fredag 24 september 2010

En eftervalsdramatik jag nu tillfälligt lämnar

Det måste vara en av den mest gastkramande tillställningarna i svenska val, det vi nu har genomgått och möjligen genomlidit. Mitt i detta, med en ännu outnämnd regering, lämnar jag landet för vila och rekreation på "Mallis". Utan politik. Måhända utan ens ett litet blogginlägg på ett par veckor. Kanske. Den korta sommarsemestern som följdes av en otroligt intensiv valrörelse ska nu kompenseras och batterierna återfyllas.

Eftervalsdebatten kommer förstås att fortsätta och valresultaten bli färdiga för kommun och landsting. Socialdemokratin ska ha extrakongress, ett klokt beslut. Efter större händelser som ett valfiasko är behövs samling och debatt. Nya färdvägar ska mejslas fram och förankras. Det är så det går till i arbetarrörelsen. Här är ingen ledare försedd med mandat att bara beordra "Nya..." och så sker rättning i leden. Tack och lov.

Den förra kongressen var, som Expressen hade på en bildtext, "Sahlins segerkongress". Spekulationer om kris och splittring som fördes på borgerliga ledarsidor kom på skam. I stället formades politiken för jobben, för företagande och Sahlin visade ledarskap på ett sätt som till och med fick högerpressen att ta berömmande ord i sin mun. Det var då det.

Förklaringarna till att den politiken inte fick väljarnas gillande ska analyseras och debatteras. Man kan tycka att det här får ta tid. Vad ska justeras och rättas till? Vad ska vändas helt upp och ner på? Är det en ärlig, ideburen förändring vi gör eller en kosmetisk, politisk styling a la Reinfeldt för att locka ett maximalt antal väljare? Om detta kommer jag och många med mig att blogga och diskutera mycket framöver. Jag har bara ett starkt krav på den processen: Den måste pågå samtidigt som vi gör valrörelsens arbetssätt till självklara, dagliga inslag i pariets sätt att arbeta. Förtroendet byggs upp bara i dialog med dem vi önskar få förtroendet av.

Politik handlar om vägval mellan alternativ, om samhällsmodeller och om vilka värderingar som ska forma politiken. Men politik är också sakfrågor som syns i människors vardag. I bästa fall hänger det där ihop och just det är väl en förklaring till (S) unika ställning i svensk politik under lång tid. En av årets heta frågor i valdebatten var sjukförsäkringen, en fråga som man väl får tolka att väljarna med viss marginal accepterat. Men idag vänder tre av fyra borgerliga partier, om man ska tro medierna. Moderaterna som ju leder borgerligheten vill sannolikt inte ha några snabba förändringar eller erkänna misstag. De tre mindre partierna verkar ha få så kallade "kalla fötter" efter valdebatten och vill nu se hastiga förändringar. Sent ska syndaren vakna. 

Mallorca för min del. Möjligen också bloggpaus. Men jag återkommer garanterat.

Medier: SvD, DN, AB; AB Mellin, SvD sjukförsäkr, AB sjukförsäkr,
Fler: Alliansfritt, Martin Moberg, Anders Löwdin, Storstad (om och med valanalysseminarie)

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 23 september 2010

Att förvalta ett förtroende

Till valsammanräkningens trista sidor hör att kommun och landsting räknas sist. Men jag går på valnattsresultatet. Enligt det har jag fått förtroendet att vara ledamot i kommunfullmäktige i Huddinge i fyra år framöver. Enligt samma källa har jag i landstingsvalkretsen valts till ersättare i landstinget. En nedpetning från ordinarie men so what.

I skrivande stund vet jag förstås inte resultatet i form av personkryss. Men jag vill ändå tacka för förtroendet att få företräda Huddinges invånare i fullmäktige och i landstinget.

Med reservationer för att sådant som arbete och personlig situation i övrigt kan förändras vill jag försöka göra mycket i de uppdrag jag har fått. Mer av kontakter med huddingeborna. Dörrknackning från nu. En ökad närvaro på bloggen och facebook med lokala huddingefrågor. Jag vill företräda hela Huddinge. Även om jag står på en socialdemokratisk valsedel så vill jag vara kontaktbar och ha dialog och samtal även för och med dig som inte har röstat på mitt parti. Det finns mycket att göra.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vem känner lockelsen till ett krisparti?

Ser att gårdagen var dagen då det verkligen skulle sägas: "Socialdemokratin är i kris". Signalerna är viktiga. En minsta avvikelse från "krisspåret" hade fått medier och interna tyckare att gallskrika under många år. Och ett tapp på 127.000 väljare och 17 (?) mandat i riksdagen kanske inte kan beskrivas annorlunda. En delförklaring är att det bara är lite drygt hälften av LO:s medlemmar som ser (S) som sitt parti. Krisstämpeln må vara riktig och sakligt rätt men frågan är väl om lockelsen ökar om det mörka snarare en motsatsen betonas.

Att fyra perspektiv nu ska "utredas" under okänd tid känns som en riktig lösning. Ibland blir valnederlag förknippade med enskildheter och analyseras utan helheter. Nu blir det inte bara "flygbladen som var fel". Politik, värderingar, analys av valresultat och partiets organisation, allt är områden där framgångsfaktorer också kan finnas. Jag hoppas att just det sista blir det som jobbet fokuserar på. Ett tröskande i surmulenhet och gyttja i tre år framöver kommer utan tvekan att föra partiet ännu mer i fel riktning.

Låt utredandet bli ett snabbspår och kombinera det med att ställa hela partiorganisationen i valrörelseläge från nu! Några inslag i själva analysen borde ändå vara självskrivna och kan spikas redan idag: LO-s medlemmar som svek, väljarna som gått från att ha varit en av västvärldens mest stabila till en väljarkår som rör sig mellan partier, splittrar röster, byter partier och bestämmer sig sent. En politisk valdebatt som utgick från skattesänkningar som blev alltings referensram. Ett moderat parti som snodde hela (S)-retoriken samtidigt som politiken är den motsatta på många områden. En förd politik som ökar klyftor men där de som drabbas av klyftorna inte är och inte kommer att vara "flest". Ett rödgrönt samarbete jag själv tror på till ett hundra procent men där delar av väljarkåren inte önskade Ohlys parti. Dessutom ett samarbete som oavsett dess positiva delar gjorde att (S) som parti i alla fall delvis tonandes ner som "politisk kraft". En medial situation som gav bilden av glada allianspartier och motsvarande mörka bild av de rödgröna och inte minst av (S) och Sahlin.

Tröska på då, ett tag, men försök fatta att människor söker ljuset och det som glittrar. Ett parti med stärkt krisstämpel är sannerligen ingen lockelse. Glöm inte, som ofta, de goda exemplen i eländesbeskrivningarna!! Hela valorganisationen är i min bild lokalt från Solna ett sådant. Lyft fram det som fungerade och lyft fram engagemanget. Men visa också varför (S) inte är i kris överallt. Socialdemokraterna gick fram i Sigtuna, bland annat. Vad är förklaringarna? Vad kan andra lära av? Vi har en tendens att lägga det positiva till handlingarna och vältra oss i eländet. Precis så vill Reinfeldts parti att vi gör i fyra år. Så får det inte, säger inte, bli.

Om partiets organisation och behov av utveckling har jag skrivit Pm och utredningar sedan 1990.talet. Ser jag tillbaks på de punkterna gäller fortfarande samma behov av organisationsutveckling och omställning......En del av det på min gamla blogg.....

