. Vi får se om debatterna och skrivämnen är tillräckligt för att inspirera mig under kommande år.

Det har annars varit ett händelserikt år. Personligt skrivs året i mycket positiva färger. Åter sambo med Pia i en härlig lägenhet vid Kvarbergsplan i Huddinge. Nytt jobb på LO där jag får jobba med sociala medier. Riktigt roliga och viktiga uppdrag i politiken med fokus på sjukvård, miljö och bostadsfrågor. Då utöver att ett ledamotskap i fullmäktige handlar om alla frågor som rör Huddinge.

Möjligen skriver jag det politiska året 2011 i något dystrare färger. Socialdemokratin går in i ett nytt år med ett väljarstöd lägre än någonsin, både om man tror opinionsmätningar och med tanke på senaste valresultatet. 2011 präglades de första månaderna av S-kongressen. Mona Sahlin avgick och Håkan Juholt blev partiordförande. Jag bloggade direkt från kongressen.

Valet av Juholt var mycket överraskande och knappast någon träffade rätt i gissningarna. Det blev en process som kanske är den sista valproceduren enligt "tradition", med valberedning och hemliga överläggningar. Med förhandlingar och med total avsaknad av krav på kandidater att presentera sig för medlemmarna och söka stöd för en viss framtidslinje. Under 2011 har andra partier lärt av socialdemokratins misstag och haft öppnare processer där flera kandidater har presenterat sig och deltagit i en kamp om de viktiga ledarpositionerna. Till en del är jag övertygad om att det inte skulle ha blivit så om inte (S) hade valt den linje man gjorde, något som vållade debatt och kritik. 

Man må ha olika känslor och tankar efter detta men jag vågar utan att ha forskningsbelagda fakta säga att en stor del av partiets aktiva var peppade och uppåt efter kongressen. Juholts linjetal kändes igen som tryggt, framåt, som rättvisa och kryddat med lite humor mitt i allvaret. Att många väljare hade samma tankar bekräftades av de uppåtgående trenderna i en del opinionsmätningar efter valet. Med årets riktigt stora mediedrev stoppades uppgången. Juholts bostadsaffär slog ut alla försök att etablera politiken på S-dagordningen.

Men även om ett viktigt förtroendekapital gröptes ur rejält tror jag att politiska händelser och icke-händelser är väl så viktiga förklaringar till S kärva läge som detta. När budgetmotionen skulle skrivas gjordes det i en öppen form för att stimulera debatt i riksdagsgruppen. Bilden utåt blev i stället att partiledningen fick skit, och tvingades backa. Det följdes av en rad frågor där S enda dagen tyckte en sak och andra dagen sade sig tycka annat. Huller-om-buller och fram-och-tillbaka- har aldrig varit en politisk framgångslinje. Inte heller för (S). Där fanns också en utebliven debatt i TV, när det som mest behövdes. Där fanns senfärdighet i att reagera över en av 2011 års hetaste "skandaler", den om Carema. Där hann såväl Svenskt Näringsliv som moderaterna före (S) i utspel. Där fanns märkliga turer om migrationsfrågor. Där fanns i en del fall fakta-tveksamheter och annat som inte ingav det förtroende för socialdemokratin som såväl behövdes. Där fanns också.- tyvärr- en helt orimligt "bordläggning" av en politisk förnyelse i dialog med medlemmarna. Detta är jag fortfarande djupt ledsen över, å partiets framtids vägnar.

Terrordådet på Utöya blir den händelse som får känneteckna år 2011. Tragiskt. Men också en serie mänskliga prestationer utöver det vanliga, dels av Jens Stoltenberg som i hela dådets efterspel var lysande men också i de reaktioner som följde från unga norska socialdemokrater i hyllande av yttrandefrihet och demokrati just i den svåraste av stunder. "Vi ska tillbaka till Utöya!

Under dessa dagar speglar medierna i en radda årskrönikor vad som har hänt i stort och smått. Dessa rekommenderas!

2011 avslutas med ett par debattinlägg som jag gärna ser lever vidare in i 2012 och därtill fördjupas. Sverige som ett land med allt mer växande klyftor och orättvisor. Socialdemokratins hjärtefråga och viktigaste uppdrag. I veckan har till och med finansminister Borg talat om detta i ord som "bekymrad". I dagens nyårsinlägg av Fredrik Reinfeldt på Brännpunkt är just växande klyftor inte framlyft men nämns ändå. Min förhoppning är att Håkan Juholts och Tommy Waidelichs debattinlägg ska vara ett startskott på en nyfödd socialdemokrati som blir tydligare med vad man vill inför framtiden. Inte minst när det gäller en politik mot de växande klyftorna.

Jag önskar er alla ett riktigt, hjärtligt gott nytt år. Det gäller politiska vänner, politiska motståndare, linedancekompisar, arbetskamrater, fackliga vänner, bloggare från alla läger, twitterföljare, facebookvänner och alla andra som jag har glädjen av att ha i mitt liv på ett eller annat sätt. I morgon postar jag 2012 års första inlägg.

Gott Nytt År!

Mer att läsa: SvD med faktakoll om Sverige/USA;
Fler som bloggar: Katarina Nyberg Finn, Mary Jensen, Thomas Böhlmark, Kent Persson, Peter Högberg, Norrköpingsbloggen, Alliansfritt, Fredrik Antonsson, Johan Westerholm, Göran Johansson,
Ann-Sofie Wågström, Olas tankar,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 30 december 2011

En efterlängtad vändning uppåt?

Närapå efterlängtad! Så kanske man kan beteckna dagens debattinlägg av Håkan Juholt och Tommy Waidelich på SvDs Brännpunkt. Temat är de växande samhällsklyftorna och vad som borde göras för att vända utvecklingen. Jobben, utbildningen, en schysst a-kassa för att underlätta omställning och skatter efter bärkraft. Fyra politiska områden som är centrala för att uppnå ökad rättvisa.

Inlägget är ett skarpt, snabbt och välkommet svar på veckans märkliga utspel av finansminister Anders Borg. I en intervju till TT glömde Borg helt sin egen politiks effekter som har lett till växande klyftor. I stället sade sig finansministern vara "bekymrad" och lät som en god socialdemokrat. Att hans egen förda politik, vad man än kan säga om historien, är en av orsakerna till att klyftorna växer, förteg Borg.

Som Juholt/Waidelich skriver idag:
Förklaringen till detta ligger delvis i lågkonjunkturen, men knappast enbart. Det handlar om politiska beslut. Det är omöjligt att skära i a-kassa och sjukförsäkring för att finansiera skattesänkningar utan att de som uppbär dessa ersättningar får mindre att röra sig med. Därför är det inte förvånande, men djupt oroväckande, att barnfattigdomen nu ökar i Sverige.
Socialdemokratin behöver lägga fast den här övergripande politiken. Även om många väljare och sympatisörer i grunden och i hjärtat vet och känner vilken inriktning politiken ska ha, så måste den jobbas igenom. Det borde ha skett direkt efter valet 2010 men nu är det tidsperspektivet satt ur spel. Dagens debattinlägg kan ändå bli en startpunkt på en djup ideologisk debatt om framtiden och om de politiska alternativen. Socialdemokratins tidigare val av "barnfattigdom" som en viktig fråga var i sak helt rätt. Jag ser förvånande invändningar mot det, dock. Men det har saknat en förnyad grund på vilket den frågan ska vila. De fyra politikområdena är viktiga i sammanhanget. Det ger också en ren och tydlig konfliktpunkt gentemot borgerligheten.

Låt nu det politiska grovarbetet börja och låt oss alla hjälpas åt att fylla den här idéplattformen med konkret politik. Detta samtidigt som vi vässar oppositionsrollen. Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och andra i alliansregeringen saknar helt trovärdighet i det myckna talet om "rättvisa". Det är bara en samlad arbetarrörelse som kan.

Det förutsätter några saker till. För att trovärdigheten ska kunna återhämtas är politiken och färdriktningen basen. Men sen gäller det att hålla sig där, utan fladdrande utspel utan eftertanke. Partiet har nu angett tonen för färden framåt. Må den hållas tydlig. Och visst kan man också hoppas på en viss uppslutning bakom detta så att personfokuset kan vridas över till ett fokus på färden framåt. Om det sker i debatten bland partivänner och bloggare lär vi se. Jag är på den punkten inte helt optimistisk.

