lördag 31 januari 2009

(S)umpan spöar Solna (m) i valfrihet

Almega visar i en kartläggning av valfriheten i Sveriges kommuner att S-styrda Sumpan är bäst. Noterar också att den bastanta S-kommunen Botkyrka hamnar 7:a. För Solna, som så totalt domineras av moderaterna, är utvecklingen den motsatta.

Mest negativ är utvecklingen i Solna och Sollentuna, där graden av valfrihet fallit 2
nivåer. Detta är inte minst häpnadsväckande med tanke på att närliggande Sundbyberg tvärtom ökat valfriheten under samma period.
Prat är en sak. Handling i vissa fall en annan. Moderata debattörer bör ta del av rapporten och kanske hålla en något lägre profil framöver i debatten om valfrihet. De verkar ha svårt att klara av att få till den i verkligheten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Varsel av vårdens anställda i folkpartiets Stockholm

Det kommer i dag en replik i Svd på s-inlägget från Ingela Nylund Watz och Micke Damberg om vården igår. Folkpartisterna Wallhager och Rydberg upprepar det som sagts åtskilliga gånger i landstingets talarstolar. Samma tråkiga och trista pajkastande, alltså. Fp är sura över att socialdemokraterna inte accepterar att privata vårdgivare kan etablera sig fritt, oavsett behov, med garanterad intäkt från skattebetalarna.

Vårdval Stockholms etableringsfrihet handlar inte ett jota om patientens valfrihet utan om vårdföretagets frihet till garanterad del av allas våra skattepengar. Men det man mest hickar till över är denna mening:
Mer pengar är alltid deras lösning för varje verksamhet, även för sjukhus som gått med underskott i åratal
De två folkpartidamerna tillhör den nuvarande makteliten i landstinget. Där dras 900 tjänster in på Karolinska. Andra sjukhus följer efter med ytterligare indragningar av personal. Fp valde sänkt skatt framför kvaliteten i vården. Deras val är inte mer pengar till vården utan varsel och indragna tjänster av vårdpersonal. Inte helt oväntat får INW/MD reaktioner från socialdemokrater. Ylva Johansson kommenterar här. Reza har kritiska kommentarer här. Min bloggkommentar om Brännpunktartikeln här.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 30 januari 2009

Våldtäkt på Kongos kvinnor - När höjer världen rösten i protest?

En av mitt livs upplevelser var en vistelse i Kongo (Kinshasa) en vecka i oktober. Uppdraget var att utbilda kongoleser medlemmar i UDPS i demokratiskt arbete i en parlamentarisk demokrati. Det var en vistelse som slet i hjärtat av dubbelheter: så många härliga människor men så många fattiga. Så mycket stolthet som utstrålades, men också uppgivenhet. Så mycket naturresurser i det egna landet. Men så lite som kom kongoleserna själva till del. Så mycket hopp om en demokratisk utveckling. Samtidigt nästan oro av en snar kupp i landet.

Berättelsen om gynekologen Denis Mukwege i DN:s söndagsbilaga är berättelsen om en riktig hjälte. Han har tidigare fått FN:s stora pris för nskliga rättigheter och nu tilldelas han Olof Palmes. Om denna stora man i ett så stort men fattigt och så krigshärjat land berättar svd idag med ledarkommentar. Det är mer än skrämmande. Verkligt skrämmande.

I östra Kongo är det krig sen länge. Och som SvD-ledaren pekar på: fler har dödats här än Irak, Afghanistan och Darfur tillsammans. Som alltid drabbas kvinnor och barn värst. Men här har våldet tagit sig mer grymma (om såna nu kan jämföras) former än man annars ser. Ett inslag är systematiska våldtäkter av kvinnor som ett led i krigföringen - ett sätt att sakta men säkert slå sönder samhället.

För sitt arbete med att behandla de utsatta kvinnorna får
Denis Mukwege ett välförtjänt pris. Samtidigt borde det påminna om något ganska skrämmande: krig och människors utsatthet förekommer på så många platser att vi verkar ha tillräckligt att uppmärksamma en oroshärd i taget.

Jag hoppas innerligt att Kongo får en chans att bygga upp ett fungerande samhälle, en levande demokrati och att kongoleserna själva får känna av att landet är otroligt rikt. Jag hoppas att de jag lärde känna aldrig drabbas av det som nu händer i landets östra delar. Och visst känner jag en stor längtan att få återvända till ett av världens rikaste länder med ett av världens fattigaste folk men som i mina ögon - trots eländet - hade en enorm kraft inom sig. Men hos många av Kongos kvinnor rinner krafter ur i vådets och våldtäkternas spår. Det är de som Denis Mukwege gjorts som mycket för men som vi andra nästan har försummat.

Bilderna är från min egen kamera, i Kinshasa med omnejd. Det är långt mellan denna 9-miljonerhuvudstad och östra delen av landet.
Läs mer hos Nathalie och Tonårsmorsa,
Facebook
, gruppen
Supporting the women of Kongo



Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rosornas krig om sjukvårdsförslag eller mediedramaturgi?

Från Socialdemokraternas vårdtoppmöte i Västerås har inte mycket hörts i dagens tv-nyheter. Och från radions ekoredaktion verkar rapporterna mer handla om kopplingen mellan Sahlins vårdanförande och den debattartikel som Ingela Nylund Watz och Micke Damberg hade i morgonens Svd. Här antyds att krig har brutit ut om den så viktiga sjukvårdspolitiken.

Ekots konflikt bygger på att INW/MD:s debattinlägg går på tvärs mot socialdemokraternas kritik mot moderaterna i Stockholmslandstinget. Men syna det påståendet noga. I artikeln framhålls några punkter: satsa på forskningen mer än rådslagsmaterialet anger. Stärk patientens rättigheter mer. Låt också vårdens personal kunna tjäna mer om man gör mer. Ta allvarligt på hur vården ska kunna finansieras framöver och se därför över avgifterna.