Fler som skriver:
Veronica Palm, Jonas Morian, Johan Westerholm, Scaber Nestor, Peter Högberg, Robert Noord, Lena Sommestad, Marika Lindgren Åsbrink, Thomas Böhlmark, Ewa Jansson, Anders Nilsson, Johanna Graf

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Landstingsvalet ger (m)andat för försäljning av Danderyds sjukhus?

Jag är inte riktigt säker på att väljarna i Stockholms län fattade att man röstade för högre kostnader för vården. Så verkar det nu kunna bli om landstinget lyckas påverka regeringen att höja högkostnadsskyddet.

Däremot är jag helt säker på att SvD-artikeln har fel på en punkt: Moderaterna i landstinget var inte tysta i åtta år om skatteutjämningen. Moderaterna var tysta i fyra år, dvs från det att Fredrik Reinfeldt blev statsminister. Innan dess var ordet "utjämningsskatt" det (gissning) vanligast förekommande ordet i landstingssalen. "S-regeringen tar fyra miljarder", gastade Chris Heister (m) och lät förstå att om en alliansregering skulle vinna 2006 så skulle denna "utjämningsskatt" försvinna. Idag har Heisters efterträdare en annan ton. Fyra år med Reinfeldt har gått och det har blivit en eller annan finjustering. Idag heter det att "man vill lyfta frågan" eftersom det finns en statlig utredning. Det brukar finnas det i den här frågan.

Danderyds sjukhus nämns i artikeln. Det borde det inte. Så sent som en vecka före valet bemötte Filippa Reinfeldt ett krav om besked från Mona Sahlin. Filippa Reinfeldt avfärdade kravet som i det närmaste löjligt och gav intryck att någon som helst försäljning inte fanns på dagordningen. Så verkar det nu vara, efter valet.

I övrigt kan man tycka att de frågor som nämns som just frågor och oklarheter borde ha ingått i beskeden till väljarna före valdagen.
• Vad ska hända med Danderyds sjukhus?
• Hur det nya avtalet ska se ut med S:t Görans sjukhus?
• Hur ska vårdvalet byggas ut?
• Ska det tas fram fler vårdplatser?• Ska skatten sänkas eller inte?
Men okey: Väljarna har gett sin dom. Moderaterna gick fram något och (S) gick tillbaks. Totalt tappade i och för sig allianspartierna ett mandat och de rödgröna gick fram ett. Men i stort har väljarna gett mandat för en sjukvård med bibehållna klyftor i länet. Man har gett mandat till sänkningar av skatten "tioöring för tioöring". Nu ska det levereras. Men någon försäljning av Danderyd ingår inte i mandatet från väljarna. Snarare tvärtom.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Din röst betyder verkligen mycket!

Ibland hör man kommentarer som går ut på att en röst - "min röst" - inte betyder något. Om årets efterspel av valnatten har något positivt att lämna i arv är det möjligen insikten om demokratins betydelse. Att alla deltar. I skrivande stund är det ytterst få röster som skiljer mellan en tydlig majoritetsregering och en oviss framtid med ett främlingsfientligt parti i riksdagen att ta hänsyn till. Sexton röster, uppger Aftonbladet.

ett sätt är det beklagligt att alliansregeringen inte får en tydlig majoritet. Visst kan en person med läggning för skadeglädje ha högtidsstund. Men Sverige ska styras. Så småningom ska nytt val hållas. Då är ansvaret viktigt att kunna utkräva. Ett val , ny-, eller ordinarie 2010 som präglas av debatter om hur Sverigedemokraterna har stoppat, tvingat och strulat och som försvårar för väljarna att döma den borgerliga alliansregeringen är sannerligen ingen demokratisk höjdare. Som det ser ut nu blir 2010 en mental plåga för borgerligheten. Med Sverigedemokraterna i riksdagen har den nog bara börjat. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 22 september 2010

Alliansen - en minoritetsförsamling?

Idag sägs det avgöras: i tre "matcher" om riksdagsmandaten blir det klart (?) om Sverige kommer att ledas av en alliansmajoritet eller om Reinfeldt tvingas fortsätta i ett rörigare parlament med ett främlingsfientligt parti att hela tiden ta hänsyn till. Sedan valnatten har medierna skrivit om ett uppvaktat miljöparti som, enligt Reinfeldts förhoppning, skulle kasta det rödgröna samarbetet på sophögen, vända politiska ställningstaganden och värderingar ryggen, för att i stället ägna fyra år till att vara stöttepelare för borgerlig politik. Jag tror det är helt uteslutet. Det handlar både om politiken som helhet men också om enskilda sakfrågor. Direkt när pratet om "Mp som stödparti" började fick jag också upp bilden av en stoppad Förbifart Stockholm på näthinnan. Eller?

För socialdemokratin börjar den intensiva eftervalsdebatten, något jag skrev ett första inlägg om i går. Den kommer många fler både från mig och andra. Ser att Broderskaps Peter Weiderud skriver på DN debatt. Värdefullt men det krävs mer av konkretion den här gången. Att den kommande diskussionen bara ger floskler som "vi måste förnyas" eller ens "vara i vardagen" håller inte. Det krävs minst tre perspektiv i analysen utöver att allt måste börja i värderingar och samhällskritik: (S) sjäva, de rödgröna och förhållandet till inte minst moderaterna. Att just 2010 blunda för mediekritik vore mycket märkligt. I en framtidsstrategi måste ligga också tankar om hur det kloka som tänks och det konkreta som föreslås ska nå fram till väljarnas öron. Med den mediala bild som årets valrörelse har uppvisat blir det oerhört knepigt.

Mer: Johan Westerholm skriver om spelteorier,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag gillar olika! Jag ogillar Sd!

Sverigedemokraterna, partiet som enligt egen utsago slåss för att rädda våra fornminnen och julafton, är invalda i riksdagen. Är det ett resultat av att partiet stärkts genom att vara "offer" i svensk politik? Eller finns andra förklaringar? Och är det  rätt eller fel att stänga ute det främlingsfientliga högerpartiet med upprepade nazistkontakter och nazistprofiler i sina led från riksdagens utskott? "De kan ju öka ännu mer"?

Jag är oerhört tveksam till tesen att "ta debatten med Sd", att behandla partiet som vilket som helst och att helt enkelt köpa den smörkletiga variant av en samling för rasister som Sd har blivit och som gett nuvarande positioner.

En följd av resonemanget "se SD som ett parti som andra" kunde den som såg Kvällsöppet tidigare i veckan se. Jimmie Åkesson i studion, han får en fråga, han vräker ur sig någon drapa om muslimer - "och så är det reklam". TV4 står som förmedlare av ett direkt vidrigt uttalande som inte bemöts, inte ges perspektiv. De ska behandlas som andra. Jag spyr.

De svenska partierna har inte ett dyft att skämmas för om de i riksdagen ser till att minimera partiets möjligheter att påverka så mycket de nu kan. Ta gärna diskussionen med de väljare som har röstat på partiet om vad de i grunden står för men låt "eländet" sitta i ett hörn så ensamma de nu kan. Det finns ett aber som är principiellt och det är att partiet har fått så pass starkt väljarstöd att man ändå har valts in av väljarna. Enligt min uppfattning tack vara denna veka syn på att hålla rasismen stången för att i stället leva efter övertygelsen att "får de vara med vill ingen ha dom". Svenska väljare ansluter sig nu i strida strömmar till olika upprop för mångfald och mot rasism. Det är viktigt och angeläget nu och framöver. Och jag vågar lova svenksa folket: vare sig fornminnen, julafton eller midsommarafton är hotade, som SD-ledaren i Filipstad varnar för på youtube-klippet som i sig är en god upplysning om vad väljare nu har valt in i riksdagen. 