Mer att läsa: SvD, Lena Henell, 2011 för Reinfeldt, AB-ledaren om Borgs klyftor, DN om ökade klyftor, DN debatt, om regeringens framtidskommission, AB-debatt, Magnus Ljungkvist,

Fler som bloggar: LO-bloggen, undertecknad, LO-bloggen, Ulla Johansson, Martin Moberg, Monica Green, Olas tankar, Göran Johansson, Huddingeperspektiv, Claes Krantz, Alliansfritt, Roger Jönsson, Claes Krantz 2, Löntagarbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 25 december 2011

Nya republikanska medlemmar efter kungens jultal


Så har
också kungen hållit ett traditionellt jultal. Talet borde ge Republikanska föreningen många nya medlemmar. Hela talet verkade utgå från att kungen känner ett närmast panikartat behov av att motivera sin egen och sitt kungahus existensberättigande. Kungen och drottningen reser. Kungen vill öppna upp svenska slott. Kungen tycker om Nya Karolinska sjukhuset. Kungen ser fram emot att bli morfar. Kungen gillar Tranströmer. Talet i sammanfattning.

Kungen inleder
med "Kära svenskar, hemma och utomlands". Om han däri räknar in "icke-svenskar" men som lever och verkar i vårt land, vet jag inte. Däremot gick kungen ett par hundra år bakåt i tiden, till en annan invandrare som ankom vårt land och sedemera blev kung.

"Karl XIV Johan. Han var den förste i ätten Bernadotte och kom till Sverige för 200 år sedan. Karl Johan tog initiativ till mycket i vårt svenska samhälle. Han såg till att kommunikationer, bankväsende samt sjukvård och skolgång utvecklades
Kungen hade också ett par rader för att uppmärksamma....en grupp.
"...alla de goda krafter som finns omkring oss. Det finns många hjältar i vårt samhälle som i det tysta kämpar för andra människor utan att få uppmärksamhet eller ett tack. Ni skall känna att ni också omfattas av min och familjens varma julhälsning.
Om detta kan mycket sägas. Riktigt vilka det är som ska känna glädje i kunglig uppmärksamhet i det där avsnittet av talet är väl skrivet i stjärorna. Vad som däremot är solklart är att kungen i dagens tal var så fokuserad på att bekräfta sitt eget ämbete att han själv i stället bekräftade skälen för att avskaffa monarkin. Gör så!

Och som ett par medier uppmärksammar: Kungen höll helt tyst om den skandaldebatt som varit het i medier och bland allmänheten sedan boken "Den ofrivillige monarken".


Mer att läsa:  Hela jultalet på hovets pressrum, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, Ekot.
Fler som bloggar om jultalet: Johan Westerholm,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sahlin och partiledarval

Det är juldag 2011 och ser jag rätt så kommer det mest uppmärksammade politiska utspelet idag från Mona Sahlin. Hon uttalar sig för ett förändrat sätt att välja partiledare framöver. I stället för den mer slutna process som tidigare har använts så ska det bli mer öppet, enligt Sahlin. Precis som andra partier gjorde när (S) fick kritik för att inte göra det, dvs ha en öppen process där kandidater berättar vad de vill och presenterar sig för medlemmar och väljare.

Det är i grunden bra att diskussionen fortsätter och att partiet går i den riktingen. Det är inte bara bra utan också önskvärt och, tror jag, en överlevnadsförutsättning inför framtiden. Väljare och medlemmar accepterar inte längre ett passivt "titta på" när "makten själv" väljer makten. Medlemmar och väljare kräver delaktighet. Annars ger man sjutton i det parti eller den organisation som inte bryr sig om ens åsikter.

Ska man ha någon kritisk ton mot Sahlins utspel så är det väl att det riskerar att förlänga formaliafrågor och personfrågor. I stället för att fokus äntligen blir på politiken, visioner och vägval, så kan utspel av det här slaget tvinga kvar det offentliga samtalet på det område - person- och  formaliafrågor - som socialdemokratin har haft alltför enögt fokus på sedan valförlusten 2010. Det borde i stället ha varit och måste framöver vara ett markant fokus på den politiska omprövningen.

Visst kan man också tolka utspelet som illasinnad kritik från Sahlin mot Juholt. En del väljer säkert att göra det med ärliga avsikter och av tröttnad på ständiga kritiker som aldrig ger det socialdemokratiska ledarskapet en lugn stund. I en del fall är det politiska motståndare som uttolkar Sahlins utspel och man kan verkligen fundera över om det är av omtanke om (S) framtid det görs. Jag är inte så säker på det. Men i sak är Sahlins utspel ett viktigt steg i (S) utveckling till ett parti i människors vardag, om man så säger.

Mer att läsa: Ekot, DN, SvD,  Expressen, Laholms tidning om valet av LO-ordförande.
Fler som bloggar: Kent Persson, Tokmoderaten, , Johan Westerholm, Peter Högberg, Mattias Lundbäck, Alltid rött, alltid rätt



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 23 december 2011

Föraktet för hyresrätten slår mot tillväxten




Nej,
någon fin julklapp i form av ett eget hyreskontrakt på den första lägenheten tycks väldigt få av vårt läns unga kunna se fram emot. Så också för unga i Huddinge, och för den delen också för andra hugade hyresrättsspekulanter. I veckan berättade Mitt i Huddinge att kommunen har noll ambitioner att bygga hyresrätter och idag rapporterar Radio Stockholm om läget på bostadsmarknaden på andra sidan kommungränsen, i Stockholm. 60.000 i kö i förmedlingen som tillsammans kan söka 95 lägenheter. Eftersom Huddinge också tillhör Stockholms bostadsförmedling så berör det oerhört dystra läget också Huddingeborna.

Jag håller med. Det är är inte något nytt tema i mina blogginlägg. I stället är det återkommande helt enkelt därför att verkligheten inte kommer med några positiva tecken på förbättringar. På samtliga nivåer tycks en mycket grund insikt finnas om hur viktigt det är med byggandet, också av hyresrätter. Det första för att möta behovet hos människor. Men därefter också som en av fler faktorer som påverkar tillväxt och framväxten av fler och nya jobb. Man KAN inte och kommer inte att lyckas ens med basal personalförsörjning till exempelvis vård och omsorg om människor inte kan bo någonstans.

I Huddinges fullmäktige har jag debatterat frågan åtskilliga gånger. Möjligen andas kommunledningen mer ärliga och raka besked i artikeln än tidigare i dessa debatter. Det har i alla fall antytts att man vill och kan få fart på byggandet. Nu är det ytterst svävande uttalanden och inga konkreta åtgärder. Från regeringens sida har "pratet" blivit bättre sedan Stefan Attefall tog över. Men det har hittills stannat vid just prat och det största man har presterat är "reformen" ägarlägenheter som inte gav något och så möjligheterna för lite mer välbärgade och storboende att hyra ut en del av sin bostad. Inte något mer än så. Alla tankar på att återinföra de stimulansmedel som enligt analyser är det mest verksamma för att få nya hyresrätter byggda avfärdas.

Före de "nya moderaterna" fanns det en del citat av gamla politiska rävar som möjligen berättade den mer sanna historien som förklarar varför inga hyresrätter byggs. En ledande kommunpolitiker (m) i Stockholms län menade att det var att bygga för "människor som socialt har klassat ner sig". En annan till (m) närstående PR-byro skrev i sin analys över den kommunens byggande att man därmed (med fokus på byggandet av egna hem och bostadsrätter) hade påverkat den politiska situationen i kommunen. Ibland undrar man om det är de förutfattade meningarna som verkligen ligger bakom den bristande vilja som uppvisas när det gäller byggandet.

Mer att läsa: S-utspel om "Lilla Manhattan" i Stockholm, Forskare på SvD Brännpunkt om förortens potential,
Fler som bloggarTerje Gunnarsson,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kasta inte ut Huddinges föreningar på bar backe!


