tisdag 30 november 2010

Oppositionell programförklaring för ett hållbart Huddinge

Efter lördagens medlemsmöte är det klart att jag kommer att få förtroendet att vara gruppledare i Miljönämnden i Huddinge. En annan plattform är förstås mitt ledamotskap i fullmäktige och även som styrelseledamot i Huge Fastigheters styrelse. Om den kommande mandatperiodens arbete i miljönämnden skriver jag på hemsidan:
Vi kommer att lägga mycket kraft på att visa varför socialdemokratin är och behövs som miljörörelse. Ett hållbart samhälle kommer aldrig att skapas utan tillväxt. Vi måste klara det dubbla uppdraget att förena en långsiktigt hållbar tillväxt och utveckling med miljöhänsyn. Det är en uppgift som är särskilt viktig i vår region som är och måste vara en viktig motor för jobb och utveckling i Sverige. Det är innebär stora utmaningar för en omställning som ser till båda perspektiven. Huddinges nya hållbarhetsstrategi håller ihop helheten och vi ska förstås ha ett särskilt fokus på miljöperspektiven.

I skrivande stund startar FN:s klimatkonferens i Cancún. Det kommer att beröra Huddinge och ställa krav på vårt engagemang. Varje sak vi kan bidra med för att klara klimatmålen är oerhört viktiga. Företag, enskilda, föreningsliv, kommunen och dess bostadsföretag är aktörer som gemensamt kan göra mer för att både informera om klimathänsyn och "göra verkstad" av omställningsarbetet.

Annars ser jag framför mig en socialdemokratisk grupp i miljönämnden som håller den majoritet som styr Huddinge rejält varm och på alerten och som på områden där så behövs "väcker upp och föser på". Jag tror också att vi kommer att ha mycket kontakter med miljöorganisationerna i Huddinge och med andra som vill bidra till en mer hållbar kommun
.
En rysligt intressant mandatperiod har vi framför oss....

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Middagsbjudningen fixar efterträdarfrågan?

Slutenhet är den rikaste jordmånen för spekulationer och rykten. Det gäller också något så sällsynt som en nomineringsprocess av en partiledare. I normala fall hade det förekommit. I nuläget, med en närmast avsaknad av eftervalsdebatt om politiken sett utifrån den mediala bilden, blir det lager på lager i en utveckling som bara skadar. Den som är mån om en socialdemokrati som framöver kan ha inflytande över samhällsutvecklingen ska nog tänka till en eller annan gång. Man kan ha rätt i det ena eller andra. Man kan hylla principer och rida på regelverk. Det hjälper inte om väljarna väljer bort partiet, så som nu tycks ske.

Eftervalsanalysen
har inte gett svaret om det är politiken, budskapet eller kanske företrädare som förklarar valkatastrofen. Förvisso kan det finnas kopplingar: ett gäng ger partiet en bild. Ett annat gäng en helt annan. Nya erfarenheter påverkar politikens utformning. Erfarenheter från längre tillbaks i tiden ger måhända en annan politisk inriktning. Men lek med tanken att väljarna inte på en punkt har reagerat över företrädare  eller budskap utan i stället har underkänt ett helt politiskt program. Det parti som då upptas av debatter kring person kommer knappast att ligga brar till. Rent hypotetiskt, alltså.

Mediernas
spekulationer går vidare. Expresssen lyfter fram ett kvarvarande lag, förutom Sahlin. Signaler om en öppnare process, om partiledarkandidater som ger programförklaringar eller om en utgångspunkt i medlemsleden verkar inte nå fram till redaktionerna. Kanske saknas sådana tankar? Processen ska vara som vanligt. Aftonbladets Politikerkollen skrev för ett par dagar sedan om en "olidlig spinning" och ryktesspridning. Slutenheten skapar också de inslagen. Middagsinbjudningar blir ett sätt att lägga grunden för partiledarskapet. Samtidigt finns ett parti med engagerade medlemmar som otåligt vill debattera politiken och förändringen. Dit når sällan några middagsbiljetter ner.

Fler som bloggar.
- Staffan Lindström om ansvar.
- Röda Berget om partistyrelseval
- Peter Högberg om en klocka utan tickande
- Mitt i steget om ynkryggar...
- Roger Jönsson om rötter som driver förändring.
- HBT-sossen om ideologi..
- Martin Moberg om förändringens ursprung.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 29 november 2010

Alla känsliga känselspröt i funktion?

Dagens steg på vägen mot en nyvald partiledare och förnyelse (?) för (S) var offentliggörandet av valberedningens tilltänkta ordförande, Berit Andnor. Ett ganska naturligt förarbete inför valberedningens viktiga jobb, som trots det kloka i att just förbereda orsakar en del ilska. Inte namnet i sig utan mer formen och att informationsvägarna för partiets medlemmar blir den vanliga genom medier. Det sista är borde leda till eftertankar, inte bara därför att läget är som det är, utan som en del av det organisatoriska förnyelsearbetet. Bara sno av Barack Obamas sätt att hålla medlemmar och sympatisörer med tidig information. Det skapar trovärdighet och engagemang.

Att partiet däremot skulle ägna mycket tid och kraft till att debattera hur valberedningen utses vore ändå som ett ovälkommet sidofokus. Tyngden att bära är nog tillräcklig när det gäller det övriga. Förnyelse och omprövning av politiken och ett nytt ledarskap. Man kan helt befogat ha synpunkter på hur krisläget borde ge raska och handfasta förändringar i också dessa arbetsformer. Men värt att minnas är att den demokratiska gång som en organisation måste ha för att bestämma spelregler - av partikongressombuden fastställda stadgar - förefaller följas till punkt och pricka. Även om medierna skriver så är det lördagens förtroenderåd som bestämmer. Vad det vill.

, från den som vill vara med och bygga om och bygga upp socialdemokratin krävs nog en ökad känslighet i tentaklerna för vad som bör göras och sägas och vad som inte.....Ett exempel handlar om de ökade krav på kandidatpresentationer och öppenhet i den valda valberedningens arbete som helt befogat kommer från många håll. Redan i dag har flera bloggare visat vägen och ger inspiration till hur programförklaringar kan komma att formuleras från kandidater som gärna vill leda Sveriges största parti (jajaja, så säger valresultatet oaktat allt annat...)