Läs mer:

Björn Nilsson, Kulturbloggen, Annarkia, Svensson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 21 september 2010

Börja uppföljningen av Reinfeldts löften nu - ända fram till nyvalet

För socialdemokratin handlar den närmaste tiden efter valdagsbakslaget att gå igenom en delvis svår analys av resultatet, av förklaringar och inte minst med svar på "vad göra framöver"? Jag är helt övertygad om att det kommer att göras konstruktivt och till och med med entusiasm inför kommande val och kanske framför att för att fram till valet bygga nätverk och kontaktytor med väljare i olika sammanhang. Men visst: alla processer av den självspäkningstypen ger smärtor.

Det finns, utöver det, en uppgift som jag tror är viktig: att från första dagen av en ny regering under ledning av moderatledaren Reinfeldt (?) börja bokföra vad denna regering presterar i förhållande till löften före valet. Redan dagen före valet kommer, om inte ett svek i form av aktivt beslut, så ändå en bekräftelse på att kritiken före valet var helt berättigad om brist i mänskliga hänsyn när det gäller sjukförsäkringen. Reinfeldt smet från debatten i valrörelsens slutspurt men dagen efter återvalet sätter sig verklighetens smärtsamma upplevelser för utförsäkrade avtryck i nyhetsflödet. Den här gången Annica som inte verkar kunna hoppas på upprättelse.

Men
hela löfteskatalogen måste följas upp. Löften om RUT-jobb är en sak. Hur många jobb blir det och hur många jobb tillkommer i stället de företagen därför att de får fler uppdrag av ex kommuner? Hur utvecklas ungdomsarbetslösheten? Hur kommer Reinfeldts regering och Filippa Reinfeldts landstingsledning att korta köerna i sjukvården? Kommer fattigdomen att fortsätta öka och hur utvecklas försörjningsstödet? Vilken fördelning får kommande sänkta skatter? Går merparten till låginkomsttagare? Och en möjligen het fråga framöver: kommer Förbifart Stockholm verkligen att byggas? Svaren måste i helhet och delar berättas för väljarna löpande ända fram till nästa valdag. 2014 eller tidigare.

Låt aldrig en regering, oavsett färg, komma undan en valrörelse utan granskning, det som nu skedde i årets val. Det är i hög grad demokratiskt oönskat och olämpligt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vi kan inte vänta....alltför länge på en ärlig eftervalsdebatt

United Minds Carl Melin skriver på DN Debatt om de socialdemokratiska väljarförlusterna. En av fler faktakällor som behövs i en valanalys framöver och som partiledningen tog beslut om igår. Calle visar att förklaringar till valfiaskot kan handla om direktövergångar mellan S och M också i detta val. Och för oss som tycker oss stå på en ganska fast ideologisk grund är ändå kunskapen om väljarnas beteende viktigt: Ett gillande av RUT, ett ogillande av Ohly och en saknad av besked om hur jobb skapas är frågor som verkar ha påverkat. Något annat är "för mycket högervridning" som ibland hörs som förklaringar verkar finnas där. Frågan är väl vad.

Såg på Facebook några råd från Nisha Besara inför den oundvikliga och viktiga eftervalsdebatten:
Okej S-vänner, kan vi enas om att eftervalsdebatten ska hålla högre nivå än följande utgångspunkter:
1. Allt är Monas fel, utan henne hade vi fått 45 procent, hon måste avgå.
2. Partiet är för vänster, vi måste anamma högerns politik i skatter, välfärdsvinster och skola. Då kommer vi minsann få 45 procent.
3. Partiet är för höger, vi måste prata klasskamp igen. Då får vi egen majoritet som in the good old days.
Jag såg och skrev i morse om ett av de inslag som är ett hot, inte ett värdefullt bidrag, till den socialdemokratiska valanalysen: personer som av alla andra anledningar än omtanke om en politiskt stark arbetarrörelse ger sig ut i debatten med sina nålstick mot (oftast) Mona Sahlin. Den typen av personer som ser alla krislägen som en chans att vila i offentlighetens strålkastarljus för den personliga bekräftelsens skull kan vi avvara. Däremot krävs mycket debatt, analys och nya steg framåt. Allt med insikten om att (S) inte har rasat från 35 till 4,5 eller sju procent. Inte ens tjugoåtta. Socialdemokratin är Sveriges största parti med mer än trettio procen av väljarstödet. Oavsett fiasko värt att minnas.

vad gör partiet nu? Jag tror inte på några enskilda faktorer utan mer att en rad faktorer samverkar i fel riktning. United Minds slutsats att mediernas bild inte påverkade tror jag är helt fel. Analys och åtgärder får inte börja i hur bilden blir men visst är den mastodonta borgerliga mediedominansen en av flera faktorer som avgör. Vi ser i andra mätningar hur medier i detta val har speglat (S) negativt och den borgerliga alliansen fått en positiv bild. Visst påverkar det. En åtgärd är att skapa motpoler till detta. Netroots och nätets aktiva kan inte enskilt vara den motkraften men ändå vara oerhört viktigt.

Valet mellan sänkta skatter ("för de rika"): frågan är väl hur denna stora konfliktfråga kommer att se ut i valet 2014? De nu ännu mer dominerande moderaterna kommer att få igenom det mesta, även fler fortsatta "jobbskatteavdrag". Detta oavsett om det leder till fler jobb eller inte, något som väldigt få verkar tro på. I det läget skulle möjligen de rödgröna ha ett alternativ kvar: att gå till val på skarpa skattehöjningar på riktigt. (inte bara i moderat lögnkampanj) En inte helt bekväm situation. Det ÄR teoeriskt möjligt eftersom väljarna ofta ser välfärden som viktigare. Men det förutsätter en mandatperiod där människor i vardagen upplever att välfärden blir sämre. Och inte bara för de som varit regeringen Reinfeldts måltavla den gågna perioden: de sjuka och arbeteslösa. Ska det budskapet kännas som angeläget av fler är det mer än kamp mot reformer "för de rika" eller "mot de svaga" som krävs för att det ska påverka valutgången. Sjukförsäkringen fiende nummer ett, moderaterna, är faktiskt valet 2010s stora vinnare även om den är en seger med visst smolk i bägaren.

Den rödgröna, moderna berättelsen som bland andra Helle Klein nämnde som framgångsfaktor i gårdagens Kvällsöppet. Jag är på. En omställning av Sverige kommer inte att klaras av under en Reinfeldtregering, där i stället kärnkraft blir svar på politikens ansvarstagande för omställningen. "Miljöpolitiken är inte vår fråga" som moderatledaren brukar säga. Livsfråga. Viktigt. Framtid. Tillväxt och jobb. Men frågan är om det är något som tydliggör skillnader för väljarna i något som också avgör val?

En
nyckelfråga är hur partiet kan bli det självklara valet för den som bor i storstaden. Här talas ibland om "medelklassen". Den sistnämnda är inte möjlig att s.a.s "klara sig utan". Men i det sammanhanget kan socialdemokratin inte enbart räkna potentiella röster i villa- och radhusområden. De klassklyftor som växer med Reinfeldt växer mest i storstäderna och delar upp människor i fattig och rik. Att slåss för villkoren i socialt utsatta stadsdelar är kanske inte en "valvinnarfråga" på kort sikt. Till skillnad från en del inlägg i tidigare förnyelsedebatt måste (S) ha den pedagogiska och intelektuella förmågan att både tala "medelklass" och utsatta grupper och samtidigt ha lösningar på samhällsproblem. Så djävla svårt kan det inte vara, något som ibland förefaller vara en uppfattning.