Strax före jul har en proteströrelse startats i Huddinge och som bland annat berättats om i Mitt i Huddinge ett par nummer. Det är föreningar, som exempelvis Huddinge kostnärsklubb, som upprörs över signaler om att kommunens fastighetsbolag HUGE tänker höja hyrorna kraftigt för föreningen som idag huserar i Fullersta Bio.

Det är bra att föreningslivet reagerar. Samtidigt är oron och protesterna mycket en följd av ett svårt dilemma som HUGE har hamnat i. När man väljer att inte rakt av skicka över ett färdigt beslut om nya förutsättningar utan i stället börjar med något som var en tänkt dialog så kan saker som inte var tänkta ändå bli en sanning i människors ögon. Delvis är det så i det här fallet. Det är inför en förändring av hyressättningen som företaget har önskat en dialog med i det här fallet Huddinge konstnärsklubb om hyran för Fullersta Bio.

Jag har tillsammans med mina partivänner i styrelsen tyckt att det finns anledning att se över hur hyror sätts. Får bolaget täckning för sina kostnader? Finns orimligt låga ersättningar i avtal där en justering är viktig för oss som ansvarar för bolagets ekonomi? Det gäller i stort men också sådant som kan ses som fastigheter som inte bara har ett verksamhetsintresse utan också är viktiga att bevara utifrån kulturhistoriska skäl. Hur ska fördelningen av ansvaret när det gäller drift/kostnader ska se ut mellan kommun och Huge?

Det innebär inte att Huges ägare, Huddinge kommun, måste låta oron bestå, öka och kanske spridas vidare till andra föreningar i samma situation. Om ägaren vill renodla kostnadsansvar så är det fullt möjligt att berätta för föreningarna att diskussionerna är en sak mellan två parter som inte kommer att leda till någon utkastning från verksamhetslokalen.

Det tydliga beskedet ger tyvärr inte kommunledningen. Huges styrelseordförande Anti Avsan (m) bloggar om saken och det ger en bra bakgrund till diskussionerna. Däremot håller den politiska majoriteten också här inne med tydliga besked.

Ge dessa klara löften att ingen kommer att sparkas ut från sina verksamhetslokaler. Att förändringarna är en sak mellan Huge och kommunen. Att det är rimligt att se på möjliga övergångstider. Men att Huddinge kommun ändå ska värna kultur- och föreningslivet också framöver oavsett om det är kommunen själv eller dess bostadsföretag som står för fiolerna.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 22 december 2011

Någon politiker ansvarig för Carema? Träd fram, tack!

Åter är en bloggfri period över. Denna gång, som varade från lucia, berodde på datahaveri hemma. Nu är det nyinvesterat och jag hoppas att min nya laptop ska ge bra skrivglädje framöver. Och precis som jag då vid förra uppstarten hade anledning att uppmärksamma, så är det vårdföretaget Carema som är ett tema. Viktigt. Berättigat. Men inte hela historien.

På Facebook skriver LO-utredaren och bloggaren på LO-bloggen, Kjell Rautio, tankar som också har varit mina under lång tid:
Att Carema-skandalen kan rulla på dag efter dag, utan att någon i media utkräver åtminstone en droppe politiskt ansvar är i sig en skandlal. En skandal i ett land som dessutom anser sig vara en av "världens främsta demokratier". Det börjar kanske snart bli dags att tala om att vi även har en av "världens bästa skitmedier"?
För egen del avstår jag omdömen om medierna. Men det Kjell tar upp i sak tillhör mina verkliga hjärtefrågor: Ska man vara politiker, förtroendevald av "folket", så HAR man ansvar och så TAR man ansvar. Medierna har ett berättigat fokus på vårdens brister och på de företag som dels misshandlar sitt vårduppdrag men också drar med pengarna från de svenska skattebetalarna. Men det kan inte, som nu, legitimera att de som fattar besluten och som anlitar "eländesföretagen" inte avkrävs ett ansvar.

Det har på många håll gått alldeles för snabbt när vård och omsorg upphandlas. Det handlar inte i de sammanhang jag finns, som många kanske tror, om jakten på den billigaste vården. Förvisso kan man få det intrycket av en av dagens "Carema News" - Om existensen av ett sällskapsspel för personalen med bland annat tips om att spara pengar. Eller som uppgiften som jag läste i Aftonbladetledaren, signerad Anders Lindberg:
"Dagens Nyheter har också tagit del av interna dokument och pratat med personal från boendet Kastanjen i Järfälla. Där pågår en liten tävling i att spara mat. Om tio ska äta köper man in mat för sex eller sju, avslöjar en anställd."
Det vi ser är direkta följder av anlitande av entreprenörer där det alltför ofta är ett självändamål att fortsätta avveckla egen-regi-verksamhet och ersätta det med privata utförare. Av ideologiska skäl och därför att man som partier har en beställning om ett sådant systemskifte från de aktörer som verkar på "vårdmarknaden" och som ser ännu större förtjänstmöjligheter där.

Detta måste få ett slut och ett politiskt ansvar måste utkrävas. Visst är valdagen 2014 det "yttersta" av ansvarsutkrävande. Men så länge kan inte äldre och sjuka som drabbats av de ideologiskt grundade privatiseringarna vänta. I Caremaskandalernas inledning var såväl Svenskt Näringsliv som Moderaterna snabba att göra utspel om förbättringar. Två av de nyckelaktörer som har ett stort ansvar för att ägarformer mer än kvalitet har tillåtits dominera debatten och dessvärre också direkta upphandlingar och den politiska styrningen. Mitt eget parti var inte fullt så snabba och har med något ljust undantag inte förmått använda den välfärdsfrågan att berätta om alternativen.

Det betyder mindre i just det här inlägget. Avsikten med detta är att efterlysa politikens ansvarstagande också när saker går snett. 



Mer att läsa: DN om Carema, SvD, Carema dementerar om spel, AB om Caremaspelet, AB, ledare, Anders Lindberg, Ekot, Uppdatering: DN följer upp.

Fler som bloggar: Peter Högberg, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, The hell of hannastacia, Peter Johansson, Elisabet, Evalena Edholm, Johan Westerholm, Olas tankar,



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 13 december 2011

Carema, Slussen, Kreab och ett parti

En regnig tisdagkväll i Huddinge och min flytt-blogg-paus får ett slut. Det har varit segt att komma igång efter den "stora flyttarveckan" då bloggens hemadress tillsammans med mig själv och Pia flyttade från Huddinge centrum till Kvarnbergsplan.

Men nu är det slutpausat från nätets alla debatter. Det som får mig att äntligen komma igång igen är nyhetsflödet från Stockholm på andra sidan kommungränsen. Där har de styrande i stadshuset i en iver att möta kritik efter äldrevårdsskandalerna anlitat kompisar och partivänner för att sköta krishanteringen. Allt betalat och finansierat av skattepengar. Säkert i form av fakturor som ger en eller annan krona i vinst till det till moderaterna intimt sammankopplade Kreab Gavin Anderson. Ibland är det fint med vänner i politiken.

Det kommer, gissar jag, att bli ett par mindre rubriker. Men något drev lär knappast gå och någon lägre följetong a la andra exempel lär vi inte få vara med om. Med rätt partistä(m)pel förefaller det vara omöjligt att kliva över några moralens gränser när det handlar om politisk ledning. Vi ser det på alla nivåer där det mest illustrativa över sammanblandning mellan roller är anställningen av förre partisekreterare Schlingmann som någon slags propagandaminister i Rosenbad. Vi såg liknande vänskapsaffärer i Uppdrag Gransknings repotage från Täby med bland annat Reinfeldts förre kampanjchef som gjorde lysande affärer med den kommunledningen. (samma parti där).