Man kan säkert vända och vrida på punkterna i sig. För- och nackdelar. Positivt och negativt. Men det är för mig obegripligt hur man i Sveriges ledande nyhetsprogram i radio kan påstå att detta på något sätt står i konflikt till Mona Sahlins kritik mot vårdval Stockholm.

Det senare har fått och förtjänar också framöver kritik. Om detta kommer de valrörelser vi närmar oss att handla. Hur ska rättvisan i vården öka? Hur ska den betalas - gemensamt via skatter eller kanske med privata försäkringar? För vem ska vården styras: patienten eller vårdföretaget? Ekot har stor anledning att lägga krut på den sjukvårdspolitiska bataljen i stället.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Opinionsmätningar som nyttiga sparkar i baken

Läser man DN:s artikeln om DN/Synovates nya opinionsmätning så kan man av rubriker och av det som lyfts fram lätt få intryck av att regeringspartierna har ett kraftigt försprång. Så är inte fallet. S, V, Mp får 52,1 procent och borgarna får 42,9 procent. En ganska kraftig skillnad, således. Socialdemokraterna är uppe på 40-procentsnivån. Sverigedemokraterna strax under riksdagsspärren, medan Kd är knappt över densamma.

Borgerliga sympatisörer tar nog gärna till sig trenden. "Snart är vi i kapp". Kanske. Det som ändå känns förhoppningsfullt är att S framöver kan ta ytterligare opinionsmark på en stark egen framtidspolitik. Väljarnas underlag för att uttrycka sina partipreferenser i januarimätningen handlar mer om värdering av regeringen, om krisläget, den ökande arbetslösheten, mer påverkat av "spelfrågor" som regeringsbildanden än av de långsiktiga visionerna för Sverige och världen. S har sen valet ställt många frågor till väljarna. Det är nu svaren måste levereras.


Det återstår förbaskat många mätningar tills den riktiga kommer, på valdagen i september 2010. Dessutom: ska socialdemokratin klara den hägrande valsegern så krävs opinionsframgångar i storstäderna, inte minst i Stockholm. Om en mätning med sjunkande trend kan få partiet att förstå att denna viktiga del av Sverige inte är "hemma" så kan det vara en nyttig kick att faktiskt dra på valjobbet. Några socialdemokrater som stannar hemma för att valsegern ändå är fixat" har vi inte råd med.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


onsdag 28 januari 2009

Vision och praktisk politik avgör val snarare än flygblad...

Dagens SvD-ledare hyllar "alliansens" ambitioner att samtala med folk!
”Det finns ett sug efter att kunna samtala med Alliansen”
Det är väl en strålande idé för fyra politiska partier som har problem med stödet för sin politik. Och jag gissar att trycket att få försöka tala alliansen till rätta kan vara stort: arbetslösa, sjukskrivna, människor i vårdköer, människor i förskoleköer..och andra som är förbannade på politiken vill gärna säga vad de tycker. Men visst finns det anledning att hylla varje försök att stärka det politiska samtalet. För socialdemokratin gäller det att inte hamna i bakvattnet, utan tvärtom ta ledartröjan i samtalen med medborgarna. Eller möjligen om man är positiv: hålla ledningen. Egentligen är ju allianssamtalet - Samtal med Sverige - ett traditionellt socialdemokratiskt rådslag av beprövad modell. I instruktionen till partiernas valarbetare heter tex.
Ett annat initiativ kan vara ordna att grupparbeten kring samrådet som aktivitet på nästa föreningsmöte
Jag lovar att detta har skrivits i vårt parti också.


Ledaren lyfter fram Alliansens vänner som ett nytt sätt att arbeta. Förvisso har denna webbaserade "förening" idag 1.700 medlemmar. Mindre än socialdemokraternas Facebookgrupp således. Men visst finns det här ett anslag till en öppenhet som också ställer krav på oss sossar att pröva metoder, utveckla samtalet och finnas i människors vardag på allvar. I Svd-ledaren finns en ganska kaxig tro på sig själv och undervärdering av motståndaren, i det här fallet naturligtvis S-V-Mp-samarbetet.
Det är bara att föreställa sig sannolikheten för att det rödgröna så kallade samarbetet skulle kunna hålla ett gemensamt idéutvecklande rådslag
Jag tror faktiskt att det är en ganska bra idé. Att manifestera en politik för rättvisa inför valet 2010, att visa miljöengagemanget inför parlamentsvalet eller att visa vägar till fler jobb, det är områden där en rödgrön allians så att säga spöar skiten ur den borgerliga alliansvarianten.

Alla vill nu lära av Obamas succékampanj. I de borgerliga partiernas strategi är gräsrotsrörelsen inspirerande. Visst är detta viktigt, också för (s). Det finns en rad områden där vi kan bli bättre. Jonas Morian skrev i går om bloggen som politiskt vapen och efterlyste att partierna tar bloggarna på riktigt stort allvar. Men samtidigt är metoderna inte det mest centrala. Niklas Nordström skrev för en tid sedan om detta i GP, här upplagd på Fb. Ett av NN:s budskap var
Att hans kampanj lyckats få så många engagerade beror INTE på de tekniska lösningarna via webb och mobil. Det beror på att Obama haft ett budskap som attraherat och engagerat.
Under helgens konferens i Västerås kommer det att krylla av socialdemokrater som nyfiket och med en brinnande lust att valarbeta deltar på seminarier om bland annat metoder för väljarsamtal. De borgerliga partierna har all anledning att hålla ett eller ett par ögon på detta.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 27 januari 2009

Nostalgiskt snyftande över skolnedläggning

Jag läser att min hemkommun, Strängnäs, funderar på att stänga min allra första skola, Långbergsskolan. I den lokala tidningen stormar befolkningen mot politikerna. Till politikens absolut svåraste uppdrag hör just detta: att stänga skolor som inte behövs. Att besluta om rivning för att bygga nytt. Förändring skrämmer - det befintliga ger trygghet. Eller? Läs gärna mer på Lottas blogg.