Folkrörelsen: Socialdemokratin har en enda kraft som man själv äger och det är partiet självt. Just där har också styrkan funnits som har gett den politiska makten. Förankringen i Sverige. Inte bara som Reinfeldt, resor med regeringsplanet till vårdens kvinnor. Socialdemokratin har funnits där som en del av gruppen. Så har det sett ut i grupp efter grupp. Valet 2010 gör socialdemokratin ett uselt val i alla grupper. Enligt VALUn har också den facklig-politiska samverkan havererat rejält. Nedgången fortsätter och i årets val ger 51 procent av LO-medlemmarna sin röst till (S). Sedan 1991 har LO-medlemmar som röstar moderat fördubblats, nu 16 procent.  67 procent av LO-medlemmarna valde de rödgröna vilket förstås kan vara en följd av det nära samarbetet. Men facklig-politisk samverkan kan inte bygga på det. Det där kräver mycket självrannsakan inte minst inom de fackliga leden.

Annars känns det så här dagarna efter som att just partiet som kraft är på väg uppåt. Engagemanget i valrörelsen bådar mycket gott. Det gäller nu att ta tillvara det. Att i det praktiska arbetet göra allvar av allt prat om att "finnas i människors vardag" och "stå på vanligt folks sida". Det är (högst) fyra år kvar till nästa väl. Det kan låta som en evighet men är väldigt kort tid när en skadeskjuten arbetarrörelse ska repareras, finjusteras och få fulladdade batterier.



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 20 september 2010

Valtragik och ett annat Sverige

Valvakorna har stängt för länge sen och jag vaknar upp i ett annat Sverige. Ett Sverige där ett främlingsfientligt parti har lyckats erövra riksdagsplatser och till och med lyckas grumla regeringsalliansens delvisa framgångar. Sverigedemokraterna har inget i riksdagen att göra, med sin mörka människosyn, sin historia med kopplingar till krafter jag aldrig trodde skulle nå det svenska parlamenetet. Men så har svenska väljare bestämt.

Reinfeldts
allians förtjänade inte omval. Argumenten som jag och många andra skrev fram till igår gäller fortfarande. Men tyvärr inte för väljarna. Genom sitt val har de flesta, om än knappt, godkänt försämringar av sjukförsäkringen, godkänt att en regering kan väljas om som lovar jobb men släpper upp arbetslösheten och mycket annat. Väljarna har uppenbart markerat sitt gillande till sänkta skatter före resurser till välfärden och det ska bli särskilt intressant att följa utvecklingen framöver.  

Socialdemokratin
gör det sämsta valet. Det räcker så. Jag tillhör de som tycker att man måste se hur väljarnas rörlighet har ökat. Allt är inte lika givet som förr. Men ett bakslag ska betecknas som bakslag, inget annat. Nu återstår inte alltför lång analys och bearbetning av baksmällan. Partiet får inte fastna i en mandatperiod fylld av interna bävningar om felsteg och misstag, sånt som alltid finns risk för i lägen som detta. Socialdemokratin vinner nya väljare och gör framsteg i Sigtuna, med Anders Johansson i spetsen. Varför? Svaret på den analysen kan ge framgångstips till partiet i övriga Sverige.
Men det handlar om tydlighet, om prioritering av frågor som väljarna sätter högst på dagordningen och om hushållning med skattepengar. Inte ett öre ska "tas ut" i onödan men kvaliteten i välfärden upprätthålls.

Jag kommer säkert att återkomma med många tankar och förklaringar. En av de stora tror jag är att den politiska debattens ram var helt fel för (S). Fram till några dagar före valdagen var sänkta skatter en bottenplatta för debatten som allt relaterades till. Med sjukförsäkringsdebatten och enskildas upplevelser av försämringar vreds fokuset. Problemet är att hur allvarlig frågan än är så berörs alltför få av förändringarna för att det ska få genomslag i valresultatet. Trist att solidaritetstanken sköts i sank i natt, om än med knapp majoritet.

I alla svåra stunder för (S) dyker de upp. Ofta samma skribenter och tyckare som alltid ser sin chans att få ljus på en egen personlighet. De är ganska ointressanta. En socialdemokratisk självrannsakan behövs. Där finns skribenter och debattörer som tillför debatten och som behöver få utrymme. Även om jag inte tror på Ulf Bjerelds slutsats att ett om än viktigt rådslag är förklaring till fiaskot så finns mycket klokskap i hans Newsmill-analys. Sen, hur mycket katastrof, kris och fiasko det är: socialdemokratin har inte fått sju, åtta eller ens tjugoen procent. Socialdemokratin har fått stöd av 30,9 procent av väljarna och är efter fiaskovalet fortfarande det största partiet. Lite perspektiv är viktigt också i svåra stunder.

Moderaterna
får godkänt av väljarna i Stockholms län för en politik som förstärkt sjukvården i redan ganska välförsedda stadsdelar och samtidigt försämrats i områden med högre ohälsa. Christer G. Wennerholms ständigt stulande pendeltågstrafik är accepterad av majoriteten. Moderaterna gick fram en aning i landstingsvalet. Djupt sorgligt. Eller kanske är valresultatet där och på andra ställen mer ett genomslag av rikstrenden? För mig som har jobbat i valrörelsen i Solna är det intressant. Där backar moderaterna kraftigt, S tappar ett mandat.

I Huddinge slår rikstrenden igenom och vår redan segregerade kommun verkar bli ännu tydligare uppdelad mellan rött och blått, rik och fattig, villa och hyresrätt. Vi tappar tre mandat i fullmäktige, SD, som tidigare har haft två mycket passiva ledamöter, får ännu en sådan.

Huvudet är fullt av tankar. Tröttheten efter natten och ännu mer efter den långa valrörelsen är plågsam. Men det hjälper inte. Valstugan ska bort, valaffischer ska väck, papper i massor ska slängas. Och politiska sår ska om möjligt läkas så fort som möjligt för att i stället ge energi för framtida segrar.
Jag tror att analyserna framöver kommer att ge själva valrörelsen överbetyg! Det var ett otroligt "drag" i det jag såg hos de som gjorde stordåd under valrörelsen. Och möjligen visar också analyserna att (S) för nästan första gången går fram i en valrörelse. Det där som borde kunna ge hopp åt framtiden finns! Men oaktat det är denna måndag en dag mer rätt att sörja. Det finns mycket i den vägen.

Mer att läsa:
- DN från S-valvakan. Svd, Göran Erikssons analys, AB med S-analys, AB om det parlamentariska läget. GP om (S) kvar i ledningen i gbg?
- Marika Lindgren Åsbrink med valanalys i Dagens samhälle.
- Mats Engström, Peter Högberg, Fritt ur hjärtat, Johanna Graf, Johan Westerholm, S-buzz, Annarkia, Niclas Strandh om ett förintat Piratparti.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 19 september 2010

Gardell som valtalare



Ett sista budskap till väljarna från det "blå partiet".
Även Peter Högberg och Annika Högberg skriver.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Då röstar jag på socialdemokraterna!