Och frågan är väl hur omfattande kompisaffärena är. Ser för övrigt att Peje Emilsson, Kunskapsskolan, är verksam även här. En person som gör stora pengar på just det segmentet av verksamheter som är skattefinansierade och nu inte sällan sålda till underpris eller garanterade intäkter genom skattepengar och ersättningssystem. Dagens nyhet om moderaterna, Kreab och Carema kompletteras också med en nyhet om moderaterna, Kreab och Slussen. I den senare frågan har PR-företaget fakturerat stadens moderater fem av de nio totala miljonerna under året. (enl Rapport)

Detta är ett elände! "Staten och kapitalet sitter i samma båt" hade möjligen en ton av rättvisepatos och krav på att makten skulle tjäna folket. En vrede när man såg att politiken inte tillräckligt gjorde något åt samhällsproblem. Idag har temat fått en helt annan innebörd. Ett fritt spelrum för (ofta manliga) kompisgäng tillhörande ett maktparti som ser sin rätt att leka affär med mina och andras surt förvärvade och senare inbetalade skattekronor. Ett maktparti som så länge någon kan minnas också håller hemligt vilka som är stora privata finansiärer av partiet. Dylika nyheter stimulerar verkligen fantasierna också på den punkten.

Fruntimmersbloggen sammanfattar tydligt: "Moderaterna ger miljoner till andra moderater - för att minska publicistiska skandaler".


Mer att läsa: DN: Carema om skatter, AB ledarbloggen,
Fler som bloggar: Alliansfritt, Olas tankar, Ett hjärta rött, Annarkia, Löntagarbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 28 november 2011

Ännu en bekräftelse på bostadspolitisk tomhet


Med tanke
på den bostadspolitiska dvala som har kännetecknat regeringen alltsedan man tillträdde 2006 är det inte underligt att det ser ut som det gör. Det byggs, som också bostadsminister Attefall medger, alldeles för lite, något som illustreras utmärkt av det diagram som Lena Sommestad använder i sitt inlägg. Inlägget som ett svar på den debattartikel som Attefall hade i DN i helgen.

Det är sorgligt att se hur ideologiska skygglappar har slagit sönder alla ambitioner om en social bostadspolitik där också samhället tar ett ansvar, inte bara överlåter till marknaden att bygga det som för stunden är mest lönsamt. Ofta och med något mycket kort undantag under kristider  för ett par år sedan, har det i storstadsregioner varit mest lönsamt att bygga bostadsrätter. Att snabbt bygga klart och sälja bort sitt bestånd har inneburit snabbare pengar in än ett långsiktigt förvaltande. Särskilt hyresrättsbyggandet har drabbats. Men det har faktiskt funnits verksammma styrmedel. Den första utgångspunkten är att man vill få fler bostäder byggda, också hyresrätter. En mer konkret styrmedel har varit investeringsstöd där bland annat Boverket i sina utvärderingar har visat att en stor andel av de hyresrätter som byggdes när stödet fanns inte skulle ha byggts utan detta. Över detta trots allt fungerande sätt att styra marknaden klagar en bostadsminister Attefall som inte själv har några lösningar.

Attefall fortsätter
det spår som redan den tidigare regeringen jobbade med i översynen av Plan- och bygglagen. Det är förvisso bra. Nu ska också gatukostnader utredas och ett par andra punkter. Det är säkert viktiga områden att utreda men jag betvivlar att det ger några direkta effekter i form av fler bostäder de närmaste åren. Attefalls stora utmaning borde vara att vrida bort från den utgångspunkt som hans företrädare Odell stod för som bostadsminister. Den som läser min blogg löpande vet att jag ofta citerar det Odell deklarerade: "Sverige har ingen minister för byggande av lastbilar och därför behöver Sverige ingen bostadsminister". Sa Odell och gjorde ingenting. Detta får nu de köande till alltför få bostäder betala dyrt för. 

På en mening inryms hela alliansregeringens bostadspolitiska syn, som har väglett densamma sedan 2006. "Vi har infört ett nytt hyressättningssystem, skapat nya förutsättningar för allmännyttan och möjliggjort ägarlägenheter i nyproduktion". Den första punkten är på initiativ av bostadsmarknadens parter, den andra handlar om "affärsmässighet" och den tredje är ett fiasko. Mer än så har inte Attefalls regering om man nu inte ska räkna in den enda bostadspolitiska punkt som brukar finnas i Reinfeldts regeringsförklaringar: Att med bättre avdrag stimulera den som har en stor bostad att hyra ut en del. De utredningar som nu ska tillsättas lär knappast förbättra läget särskilt mycket, hur vällovliga de än må vara.

Fler som bloggar: Lars Bjurström.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 25 november 2011

S med fyra politiska frågor och så Varningen

Idag skriver Håkan Juholt om en S-märkt politik på fyra områden. Partiet kommer att jobba mot den ökade segregationen i skolan, och satsa på en kunskapsbaserad ekonomi. Detta som en motvikt mot den väg med låga löner och sämre anställningsvillkor som en del pläderar för. Den andra punkten handlar om att bryta arbetslösheten, en punkt som också innehåller det gröna perspektivet och jobbet mot en dåliga arbetsmiljöer. Tredje punkten är att åter sätta samhälls- och individnyttan i välfärdstjänster, en motvikt mot de ideologiskt framdrivna privatiseringarna och som en fjärde punkt: Att lyfta blicken och se framåt när det gäller samhällsinvesteringar. "Socialdemokraterna är arbetets, välfärdens och livsdrömmarnas parti och det kommer vi att strida för idag och i morgon". Så avslutar Juholt.

Det är utmärkt
att man nu tar det politiska initiativen som krävs för att vända den dystra utvecklingen, både den som partiet är inne i och den utveckling vi ser i det svenska samhället. Här finns en varning att utfärda. Att interna möten med ledande företrädare förbyts från dystra krisstämningar till kampvilja betyder inte att de flesta, inbegripet väljarna, ser det så. Jag såg igår ett inslag i Nyheterna (TV4) där budskapet fortsätter att hamras ut om "kris" och "förtroendebrist" och kanalen för ett eget resonemang om huruvida Juholt "sitter kvar". Samma negativa budskap i Aftonbladet och, föga förvånande, på SvDs ledarsida.Och idag en ny nedslående mätning.

Förhoppningsvis leder debattinlägget till att politiken och det politiska vägvalet för Sverige nu kommer i fokus. Jag är inte helt övertygad om att alla är med på det tåget. Tyvärr. Men möjligen kan man hoppas att partiets ledande företrädare i alla fall väljer att koncentrera sin energi på just detta.

Fler som bloggar: Annarkia, Peter Högberg, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Martin Moberg,







Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Fler bloggar om Politik

torsdag 24 november 2011

Dags att fightas för Springsteen-biljetter!



Idag kom
beskedet i min mail och i medier. Bruce Springsteen kommer till Göteborg den 27 juli! Ullevi igen, alltså! Såg honom 2009 på ett huttrigt Stadion och närmast före det 2008 i Göteborg. Då lördagskonserten som var kanon, men ändå verkade fredagen har varit ännu härligare. Har också sett honom på Stadion under varmare förhållanden i slutet av...80-talet.

Kul! Underbart! Och nu gäller det bara det lilla steget att få biljett. Biljetterna släpps nu på onsdag den 30 november, klockan 09.00. Vi kommer att vara många som jagar efter en sådan!

Mer: SvD; DN, GP.




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Haveriet

Det borde vara något av ett politiskt drömläge för socialdemokraterna. Förvisso är det mycket trevligare och mycket konstruktivare när partier vinner stöd för den egna politiken. Och visst: säger man nej till ideologiskt motiverade privatiseringar så är det en egen politisk linje. Men just dessa dagar kunde väldigt många utanför de traditionella S-leden ha sökt sig till partiet. Dag efter dag radar medierna upp ett rent haveri av den borgerliga politiken att öppna upp allt för privata aktörer och samtidigt skrota alla ambitioner att utveckla en kommunalt driven verksamhet.

Hela det politiska Sverige verkar nu i panik ansluta sig till det S hade så sent som i budgetmotionen i oktober. Att stoppa det orimliga i att skattepengar används till skatteflykt och för placering i skatteparadis. Ett nytt exempel på det nya vi tvingas leva med i privatiseringarnas efterdyningar berättas om i Ekot. Apoteksavregleringen har gett nya företag, en del med bas i skatteparadis. Nu upptäcker man att marknaden är överetablerad och ska dra ner på folk. Det läggs till en lista av vårdskandaler, av avslöjanden om kopplingar mellan regeringspartiet och de nya välfärdsaktörerna på vårdmarknaden och så hela den politiska plattform som allianspartierna agerar på i exempelvis mitt landsting. Privata utförare ska in, oavsett allt annat. Det menar jag är ett stort politiskt haveri som "någon" måste få betala det politiska priset för.