Förra sommaren promenerade vi förbi skolan. Strängnäs som stad har växt och byggts ut. 20 000 har blivit över 30 000 invånare. P10 har lagts ner och marken används till att investera för framtiden. Men Långbersskolan såg faktiskt ut som när jag gick där. I alla fall kändes det som klottret var detsamma. Pyntet i fönster det som vi själva klippte och klistrade ihop med fröken Birgitta Forsman. Den ganska slitna fasaden påminde om den på "min tid". Pingisborden av betong (!) desamma. Och faktiskt, stenfortet uppe i skogsbrynet såg fortfarande ut att användas till rastkrig av stadens pojkar (flickor?) Kanske var grusplanen där vi spelade fotboll i alla fall lite bättre.

Det har säkert gjorts en del investeringar som jag inte såg. Och jag tänker inte lägga mig i Strängnäs kommuns skollokalplanering. Möjligen borde jag kanske inse att vi redan "på den tiden" n
är jag själv fanns med i strängnäspolitiken - i kommunstyrelse och fullmäktige - skulle ha investerat för framtiden, också för eleverna i kommundelen där skolan ligger.

För där finns ett problem i kommunal tradition och ekonomisk planering. Jag tror att en del av socialdemokratins politik för framtiden måste inrymma detta: att ge större lagliga och ekonomiska möjligheter för kommunerna och även staten själv att tänka och planera på längre sikt, inte enbart per budgetår. Att skapa bättre förutsättningar för att göra långsiktiga satsningar på exempelvis skolor, inventarier, datorer och annat som behövs för att få verkligt moderna skolor med bästa studiemiljö och uppsättning av hjälpmedel. (utöver en bas i de bästa lärarna och större utrymme för eleverna att ha inflytande över sin arbetsplats, förstås) Och kanske är en lika viktig förändring att vi just ser det som investeringar, inte som dyra kostnadsposter i en alltid stram kommunal budget.

Kanske läggs min gamla skola ner i Strängnäs. Möjligen räddas den kvar, byggs ut och rustas upp. Jag vet inte. Men nedläggningsprotesterna gav mig i alla fall anledning till ett blogginlägg om den skola jag gick första tagen i för...oj...bra många år sen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En redaktörs drömmar om en södervittrande motståndare

Dagens Nyheters Henrik Brors har drömt under natten. I en krönika berättar han att socialdemokrater från hela landet kommer att ägna helgen åt falangstrider och "mosa-mona"- kampanjer. Visst kan man förstå om en DN-redaktör tänker så. Historiskt har ju många "mosa"-kampanjer mot socialdemokratiska ledare börjat och fått sin spridning just i denna tidningsdrakes boningar.

Brors gör ett ganska misslyckat försök att jämföra S med ett Kd där framtidsoptimismen inte kan spira särskilt väl. 4,4, - 5,1 - 2,5 - och 4,3 är regeringspartiets senaste resultat i årets opinionsmätningar. Där om någonstans förs gissningsvis korridorsamtal om partiets krissituation.
Som också innebär en kris för alliansen och statsminister Reinfeldt.

Jag gissar att vi i Västerås kommer att vara ganska fokuserade på att prata mycket om det programmet anger. Fredagen om vården: Hur ser en offensiv socialdemokratisk politik ut när det gäller vården? Hur klarar vi exempelvis i Stockholm att städa bort moderaternas vårdköer och orättvisa vårdval? Hur klarar vi finansieringen av framtidens sjukvård? Hur får vårdens personal mer tid för patienterna?

Lördag och söndag med tal/anföranden om det kommunala perspektivet. EU-valupptakt om hur Europa ska kunna utvecklas, få fler jobb, bli mer miljövänlidgt och samtidigt bygga på värderingar om solidaritet och rättvisa. Inte minst viktigt: metodseminarier om bästa/bra sätt att föra dialog med väljarna, ett alltid viktigt utvecklingsområde.

Visst: Jag är helt övertygad om att samtal också förs i korridorer. Det är ett inslag väl så viktigt som själva programmet, inte bara för det politiska innehållet utan kanske främst genom att partiet stärker sig internt. Jobben kommer det att talas om. Den borgerliga regeringens passivitet och oförmåga att möta den välfärdskris i kommuner och landsting som hotar. Vilken betydelse kan välfärdssektorn ha i krisbekämpningen? Hur ser socialdemokratins alternativ ut på det område? Säkert kommer en och annan också tala om andra missgrepp och felsteg som regeringen nu tar. Kanske korridorsnacket till och mer andas optimism inför valet 2009 och 2010.

Jag kommer att packa väskan och bege mig mot Västerås på lördagen med gott hopp om både positiva möten och givande politiska samtal där fokus är att sparka ut den borgerliga regeringen från Rosenbad nästa år. Om detta vill Henrik Brors
säkert inte drömma.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 26 januari 2009

Medveten moderat-bluff eller klantskalle till webbredaktör?

Blir något förvånad då jag besöker moderaterna i Solnas hemsida. Rakt framför mina ögon blinkar deras snart årsgamla kampanjvinjetter. Jag väntar lite och så dyker den upp. "
Gamla sjukvården, - 2 vårdcentraler, Nya sjukvården +40
Men vänta, tänker jag. Så många var det väl inte? Jag säkrar mina uppgifter ur minnet genom att kolla landstingsrapporten, pressmeddelande från allianspartierna. Samma information på moderaterna i Stockholms stad och läns hemsida som berättar om 20 nya vårdcentraler. (dock väldigt tyst om hur koncentrerat detta är till innerstan)

Det är möjligen en virrig webbredaktör som har missat en ändring. Att kampanjdelen på hemsidan är det mest synliga på sidan förtar lite av trovärdigheten i den tesen. Okunskap? Måhända. Men moderaterna ledare i Solna, Salminen, som också sitter Landstinget borde väl veta?