Mer att läsa:

Exp, AB,

Fler bloggare
:
- Peter Högberg med brev till Berit Andnor.
- Johan Westerholm sätter betyg....
- Martin Moberg om valberedningsarbetet.
- Maria Hagbom kommenterar också ...
- Alexandra Einerstam om Öppna kriskommissionen.
- Peter Karlberg om studiebehov.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Förnyelse på allvar och djupa kristankar

Samtidigt som den nationella politiska S-nivån har fokus på valberednings- och partiledarval går S i Stockholms läns landsting fram med en omprövad budget, allt i förnyelsens tecken. Fokuset i budgetförslaget för 2011 läggs på att korta vårdköer och överbrygga hälsoklyftor. SL-taxan ska bli enhetlig över länet och skattenivåer är inte något självändamål att höja. Därför söker vi andra vägar än den tidigare höjda skatten för att finansiera reformerna. Några punkter:
  • Mer pengar till sjukvård genom minskad byråkrati. 275 miljoner sparas genom minskad central administration. De nya resurserna ska främst tillföras hälso- och sjukvården för att nå en köfri sjukvård, men också för att införa enhetstaxa i kollektivtrafiken.
  • Köfri sjukvård. Drygt 200 miljoner mer läggs på att korta köerna jämfört med Moderaterna.
  • Ny SL-taxa för fler resenärer. Den orättvisa zonindelning slopas och enhetstaxa införs.
  • Nytt vårdval som fördelar resurser med hänsyn till vårdtyngd och socioekonomi. Den förebyggande vården prioriteras, vilket innebär att rökavvänjning och viktnedgång ska finnas i vårdutbudet över hela länet.
Samma dag kommer också nya bidrag till socialdemokratins politiska förnyelsearbete från den så kallade "Öppna kriskommissionen". Idag är vi ett antal Netroots-bloggare som skriver om våra grundvärderingar i Dagens Arena, med hållbarhet och individfokus. Utöver mig själv har artikeln följande undertecknare: Peter Högberg, Annika Högberg, Roger Jönsson, Staffan LindströmClaes MuschkinMartin Moberg, Rosmarie Södergren, Anna Vikström, Johan Westerholm

Fler som bloggar:
- HBT-sossen om öppna kriskommissionen.
- Storstad med smakprov från budgetdebatt.
- Vänstra stranden med perspektiv på valanalyser.
- Rebellabloggen om valberedande

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 28 november 2010

Opinioner kan alltid förändras...

Så här i efterhand kan den där jättemissbedömningen vara en tröst för socialdemokrater som fasar sig över dagens opinionmätningar. Det kom som bekant en annan för ett par dagar sedan. Statsvetarprofessor Sören Holmbergs bedömning att "alliansen är rökt" kom rejält på skam. Det jätteförsprång som de då rödgröna vännerna hade i väljarkåren pyste ihop till intet och Reinfeldt kunde till slut vinna valet. Idag en egen alliansmajoritet samtidigt som (S) backar till 28,8 procent. Att förvänta sig en annan bild av väljarnas bedömning av politiken är knappast realistiskt innan (S) har klarat av partiledarfrågan, utvärderat valresultatet och börjat processen att ompröva politiken.

Samtidigt kan alla dessa processer, partiledare, valutvärdering och politik, användas som en jättekraft för att öppna partiet mer, för att involvera fler och för att stärka och förankra politiken bättre. Om detta handlade bland annat den artikel som några Netroots-bloggare skrev i går på DN debatt. Samtidigt delar jag Peter Johanssons synpunkt. Jättebra att debattera formfrågor för partiledarval. Jätteviktigt att diskutera förnyelse och föryngring av en partistyrelse. Men tror man att det är hela lösningen på (S) problem så liggar man väldigt illa till. I huvudsak är det helt andra förklaringar till att väljarna har dömt (S) till oppositionströskande. Ännu en gång ser jag vådan med att inte ha klarat av en snabb analys av eländesvalet, något som kan leda helt fel i slutsatserna för framtiden. Det får inte ske.

Fler bloggare:
- Roger Jönsson om en hungrigar socialdemokrati.
- LOKE om höger-S
- Martin Moberg med lästips..
- Debattartikel-undertecknarna: Alexandra Einerstam, Peter Högberg, Sara Gunnerud och Johan Westerholm.
- Kulturbloggen om kidnappning.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 27 november 2010

Huddinge klara med S-laget

dagens medlemsmöte blev den socialdemokratiska laguppställningen i Huddingepolitiken klar för mandatperioden. Det blev ett skifte på topposten som gruppledare för (S) genom valet av Emil Högberg. Lösningen innebär lite av nytänk i form av "delat ledarskap". Ann-Marie Högberg valdes som vice gruppledare där uppdelningen är Emils ansvar för "välfärdsfrågor", integration och demokrati och Ann-Maries för "samhällsbyggnads- och näringslivsfrågor. Ett grattis till de båda och också ett grattis till Huddingeborna som genom valet lär få se ett offensivt oppositionsparti framöver.

Min egen roll de kommande åren blev också klargjord efter att jag fått förtroendet att vara gruppledare i miljönämnden. Tillsammans med övriga partivänner i nämnden hoppas jag kunna lyfta vår miljöpolitiska profil och stärka vår trovärdighet när det gäller hållbarhetsperspektivet. Jag tackar också för förtroendet att få återkomma i styrelsen för HUGE Fastigheter, där jag en tidigare period var vice ordförande i styrelsen. Jag är ju sedan länge engagerad i bostadspolitiska frågor. Samtidigt påverkas de flesta av de miljömål vi har satt upp av vårt boende, en spännande och viktig koppling om miljöarbetet ska fungera i praktiken.

Övriga "kända" huddingebloggare som valdes till uppdrag idag: Yossi Sigal, miljönämnden (ers), Leffe Nyberg, samhällsbyggnadsnämnden (ers),  Natalie Sial, gruppledare i kultur- och fritidsnämnden, Victoria Brikho, ledamot i gymnasienämnden.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ge socialdemokraterna rätt medicin mot rätt sjukdom

Det finns en del positivt i den diskussion som förs om ledarskapet i (S). Dagens debattinlägg av Luleås "starke man" Karl Petersen är viktigt därför att det lyftar fram goda exempel, något som ofta försummas. Lärdommar från den och de som lyckas är alltid angeläget att ta tillvara efter en valförlust. Karl Petersen berättar för svenska folket om staden Luleås politik, byggd på en utgångspunkt att växa genom att skapa goda förutsättningar för tillväxt. Därtill lyfts öppenhet fram som en framgångsfaktor. Att lunchvandra längs Luleås Storgata är ett lokalt uttryck för den öppenheten.

Just där ligger den stora risken av att inte ha en genomarbetad valanalys. Det finns i sak åtskilligt att göra för att modernisera (S). Traditioner och arbetssätt som öppnar upp och inbjuder till mer deltagande av fler är ett måste. Men var det verkligen det här väljarna reagerade på och därmed sänkte partiet? Är politiken i sammanhanget en B-fråga och organisationen förklaring nummer ett? Eller ligger det i kopplingen mellan de två: ett slutet parti (?) med ett åldrande ledarskap (?) som ger en gammal politik som väljarna inte längre önskar sig? Strukturer som gör att människor värderingar och syn på "livet" intel längre når upp till partitoppen? Att gissa är en sak men ska rätt förklaringar ligga som grund för förändringar vore det bra att (så gott det nu går) veta, inte gissa. Det är rätt att ge medicin mot de skavanker som kan finnas i det partikultur och organisation. Men tron som kan anas att det räcker som medicin mot valförlusten oroar mig.

Oavsett det ska (S) välja partiledare. Och oavsett valresultat behöver partiet utvecklas på det sätt som en rad bloggare och andra kräver och som får stöd av Karl Petersens artikel. Det känns inte, säger inte, bra att mitt parti betecknas som en krisrörelse samtidigt som det i den mediala beskrivningen inte verkar finnas någon som vill leda partiet. Var finns det aktiva ledarskapet när det behövs som mest?