Idag finns ett utspel med politiskt innehåll från S. I detta talas om att partiet är berett att svänga från tidigare kongressbeslut om att tillåta vinster i välfärden och i stället ha fokus på kvalitetskrav. Sven-Erik Österberg talar bland annat om att försöka stimulera andra företagsformer, som non-profit.

Man kan bara hoppas
att utspelet inte startar om den debatt som var en av de få inför (S) Älvsjökongress 2009. Debattens vågor gick höga mellan "höger och vänster" om huruvida vinster i välfärden skulle tillåtas. Det blev på något sätt politikens enda fråga. Jag säger inte att diskussionen inte ska föras om hur ett "stoppförslag" mot de avarter och mot just ideologiskt motiverade privatiseringar ska se ut. Men låt det inte bli ett huvudfokus, tack. Det är det sista vi nu behöver.

Nu får förhoppningsvis politiken och alternativen den största uppmärksamheten i stället för märkliga turer som med budgeten, migrationsfrågan eller debatten om teve-debatten. Jag läser en intervju med Håkan Juholt i Aftonbladet. Juholt säger att han på sina möten i landet vill
se dem i ögonen och säga, jag är er ledare, jag är er ordförande, det här är den kurs som jag har fått partiet att slå in på – tillsammans med Tommy Waidelich och partisekreteraren. Det här är det mål vi vill gå åt, det är det vi vill göra. Vad tycker ni om det? Och sedan lyssnar jag in det,

Vad tycker ni om det? Just de orden är själva nyckelorden i en folkrörelse. Det innebär här att den utformningen av politikens framtid för partiet måste utgå från just folkrörelsen, inte presenteras som färdiga talepunkter från ett partikansli. "Vad tycker ni om det"-frågan och så en rasande massa konstruktiva förslag. Det arbetet borde, som sagt, ha startat direkt efter valet men det är bra att det äntligen är på gång.

Och om de aktuella frågorna säger HJ något som jag tror att han har ett oerhört starkt stöd för i partileden och i väljarkåren:
politiken komma tillbaka in på plan igen. Järnvägsmarknaden fungerar ju inte, vi har inte en sammanhållen järnvägspolitik i dag. Vi måste återupprätta detta. Skolmarknaden fungerar inte. Vårdmarknaden fungerar inte. Apoteksmarknaden fungerar inte och då säger de som bestämmer i landet i dag att "vi lägger oss inte i det där, vi sätter oss på läktaren". Jag säger tvärt om, in på planen och agera.
Igår kom en nyhet till som bekräftar eländet och Juholts korrekta bedömning. Skattebetalarna får, enligt SvTs Rapport, lägga 125 miljoner på ett tidigt uppsagt avtal med snöskottningsföretaget Balfour Beatty Rail som misslyckades med sina uppdrag.

Det är lite av straffspark. Igår körde förvisso Nyheterna ett inslag där man lyfte fram ett par "tyckare" som menar att (S) kan nå ner till 15 procent. En ny Novusmätning visar "fortsatt ras". Alliansen skulle få egen majoritet om just den mätningen av alla skulle bli valresultat. Jag hoppas dock att vi nu använder straffsparksläget och gör lite mål. Det skulle sitta bra.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 23 november 2011

(S)veket

Jag har ingen som helst tro att det här inlägget, döpt till "Sveket", ska bli lika spritt, läst och debatterat som det bloggaren Emelie Holmqvist skrev i valrörelsen på bloggen "Klamydiabrevet". Men rubriken om "svek" är i hög grad relevant och syftar inte bara på veckans svängning, om än temporär, när det gäller lagstiftning om partistöd. Det gäller i hög grad också det spel jag ser genom medierna. För även om någon tror annat så är min och andra "gräsrötters" källor till vad som sker inom socialdemokratin desamma som de flestas. Någon särskild "kriskommunikation" som innefattar oss aktiva bloggare eller kommunpolitiker finns inte. Bara där en illustration över läget, möjligen.

Sakfrågan i sig har skakad om mig rejält. Hur f-n tänker folk? S-linjen har varit glasklar. Frågan är oerhört viktig utifrån ett demokratiperspektiv. Förslagen att lagstifta om partibidrag kommer samtidigt som det kommer uppgifter om kopplingar mellan vårdskandalomsusade Carema och moderaterna. En likaledes moderat sköter enligt uppgifter bolagets PR. Mitt i detta vänder mitt parti och sätter sig i en förhandlingsposition med Reinfeldts allians. Igår väckte detta en oerhört stark ilska, något jag såg på facebook och på bloggar. Många av dem har som jag skrivit åtskillt om hur viktigt det är att få till lagen.

Det räckte inte med den första svängningen. Under dagen kom medieuppgifter att vändningen inte var sanktionerad hos partiledningen. Men efter riksdagsgruppen förefaller ändå den omsvängda linjen vara partiets linje, i alla fall till februari. En till i randen av märkligheter, röra och konstigheter.

Jag hör Thomas Östros i Ekot, inspelat utanför riksdagens andrakammarsal igår. Han får förstås frågor om uttalandet i Agenda, där han valde att inte uttrycka förtroende för Håkan Juholt. Med Östros bakgrund vet han mycket väl vad det innebär. Ärligt kanske. I intervjun ger Östros sitt recept för att komma ur krisen. "Att välja ett par frågor som vi kommer ut i, driva hårt mot den regering som vacklar". Mitt i denna röra, huller-om-buller-politik eller popcorn-poppande, vad du vill, får en svensk moderat finansminister ett mycket gott betyg av tidningen Finacial Times. Att leva i tron att (S) nu har kraften att välja frågor att sätta dagordningen med är väl ganska världsfrånvänt?

Om röran kan mycket sägas men samtidigt träffar jag oerhört många i arbetarrörelsen som dagligen "gör" och slåss för (S) politiska linje eller fackliga frågor. Igår såg jag jag en livesändning där 1.500 fackligt engagerade deltog, med bland annat tema "kamp mot främlingsfientlighet". Jag träffade S-politiker som driver sjukvårdsfrågor och jag mötte partivänner som jobbar med bostadsbyggande och översiktsplanerande i sina kommuner. Jag "sprang på" en redaktionsgrupp som jobbar med en tidning för S i Huddinge där mycket kommer att skrivas om (S) politik inom vård, omsorg och utveckling av kommunen. I måndags träffade jag fackligt engagerade som dagligen slåss för sina kompisars arbetsvillkor. Alla dessa partivänner och fackligt aktiva med drömmar om en annan politik för Sverige, om minskade klyftor och ökad rättvisa på olika områden.

Det är mot alla dessa som snurrturerna på nationell nivå är ett svek. Hur och vem som tar ansvaret för att få skutan på rätt kurs igen, vet jag inte och egentligen skiter jag i vem, bara någon gör det. Dagens situation håller inte!

DN, SvD.ledare, AB Debatt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 22 november 2011

Socialdemokratin bör lära av Bofors Stefan Bengtzén

Jag följer inte den allsvenska hockeyn särskilt väl. Men i helgen lyclades jag i alla fall se ett inslag om Bofors hockey, som spöade mitt favoritlag sedan barnsben, Leksand. Det slog mig direkt: Socialdemokratin bör, som en del bloggare ibland tar upp, ligga lågt i användningen av olika konsulter, i alla fall i tron att detta löser partiets problem. Det är annat som måste till på den politiska fronten, och delvis när det gäller kulturen. De senaste dagarnas händelser bekräftar den bilden.

Stefan Bengtzén har i många år byggt upp ett lag i Karlskoga som nu har tagit sig upp till en andraplats i allsvenskan. Lite resurser men ett "djävlar anamma", en krigarinstinkt, målmedvetenhet och ett team där alla spelar för laget.