Om så inte är fallet? Om moderaterna i Solna medvetet har låtit vårens kampanjslogan på hemsidan ligga kvar trots att verkligheten blev en halvering av vårens löfte, från 40 till 20, då blir man orolig för kommande valkampanjer.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lyssna på läkarkårens vårdvalskritik, Filippa

I dagarna har läkare i bland annat Stockholms läns landsting riktat hård kritik mot Vårdval Stockholm. I Tv4-intervju avfärdade sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt all kritik.
Kritiken från läkarna är bitvis sylvass. Eller för att citera Läkartidningen:

I Stockholm är det dock ännu fler som tycker att det blivit svårare att prioritera de mest vårdkrävande patienterna
Man beskriver också hur systemet slår i vårdens vardag:
– .....ersättningen per läkarbesök är lika hög oberoende av om det tar sex minuter eller fyrtio. Det blir väldigt olönsamt med de grundliga undersökningar som behövs när man ska ta hand om exempelvis multisjuka äldre. Om man tittar på kommentarerna är det närmast ett larm från läkarna i Stockholm. De känner att de inte kan göra ett bra jobb när de tvingas korta ner besökstiderna för att få verksamheten att gå runt..."
Filippa Reinfeldt försöker bekräfta vårdvalsreformens succé genom att hänvisa till fler besök till vårdcentraler och husläkarmottagningar. Men ÄR det på grund av vårdvalet? I de papper som både Filippa och jag har inför morgondagens möte med hälso- och sjukvårdsnämnden finns en analys av förvaltningen. Man slår fast att de senaste årens ökning av läkarbesöken inom primärvården fortsätter. Och som förklaring anger man:
De främsta orsakerna till volymökningen är befolkningsökning och ökat utbud som ger bättre tillgänglighet.
Det finns alltså andra och kanske viktigare förklaringar till ökningen. En annan kan också vara det läkarna berättar om: kortare besök tvingas fram av ersättningssystemet. Man tvingas komma tillbaka igen för fler undersökningar. Frågan är också var i länet som vårdvalet faktiskt ÄR orsak till en positiv utveckling. Ja, av de nystartade (senast 19 st nya) har de flesta tillkommit i city. Få runt om i länet och 15 kommuner helt utan ny vårdcentral.

Läkarkårens totala kritik mot vårdvalet bygger i grunden på deras yrkesetik och det kall man känner i jobbet att bota och lindra: den som är sjukast ska ha vård först, efter behov.
Moderaternas vårdval Stockholm ger den omvända effekten. Inte konstigt att man möts av protester.

Läs mer om vården på exempelvis Arvid Falk

intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 25 januari 2009

Med Timbroförsäkring äter du dig mätt i vården...annars?

Ibland kan den politiska debatten tjäna på att man hårddrar saker lite. Skillnaderna kan bli tydligare och diskussionen stimuleras, om man inte går över moralens gräns. Ok? Jag tror inte ett ögonblick på att Timbro eller förre MUF-ordföranden Thomas Idegard har en politisk dröm om ett land där folk svälter. Men i de tankar som presenteras om ett ökat inslag av privata försäkringar i bland annat vården ligger faror för kvaliteten i den välfärd som idag ska ges till alla efter behov och betalas över skatter efter bärkraft. I Svd drömmer det gamla arbetsgivarbokförlaget framåt. Idegard leder välfärdsprogrammet och har tankar om andra system.
–Den gamla svenska modellen har kommit till vägs ände, även när det gäller välfärdens finansiering.
Skatter är ute, kort sagt. Försäkringssystem inne. I stället ska den som kan betala för det lilla extra.

–Vi skulle vilja se ett nytt samhällskontrakt där det offentliga står för det basala. Men där det redan idag blir möjligt att spara privat för det vi vill lägga till. Det kan vara sådant som extra tillsyn på natten, eller lite bättre mat.

Att arbetarrörelsen under lång tid varit hårda motståndare till ett sådant system beror främst inte på en missunsamhet mot "det lilla extra". I stället är det två verkliga hot, som visats sig i andra länder som prövat systemet, som inte är rimliga. Att den "baskvalitet" samhället erbjuder successivt förfaller i takt med att färre känner engagemang för den. (de får ju vård någon annan stans) Det är naturligt att man helst bara betalar en gång för en tjänst eller service. Den som betalar försäkringar kommer till en punkt där detta räcker. Stödet för det som betalar välfärden, skatterna, gröps ut.

Den politiskt engagerade frågar sig kanske om denna önskan om ett så kraftigt systemskifte har stöd hos exempelvis moderaterna. Timbro är som bekant ett företag med mycket nära koppling till regeringspartiet. Per Schlingmann avvisar tankarna och säger, med rätta, att de inte har förankring i folkopinionen.

Samtidigt ser jag hur statsministern, Fredrik Reinfeldt, uttryckt det i en intervju med Anita Kraz -93:(citerat, visst, i arbetarbladet)
Bidragen ska avvecklas och privata försäkringslösningar ska garantera tryggheten utöver minimistandarden".
Och hur ser miniminivån ut i ditt samhälle?

”Staten ska stå för en minitrygghet där medborgarna garanteras en enklare bostad och mat för dagen”.

Så då...tyckte FR som Timbro idag? Väl medveten om att statsministern under sin förnyelse har strukit i princip alla tidigare uppfattningar om allt, undrar jag om det ändå inte är som ordspråket: ingen rök utan eld.