Bloggar:
Peter Högberg, Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 26 november 2010

Om raset och lyftet

För första gången: Ett blogginlägg med de sedvanliga kommentarerna till opinionsläget där socialdemokratin sägs ha stöd av drygt 27 procent av väljarkåren. Samtidigt ett moderat parti som i dagens mätning får 37,5 procent. En omsvängning. Ett rollbyte. Och, frågar man sig, något långsiktigt bestående? I sig är den bild som mätningen visar på väljarnas syn på svensk politik säkert riktig. Och väntad. Vem ger sitt stöd till en krisrörelse som inte själva verkar tro på sina idéer? Vem sluter upp bakom ett parti, oavsett dess historiska gärningar, om partifolket mest verkar gräla på varandra? Vem ser alls en politisk opposition som lagt opponerandet på hyllan, så långt väljaren ser politiken genom medierna? Jag skulle inte göra om jag nu inte var så benhårt förankrad i de socialdemorkatiska värderingarna.

Till stor del har partiet och en del av dess sidoorganisationer själva valt att sätta sig i skiten, till och med mer i detsamma än vad redan valresultatet orsakade. Segdragenhet i eftervalsanalyser vilket gör att de underlag som borde finnas när vi gör våra vägval saknas. Fokuset på partiledarfrågan som förvisso kvällstidningar "drar i" men med understöd av (S)-märkta aktörer. Det farligaste som nu kan hända, när det blev som det blev, är en växande tro på att det går att vända bara valrörelsen startar igen så där årsskiftet 2013/2014. Det tar tid av vända bilderna. Det tar tid att förankra och få stöd för en ny (?) socialdemokrati.

Och kom ihåg
processen efter valet 2006, över det rödgröna samarbetet, in i valåret. Det är inte särskilt mycket "ren" socialdemokratisk politik som har nått fram till väljarna på ganska lång tid. Förvånas du av utvecklingen?

Ibland
får jag känslan av att till och med politiska motståndare i någon form av välmening försöker bidra mer än vi själva. Några undantag finns, som den Öppna Kriskommissionen, netrootsnätverket och de konstruktiva diskussioner som Stockholms läns socialdemokrater förde i helgen som gick. Visst förs det säkert bra samtal runt om i landet också. Men jag är orolig för bilden som sätts dessa dagar.

Och för femtioelfte
gången: Det räcker inte att kräva "förnyelse". Om socialdemokratin har lagt fast en politik man själv tror på men som väljarna har skåpat ut kan man förvisso inte sätta sig och invänta ett kommande väljarinflöde. "Kommer dom så kommer dom". Ett vänsterparti kan möjligen göra så med knappast en rörelse som fortfarande har ambitioner att leda Sverige.

Det finns en sak jag känner oro för. I en del debattinlägg framhålls, säkert inte utan uppriktig omtanke om partiet och dess politik, att (S) kan förändra och förnya "i en egen liten kammare". Till en del stämmer det: Vi formar vår politik. Men att inte i det sammanhanget utgå från att väljarna helt plötsligt har svängt åt det håll de har, kan vara fullständigt förödande. De nya moderaterna lyfter på socialdemokratins bekostnad. Att då inte ha perspektiv på varför det blir så är inte rimligt.

Jag tänker lägga mitt fokus på värderingar och sakfrågor framöver. En eller annan kommentar om skeendet kring partiledarval och "spelfrågor" lär det väl bli men jag vill ändå göra mitt i det lilla för att bidra.

Mer:
SvD, AB, AB - Lena Mellin, DN, ledare,

Bloggar:

- Lena Sommestad om partiet som ett lärande...
- Emil Högberg om ett parti som möjligen riskerar att förlora sin själ
- Krassman om opinionsutvecklingen.
- Tokmoderaten om monster...
- Kent Persson om ett paradigmskifte.
- Thomas Böhlmark med analys..
- Martin Moberg om Reinfeldt och brittisk draghjälp. Johan Westerholm och Peter Högberg på samma tema...
- Staffan Lindström med 2014-s sloganer.
- Marika Lindgren Åsbrink om borgerligt bidragssamhälle.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hemglass och jag - och en tokmoderat

Jag har förärats en film på Youtube! Jag är stolt, ödmjuk och känner bara en innerlig vördnad inför det närmaste monument som Tokmoderaten har producerat till min ära och därtill tillkännagjort på Twitter. Anledningen är enligt Fredrik själv min topplacering på Knufflistan. Allas vår tokmoderat, undersköterskan från Astrid Lindgrens sjukhus i Solna, Sundbybergs verkliga stadsprofil strax efter Jonas Nygren, vattentornet och Jan Jogell och dessutom Reinfelds allra hjärtligaste bloggare.

I vår vardag
blandar Fredrik en synnerligen salt kombination av ord och meningar med en ödmjuk och nästan undergiven personlighet. Fredrik har i väldigt många inlägg på sin blogg lyckats fånga läsare med utmanande retoriska krumbukter ändå långt ner från de små tåssingarna. Fredrik Antonsson ger den politiska bloggen ett janusansikte som få där det mustiga formuleringarna förstärks av ett rubrik- och bildval helt i klass med den gamla Stimorolskylten på Söder eller varför inte jämfört med Pampers blöjreklam men, trots det närapå proletära uttrycksformerna, med ett genomslag för en, om än till synes heltokig, men dock moderat samhällssyn.

Videofilmen
som Fredrik presterat är något av ett stilleben över det framgångsrika företag i livsmedelsbranschen som jag hade förmånen att få uppbära lön från under några år. Med endast ett par bilder har Fredrik, förmodligen utan en ingående kunskap i frågan, fångat min allra största utmaning på den tiden. Att på den produktrika så kallade bakstamsdekalen, där kunderna pekar på önskat köp, få till rätt prisuppgift till rätt produkt och till rätt antal. Ett inte helt enkelt uppdrag.

 Tack Fredrik. Vännen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 25 november 2010

Starkt stöd för vårdersättningar som tar behovshänsyn

Den nyhet i dag som verkligen inte gjorde att man hajade till var Rapports inslag om vårdvalets effekter, utvärderat av Konkurrensverket. Myndigheten drar den kanske inte helt sensationella slutsaten att valfriheten ökar om en vårdcentral blir två. Eller, kanske kan tilläggas, som i innerstaden av Stockholm fler än så. Rapporten konstaterar några självklarheter och frågan är väl om man - på regeringens uppdrag- har rotat fram användbara uppgifter. Huvudbudskapet är tämligen självklart.

Stockholms län toppar när det gäller andelen vård i privat regi, med närmare hälften av vårdcentralerna. Ska valfrihet gälla hela landet? Ja, rimligen borde målet var så. Men Konkurrensverket skriver.
I landsting som även fortsätt-ningsvis kan antas ha en negativ befolkningsutveckling torde förutsättningarna för nyetablering i större utsträckning vara beroende av företagens förmåga att konkurrera ut befintliga vårdgivare
Att Konkurrensverket drar positiva slutsatser av sin kartläggning är vare sig klandervärt eller trist. Det är bra att valfriheten ökar. Det är utmärkt att fler aktörer i vård och omsorg kan bidra till något som är bättre för invånarna. Problemet är inte patientens valfrihet. Problemet är om skattepengar används slösaktigt. Problemet är om sjukvårdspolitiker har annat än patientbehovet i fokus när sjukvårdspolitik utformas. Problemet är om man i konkurrensens namn avstår från att ha höga ambitioner för den landstingsdrivna vården. Problemet är om skattepengar inte fördelas efter vårdbehov. Och på den senare punkten tar till och med verket för konkurrens upp bristerna av att vårdvalsreformer inte har haft en tillräcklig hänsyn till vårdbehovet. Det är utmärkt.