Valdag! Sedan länge något som har varit i mitt totala fokus. Jag ska som andra väljare med min röst bakom skynket påverka Sveriges framtid. Jag tar ansvaret på allvar, prövar alternativ mot mina värderingar, granskar både givna vallöften och det som har presterats tidigare. För väldigt många väljare kommer rösten att läggas på socialdemokraterna. Förr gjorde väljare det för att "man är arbetare" och för att "man alltid har gjort det". Så är det inte längre. Varje röst måste vinnas med goda argument och genom tydlighet i det man står för. Just DÄR fyller gången tid en roll. Genom att granska politiken bakåt får man fakta bakom retoriken.

Jag röstar (S) ocj rödgrönt därför att det stämmer med mina värderingar om jämlikhet, om rättvisa och solidaritet, de där vackra orden som faktiskt kan vara skarp politik. (S) har förslag om jobben och om utbildningen - det som är fundament för tillväxt. Partiet har omprövat och utvecklat synen på företag och företagande. Det kompletteras med en politik som håller ihop Sverige och som angriper samhällsklyftor. "Vård efter behov" är inte bara en princip utan tillämpas också. I synen på skolan är (S) styrka ett nytt fokus på kunskaper och fler lärare, inte bara på att mäta kunskaper. Och en stor kontrast mot alternativet: (S) och de rödgrönas skola som ger fler chanser att plugga. Dörren stängs inte igen efter 16,17 eller 18årsdagen. Det och mycket annat gör att jag röstar (S). Som vanligt.

Den som lyssnat på den borgerliga alliansen kan ha hört saker som inte stämmer med verkligheten. Nej, jag tänker inte på ofoget att det svenska högerpartiet som i alla år har röstat emot reformer på arbetsmarknaden som stärker löntagarnas rättigheter har börjat kalla sig "det enda arbetarpartiet". Det där är lätt att avslöja. Men jag vill inte ha den politik som alliansens står för i praktiken, som ökar klyftor och som representerar helt andra intressen än de jag vill ska vara i politikens fokus. Debatten om sjukförsäkringen har inte bara visat starka brister och orättvisor i sak. Det har också visat på värderingar som i min värld är helt tokiga. Den som har väldigt mycket behöver enligt den synen, sänkta skatter (= mindre resurser till välfärden) medan den som är utsatt och drabbat av sjukdom behöver piskas till jobb. Alliansregeringen ska falla därför att man står för den politiken som skapar ökade klyftor. Man ska falla därför att man misslyckats med löften om jobben, därför att man satt välfärden på undantag och därför att man saknar en hållbar politik på miljöområdet.

Det finns många fler skäl för (S) och rödgrönt och många fler argument mot Reinfeldt som statsminister. Nu går i alla fall jag och röstar på socialdemokraterna.

Mer att läsa:
- om gårdagens statsministerporträtt...

Bloggar
:
- Peter Högberg om valet.
- Peter Johansson om "nya moderater".
- Johan Ulvenlöv om att rösta för ett solidariskt samhälle.
- Martin Moberg om vägvalet.
- Åsa Eriksson om valdagen.
- Johan Sjölander om "enskilda fall".
- Johan Westerholm om försvar av system.
- Anna Vikström om valspurt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 18 september 2010

Bloggaren Kenzas råd till dig som ska rösta

Det kommer rapporter om att partier ger betalt för bloggare att skriva. Jisses, kan man möjligen säga, som en i Netrootsgänget som har fått så mycket skit av borgerliga bloggare för att vara "partimegafon" (en stolt sådan) och utan betalning.

Hur ser det ut bland de stora modebloggarna? Jag blev nyfiken och började titta. Två exempel:. Kissie är moderat men kritisk sättet att använda betalda bloggare. Kenza skriver ett inlägg med rubriken "Lets vote".
Jag har haft lite svårt för att bestämma mig men är nu säker efter att ha lyssnat, läst på och följt debatterna. Jag vill inte bo i ett land där pengar är viktigare än människan, så jag röstar med hjärtat. Det känns bäst så, det känns rätt för mig
Ett klokt råd. Tänkte direkt på ett inslag i valdebatten. Reinfeldt som viftar med en femhundralapp för att möta kritik mot försämringar att exempelvis sjukförsäkringen. Om detta sedelviftande skrev Maria Ferm och Jakob Dalunde, Grön ungdom, på Svd i veckan.
Idag lämnar vi över en symbolisk femhundralapp till Fredrik Reinfeldt och alliansen. Vi säger tack men nej tack. Det räcker nu. Vi tänker inte sälja ut våra barn och barnbarns framtid för femhundra spänn
Vad Kenza röstar på framgår inte och är inte det viktiga heller. Men rådet att inte rösta efter sedelviftare utan med hjärtat och för ett samhälle där människor är viktigare än pengar är desto mer angeläget just detta val. Att sedan min egen tolkning av Kenzas råd leder åt ett rödgrönt håll är en helt annan sak.

Mer: Röda Berget, Kulturbloggen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Expressen - en publikation man klarar sig utan

Jag har i en rad inlägg fört fram min subjektiva och självupplevda syn på tidningen Expressens sätt att bedriva kampanj mot (S) och Sahlin. Även Alliansfritt har gått igenom tidningens förstasidor och dragit slutsatser. Idag blir dessa möjligen partiska inlägg också bekräftade av forskningen. Kent Asp skriver:

Expressen skiljer sig inte enbart från de andra tidningarna i tendens, utan också genom rapporteringens stora omfattning och starka fokusering på Mona Sahlin. Något liknande har jag inte sett i de nio tidigare val jag har undersökt.

Jag hoppas och tror att valet kommer att gå bra trots det. Mätningar visar ju som bekant att kvällstidningsdravlet inte har särskilt stort förtroende hos medborgarna och det är inte märkligt. Men jag tror ändå att det påverkar och i det här fallet negativt. Ett medvetet agerande av den tidning som för drygt ett år sedan ville ge bilden av sin egen redaktion som en som på allvar såg negativ journalistik mot Sahlin som något som borde diskuteras öppet. Lite hyckleri, känns det som.

I övrigt menar Asp att balansen är ganska hyfsad och mindre Reinfeldt-positiv än 2006. Men ändå överväger de negativa artiklarna mot Sahlin.

"43 procent av artiklarna i de fem tidningarna om de rödgröna hade en negativ vinkling. Motsvarande andel för alliansen är 27 procent. Skillnaden mellan statsministerkandidaterna är större – 53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt."
Trots det trista resultatet ger det ändå kraft att blogga vidare. Man inser att det Netroots-boken bland annat tar upp om betydelsen av motvikter till den borgerliga mediala dominansen är en viktig demokratisk insats.

Mer: Johan Westerholm om detta.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Något av seger i de rödgrönas blickar

Partiledardebatten var på ett sätt en mycket sen vändning bort från det ensidiga fokuset om de verktyg vi har valt gemensamt att använda för att betala för välfärden. Fram till i går kväll har jag känt att det centrala om jobb, utbildning, skola, miljö och annat förvisso har debatterats men alltid utifrån en bottenplatta av skattesänkningar. Nästan som en religion. Och man må komma med den ena efter andra bortförklaringen i rad: fakta är att samtidigt som skatterna har sänkts, med en urkass fördelningsprofil dessutom, har också fler blivit arbetslösa och hamnat i utanförskap i Sverige. Sjukvårdsdebatten handlade mycket om etableringar, där de rödgröna menar att politiken måste ta ansvar för att vårdens resurser används efter behov. Maud Olofsson tog priset i bäst illustration av borgerlig politik när hon tog jämförelsen mellan Stockholm och Hoting.

Kvällen slog också sönder de borgerligas försök att begränsa välfärden. Den kärna man talade om omfattade inte trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Att det inte är en "kärna" motiverade, kanske fram till kvällen, att man gav sig på systemen för att kunna få råd med skattesänkningar.