Trots att jag inser Timbros ganska dolda makt över politikens dagordning inom allianspartierna ger de mätningar som presenteras om opinionsläget,(Ab och Svd) ändå hopp om framtiden.
60 procent av de tillfrågade under 30 år stödjer oppositionen. M har också problem med att attrahera kvinnor.
Det bekräftar tidigare opinionsyttringar från de unga. Deras värderingar bestämmer i mångt och mycket framtidens Sverige. Kanske dags för Timbro att omarbeta sin politiska strategi.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 24 januari 2009

Pengar till vinst men inte till vård?

Ibland blir saker så uppenbart korkade. Medier, som ex DN , berättar om stora problem i sjukvården i Stockholms län. Uppsägningar hotar och vårdköerna växer. Samtidigt avslöjas nya vårdskandaler, den här gången vid Avesinas vård för flyktingar. Företaget har enligt Socialstyrelsen misskött sitt uppdrag rejält. Enskilda drabbas samtidigt som bolaget tar ut stora vinster. Tidigare har medierna berättat om avknoppade vårdcentraler som gör miljonvinster. Detsamma har berättats om Maria beroendecentrum.

Visst har också kommun- och landstingsbedriven vård drabbats av skandaler på grund av usel vård. Och visst finns det privata vårdgivare som bedriver en vård av hög kvalitet. Det är inte där jag främst ser ett dilemma. Det som stör och oroar är hela bilden man får av vårdens utveckling.

När skatten sänks minskar vårdens resurser. Det sker samtidigt som behoven ökar, befolkningen ökar och brister i form av ohälsoklyftor förstärks. I samma stund drar den moderatstyrda politiska ledningen för landstinget i gång Vårdval med fri etableringsrätt och uppmuntrar avknoppningar och utmaningar till den offentligt bedrivna vården. Där ÄR inte patienten och vårdens kvalitet det centrala målet utan i stället att öka företagandet och "få fler aktörer" på vårdområdet. Samtidigt som den offentliga vården går på knäna öppnas också privatfinansierade och försäkringsbetalda alternativ (till den som har råd). Klyftorna - som redan nu är stora - förstärks ännu mer.

Socialdemokratin har all anledning att fördjupa sin egen debatt om vinster i vården. Vad är en acceptabel vinst i vårdföretag? Hur förhåller sig vinstuttagen till vårdbehov som inte möts? Och inte minst: hur stor andel av mina skattekronor ska skickas vidare till andra för att underlätta deras uppbyggnad av privata förmögenheter?? Mycket energi har lagts på debatter om privat contra offentligt. När i stort sett hela närsjukvården har lagts på andra aktörer än landstinget självt blir den diskussionen tämligen teoretisk.

En definitiv gräns har passerats när man gör som Avesina: Fyller den egna kassakistan innan man gett patienterna en god vård. Låt oss för allt i världen slippa fler sådana skandaler i stockholmsvården. Och låt oss för guds skulle vända en utveckling där detta riskerar att bli vardagsmat.

Läs också inlägg om vården av Anne-Marie Lindgren

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bluffen om utanförskapet - en valvinnare

Löften om att minska utanförskapet var utan tvekan den moderatstyrda alliansens valvinnande kort 2006. Till en del orsakat av brister i socialdemokratins eget budskap. "Arbetslösheten är ingen valfråga" som vi sa. Även om jobben kom och arbetslösheten var låg så blev den stora missen att inte ta människors oro på allvar. De borgerliga partierna vann förtroende på en klassisk fråga för arbetarrörelsen och vann valet.

Och, det förtjänar att upprepas: Man vann på en bluff. Jag har tidigare bloggat om detta. Idag ser jag en notsis i Från Riksdag&departement som åter påminner om detta:
Från början av 2006 och fram till halvårsskiftet förra året minskade utanförskapet kraftigt. Minskningen berodde delvis på den då starka konjunkturen som gjorde att arbetslöshet och personer i arbetsmarknadsåtgärder minskade. Men även antalet personer med sjukpenning och förtidspensioner blev färre.
Det mest anmärkningsvärde är kanske ändå inte "bråket om statistiken". Det som upprör mest är att regeringen i den praktiska politiken så totalt skiter i dem som befinner sig utanför. Slaget mot a-kassan, de politiska kraven att sjuka ska jobba, nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken och en oacceptabel passiv hållning när nu varsel och uppsägningar rasar i höjden. När så de mest välbärgade får ännu mer, då blir den ideologiska linjen både tydlig och skrämmande.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 23 januari 2009

En oförståelig tystad om ansvaret

Den ganska häpnadsväckande nyheten att sjukhus stoppar operationer i det vårdködrabbade Stockholms län förmedlades under veckan av bl.a. Aftonbladet och DN. Den senare tidningen ägnar idag sin ledare åt Filippa Reinfeldts vårdelände. Men just det där sista, ansvarsfrågan, flyr Dagens nyheters ledarredaktion ifrån. I ledaren nämns inte vilka som idag har ansvaret för vårdköerna i Stockholm. På något ställe talar DN om politiker av alla kulörer.." GUD så fegt!

Medierna ska granska makten och naturligtvis berätta om detta för läsaren. Det uppdraget borde också gälla makten i Stockholms landsting och ansvarigt sjukvårdslandstingsråd, (som är Filippa Reinfeldt. Men här verkar en gräns gå för vissa. Man frågar sig hur väljarna inför landstingsvalet ska kunna döma och välja om inte sån viktig information redovisas.

Vårdköerna har, som DN mycket riktigt skriver, alltid dykt upp. Detta oavsett majoritet. I den mån vårdens organisation ligger bakom, eller i den mån det är brist på pengar som orsakar så får den som har makten också använda den för att få ordning på torpet. Ett problem är om politiken själv har gjort det omöjligt att få bort köerna. Det kan uppstå om man i stället för att utgå från vårdbehov sätter upp regler och resursfördelning efter enbart ideologiska utgångspunkter som saknar förankring i verkligheten. SvD antyder att konflikten mellan valfrihet och vårdgarantin är skuld till de långa operationsköerna.