Som vårdpolitiker
kan jag känna en viss tillfredställelse över att mitt parti har en hög trovärdighet när det gäller vården. Det ska också socialdemokratiskt märkta debattörer komma ihåg i dessa "förnyelsens" och "omprövningens dagar". Jag menar att omprövning är viktig och det måste också gälla vårdpolitiken. "Prövning". Vi måste vrida synen från en "okey då"-inställning till andra aktörer till att med hjärtat hylla valfrihet och de insatser som många duktiga företagare gör inom vård- och omsorgsområdet.

Men. Det måste bygga på just konkurrensen och devisen "Endast det bästa är gott nog åt folket". Det innebär att politiken förutom att garantera tillgänglighet och vård efter behov, också ställer upp krav och ger förutsättningar så att landstingen "ger gärnet" för att hävda sig i konkurrensen och välkomnar andra aktörer i full övertygelse om att den egna verksamheten slår det mesta i konkurrensen. Endast det bästa är gott nog åt folket".

Mer: DN.

Fler som bloggar:
- Mattias Lundbäck bloggar förstås före mig....
- Marianne Hedenbro.,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Något sossigt steget före jobbpolitiken?

Det verkar som eftervalsdebatten kommer igång på allvar på fler håll. Även om det gick trögt i starten för socialdemokratins nödvändiga självrannsakan och även om sökarljusen mest försöker fånga ansiktet av en komman ledare, så känns det som om politiken och idédebatten är på väg att lyfta. Även inom borgerligheten verkar insikten om maktens förgänglighet och nödvändigheten av idédebatt smyga sig in. PJ Anders Linder, SvD-ledaren, driver i en serie friska ledartexter på Reinfeldts allianspartier. Dagens dito avslutas:
Tänk om de borgerliga kunde ägna samma kraft åt närings- och innovationspolitiken som man nu lägger på att banta statsskulden.
I analyser och kommentarer om valutgången finns förstås jobben med som en självklar fråga, och för (S) del som ett stort misslyckande. "Alla" är överens om att jobbpolitiken måste stärkas för att åter få upp partiet till ett önskvärt väljarstöd. Men om nu också en borgerlighet som har vunnit val behöver bli idemässigt tydligare så gäller det i hög grad socialdemokratin och inte minst tillväxtpolitiken. Att säga "skapa jobb" är en sak. Att avsätta medel i en kommunal budget för kommunala tjänster är möjligen en lång erfarenhet vi har. Men steget före det? Linjen från kunskaper, forskning, innovations, företagande och därmed tillväxt: där finns oerhört mycket att göra. Det skulle också öka trovärdigheten när politikens mer traditionella välfärdsperspektiv läggs fast.

I dagsläget
är det också en kontrast mot Reinfeldts allians. I en artikel idag beskriver forskare vid KTH hur Sverige tappar på området medicinsk teknik. Det som har varit en styrka med ett nära samarbete mellan den offentliga vården och industrin håller på att försvagas. Det slår mot innovationer och bromsar nya företag. Självklart har också Lena Sommestad uppmärksammat de viktiga signalerna i artikeln. Har regeringen? Utöver den lite dystra rapporten skriver Aftonbladets ledare om exempel från arbetsmarknadspolitiken med samma bild av "tomhet" på regeringssidan medan fackliga organisationerna verkar vara mer på hugget att driva på utvecklingen.

Stockholms Handelskammares VD Maria Rankka var med i  Kvällsöppet förra veckan  när "Rosornas kris" diskuterades. En kväll som avsattes för råd till den socialdemokratiska rörelsen. Maria Rankka menade att det fanns en tom fläck på området nyföretagande, där det netto inte tillkommit några nya företag i privat sektor sedan femtiotalet. Rådet var alltså att socialdemokratin ska kasta sig över området. I relation till PJ Anders Nilssons ledare är det bara att vara observant på möjligheterna.

Frågan är om framtidens inriktning. Jobbpolitiken ett självklart ord. "Åtgärder", visst. Jobb i välfärdssektorerna ja!! Men borde inte socialdemokratin, trots alla bra beslut på jobbkongressen, bli mycket tydligare i hur vi framöver ska skapa de värden som ska betala allt gott. Och kanske till och med ge enskilda lön för mödan. I många entreprenörers fall är den lönen inte så enormt hög.

Fler som bloggar.

- HBT-sossen om öppna kriskommissionen som också länkar:
Roger Jönsson: Ur våra rötter kommer förändring
Johan Westerholm: Socialdemokraterna: Öppna kriskommissionens andra rapport
Peter Johansson: Öppna kriskommissionen greppar ideologin
Sandro Wennberg: Har vi skapat ett sovande folk?
Martin Moberg: Idédebatten öppna kriskommissionens andra rapport
Peter Högberg: Öppna Kriskommissionens rapport nr 2, idédebatten
Anna Vikström: Ny rapport 2, från öppna kriskommissionen om idéutveckling för socialdemokratin


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 24 november 2010

Socialdemokratins förnyelse

Samtidigt som vinterstormen sveper över Sverige bidrar den öppna kriskommissionen inom bloggnätverket Netroots med ännu ett bidrag till socialdemokratisk omprövning av politiken. I en andra rapport står idépolitiken i fokus och man ger på några få sidor värdefulla bidrag till eftervalsdebatten. Nu är det inte ordflöden som betyder mest utan innehållet. Rapporten är kortfattad men redan på de få textarken inryms perspektiv som är oerhört centrala för (S) idéutveckling, det som sedan ska vara plattformen för konkreta politiska förslag.

Individen, inte systemen, måste vara i fokus. Det är ett av rapportens viktigaste bidrag. Man tar utgångspunkten i ett gammalt citat från Hjalmar Brantning vilket möjligen antyder att väldigt lite är nytt under solen. Men det är ingen tvekan om att partiets tal om "system" och om de stora perspektiven ibland har gömt individen. Där hoppas jag att partiets mer formella krisanalyser verkligen tar till sig av kritiken.

Individperspektive
t har om inte fler så i alla fall två innebörder för mig. Det handlar om att ompröva en av socialdemokratins stora missar: vi satte höga mål om att underlätta för människor att utvecklas, utbilda sig och göra så kallade klassresor. Men klarade vi nästa steg? Vad skulle hända med den enskilde som lyckades överskrida gränserna? Hur ställde (S)-politken upp för den som fixade den längre utbildningen eller till och med (och någon må häpna) började tjäna pengar därför att de ökade kunskaperna gav bättre avlönade jobb? Vilken syn har vi och har vi låtit slå igenom i politiska förslag därför att vi stöttade resan men inte livet framme vid resmålet?

Det andra perspektivet
handlar för mig om den som inte grejade resan. Den som helt plötsligt behövde stödet från samhället i en svår situation. Den som exempelvis mötte arbetsförmedlingens trista sidor, socialtjänstens myndighetsföreträdare eller försäkringskassans regelverk. Här har socialdemokratin mycket att göra för att låta individperspektivet styra, inte systemförsvaret. Det handlar där om allt från myndighetskulturer och bemötande av enskilda till ibland orimliga regelverk och bestämmelser.