De rödgröna lyckades få fram den mer offensiva jobbpolitiken. I stället för subventioner av alla företag får den som anställer arbetslösa ungdomar en borttagen arbetsgivaravgift. Kunskap ska kunna erövras hela livet och med rödgrönt vid makten är det slut på de stängda dörrar som borgerligheten slänger igen. Skolan som ett befäst klassamhälle där du som jobbar med händer inte anses behöver så värst mycket teoretisk kompetens debattterades där de röda står med förslag som höjer utbildningsnivån, ger fler chanser och ökar resurserna till skolan.

Personligen tycker jag att hyckleriet inte har några gränser när Reinfeldt ibland talar. Som analysen i DN skriver så höll han sig så gott han kunde borta från heta ämnen som sjukförsäkringen. Men när Reinfeldt yttrade sig var det ibland med den omvända retoriken som är hans särdrag: Hans regering har försämrat för sjuka människor men han vill låta som det har blivit bättre. Och tyvärr fortsätter han det nya i årets valdebatt: Rena lögner. Att det är först sedan 2006 som arbetet för att bryta långvarigt behov av sjukpenning med exempelvis rehabilitering är fakta. Reinfeldt talar det motsatta. Det märktes när de tre rödgröna ledarna pressade honom. Reinfeldt svarade att försämringarna har syftat till att skapa ett mänskligare Sverige, och just där borde moderaterna ha tappat många väljare.

Mycket
bra insatser av de rödgröna i debatten. Tydliga skillnader om vilket Sverige de olika alternativen leder till, om än att den moderata "tvärt-om-retoriken" där verkligheten får en omvänd bild dominerar. Föga förvånande tycker jag nog att de mätningar som idag visar rödgröna vinster borde bli ännu starkare efter debatten. Den enda riktiga "mätningen", det vill säga väljarnas val i morgon söndag. 

Mer att läsa:
- AB om opinionen, SvD om debatten, SvD;s genomgång, (bra summering!)  GP,
Bloggar: Jytte Guteland om "överlägset Sahlin", Alliansfritt om att Reinfeldt ibland är tyst, Rödgröna bloggen,  Roger Jönsson om Reinfeldts ansvar, Peter Högberg om en piska, Annika Högberg om skam, Mats Engström om en fighter, Katarina Nyberg Finn om Reinfeldts "mänskliga Sverige". Emil Broberg om en valavgörande blogg, Thomas Böhlmark med viss besvikelseton, Björn Nilsson om Reinfeldtsk tystnad

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag 17 september 2010

En valdag då du har ett ansvar för Sverige

är det dags för ännu en partiledardebatt i SvT. Genom den ska svenska väljare få de sista svaren på sina frågor och de osäkra ska ges ännu mer underlag inför sitt val. Debatten sätter (nästan) punkt för en lång valrörelse som i alla fall har pågått sedan årsskiftet. Nu övergår på ett sätt ansvaret till väljarna. Det där är något som inte alltid sägs tydligt. I valrörelser blir bilden ofta att politiken "svansar" och viftar för att locka väljare. Och visst kan det vara så. Men på valdagen bär du som väljare ansvaret. Inte bara för att bedöma partiernas förmåga att styra landet. Inte bara för framtidspolitiken. Genom rösten ger man också ett omdöme om den mandatperiod som har gått. Om inte det är en av valets uppgifter, när i så fall ska väljaren utvärdera och inte enbart grunda sitt val på framtidslöften?

Om vägvalet skriver Erika Ullberg bra:
Vill man ha det som idag med växande klyftor, utförsäkrade sjuka människor, näst högst ungdomsarbetslöshet i Europa, 25 000 färre välfärdsarbetare på fyra år, utförsäljningar av hyresbostäder, gymnasieskolor och vårdcentraler till reapriser? Eller vill du ha krafttag mot arbetskösheten, miljardsatsningar på välfärdens innehåll och anställda, mindre barngrupper på förskolan, jourläkarbilar till barnfamiljer, mer spårväg och nya tunnelbanelinjer, bättre spårförbindelser och klimatinvesteringar över hela landet, pargaranti på äldreboende och bättre hemtjänst, högre tak i föräldraförsäkringen och fler lärare i skolan?
Valrörelsen har inte bara gett fylliga underlag till väljarna. Det har delvis varit en smutsig tillställning där ibland rena och medvetna lögnkampanjer har förekommit. Högerns starka mediala dominans har märkts tydligare än någonsin med goda ord om Reinfeldts högerallians och motsvarande negativa om socialdemokratin och de rödgröna. Samtidigt har den politik som den nuvarande regering inte utvärderats ordentligt i medierna. Jobbpolitiken, där det skiljer ljusår mellan löften om fler jobb och minskat utanförskap som blev det motsatta, är en fråga där regeringen är på väg att nästan klara sig från granskning. Fortfarande finns chansen att ge det självklara betyget icke godkänt genom att rösta bort Reinfeldt.

En fråga där de ideologiska skillnaderna i bland blir mycket tydliga är sjukförsäkringen. Effekterna av regeringens politik, som genomförs för att skrapa ihop skattesänkningspengar, har beskrivits av många. En av de är Emelie Holmqvsist. Om detta skriver många och några länkar snor jag genom S-buzz av Joakim Hörsing.



I går körde partiledarna något av slutrepetition i fyran. Ikväll är det dags för den "riktiga" debatten i SvT. Lyssna, ifrågasätt, tänk till och bestäm dig sedan. Ett val är också ditt ansvar för hur Sverige ska se ut framöver.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 16 september 2010

Alliansen kraschade i sjukvårdsdebatten

Den stora kraschen för alliansen blev när Göran Hägglund skulle försvara sjukförsäkringseländet. En helt omöjlig uppgift. Sahlins exempel ur verkligheten, en drabbad, utförsäkrad cancersjuk kvinna, avhyvlades med kommentaren, ungefär "Jag kan inte kunna alla exempel..:" Att Hägglunds eller för del delen Fredrik Reinfeldts egna beslut har påverkat enskildas livssituation verkar man inte fatta.

Varför gjorde de moderata valarbetarna vågen när de fick höra om förslag om sämre sjukförsäkring? Jag har funderat på det under lång tid. Vi är många som är vana att se politiker som engagerar sig i välfärdsfrågor. Men sällan har ett sådant råbarkat sätt att se på försämringar i välfärden visat upp sig.

Göran Hägglund var stolt över att en nära nog microskopisk andel av alla tidigare "omförsäkrade" har fått jobb. Många har gått tillbaks till sjukförsäkringen helt enkelt därför att regeringens regler inte funkade på deras situation. Det är tragiskt och dagens mest länkade inlägg, Emelie som skriver om "Sveket", ger Reinfeldts politik ett tragiskt ansikte. Läs!

Jag hörde i höstas hur Göran Hägglund ganska tätt efter utvärderingen av den så kallade kömiljarden sa att systemet skulle göras om. Det hade liksom inte funkat att kasta ut miljoner utan några större krav, bara om landstingen hade trixat fram kösiffror som skulle sätta regeringen i bättre dager. Det fungerade inte. Litet märkligt blir det dessutom borgarna dels säger att man har kortat köer, dels säger att man före deras tillträde inte hade siffror på köerna.