Om nu Bofors är på väg uppåt så kan inte samma bedömning göras om mitt parti. För ett par dagar sedan anade jag en möjlighet att äntligen bryta dödläget. Programkommissionen som handlar om att jobba vidare med partiets idébas och värderingar och de mer breda perspektiven skulle nu igång. En stor möjlighet. Men dagens morgontidning genombläddrad och jag ser tre helsidor med "S-kris-tema" igen, får mig att känna dysterhet igen. Östros, som jag såg i helgens Agenda, ville inte uttala något förtroende för Juholt. Partiet betecknades som en "popcorn-maskin" av ständigt uppflygande små politikdelar utan sammanhang eller mål.

I dessa dagar svarar såväl kritiker som företrädare för partiet att skälet till de offentliga avsågningarna av varandra beror på "högt i tak". Det där är vad som måste sägas. Det är möjligtvis inte takhöjden som är det stora problemet. Framgångslaget lever på öppenhet i dialog men inte på knivar i ryggen. Framgångslaget har ett hägrande mål, inte ett ständigt uppskjutande av formuleringen av detsamma. Framgångslaget blir ett bottenlag om enskilda spelare vräker ur sig skit om ledaren offentligt eller i interna grupperingar, något som ofta sker om klimat och kultur "förbjuder" diskussion. Diskussion kan bidra till växten ja, men inte offentliga avrättningar.

Det avgörande är trots allt att detta läge förhindrar partiet från att prata politik. Men vad ska då pratas? Ardalan Shekarabi pekar i DN på hur snett hanteringen gick efter valförlusten, med en alltför sent förlagt partikongress där politikutvecklingen har lidit. Det var, säger Ardalan, ett misstag att förlägga kongressen så sent som 2013. Jag instämmer och menar att det snarare ha varit förtroenderådet nästa vecka sosm spikade en "katalog" med politik. Nu verkar det i stället bli startskottet, i bästa fall.

Det sägs saker som kanske måste sägas men som "alla" vet är lite av desperation. "Långt kvar till valet", "vi har högt i tak" och till och med "politiken ligger fast". Men det går utan tvekan att vända! Och möjligen ska partiet avstå från en del konsultinköp men ett sådant borde ledningen fundera på. Ta in Bofors Stefan Bengtzén som inspiratör. Låt honom och Juholt köra Sverigeresa om politik och lagarbete.  Å andra sidan har jag ingen aning om vad Stefan Bengtzén står politiskt. Däremot vet jag att socialdemokraterna fick  46.31 procent av rösterna i riksdagsvalet i Karlskoga år 2010.

DN, SvD, SvD, analys, SvD2,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 20 november 2011

Socialdemokratin, rörelsen och målet


Jag blir denna morgon inspirerad till inlägg om socialdemokratin efter att ha läst Johan Westerholms blogg. Här inte på något sätt en replik utan mer en fortsättning eller egna tankar kring temat "Vad är socialdemokrati". Johan tar utgångspunkt i de lokala debatterna, meningsutbytet och de olika erfarenheter som samlas i det vi kan kalla "partiet".
Det är vi – medlemmarna - som är socialdemokratins kärna när vi går ut och interagerar med vår samtid och vår omvärld, inte konsulten. Aktivistens personlighet, folkrörelsearbetet, den höga och frejdiga debatten, passionen, nerven är det som förenar oss. Samt inte minst: Humorn och inte minst respekten för olikheterna, att vi tolkar och tillämpar socialdemokratiska ideal olika i vår samtid. Inget rätt, inget fel.
I mina ögon finns det ett steg före det Johan tar upp. Förvisso avgörs partiets möjligheter att genomföra det man vill av styrkan i organisationen, som i alla fall delvis påverkar det riktigt avgörande: Hur starkt stödet är i väljarkåren. Men socialdemokrati för mig är först och främst en korg av värderingar, en analys av samhällets problem och brister, uppfattningar om vad som är rätt och fel väg framåt och även kryddat med moralperspektiv, rätt och fel. Ur detta växer sedan de konkreta politiska förslagen fram ganska naturligt. Är den ideologiska basen stabil känns de små stegen ofta ganska givna.

Därmed finns i min "socialdemokrati" både historia och framtid. Det ger ett särskilt perspektiv och ansvar. (S) har växt fram och kunnat påverkar samhället genom att enskilda partivänner alltsedan 1889 har slitit dagligen för att vinna terräng. En del har till och med fängslats och / eller fått sparken från sina jobb på grund av att de har jobbat för arbetarrörelsen. Partiets medlemmar idag formulerar politiken men har också ett ansvar gentemot de segrar som tidigare generationer har vunnit.

Man vinner inga val på historien, annat om det i historien kan utläsas vad man vill göra i framtiden. Därför är framtidsdebatten alltid en överlevnadsfråga för (S). Utan den stannar det som är partiets hjärta och blodomlopp. Det var detta som hände efter valförlusten 2010 och det är en huvudförklaring till läget idag. Där kommer också det man kallar "kärleksfulla kritiker" in. Bilden är ofta att socialdemokratin är toppstyrd och att "starka män" som förvisso också kan vara kvinnor, bestämmer inriktningen och så följer "fotfolket" med. Det stämmer säkert ibland. Men trots allt så har aldrig och kommer aldrig "makten" att sitta kvar om den på alltför många punkter kör det "egna racet". När socialdemokratin inte vårdar och lyssnar till de kärleksfulla kritikerna, utan i stället tystar (medvetet eller omedvetet med en intern kultur som styr i den riktningen) så blir vi alltid svagare.

Där må jag stå på i en annan position än en del av andra som utan förbehåll menar att kritik oavsett form och innehåll per definition är bra. Jag menar att i detta finns alltid ett ansvar som man som aktiv har. Rätten att tycka, tänka och säga sin mening är så självklar att den inte borde behöva markeras. Och som enskild kan du alltid göra precis som du vill, inom lagens råmärken. Det finns inget i lagen som kräver att du ska hålla inne med kritik. Men kallar jag mig "kärleksfull kritiker" i egenskap av aktiv sosse så är det samtidigt omöjligt att springa ifrån att det jag säger kan ha mycket stor påverkan. Den mediala logiken är sådan. Därför kan en partikongress bestå av 249 ombud som i mångt och mycket är eniga om färdväg men 1 "kritiker". Det är på den sistnämnda som det mediala ibland fokuseras och blir "socialdemokratin" i medier. Detsamma kan vara som den gångna veckan. Ett par utspel med skarp kritik och så till helgen en ledare i Svenska Dagbladet som självklart byggs upp kring två "kritiker". Vi kommer att få se mycket mer av det framöver....

Och så en notering. På den ovan länkade sidan med partiets mer formella definition av socialdemokrati nämns rubriken "Gröna folkhemmet".
Vi socialdemokrater tycker att en klok hushållning med jordens resurser är en förutsättning för hela mänsklighetens framtid. Den ekonomiska utvecklingen måste vara i samklang med det ekologiskt hållbara. Det är för oss självklart eftersom vi anser att kommande generationer också ska få leva i en värld med frisk luft och rena vatten, naturligt klimat och biologisk artrikedom. Idag utnyttjas naturtillgångar och ekosystem över det långsiktigt hållbara. Om denna utveckling inte bryts hotar en ekologisk kollaps. Den nödvändiga omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världen och vi socialdemokrater kämpar för det både här hemma i Sverige och i alla internationella sammanhang.
Det här vill jag att socialdemokratin ska börja samtala med väljarna om. Det måste göras utifrån vetskapen om att utan väljare har inte partiet något inflytande. Utan väljare kan inte de konkreta förslag vi gärna vill se förverkligade genomföras. Det kräver en stark organisation, ja, men det kräver först och främst en politisk plattform som har byggts upp i dialog med människor, inte genom tal som har hållits till människor.