Öppna kriskommissionen driver på. Bra jobbat, bloggvänner!

Fler som bloggar:
- Johan Westerholm, Mitt i Steget.
- Peter Högberg, Högbergs tankar.
- läs också mina egna julklappstips.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Riksdagen i fokus med minoritet vid makten

Det finns i och för sig ett gammalt råd som talar emot: När Anders Håkansson en gång skrev avhandlingen "Konsten att vinna ett val" ingick rådet att "samarbeta i majoritet" och det omvända om man befinner sig i opposition. Oavsett det finns det något positivt i de samtal som nu verkar pressas fram i riksdagsarbetet som en följd av att Sverige fick en minoritetsregering och Sverigedemokraterna som ytterligare riksdagsparti. 

Regeringen kan inte självklart lägga sina proppar och till 100 procent förvänta sig stöd. Riksdagen måste med på vagnen i ett mycket tidigare skede. Där gäller att stödet inte bara söks från de egna riksdagsgrupperna. I går kom uppgifter om att regeringen söker samarbete med (S) och (mp) om regeringskansliets budget. Idag är det betygsfrågan och den socialdemokratiska gruppen i utbildningsutskottet som lär ha undvikit att hamna i samma fåra som Sd i betygsfrågoran.

Sahlins deklaration att "aldrig någonsin bli beroende av stöd från SD" verkar vara ledstjärna också för alliansregeringen. I det stora hela är det väl en så länge ganska begränsade områden där det öppnas upp för blocköverskridande samtal. Kanske kan också andra områden där långsiktighet är viktigt bli föremål för samtal och blocköverskridande överenskommelser. Det är bra för Sverige, oaktat socialdemokratins eget behov av en tydligare politisk profil i väljarnas ögon.

Mer: Ekot.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 23 november 2010

Om namn för dagen och lite julklapps- och julpyntningstips

Av många skäl har jag avstått från kommentarer om de många namnspekulationer om tänkbara S-ledare som främst medierna har dagligen. Morgontidningens idé från Christer Isaksson på SvD:s Brännpunkt är ändå värd att nämnas. Isakssons tankar är en trio bestående av IF Metalls Stefan Lövén som Sahlins efterträdare, SKTF:s Eva Nordmark som partisekreterare och Jens Henriksson, blivande chef för Stockholmsbörsen, som ekonomisk-politisk talesperson. "Förnya med omtanke" är Eric Sundströms paroll på Dagens Arenas ledare, och som ofta delar jag ES:s syn.

Om den valberedning som nu ska utses väljer att titta på idén och om nomineringar kommer in lär väl visa sig. Men som Eric skriver, "kul läsning". Och vem vet....Men visst är det också ett seriöst resonemang bakom med kopplingar till kärngrupper, men också till en facklig organisation som driver tillväxt och utvecklingsfrågor. Samtidigt markerar trion i Eva Nordmark de välfärdsarbetande tjänstemännen och inte minst en samtidigt "koll på pengarna"  med Jens i gänget.

Det känns
som vinter ute och det betyder jul. Jul betyder för många "julgran" som ska kläs i alla nödvändiga dekorationer. På samma sätt är det med socialdemokratin, en för tillfället barrande konstruktion som måste få växtkraft, mer näring, mer ljus och lite glitter på grenarna.

Vem vill klä granen? Har du tips på dekorationer? Den där stjärnan på toppen - hur ser den ut? Silver, guld? Levande ljus eller "vanliga" elektriska som kanske känns tryggare? Och vad i övrigt av röda glaskulor, papperstomtar och tomtebloss? Eller det kanske ska vara som alltid: lasta på granen de gamla dammiga smällkaramellerna som använts alla jular sen mormors tid?

Och så det svåra: Julklappshögen under granen, om den traditionen nu ska hållas vid liv. Ett bra tips är att ta rätt önskelista. Inte den från många år tidigare. Önskemål förändras och trender kommer och går. Hur många av de fina härliga klapparna som du själv köpte förra julen men som mottagaren kanske inte ville ha tänker du slå in igen? "Det får gå en då", kanske du tänker? "Jag gillar ju klappen". Och som inför alla högtider av det här slaget bör du minnas att hushållskassan inte är outsinlig. Alla kan inte få allt de önskar.

Det socialdemokratiska partiet håller möjligen på att utse årets tomte och smånissar. Men pyntet och klapparna till folket är ännu inte inhandlade och ännu mindre inslagna. Frågan är vilka som skriver inköpslistan. Det börjar brådska.

Fler blogginlägg:
- Röda Berget om en valberedning
- Annie Johansson om IF Metall..
- Johan Westerholm om underbara dagar.
- Peter Högberg, om aktuella valprocedurer...
- Edvin Alam om tummen upp för Metall
- Martin Moberg om arbetarrörelsens omtag...
- Marika Lindgren Åsbrink om de socialdemokratin i stora europeiska städer.
- Staffan Lindström om den "gordiska knuten":
- Rebellabloggen om kriskommissionen.
- Peter Soilander om vem det är fel på..
- Erik Laakso om trovärdiga och förnyade idéer.
- Michael Granstedt om att lägga falanstrider åt sidan

---och ett särskilt omnämnande:
Åsa Westlund skriver krönika på AiP:s hemsida som tillhör de riktigt viktiga men också allvarliga utgångspunkterna för det som måste vara vårt förnyelsearbete....Läs!

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 22 november 2010

Arenabygge får kommunalråd att avgå. Men rätt kommunalråd?

Jag erkänner: Det var väldigt hastigt påkommet att tänka på Solna när jag såg nyhetsrubriken på Aftonbladets hemsida: "Arenabygge fäller kommunalråd". Men det var inte Solna, det var Vänersborg och Lars-Göran Ljunggren. Ett halverat parti i kommunen på grund av för stort åtagande för ett bygge. "Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret. Det tar jag på mig, säger den nu före detta kommunstyrelseordföranden. Arenaskandalen i den västsvenska kommunen. 100 miljoner dyrare i en kommun med 37.000 invånare.

Men som sagt: Jag tänkte på Solna. En kommun med grovt räknat dubbelt så många invånare och en arena med beräknat tredubbelt underskott. Och samtidigt en kommunledning som ställer in möten och dessutom fått en ganska rejäl örfil av väljarna i valet. Moderaterna i Solna tappade 4,44 procent och två mandat i fullmäktige. I ett val när man vann så stort nationellt. Men vad jag förstår - en kommunledning som fortsätter mysa på plan tre i stadshuset i helt orubbat bo.

Jag tänker inte
döma så där direkt. Och visst, det är en skillnad att (S) tydligen halverades i Vänersborg medan moderaterna i Solna gick back till "bara" knappt 40 procent i kommunvalet. :-(
Oavsett detta verkar det vara en skillnad i synen på politiskt ansvarstagande för ekonomiska förslöselser. Sådant som kommunens majoritet i Solna håller på med i högre grad än de avgående i den västsvenska kommunen....

Undrar lite vad solnaborna kommer att säga till Johanna Graf (S) nästa fredag när hon finns i caféet utanför stadshuset för samtal.....