För mig som är sjukvårdspolitiker i Stockholm känns det mest märkliga idag i vårddebatten det som moderaterna och alliansen kör med sjukhusförsäljningar eller inte. De borgerliga vet att människor inte ställer upp på försäljningar. Däremot har de ett jättetryck på sig från "vårdintressenter" att sälja ut. Lösningen blir som hela det "nya moderata"-konceptet. Att säga " vi vill inte sälja ut" men egentligen mena "vi vill bara behålla byggnaderna". Kanske är mina ständiga efterlysningar av att medierna ska avslöja de borgerliga lite väl onödiga ibland. De avslöjar sig själva alldeles utmärkt.

Alliansen kraschade i vårddebatten

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 ntressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alliansens svek om jobben passerar valdebatten alltför lätt

Jovisst: Det nämndes i partiledardebatten att arbetslösheten är högre nu än när Reinfeldt blev statsminister. Och som Peter Eriksson påtalade: talade moderatledaren mycket om jobben, kallade läget för massarbetslöshet och vann så smångom valet på löftet att få "fler i arbete och färre i utanförskap".

Fyra år senare är det fler arbetslösa och fler i utanförskap. Därmed har Reinfeldts regering misslyckats med det viktigaste löftet år 2006.

Man skulle kunna tänka sig ett läge där den politiska debatten före ett val kretsar en del kring utvärderingen av hur den regering som sitter har skött sitt uppdrag. Precis så som Reinfeldt önskade. Den önskan har försvunnit i misslyckandets spår.

Den svenska högern med moderaterna i spetsen har sedan 2006 börjat tala "jobb" därför att man inser att det är en viktig valfråga. Socialdemokratin har sedan 1889 drivit på i kampen för jobben och mot arbetslösheten som en grundläggande fråga för både tillväxten totalt i samhället och för enskildas möjligheter att utvecklas och försörja sig. Ska Sverige rösta fram en aktiv jobbpolitik som inte ser sänkta skatter som den enda vägen utan kräver mycket mer, behövs också en rödgrön regering.

Och för att upprepa min teori: Jag tror att vi är på väg att se den första regering som går igenom en hel valrörelse utan att i den offentliga debatten behöva stå till svars för den politik som har misslyckats.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Partiledardebatten - Framtidsskola eller återgång bakåt?

Diagrammet snott av Storstad.
Skoldebatten i fyrans partiledardebatt: Alliansen med drömmar om en återgång till det gamla klassamhället. Arbetare ska vara arbetare, är utgångspunkten. Den socialdemokratiskt formade skolan som har målet allas lika chanser verkar skära i deras idébas. I stället för utbildning ska den blivande arbetaren stå till produktionens förfogande. På trappstegen över står de mer välutbildade, den utbildning som också påverkar lönenivåerna. Alliansen med ett resultat dessa fyra år där de sämre resultaten inte finns i närheten av alliansregeringens ansvarshängnad, om man frågar dom. Allt är tidigare regeringars fel. Alliansens själva bär inget ansvar för något. 

Mona Sahlin talade mycket om att inte stänga dörrar. Att ge en chans till och en till. Lars Ohly betonade framtidens arbetsmarknads krav på utbildningssystemet. "Högre kompetens". Måste säga att jag känner betydligt större sympati för den rödgröna skolambitionen. Valet på söndag handlar mycket om framtiden för landets unga.

SvD. AB.
DN om skolan i valet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När maktens ägg finns i samma korg

Tidigare i veckan skrev jag ett blogginlägg på temat "Sverige behöver genomlysas i ny maktutredning". Bakgrunden var min upplevelse av starka förändringar i Sverige där jag ser hur mycket av den politiska makten, den ekonomiska makten och makten över informationen koncentreras i en korg: den näringslivsburna korgen med förgreningar långt in i borgerligheten. Ett viktigt ämne. Makt ska alltid granskas. I dag skriver Arenagruppens vänner på DN debatt med i stort sett samma budskap och utgångspunkter. Läsvärt och viktigt att följa upp och debattera.

Det
här är inget som har skett från igår. Det är resultatet av ett mångårigt arbete där Svenskt Näringsliv sedan tiden som SAF har spenderat pengar på opinionsbildning och politisk påverkan. Samtidigt medverkar regeringen till en försvagning av bland annat fackföreningsrörelsen. Politikens nål sticks också mot löntagarna i form av sämre villkor och nya otryggare anställningsformer. Kanske är till och med en positiv sak ett uttyck för denna maktförflyttning: När moderaterna sa nej till försämringar av LAS på stämman var det finansmannen Gustaf Douglas som agerade. Skälet var att LAS inte "är något problem" och möjligen kände finansmannen att hans och vännerna i näringslivet redan som arbetsgivare hade alla muskler. Den ekonomiska makten kunde där "fixa biffen" utan att riskera att tappa det politiska inflytandet.

Årets valrörelse går mot final. Vi har sett en spegling av valrrörelsen i medierna som nog slår det mesta jag har sett. Det är inte bara mitt allmänna tyckade som hävdar att mediebilden har varit skev utan också mer fristående analyser. Den mest allvarliga effekten är att vi har sett en valrörelse där regeringen Reinfeldt verkar komma undan en granskning av resultatet av sin politik. Man lovade jobb och färre i utanförskap. Resultatet har blivit tvärt om men den som vill läsa om detta får leta med mycket starkt förstoringsglas för att se något mer utförligt kring ämnet. Man talade om att bryta utanförskapet och i frågan om sjukförsäkringen talades i positiva termer.

Människors
verklighetsberättelser om de förändringarna som bär Fredrik Reinfeldts signum är ibland skrämmande. Beställningen "sämre villkor för dig som är sjuk, mer av piska och mindre trygghet, applåderades och "vågades" av moderater på flera ställen. Vem beställde "reformen"? Ja, enligt statsrådet och moderaternas Husmark-Persson var det nödvändigt för att kunna sänka skatter. Eller som Reinfeldt brukar säga: För att människor ska komma till sin rätt och få drivkrafter till egenförsörjning.

Politik, ekonomi och informationskanalerna i samma händer. Det behövs en ny genomlysning av maktens Sverige. Men ett första steg att bryta maktkoncentrationen är att byta regering på söndag.


Mer: Alliansfritt, Stefan Wiken om en hårfin skillnad, Helen Pettersson om att stå för sin politik, Peter Högberg om utfrågningen av de rödgröna, Röda Berget för förklarande skiss, Calle Fridén om borgerlig media, Storstad om sänkta löner. ,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 15 september 2010

Lars Ohlys frieri i direktsändning ger JA?

Ohly vänder hela fokuset i valrörelsen genom att fria till Åsa i direktsändning. Annars kan man knappast säga att utfrågningen gav några nyheter. Men ett hållbart och samspelt regeringsalternativ visades upp. Tre olika partier, ibland olika åsikter men med lång erfarenhet av att samarbeta. Välfärden i centrum av politiken. Minskade klyftor, inte som idag ökade, som ett centralt politiskt mål. Ett starkt lag som utmanar regeringen Reinfeldt och som fortfarande har goda chanser att gå segrande ur striden på söndag. Möjligen ett JA till såväl Ohlys frieri som till rödgrön regering på söndag.

Mer i AB:
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Halvsekund av moderatreklam i rödgrönas utfrågning bör utredas

Såg precis när affischklistrarna på T-centralen satte upp nya affischer från moderaterna med budskap om "Sveriges enda arbetareparti", denna politiska storbluff. Kommer hem, sätter på TV 4-utfrågningen av de rödgröna. Det första som händer i inledningen är att programledaren klickar fram en moderataffisch på bildskärmen. Tillfälligthet?