Mer att läsa:  AB ledare, om S investeringslöften, SvD helg, repotage om Juholt
Fler som bloggar:
Anders Nilsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 19 november 2011

Med ordet "HBT-personer" slår Odell hål på sin egen programförklaring

Det ska sägas först. Det är positivt att det i andra partier utvecklas en tradition där kandidater till ledande poster säger vad de vill innan de blir valda. Så också i kristdemokraterna där opinionen växer för att få Göran Hägglund utbytt vid extrastämman i januari. Som ett inslag i den maktkamp som pågår i det parti som nyligen noterade drygt 3 procent i en opinionsmätning, skriver idag Mats Odell sin programförklaring på SvDs Brännpunkt. Det är ett brett fält som Odell betar av. Allt från att slå fast att Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken, till inrättandet av ett svenskt FBI.

I artikeln har Odells stab
, som möjligen har författat texten, petat in ett ord som underminerar hela trovärdigheten i Odells förklaring. Odell menar att KD tar "avstsånd från intolerans" och där smyger han in ordet "HBT-personer". Det där är en lögn. Odell hade kunnat utelämna det lilla ordet och möjligen fått kritik för att inte ta upp det. Men när han nu skriver på det sätt han gör, faller hela artikeln på just det ordet. KD är ett intolerant parti på HBT-området! Det handlar inte bara om uttalanden från ledande företrädare som bekräftar att man står kvar där man alltid har stått utan även den praktiska politiken.

Det finns ettt par anmärkningsvärde saker till med Odells inlägg. Ett positivt. Han vill ha en blocköverskridande energiuppgörelse. Men däremot utelämnar Odell helt kristdemokraternas hjärtefråga, äldreomsorgen. Det är mycket märkligt, även om jag förstår det Odell också skriver, att avsikten är att ge perspektiv på politiken utanför "socialdepartementets sfär". Men äldreomsorgen tillhör de viktigaste frågorna för väljarna när de väljer parti. Den senaste tidens vårdskandaler gör att frågan skjuter i höjden ytterligare som viktig fråga. Odell väljer bort den i sin programförklaring. Märkligt.

Möjligen kan man åter nämna formuleringen Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken. Det där torde väl reta moderatledaren och finansministern till vansinne. Men problemet för Odell är att det har varit också KDs inriktning under några år, in inriktning som Odell har tillhört de ansvariga för. Och det riktigt ärliga skriver inte Odell men väl Peter Johansson på Röda Berget. Arbetslinjen ska i Odells värld ersättas med "hemmafrulinjen".

Mer att läsa:  DN,.
Fler som bloggar. Thomas Böhlmark, LO-bloggen om välfärd som handelsvara, Sebastians tankar,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 18 november 2011

Starkt folkligt stöd för LOs avtalskrav

Det kan vara tufft att företräda sina kompisar i löneförhandlingar. Jag vet det av egen erfarenhet. För Per Bardh och andra som ska hålla ihop avtalsförhandlandet på nationell nivå är det därför en styrka att det finns en stark uppslutning hos svenska folket bakom de krav man ställer. Per Bardh skriver idag på LO-tidningens debattsida om detta.

Per Bardh debattinlägg lutar sig mot en enkät där LO har låtit Novus fråga 1 000 personer om deras inställning till avtals­kraven. Här vill en majoritet bla.


– minska antalet tillfälliga anställ­ningar till förmån för fasta tjänster.
– att facket driver på för att minska löneskillnaderna generellt.
– att facket driver på för att minska löneskillnaden mellan män och kvinnor.
• Bara 17 procent av de tillfrågade tror att sänkta eller frysta löner skulle ge fler jobb.
• 69 procent tycker att anställnings­skyddet bör vara som det är i dag eller förstärkas.

Per Bardh skriver
SCB visar att den tiondel av befolkningen som har högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det ska jämföras med en ökning på 5 procent för den tiondel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Det är skamligt.
Signalen från fackligt håll är att det måste löna sig mer att arbeta också för den som inte tjänar mest. Det är viktigt att öka köpkraften och produktivitet. Att utveckla en växande låglönemarknad är samhällsekonomiskt fel. I stället ska LO-kollektivets löner, arbetsvillkor och status höjas.
Inlägget från LOs avtalssekreterare är ett välkommet svar på de dysterkvistar i näringslivet som alltid i avtalsrörelsen påstår att pengarna är slut, att krisen kommer och att löneökningar och andra förbättringar därför måste bli noll. Att minska löneskillnader och öka jämställdheten är ett avtalskrav som får stöd av svenska folket. Och så punkten "Trygga människor vågar": Det är inte med ökad otrygghet i jobbet för löntagarna som svenskt näringsliv utvecklas och jobben kommer. Talet om att LAS-försämringar skulle lösa det mesta har vare sig stöd i forskning eller hos allmänheten.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Programarbetet en drömchans för (S)

Ett partiprogram är kanske inte det mest lästa dokumentet inom den politiska världen. Så mycket annat av pappersluntor och aktuella rapporter kommer före. Ändå är det  arbete som föregår beslutet om ett nytt partiprogram en stor möjlighet att få tala politik och samhällsanalys utifrån sina grundvärderingar. Genom de diskussionerna i medlemsled och utanför partiet formuleras den ram inom vilken konkreta politiska förslag formuleras. Socialdemokrartin har i det arbete med ett nytt program som nu startar en jättemöjlighet att växla om från "krisande" och eftervalsdepression till framtidsfokus och politisk debatt.

I går presenterades de två sekreterarna till den kongressvalda programkommissionen. Person som alltså bistår de valda med skrivandets konst och kloka tankar. Lasse Enqvist blir huvudsekreterare och Marika Lindgren Åsbrink biträdande. En kombination av erfarenhet och förnyelse som inger hopp. Lasse med bakgrund som SSU-ordförande, tidningen Arbetet, kommunalråd i Malmö, socialminister och landshövdning, därtill ett kortare tag också Strängnäsbo. Marika med uppdrag nu som stöd till partiets ekonomiska talesperson, med bakgrund som en av de progressiva bloggarnas allra skarpaste publikationerna, och med kommunapolitisk erfarenhet från Sundbyberg. Marika ska ha och får uppdraget på helt egna meriter. Att hennes mamma Anne-Marie tidigare har haft en liknande partiprograms-funktion är att se som kuriosa.

Programarbetet ska nu formeras och jag hoppas och tror att det kommer att göras med alla ögon och öron öppnade utåt. En oerhört viktigt grund för arbetet finns i det material som partiets kriskommission arbetade fram och som alltför mycket har fastnat i partiets hyllor. Men partiprogrammet är på längre sikt, mer djupare och mer principiellt. Det betyder också att programarbetet till skillnad från till exempel ett valmanifest inte ska budgetanpassas! Ibland framställs det inte så men både socialdemokrater och andra kan ha mycket större ambitioner som politisk idé än vad som syns vardagspolitiken. Ett partiprogram är ett dokument som utan att låsas av budgetbegränsningar kan ge besked om den mer långsiktiga viljan.

S bör inte som motsvarande arbete i moderaterna se det som Reinfeldt. Att idéer kostar och därför ska hålllas lite kort när partier bestämmer sin färdriktning. Därför handlade den stora debatten om historien och inte om framtiden när (m) möttes i Örebro.


Visst är det färdiga programmet viktigt men lika angelägen är själva resan dit. Det går att göra oerhört mycket bra politik, samtal och aktiviteter om detta där hela svenska folkets bjuds in. Lite av en drömchans att vända, alltså.

Mer att läsa: Ekot, DN, SvD, AB, DA
S- partiprogram
Fler som bloggar: Johan Westerholm, Kent Persson, Röda Berget, AB Ledarblogg, Annarkia,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 16 november 2011

S-krisen och en lång lång tid kvar till valet?

Det är ett par dagar efter SMS:et. I tider när socialdemokratin har gått ner på knä efter ett medialt drev, som följde på ett år av vacuum och eländestragglande, kommer SMS-vägen ett skarpt retoriskt liehugg över den politiska strupen på partiets nyvalda ordförande. Dagar då allt fler ropat på möjligheter att prata politik och detta så när hade tröskat igång, är vi åter till "spelfrågor" och bilder av ett splittrat parti i djup kris. Mediegenomslaget för Anders Johanssons utvärdering av Juholts insatser i Ekots lördagsintervju har varit total. Någon funderar kanske på varför? Jag tror inte det behövs någon utförlig analys. I det läget är intern kritik från den egna partistyrelsen något som väcker all blodtörst.