Mer: DN,
Bloggar. PP:s Rune Lanestrand skriver "riksbekant om Vänersborgsarenan..f-n vet....

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Opinionsläget verkar (S)tabilt på lägstanivån, trots allt

I bakgrunden fortsätter SvT:s Mats Knutson att kommentera partiledarfrågor. Samtidigt ser jag United Mindes mätning om opinionen. "S har klarat Sahlinkrisen" är rubriken i Aftonbladet. Opinionsinstitutet delar fortfarande upp partierna i två block. Röda och blå. "Aj, aj", tänker säkert någon. Nu går ju (S) ner ett litet snäpp men möjligen börjar man närma sig bottenplattan, den kader av väljare som oavsett vad som händer ändå har sitt hjärta hos partiet. Det får inte vara en signal om att stiltje och förändringsavbrott är en verksam och möjlig utväg. Så är det inte. Det arbetet har knappt startat.

"Den som säger att den vill bli partiledare blir det inte", menar Mats Knutson i sin kommentar. Sett till tradition har han säkert rätt men för framtiden måste en helt annan ordning gälla. I debatten har fler varit inne på att kandidater behöver presentera sig, berätta om sina drömmar och visioner och redovisa sina politiska prioriteringar. Men igen: oavsett spekulationer om vem av Stig-Björn Ljunggrens partiledarkandidater som till slut väljs till partiledare måste den politiska förnyelsen gå vidare. Eller starta.

Kristdemokraternas ledar Göran Hägglund ligger illa till. I morgon-TV spekuleras nu om efterträdaren och Mats Knutson nämner Mats Odell. Vänsterpartiet kommer också att få ny ledare så fort Ohly vågar kalla till partikongress, enlligt Knutsson. "Jonas Sjöstedt är en tänkbar efterträdare," menar han. Om det nu är Eskil Erlandsson som tar över centern efter Maud Olofsson vete tusan men det spekulerades också i.

Mer läsvärt:
DN om Kd:s kris, SvD, Göran Eriksson om höger-vänster-kamp i S, AB om S lägsta-nivå,. Åsa Petersen; AB, om Sahlins utveckling av politiken.

Bloggar.
- Per Ankersjö tar med partiledarval på sin topplista.
- Kent Persson om svensk politiks utmaningar.
- Johan Westerholm om frimurarstämning i S
- Martin Moberg om ideologi.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dags att lära sig av affärsskandaler, kommunfolk!

För några år sedan såldes Vårby Gårs centrum till en privat aktör. Vårby Gård, en befolkningsrik stadsdel i Huddinges västra delar som verkligen behöver ett fungerande centrum för att kunna utvecklas, lever många år efter försäljningen med ett torftigt centrum. Ägaren har inte gjort det ägaren borde ha gjort för att rusta upp och stärka attraktiviteten. De negativa spiraler som området är inne i med en högre arbetslöshet, med högre sjuklighet och redan sämre offentlig och kommersiell service, förstärks när områdets mittpunkt, dess centrum, förfaller.

Samma usla affärer verkar Stockholms stad ha gjort med fler centrumgallerior där chockhöjda hyror och en nedåtgående utveckling verkar ha följt spåren av en "kommunal affärsmässighet".  SvD:S granskning visar hur man har sålt iväg kommunal egendom utan de krav på köparen som medborgarna som kollektiva ägare borde kunna förvänta sig. Det var, påstår en del kommunala tjänstemän, en lönsam affär. Kortsiktigt, möjligtvis. Långsiktigt, knappast. Dessutom betingat av ideologisk blockering, tanken om att det i sak är fel att kommunen äger en centrumanläggning. Allianspartierna var 2006 väldigt snabba med utförsäljningarna och det slår tillbaka idag. Den vice VD:n som ansvarde för försäljningarna i stadens ägarbolag säger. –Jag vet inte om det skulle ha gett så mycket i det här fallet att tala med kommunpolitiker.

Man kan lära sig av de skandaler som rullas upp. En sådan är väl att kommunal egendom ska styras av kommunala företrädare, oavsett om engagerade tjänstemän och direktörer har en negativ syn på  just kommunal ägarstyrning från ägaren ("politiken"). En annan är att allmän klokskap, bra beslutsunderlag från kompetenta tjänstemän och en portion sunt förnuft räcker långt. Se bara på Ilija Batljans (S) insatser för att pressa ner kostnaderna för sjukhusbygget i Solna. I fallet med stadens centrumanläggningar hade möjligen en kontakt med "kommunpolitiker" i andra städer gett invånarna i staden en bättre lösning en den som företagsledningarna i armkrok med alliansen valde.

Mer om detta.
- Storstad utvecklar frågan om Boultbee
- Alliansfritt om skandalen
- SvD om Ica och Boultbee och om förfallet av centrumanläggningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 21 november 2010

Huddinge tar täten med sociala medier i skolan?

[uppdaterad] Nästa fullmäktige lägger jag tillsammans med Natalie Sial en motion där vi föreslår en strategi för att skolorna i Huddinge ska ta täten när det gäller sociala medier i undervisningen. Iinnehållet och argumenten till varför det är viktigt har jag skrivit om tidigare. Men framför allt har entusiaster och andra kunniga personer skrivit om det, inte minst Kristina Alexandersson och Brit Stakston. (Måste läsas!) Tankar om hur bloggar, twitter och andra sociala medier kan användas i skolan har säkert funnits tidigare, men ett viktig steg var den inspiration som många fick efter boken Politik 2.0 som också skapade en kreativ diskussion om Skola 2.0.

Jag är helt övertygad om att Huddinge kommer att vara positiv till motionen. Det finns i kommunledningen en egen kunskap och insikt om detta. Centerns Christian Ottosson och folkpartiets Malin Danielsson är bloggande och twittrande kommunalråd. På oppositionsrådssidan finns Emil Högberg (s). Men okey: att vi politiskt aktiva gillar det och ser betydelsen är viktigt för att driva på, entusiasmera och stimulera utvecklingen. Det avgörande är emellertid att elever oc lärare gemensamt ser alla möjligheter och att de engageras i utvecklingen. Lyckas det så kan det här bli riktigt bra.

Mer:
- Thomas Hartman om landsting och nya medier.
- Sociala medier om sociala medier landet runt.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fler företagare röstar S än det finns arbetande väljare i Stockholmsregionen

[uppdaterad] Chocksiffran som Sahlin hämtat från Vallokalsundersökningen skakade säkert många. Arbetarepartiet- Socialdemokraterna som det står på valsedeln, fick endast stöd av 22 procent av de väljare som jobbar. Tungt för ett arbetareparti. Mycket tungt. Det är värre än så. I de interna mätningar som gjorts för Stockholmsregionen får vi uppgifter om att det i Stockholmsregionen handlar om bara 13 procent av de som har ett jobb. En siffra som kan jämföras med att (S) i valet fick stöd av 16 procent  av företagarna på nationell nivå. Andelsmässigt en talande del av katastrofvalet.