Jag håller med Dag Larsson: rena Monty Python o cirkus i vården!
Läs också Sjölander.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 21 januari 2009

Att avstå makten över budgeten

Södertälje, Haninge, Huddinge. Tyresö, Nynäshamn och Salem. Botkyrka, Nykvarn, Värmdö och Nacka. 10 södertörnskommuner med kanske 600 000 invånare tillsammans.
Hur landstingets budget för sjukvården ser ut påverkar i högsta grad de som bor här.
Är vårdcentralen tillgänglig? Finns det tillräckligt med doktorer och annan personal? Är vårdköerna borta? Finns vården till efter behov - efter sjuklighet? Hur fungerar folkhälsoarbetet och är ungdomsmottagningen, BuP eller hemsjukvården? Får de som har behov av psykiatrisk behandling det? De upplevelser och erfarenheter som finns i kommunerna om vården borde påverka kommande beslut om budget och prioriteringar.

Vid sjukvårdstyrelsens möte på tisdagen beslutade vi om styrelsens handlingsplan för 2009. Vi sossar blev ganska förvånade över att förslaget inte innehöll något om budgetarbetet. Det tog vi upp: hur ska styrelsen kunna påverka hur landstingets budget kommer att se ut? Den berör vår befolkning.

Nej, blev det häpnadsväckande förslaget. För tillfället är det högst oklart om styrelsen alls ska bry sig om budgeten. Här hade majoriteten (m, fp, c och kd) tydligen grälat lite internt men ingen vågade ställa sig på vår sida. Därmed har faktiskt en av de största styrelserna i Sverige (sett till befolkningsantal) med "berått mod" avstått från att kräva inflytande över den budget för fördelar pengar och som avgör kvaliteten på den vård som ska ges till södertörnskommunernas invånare.

Visst ska landstingsfullmäktige till slut fatta beslutet. Men av avstå makten över budgetprocessen är i högra grad dumt! Undrar vad de 600 000...tycker om det.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 20 januari 2009

Great, great, great, Obama!

Kampanjens definitiva slutpunkt har skrivits. Barack Obama är USA:s 44:e president. Förvisso ett något stapplande under edsvärandet, men vad gör det?. Hail to the chief. En artig applåd till avgående Bush. Och sen ett som vanligt lysande men betydligt allvarligare och mindre kampanjbetonat tal än vad vi hört de gångna månaderna. Gissningsvis hade man lagt stor kraft på att redan nu försöka bemästra de nästan omänskliga förväntningarna som han förvisso själv bidragit till att bygga upp. Men för att inte framtida domar ska falla hårt när de skyhöga kraven ställs mot det som faktiskt varit möjligt att förverkliga.

Installationstalet, här på CNN, kommer att analyseras i alla dess beståndsdelar. Runt detta klot kommer politiska analytiker och medier att granska. Ledare och administrationer kommer att söka stöd för just sin egen nation av världens största supermakt. Ett tal helt med en enligt traditionen en stark koppling bakåt till grundlagsfäderna i talet och till de frihetsideal staten grundades på. Men också med framåtblickar och drömmar. Kanske inte några oväntade löften. Men förändring ska det bli i maktens korridorer:
On this day, we come to proclaim an end to the petty grievances and false promises, the recriminations and worn-out dogmas, that for far too long have strangled our politics.
Den amerikanska krisen ska bekämpas var ett huvudbudskap:
The state of the economy calls for action, bold and swift, and we will act -- not only to create new jobs, but to lay a new foundation for growth. We will build the roads and bridges, the electric grids and digital lines that feed our commerce and bind us together.

We will restore science to its rightful place, and wield technology's wonders to raise health care's quality and lower its cost. We will harness the sun and the winds and the soil to fuel our cars and run our factories. And we will transform our schools and colleges and universities to meet the demands of a new age. All this we can do. And all this we will do.

Jg säger bara, Welcome, Mr President. Och lycka till.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 19 januari 2009

Vägval Europa - höger eller vänster?

Med rätta får Hanna Hallins och Björn Kjellströms debattartikel i DN stor utrymme i blogg-kommentarerna. (Jonas, Johan, Reza, Magnus, bland många andra) Vi partiaktiva håller nu på att planera valkampanjer intensivt. Samtidigt berättar undersökningen att bara 31 procent känner till valet. Har väl hittat en positiv tendens i eländet. Förra veckan i lunchekot extra hette det från en statsvetare att bara 25% visste att det var val. Det verkar i alla fall öka. :)

En demokratisk stjärnsmäll. Ett rejält icke godkänd för partierna och andra samhällsaktörer och opinionsbildare. En signal inför framtiden. Frågan är väl: signal om vadå?? Europapolitik får inte och är inte så mycket krångligare än den "inhemskt svenska". Visst skiljer det också här i uppmärksamhet, inte minst mellan den nationella politiken och det lokala. Men vi når anständiga - och till och med världsledande nivåer på valdeltagandet i jämförelse med andra demokratier.

Min helt ovetenskapliga gissning är att det handlar om två saker: brist att navigera på den så viktiga värderingsskalan i EU-frågor. Och en alltför dominerande koncentration i EU-debatten på teknikaliteter, grundlagsjusteringar och organanisations-/maktfrågor, om än så viktiga sådana. Höger eller vänster, rött eller blått är på något sätt ett krav från väljarna när de ska ta ställning.

Ska valdeltagandet upp till acceptabla nivåer krävs stora ansträngningar från alla samhällsaktörer inklusive medierna. Men det är samtidigt omöjligt att förvänta sig ett deltagande i valet om man inte samtidigt anstränger sig för att ge väljarens ett rimligt beslutsunderlag: visioner framåt, kontraster mellan alternativen och illustrationer av att valet faktiskt är viktigt för ens egen vardag och framtid.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Som man bäddar får man ligga gäller också kommuner

Om man i dessa tider lyssnar på ledande kommunföreträdare eller om man läser Svd-artikeln idag om krympande kassakistor i kommunerna ska man vara observant. De berättar nu om hårdare tider, mindre pengar till service och kommande besparingar i verksamheterna. Krisen är en viktig förklaring. I några kommuner kostar arbetslösheten mer därför att regeringen i praktiken flyttat ut större del av ansvaret för arbetslösheten på kommunerna.