Jag vet inte. Men vad jag minns av teorier kring påverkan är den typen av reklam väldigt effektiv. Den där inledningen på en utfrågningsprogram av de rödgröna som inleds på det sättet kommer säkert att skrivas som "misstag". Jag är inte helt säker på att det är så.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett Sverige som styckas upp

Jag skrev i somras några inlägg med tankar om de ökande klyftorna i Sverige. Varför, frågade jag mig, verkar det vara en politisk vilja för de som styr att öka klyftor mellan människor? Mitt eget svar var att det finns en djup ideologisk övertygelse att ett samhälle blir bättre för alla bara man har en liten piska som "svingar till" ibland.

Därför betalas sänkta skatter med närapå förnedrande slag mot de sjuka i form av sämre villkort och ersättningar. Därför ges sänkta skatter till stor del till dem som redan tjänar bra. Därför får stadsdelar med en befolkning som har högre sjuklighet inte resurser som parerar detta samtidigt som de som makten haver väljer att inte styra etableringar. Socialbidragskostnaderna ökar i klyftornas spår. Många barn och unga får sämre förutsättningar när de som bestämmer vägrar att inse behovet av särskilda resurser i vissa områden. Eftersom arbetslöshet, utanförskap, sociala problem och även någon form av demokratiskt underskott ofta dyker upp i samma stadsdelar blir de ökande skillnaderna i samhället särskilt tydliga där jag bor.

Inte för moderatledaren Reinfeldt. I gårdagens utfrågning av alliansledarna hävdar han i stället att hans regering minskar klyftor. Ett steg längre än tidigare i veckan då kommentaren var att klyforna inte allls ökar vilket de gör.

Jag kommer garanterat att återkomma efter valdagen med mer om det här. Det finns i mina ögon en utveckling idag som gör mig sorgsen där allianspartierna medvetet spelar på ganska säker planhalva. Sverige har, tack vara socialdemokratins politik och trots moderat NEJ till alla reformer sedan rösträttens införande, en hög nivå på välfärden. I förhållande till de som är "inne" är de som är "ute" färre. Det politiska inflytandet kommer aldrig att innehas av de som möjligen behöver politiken mest för sin "överlevnad". I stället bygger hela den samhällstanken på en solidaritet mellan människor. Där medverkar den nuvarande regeringen till en uppstyckning av Sverige som inte kan lappas ihop med enkla trollslag. Det där vet moderatledaren men förnekar utvecklingen av politiska skäl. En viktig anledning att byta politik och byta regering på söndag.

Tidigare inlägg om ökade klyftor: 1, 2, 3, 4,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 14 september 2010

Sverige behöver genomlysas i ny maktutredning


Oavsett valresultatet bör Sveriges regering efter valet tillsätta en ny maktutredning. Det har gått tjugo år sedan den förra varianten presenterade sitt slutbetänkande. Sedan dess har mycket hänt i Sverige som det finns skäl att öka kunskaperna om. Min utgångspunkt för tanken är möjligen att jag inte enbart vill förlita mig på allmänt tyckande om de strömningar jag ser i samhället. Mer kunskap behövs.

Vad händer när, som jag upplever det, den ekonomiska, den politiska och den mediala makten samlas i samma korg och händer? Vilka krafter ligger bakom politiska beslut som det som Stellan Skarsgård berörde i sitt tal i Kungsan? Utförsäljningen av Sverige där betydande förmögenheter som vi dels har byggt upp gemensamt och dels äger gemensamt nu över en natt går över i privata kassakistor?

Ett annat perspektiv fick jag härom dagen i SvD. En artikel om de vinster som opinionsinstituten gör påminde mig om namnet Peje Emilsson: med starka band till moderaterna, som grundande Demoskop, och som har varit störste ägare i Kunskapsskolan och därmed också kan sägas representera den del av Sverige som drar nytta av privatiseringarna. Demoskop som för övrigt grundades av Emilssons Kreab som väl får ses som en av de borgerliga och moderatkopplade tankesmedjor som haft som mål att förändra värderingar i  Sverige. Allt för att öppna upp för privata intressen, utförsäljningar och därmed vinstöverföringar. Ungefär så. Slog mig föresten då att jag skrev om en annan koppling: krönikörer på tidningen DN som skrev om vikten av vinster i friskolor samtidigt som hon tog ut arvoden från ett av de stora friskoleföretagen. Aj Aj.

Ett tredje skäl gav gårdagens Aftonbladet. Ingen som läser min blogg har nog missat min skarpa kritik mot mediernas sätt att beskriva svensk politik och inte minst den Sahlin-kritik som i vissa fall löper som en röd tråd. Den vet också att den kritiken har förts fram även när de rödgröna ledde i opinionen så det är mer än principfråga än att skylla uselt opinionsläge på medier. I går skrev Den allierade journalisten i Aftonbladet om mediernas vinkling av nyheter om Allians och dess motståndare. Det inlägget tycker jag bekräftar de bilder man har fått av S-buzz ganska frekventa inlägg om hur den svenska högern dominerar medierna, tankesmedjorna och andra kanaler för påverkan. I "lilla Sverige" kan det, som i Peje Emilssons fall, bli så att en och samma person finns omnämnd i olika delar av dessa maktens rutnät som kretsar kring näringslivets hur på Storgatan, Östermalm, Regeringskansliet Rosenbad, M-högkvarteret i Gamla stan och möjligen ett och annat mediehus.

Makten i Sverige har förändrats. Ekonomiska tillgångar har genom politiska beslut förts över från gemensamt ägande till privat. Det har sannolikt underlättats av opinionsbildning och ett långsiktigt arbete i tankesmedjor för att förändra värderingar. En del handlar om en tillbakapressad motkraft som arbetarrörelsen, som fortfarande beskrivs som svenskt maktcenter men som verkligen inte är det. Det finns ett exempel ytterligare som jag brukar tänka på. Den granskning som Uppdrag granskning gjorde av Täby och alla skolaffärer. Tibble gymnasium är ett väl beskrivet exempel men i Täby fanns fler exempel på politiken som "utförare" av beställningar från privata intressen,, av ideologiska skäl.

Makten behöver granskas.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 13 september 2010

Moderaterna snor inte bara S-retorik - Polisanmäls nu för namnstöld

Det dubbelbottnade partiet, moderaterna, med egna värderingar och åsikter å ena sidan och å andra sidan en väl kopierad sosseretorik för att locka väljare, har varit framgångsrikt. Nu går partiet vidare och snor, i alla fall på sina håll, socialdemokratiska "varumärken". I det fall jag nu observerat från (S) i anrika Sundbyberg. Sedan länge ger partiet ut tidningen "Sundbybergaren". Registrerat i tidningsregistret förstås utfärdat på Sumpans sossar.. 09513 http://wwwm.prv.se/vps/default.jsp

Moderaterna, partiet som gärna talar om lag och ordning, ja till och med om äganderätten, gör sig alltså skyldiga till något som inte bara är den negativa valkampanj man fört mot (S) hela tiden utan också till lagbrott.

Utöver det:


Jag
har varit med i politiken och valrörelser sen 1979. Jag tror inte att jag någon gång har sett ett alster från ett parti med enbart den svartmålning utan egen politik som moderaterna i Sumpan har producerat med ett namn som en anrik (S)-tidning. Detta parti som nu är makthavare på många ställen. Utom i just Sundbyberg där ledande företrädare i valde att gå över till (S) och därmed förpassade högern i Sumpan till oppositionströskande. Okey att man kan förstå deras besvikelse. Men det ursäktar inte lagbrott och det är inte något som motiverar den skitkastarkampanj som (m) i denna norrkommun nu bedriver.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,