Samtidigt som de politiska utmaningarna är stora har eftervalshanteringen med senkommen krishantering, jättekommissioner som ska forska och avgångsbesked från Sahlin satt fokus på person mer än den viktiga politiska dagordningen. Förvisso är det som beskrivs som "maktkamp" minst lika mycket en sak som Johanne Hildebrandts journalistkollegor ägnar sig åt, som verkliga sossar i toppen.  PJ Anders Linder, Svd:s ledare, skriver idag om ett tema värt ett eget blogginlägg, avsaknaden av borgerlig dagordning. Men i samma text beskrivs S:
Socialdemokraterna har fullt upp med att manövrera inför extrakongressen och lägger mycket mer krut på att förhindra att fel SSU-falang tar kommandot än på att syna regeringen och föreslå alternativ politik
Det är inget snack om att partiers framtoning påverkas av ledarskapet och av företrädarna. Där har SSU och andra en poäng i de krav som finns på förändringar. Men trots det blir förnyelsegodset ganska platt och tunnt om inte diskussionerna ger bidrag till vad den förnyelsen ska handla om. Exempelvis: vad ska socialdemokratin konkret göra och tycka utifrån det faktum att partiet är nära nog befriat från arbetande väljare i huvudstadsregionen? Fokusera gärna på maktspel och personfrågor. Men väljer man bort att dra slutsatser av valanalyser som redan finns (!) riskerar man ett totalt godnatt för socialdemokratin. Så får det inte bli.

Så sent som i årets val hade Socialdemokraterna ett mål: vi skulle enligt valstrategin nå 40 procents väljarstöd. Resultatet blev som bekant 10 procentenheter sämre än målet. De slutsatser man kan dra av valresultatet, Eländesvalet  upprepade jag ett par punkter i ett inlägg i går.
En socialdemokrati som fick uselt stöd av dem som jobbar. Ett parti som fått stryk i förtroende när det gäller avgörande frågor som ekonomi, skola, jobb och till och med, trots de höjda skatterna, i en del välfärdsfrågor. Gruppdiskussionerna visade ett parti som idag ser problemen med höjda skatter, fastighetsskatt och med att ens närma sig "återställare" på inkomstskatter. Den kanske viktigaste lärdomen handlade om brist på en sammanhängande berättelse om Sverige. Partiet hade ett valmanifest som i väljarnas ögon inte fanns.
Ett ofrånkomligt perspektiv som borde finnas i debattens början för den som vill hitta lösningar är en gammal klassisk arbetarrörelsefråga: Vill vi vara ett massparti - folkrörelseparti? Eller är det idéerna som ska vägleda till 100 procent, oavsett andelen väljare som gillar politiken? Väljer vi den senare vägen är utmaningarna förmodligen mindre. Vi kan välja de skatteförslag vi vill utan tanke på hur folk reagerar. Men om vi behåller målet att vara ett starkt, statsbärande och samhällsförändrande parti? En rörelse? Vad krävs då?

När Reinfeldt
förändrade moderaterna lämnades i retoriken en politik som väljarna hade förkastat. Utgångspunkten var att budskap måste vara mer "sossiga" för att gå hem hos väljarna. Möjligen vore det naturligt att orginalpartiet självt hade det som utgångspunkt med en viktig betoning: Vi kan inte bara skriva fina texter och fatta kloka beslut om sakfrågor och värderingar. Ska vi vara ett stort parti framöver måste väljarnas bild av oss förändras. Annars blir det riktigt besvärligt.

Mer läsvärt:

- Lena Sommestad om ekonomisk politik.
- Sanna Rayman som vanligt klok. Typ "säger man nej, så ta det som ett nej."
- Anna Johansson i Ab, om S väg framåt.

Bloggar:
- Anna Vikström om lördagens möte med partidistriktet.
- Bloggen "lite allt möjligt" om samma möte
- Thomas Böhlmark som inte förvånas över S-kvinnors krav på feminist som ordförande (!)
  - Sandro Wennberg som väljer att kandidera.
- Johan Westerholm om Sällskapsresan
- Roger Jönsson om att sluta käbbla..
- Johan Westerholm om frimurare.
- Peter Karlberg om medel som mål.
- Aurora Gullberg om S-berättelse
- Kajsa Borgnäs med efterlysning av fler S-debattörer..

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 20 november 2010

Ett socialdemokratiskt internmöte en lördag i kristider

En eller annan kanske funderar. Hur ser det ut om man drar ihop 250 socialdemokrater dessa dagar? Hur går tongångarna? Hur skallar avgångskraven på en eller annan företrädare? Och inte minst: hur heta är debatterna om det ena eller andra partiledarnamnet?

Det sades säkert ett och annat i enskilda samtal om detta. Men när (S) i Stockholms län samlades för att välja landstingsföreträdare var det just det som man ägnade tiden till. Och (S) har nu utsett sitt lag som ska jobba med sjukvård, trafikfrågor och en del annat i landstingets församlingar. Måste här lägga till ett tack för förtroendet av få jobba vidare med sjukvårdsfrågor i hälso- och sjukvårdsnämnden och äldreberedningen.

Det var inte ledarfrågan som tyngde idag. Det var mer ett djävlar anamma att borra sig ner i förklaringar till det usla valresultatet, formulera en ny politik som ligger i tiden och sedan lyfta igen. Förmiddagen avsattes för seminarie om valsiffror och analyser följt av gruppdiskussioner. På många punkter tyckte jag att det som kom fram ligger väl i linje med den eländesanalys jag skrev strax efter valdagen.

En socialdemokrati som fick uselt stöd av dem som jobbar. Ett parti som fått stryk i förtroende när det gäller avgörande frågor som ekonomi, skola, jobb och till och med, trots de höjda skatterna, i en del välfärdsfrågor. Gruppdiskussionerna visade ett parti som idag ser problemen med höjda skatter, fastighetsskatt och med att ens närma sig "återställare" på inkomstskatter. Den kanske viktigaste lärdomen handlade om brist på en sammanhängande berättelse om Sverige. Partiet hade ett valmanifest som i väljarnas ögon inte fanns.

Men också självkritik som på en del punkter är ganska brutala. Ett parti som har slagits för rätten att lyfta, att göra klassresa, genom utbildning och kompetens men sedan glömt att resan kanske måste få fortsätta uppåt också efter studierna. En socialdemokrati som inser att försvaret för en god sjukförsäkring inte räcker för att bygga framtidens Sverige. Att vara "eländesSveriges" företrädare, ja, men också dra slutsatsen av att vi verkligen vill att människor ska få växa. Och, som jag också skrev om i morse, ett parti som inte längre kan ligga lågt med att tala om hur den tillväxt ska skapas som ska betala allt gott. Och så på det en rad sakfrågor med idéer och tankar om framtiden.

Nu får
en oberoende valanalysgrupp fortsätta jobba med material och synpunkter. Efter dagens möte, som för övrigt valde alla företrädare i princip enhälligt, känns det som att de politiska samtalen gav i alla fall mig en övertygelse om att det kan växa något stort och viktigt ur den socialdemokratiska askan. I den mån den nu har brunnit ner.

Mer: DN; SvD; Exp. AB, om krav på feminist som S-ledere.
- DN, Lena Andersson, om S, politik, teater och berättelser
 Bloggar:
- HBT-sossen om berättare.
- Martin Moberg om en partiordförande.
- Kent Persson om partikriser.
- Johanna Graf om en teaterföreställning.
- Peo Wågström om vanligheten i ett parti..
- Ann-Sofie Wågström om fler kandidater.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Omprövning av politiken börjar med...?