I SvD inleds artikeln med Huddinge kommun som exempel. Det som inte framkommer är att kommunens moderatledda majoritet själv har satt sig i klistret (eller snarare satt kommuninvånarna där) genom skattesänkningar man inte haft täckning för. Om man på lång sikt vill upprätthålla servicen vill säga.

Varje skattekrona som missbrukas är stöld från invånarna. Skatter ska aldrig vara högre än nödvändigt. Att sänka skatter KAN vara god socialdemokratisk politik också. OM behoven som vi gemensamt bestämt ska klaras av med offentlig finansiering är lösta vill säga. OM vi har betalat för nödvändiga investeringar. Så har inte de nya "ambitiösa" alliansledningarna i kommuner tänkt. Sänkt skatt blev ett självändamål utan koppling till verksamheterna. Så var det i Huddinge och så var det dessvärre i Stockholms läns landsting där 700 miljoner mindre lades till vården i senaste budgeten därför att sänka skatter sattes överst på dagordningen.

Krisen har sin del av förklaringen när nedskärningar nu drabbar invånarna i Stockholms län. Men glöm inte att också leta ansvar hos de som styr sin kommun med alltför kortsiktiga ambitioner än vad ett ansvarstagande borde kunna kräva.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 18 januari 2009

Skicka jättefakturan för återuppbyggnad till Israel

Sverige har tillsammans med andra länder stött en uppbyggnad av Gaza. Utgångspunkten har varit att stärka det palestinska samhället och lägga grunden till en positiv utveckling för palestinierna. Vägar, vattensystem och elnät. Skolor och vårdinrättningar. Det viktiga jordbruket. Det är områden som byggts upp av bland annat svenska biståndsmedel. Den som såg kvällens nyhetsinslag fick farhågorna bekräftade: viktiga delar av Gaza har förvandlats till grus av de israeliska trupperna. Gazabor återvänder hem och finner sina hem totalförstörda och egendomen slagen i spillror.

För dem som överlevt handlar det nu om att börja om från början. Svd berättar att det
22 dygn långa kriget har krävt över 1300 palestiniers och 13 israelers liv. Enligt FN har 370 barn har dödats och 1745 skadats i den israeliska offensiven
Om freden består handlar om en stor påfrestning på hela det palestinska samhället, i den mån man fortfarande kan tala om ett sådant. Men det krävs också pengar för återuppbyggnaden. Mycket pengar. Världssamfundet borde med rätta skicka en gemensam faktura till Israels regering för de kostnader och investeringar kriget nu för med sig. År 2007 avsatte Israel 8,4 procent av sin BNP till militärutgifter, näst mest i världen per capita efter Saudiarabien.
(källa Världsbanken) Preminärminister Ehud Olmert får faktiskt plocka fram checkhäftet och bygga upp det hans militärmakt har raserat.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vårddialogen - Facebookgrupp som ökar demokratin?

Nu har jag startat en grupp på Facebook. Jag kallar den Vårddialogen. Tanken är att skapa en plats där Du och andra kan ta upp idéer, förslag och erfarenheter om och från sjukvården. Förhoppningsvis kan något bli "skarpa förslag" och kanske också genomföras?

Egentligen är det väl ett av flera försök för mig att fullgöra det där grundläggande som vi förtroendevalda bara måste: ha kontakt och samtal med de väljare som har valt oss. Jag är inte säker på att just Facebook kan utvecklas till en viktig mötesplats för det politiska samtalet. Det är kanske inte där dess styrka ligger. Men visst ska man ge allt en ärlig chans.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1230 döda - "Vi har lyckats över förväntan"

"Vi har lyckats över förväntan". Ett uttryck som kanske beskriver en stor idrottsprestation? Eller en företagsledare som uttalar sig om senaste bokslutet? Eller kanske en säljchef som utvärderar lanseringen av en ny produkt? Icke. Citatet är från Israels premiärminister citerat i DN . Efter "operationen i Gaza med 1230 döda, mest palestinier, och 5000 skadade känner sig "ledaren" stolt och nöjd.

Det verkar vara något med israeliska ledare som aldrig skulle accepteras i något annat demokratiskt land. Tidigare har bl.a. Liza Marklund skrivit om detta. Vi minns tidigare på posten: Menachem Begin, som ledde terrorligan Irgun vars attentat bl.a. beordrades av den förste premiärministern David Ben-Gurion. Eller mordet på Folke Bernadotte, utfört av Sternligan och beordrat, enligt många av en annan senare premiärminister Yitzhak Shamir. Det var också gruppen som låg bakom massakern i den arabiska byn Deir Yassin där 250 människor dödas. Möjligen ska man, utan att minska sin upprördhet, inte bli ett dugg förvånad över det som hänt i Gaza nu.

Ibland sägs det att segrare skriver historien. Måhända har Israel lyckats med det trots sina ledares ganska blodiga bakgrund. Terrorstämplar används i stället på palestinier. Fokus blir ofta att, som nu i Gaza, få stopp på pågående krigshandlingar. I allt våld hittar också Israel gång på gång utflykter att smita ifrån FN:s resolutioner, världens krav på Israel om ett tillbakadragande från palestinska områden och rätten för BÅDA parter till ett eget land.