Partivännen och förre kollegan Anders Johansson hade kritik mot hela fundamentet i S-politiken. Den ekonomiska. Den fråga utan vilken något parti kan klara hem en valseger utan att ha trovärdighet i. Johansson är också kritisk till Juholts påhopp på SvT för hanteringen av partidebatter, något jag menar att han har rätt i. Men det är sannerligen inte Sveriges viktigaste politiska fråga, även om jag också har varit kritisk mot SvT. Däremot blev verkligheten en annan än vad som målats upp. S borde ha varit med! Att nu göra Tv-debatter till sina hjärtefrågor. Nej!! 

Johansson hade en annan punkt som också i dagens SvD får stöd av Ardalan Shekarabi:

–Vi har ju Caremafrågan, där allmänheten är extremt frustrerad. Det är uppenbart att regeringen har ett ansvar för det som hänt. Och då måste man ju ha ett alternativ. Vad tycker Socialdemokraterna då? Jag vet inte det
Det där borde partiledning, Juholt och ledande företrädare i övrigt fundera över. Om till och med en initierad medlem som Ardalan har svårt att se tydligheten i vårt budskap: Då behöver det minst sagt vässas, Alldeles oavsett kongressbeslut ett par år bakåt i tiden. Frågan om vårdskandaler och riskkapitalbolagens agerande är Sveriges hetaste fråga just nu. Den borgerliga regeringen och dess företrädare i kommuner och landsting har det politiska ansvaret i de flesta fall.

Mer kritik framförs i dag. Peter Weiderud, som sitter för de kristna Socialdemokraterna i partiets  VU (!),
" tycker att förslagen i den kriskommission som partiet tillsatte efter förlustvalet 2010 oförtjänt har fallit i glömska och i stället blivit en ”hyllvärmare”.
–Vi har inte på allvar tagit vara på det som kriskommission sade. Det är en utmärkt rapport, framför allt analysen av det förändrade samhället. Det är det som partiet inte fullt ut har tagit till sig, att samhället har förändrats.
På den punkten landar Weiderud i den kritik som jag själv har bloggat om ett antal gånger. Det är bra att den åsikten nu delas av personer i VU. Att det sen borde ha framförts och "roddats" för ett år sedan är kanske en annan historia...

Med all respekt:
Den som vill hålla den fria debattens fana högt och fortsätta den här vägen har självklart all rätt i världen till det. Ingen ska eller kan tysta olika politiska inlägg och röster. Sådana samhället och rörelser kväver och dödar engagemang. Sådana partier blir svagare därför att politiken blir sämre om inte den debatteras, förankras och utvecklas i dialog med väljare och medlemmar. Socialdemokratin har ett politiskt ledarskap, i alla fall det formellt valda. Där ingår också Anders Johansson. Det är detta ledarskap som ska ta ansvar i de sammanhang de är satta att sköta, om inte partiet ska fortsätta bakåt och isär.

Är då ett offentligt utspel med kritik att ta ledaransvaret? Ska inte, som alltid, debatten föras internt? Ja, visst borde Johansson ha SMSat, talat med eller framfört budskapet på andra sätt direkt till partiledningen. (han uppger förvisso i radio att det är gjort, även om det knappast kan gälla lördagsintervjun)  Men jösses, vi är ett parti som ändå har heta kongressdebatter helt öppet om allt. Och ska vi växa och utvecklas så funkar det inte i Sverige 2011 den gamla teorin att debatter ska låsas in. (S) måste växa och utvecklas i den dynamik som konstruktiv kritik och debatt skapar.

Där ingår inte "knivar i ryggen"
som handlar om andra saker än omtanke om det parti man tillhör eller till och med ansvarar för. Jag är för egen del helt övertygad om att Anders Johansson, med den bakgrund han har, inte en sekund lever med drömmen om att "krossa Juholt" eller skada det parti han har växt upp i och med och dessutom företräder. Något i vidareförmedlingen av SMSet andas maktspel av det slaget som är förkastligt men vad det står för vet jag inte.

Det finns ett återkommande budskap som gör mig mycket orolig. "Det är långt kvar till valet". Med det som intäkt har eftervalsarbetet segat, med det som utgångspunkt verkar oron inte uttalas särskilt tydligt. Med det som tröst ska socialdemokratiska gräsrötter ge sig ut och möta väljarna trots att den politiska plattformen känns en aning oklar, helt enkelt därför att jobbet inte har börjat hos dessa gräsrötter. Det ska ställas mot den borgerliga alliansregering med högt förtroende i väljarkåren, trots politiken, som nu går fram med Framtidskommission. Om detta kan mycket sägas men det är just detta som vi borde ha varit först med. Nu är vi efter där också.

Det är många dagar kvar till valet. Men att vända negativa bilder av ett parti tar tid, en tid som rinner i från oss allt mer. Det kräver att den som har en position i partiet tar ansvaret, gemensamt med andra i ledningen. Väljer man bort det så tar man på sig ett mycket stort ansvar.

Fler som bloggar:   Jonas Morian kräver Juholts avgång, Anders Nilsson om att väljarna inte glömmer, Krassman om Weideruds kritik, Mitt i steget om läget, Röda Berget om framtidskommission, Ulf Bjereld om SMS-affären, Lena Sommestad om vinster i välfärd,

Läs: AB, SvD1,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om ,

Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges sjöar



Bloggar sällan genom att kopiera in pressmeddelanden. Men här nöjer jag mig med det. Det utesluter inte att det är väldigt läsvärt och angeläget.

Pressmeddelande

2011-11-11

Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges sjöar

Socialdemokraterna i Miljönämnden tog vid tisdagens sammanträde initiativ till en lägesrapport i nämnden om vattenkvaliteten i Huddinges sjöar. Det är den oroande utvecklingen i framför allt Trehörningen i Sjödalen, Huddinge, som ligger bakom partiets begäran.

-  Enligt nämndens uppföljning har vattenkvaliteten försämrats och 2010 års värde når den nivå där Naturvårdsverkets definition beskriver halterna av fosfor som "extremt höga" och det är oroande. Det senaste mätvärdet innebär att halterna ligger högre än under perioden 1987-97, säger Peter Andersson, gruppledare för S i miljönämnden.

Det tydliga försämringen gäller för Trehörningen. Där är målet att till 2012 uppnå ett värde av 28 ug P/l (mikrogram per liter). För 2010 visades ett värde av 98 ug P/l jämfört med 69 ug året före. Även Drevviken uppvisar ett något sämre målvärde och vatten-kvaliteten i Långsjön och Orlången som förbättrats är trots detta markerat som "dålig" i uppföljningar.

- Det görs en del redan nu från kommunen och Stockholm vattens sida för att förbättra vattenkvaliteten. Men den ökning av medelvärdena vad gäller fosforhalten som vi nu noterar oroar oss. Vi vill veta vad kommunen och andra kan göra mer för en snabbare tillfriskning av Trehörningens och andra Huddingesjöars vatten, avslutar Peter Andersson.

Mer info:

Peter Andersson
mobil: 070-914 14 91

Fakta:
Huddinge kommun:
http://www.natur.huddinge.se/sjoar/trehorn/trehorn.htm


Huddinge kommun, Miljöbarometern om Trehörningen
http://www.miljobarometern.huddinge.se/key.asp?mo=7&dm=1&nt=1&tb=3

Det totala inflödet av fosfor till sjön från omgivningen varierade under perioden 1987-1997 mellan 520 kg P/år till 132 kg P/år. I medeltal flödade det in 260 kg P/år under den studerade perioden. Detta kan jämföras med medelvärdet 455 kg P/år under perioden 1975-1983, vilket innebär en minskning med 57 %. Totalfosforhalterna i Trehörningen låg under perioden 1987-1997 i medel på 83,7 ug P/l att jämföras med medelvärdet 150 ug P/l under perioden 1975-1983.

Vattenvårdsförbundets hemsida:

http://www.tyresan.se/show.asp


Stockholm vatten: Miljörapport 2010

http://www.stockholmvatten.se/Documents/5297/23%20Milj%C3%B6rapport%202010.pdf
                                                                

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,