Möjligtvis får vi ett tillfälligt uppehåll i personspekulationer nu när snart sagt varje sosse har pekats ut som tänkbar partiordförande. Alla vi som trånar efter en politisk framtidsdiskussion, som utgår från hur vi förklarar valresultatet och från värderingar och berättelsen om framtiden, kan möjligen börja hoppas och bidra. Aftonbladet debatt publicerar ett inlägg av Luciano Astudillo som tar utgångspunkt hur vi skapar bättre förutsättningar för utbildning, företag och tillväxt. Skattepremierat entreprenörssparande och att avstå från återinförande av förmögenhetsskatten är två punkter.

Vällovligt
och bra men det krävs förstås mycket mer. Det gäller till att börja med hela synen på tillväxt och jobb. En ärlig och rak omprövning att jobb inte främst är arbetsmarknadspolitik. Och, kanske ännu svårare, att jobb inte enbart och kanske inte heller främst handlar om jobb i kommun eller landsting. Och ett tredje perspektiv som har präglat mycket av arbetarrörelsens syn och praktiska politik genom åren: ett erkännande av de små och medelstora företagen. Mycket har under åren handlat om storföretagens perspektiv.

Visst ska vi fördela. Visst ska klyftor överbryggas och orättvisor i samhället bekämpas. Just där skiljer värderingarna mellan de borgerliga och arbetarrörelsen, inte minst om vad som är verkningsfull politik för det. Och visst är välfärdens olika inslag, som vård och skola, grundläggande för att tillväxten ska skapas, helst en långsiktigt hållbar sådan. Men som någon EU-höjdare uttryckte det: "Man kan älska alla sina barn lika mycket men ibland kräver ett av dem mer uppmärksamhet..".Efter eländesvalet kanske det är dags att ge tillväxt och företagande mest uppmärksamhet.

"När ska partiet inse att många tjänstemän i dag har samma problem i arbetslivet som arbetarklassen hade en gång i tiden? Ökat tempo, liten frihet, psykologisk press, strukturell övertid. – Men vi tar inte tag i de frågorna eftersom vi sitter fast i en 90-talslogik. Marika Lindgren Åsbrink intervjuas i tidskriften Fokus på temat "Efter Sahlin". Samma dag skriver de nya moderaternas nya partisekretare Fia Arkelsten i sitt veckobrev om just tjänstemän. TCO-basen Sture Nordh ska lämna och nu ser Arkelsten en chans att få en TCO-ordförande "utan partibok" och med eftertext som kan tolkas som ett önskat facklig-politiskt samarbete TCO / moderaterna.

De senaste åren har fokus mycket kommit att handla om "de svagaste". En omprövning där socialdemokratin väljer att se till så kallat "vanligt, hederligt arbetande folk" inte bara kan utan måste kunna förenas med politiken för ökad rättvisa. I själva verket är ju en sådan inriktning inte alls någon vridning till höger. Det vi kallade den "generella välfärdspolitiken" återupprättad kan till och med beskrivas som en återgång och en politik som möter de moderata ambitionerna om att skapa sin egen "facklig-politiska" samverkan. Ibland är det riktigt klokt att både se framåt och bakåt. Annars får man verkligen se upp.  



Fler som bloggar:
- Roger Jönsson om att ta nya tag.
- Sjölander tipsar om Fokus-artikel
- Johan Westerholm om änglar och demoner.
- Peter Johansson om folkpartiet.
- Staffan Lindström om människovärdet.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 19 november 2010

Camilla Lindberg lämnar folkpartiet och Hägglund har problem

Vid sidan av den kris som socialdemokratin nu försöker hantera sker också annat i andra partier. Aftonbladet berättar att Camilla Lindberg, FRA-motståndaren nr 1 i partiet, lämnar folkpartiet. Hennes skäl som har framförts till Jan Björklund förvånar inte: "Liberalismen är död", menar hon. Tonvikten i partiet har alltför mycket blivit hårdare-tag-linjen och "populismen har tagit över partiet", enligt Lindberg.

Samtidigt börjar det bubbla upp en inneboende ilska i kristdemokraterna. Från en skarp kritik mot hans uttalanden om vårdnadsbidraget har det nu växt till konkreta avgångskrav. KDU:s Ebba Busch menar att det, som Hägglund själv hävdar, inte är något begränsad krets som uttalar kritik. Och i partiet finns "förnyelsetongångar" som möjligen andas problem. "Låt Odell ta över", menar Rolf Åbjörnsson i ett debattinlägg.

Valets eftersvall pågår i fler partier. Men en sak är klar. Som sosse finns ingen anledning i världen att vara skadeglad.

Mer: Exp,
Fler bloggar.
Martin Moberg, Annie Johansson som länkar till Sanna Rayman,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 17 november 2010

Maryam Yazdanfar om socialdemokratin

Läser på Facebook att dagens födelsedagsbarn, Maryam Yazdanfar, (grattis!!) skriver på AiP:s hemsida.  Texten förtjänar spridning. Så klockrent! Läs den!


Från artikeln:


Om rörelsen...
. Det är inte den mest vitala samhällskraft som finns men den är långt ifrån död. Framför allt är inte idéerna döda. Att jämlikheten alltid, alltid skapar en bättre värld än ojämlikheten är en tidlös idé som gång på gång vidimeras av forskningen och i denna tid retoriskt anammats av högern. Den socialdemokratiska tanken har vunnit men socialdemokraterna har förlorat två val i rad med förödande siffror.
Om förnyelse...

Det är bra att plåstret nu dras av när politik, strategi och företrädare synas i sömmarna. Jag är bara rädd för att förnyelsearbetet stannar i det senare. Det är lätt att välja nya företrädare, många känner sig kallade till socialdemokratins topposter.
Om det rödgröna..
I backspegeln tror jag att vi alla kan se vilket sänke vänsterpartiet var för det rödgröna samarbetet och vilket sänke det rödgröna samarbetet var för vänsterpartiet. ..... Allt detta förutsåg Mona Sahlin. Men allt för många ifrågasatte. Var finns självrannsakan nu?
Om självbild och verklighet.
Vi har förvandlat oss själva till en elit som vill föra en politik för dem det är synd om. Men människor vill inte sitta hemma och tycka synd om sig själva. Därför röstar man på det alternativet som man anser ger en verktygen till framgång. Och framgång behöver inte alltid betyda karriär så mycket som möjligt, så länge som möjligt. Det finns andra själsliga och intellektuella värden som politiken måste låta blomma.
Om brister i budskapet:

Vi vill ha en bättre a-kassa men människor vill ha jobb, vi vill värna hyresrätten och allmännyttan men människor vill ha en egen täppa, vi vill värna arbetstagarens rättigheter men allt färre är anställda och allt fler frilansar. Verkligheten förändras men den socialdemokratiska självbilden består. Verkligheten behöver jämlikheten och solidariteten mer än någonsin men vi ägnar oss åt att drömskt berätta hur vi tänkte då istället för att genomföra framtiden.
Läs hela artikeln här!


Fler bloggar
-HBT-sossen om ett öppet parti.
- Peter Johansson om att besvara en fråga.
- Peter Högberg med tankar om utbildning och socialdemokratin.

DN, AB om S unga löften.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,