Mellanöstern är och har alltid varit svår att sakligt diskutera. Den bottnar i historiska berättelser, i stormaktsspel om naturresurser och i olika folks anspråk på samma landområden.
Det handlar sällan om enskilda krigshandlingar eller om enstaka, om än tragiska och oacceptabla terrordåd. Från Israelisk sida handlar det också om att steg för steg omöjliggöra en palestinsk grannstat. Bosättningspolitiken har under åren handlat om detta. Tydligast på Västbanken där strategin har varit att sprida ut bosättningarna på ett sätt som omöjliggör delning. Inte sällan sker det på mark som ägs av palestinier.

Läser nu att också Hamas accepterar vapenvila. Det är bra. Men när vapnen tystnat och den israeliska krigsmaskinen rullat ut från området har inte ett enda steg tagits för en långvarig lösning på konflikten. Men kommer Israel på allvar ompröva sin tidigare linje? Kommer Israel på allvar att acceptera en palestinsk stat och det palestinska folkets rättigheter? Fan vet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 7 januari 2009

Politiskt "fredsavtal" en framgångsfaktor för alla?

Det ligger onekligen en del klokt i det kristdemokraternas Stig Nyman säger i en SvD-intervju idag: "Slut borgfred mellan landstingets partier under 2009 och återkom med de politiska striderna under valåret 2010". För den som har förmånen att avnjuta landstingsdebatterna kan detta onekligen låta lockande. Tänk om det vore verklighet: i stället för automatiska avslag kunde kloka och väl utarbetade förslag från oppositionen bemötas och behandlas konstruktivt. och självklart: visst KAN också en aktiv opposition ibland se fördelar i de styrandes förslag utan att för den skull erkänna det i en öppen debatt. Jag är ganska säker på att stockholmarna känner sympati för idén.

Nyman och socialdemokraten Anders Lönnberg väckte redan i maj 2007, dvs efter ett halvår av borgerligt landstingsstyre, idén om samlingsstyre i en debattartikel. Inte ens den persontyp som ständigt ser saker positivt kan hävda att budskapet fått genomslag i landstingets "kammare".
Vårdval har drivits igenom i panikfart, utan att man lyssnat till oppositionskritik. (oavsett om det är politiska motståndare eller läkarkåren). Nya Karolinska som helt plötsligt sjösätts som testballong för projekt med privat-offentlig finansiering. 700 miljoner mindre i skatteintäkter efter en skattesänkning man inte har råd till, avknoppningar och utförsäljningar, ofta i rent ideologiska syften och mycket annat.

Är det allvarligt menat med "fred" efter detta? Ja, jag tror att Stig är helt ärligt och enbart har goda avsikter. Samtidigt finns det också strategiska skäl för en styrande majoritet att samarbeta. Omvänt kan det för en opposition ge mindre möjligheter att påvisa skillnader som i sig kunde framhävas som skäl för väljarna att byta makthavare. Om det har också forskare skrivit, exempelvis Anders Håkanssons "konsten att vinna ett val". Slutsats..har man majoritet: samarbete. Är du i opposition: opponera.

Det är det politiska spelet. Men landstinget beslutar faktiskt om vården till sjuka och om kollektivtrafiken till resenärerna. Om ett "fredsavtal" kan ge politiska överenskommelser över blockgränserna som bidrar till en bättre vård och kollektivtrafik kan ingen med ansvarskänsla för länets invånare vända ryggen till sådana inviter. Men Stig Nyman har själv en hemläxa att göra inom sin "regeringskonstellation."

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 6 januari 2009

Smygande bloggstart...eller?

Nytt år. Nya löften. Nya ambitioner. En del kommer att förverkligas. Några med lägre prioritet kommer möjligen inte att nå upp till de kvalitetskrav jag faktiskt själv ställer. De alltid så begränsande 24 dygnstimmarna ska ge möjligheter både till privatlivet och kärleken, praktiska vardagsbestyr, linedance och helst nån form av annan fysisk träning. Jobbet kräver förstås sitt: det är dubbelt valår, det är nomineringstider. Partiarbetet måste utvecklas och grunden för valframgångar 2010 ska läggas nu. Det måste verkligen uppta en "enkel partiombudsmans" tid och kraft. Samtidigt vill jag göra goda insatser i de uppdrag där partivännerna har gett mig förtroende. Jag vill gärna få tid till mitt engagemang i miljöfrågor, bland annat genom Naturskyddsföreningens Huddingekrets. Här nånstans fyller bloggandet också en plats. Att berätta om det jag ser, upplever och reagerar på. Att ge en bild av min vardag, med ett huvudfokus på politiken. Men också, ibland, med helt andra perspektiv. Vad det betyder får väl bloggframtiden utvisa.

Du som känner för det får mycket gärna följa mitt bloggande, direkt härifrån, från S-bloggar, från Knuff eller Intressant. Har också i ett försök att tala om att jag finns lagt upp en "fangrupp" på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,
Följ min blogg med bloglovin

måndag 5 januari 2009

Barnens drömmar i krigets Gaza

I en krönika i Sydsvenskan den 2 september 2001 skrev Cordelia Edvardson om de palestinska barnens drömmar. Utifrån dr Sharfik Masalhas forskning i klinisk psykologi, berättade hon att palestina barn (knappast förvånande) drömmer helt andra och mycket mörkare drömmar än svenska barn. 80 procent av de palestinska tio- och elvaåringarna på de av Israel ockuperade områdena drömde då, för 7-8 år sedan, våldsamma och bloddrypande drömmar. "Den enda "positiva" väg ut ur eländet som barnen kan se är att bli martyr (shahid)", berättar dr Masalha.I 15 procent av de 300 analyserade drömmarna av 150 palestinska barn handlade om "lyckan" att bli självmordsbombare.

Vardagen för generationer av palestinska barn har varit, och ÄR, våldet. Där föds hopplösheten och där finns fröet till drömmarnas enda hopp, att bli shahid eller shahida. Man behöver knappast betvivla att utvecklingen som nu pågår i Gaza slår mycket hårt mot en ny uppväxande genereation palestinska barn. Rädda barnen rapporterar att "sen förra lördagen har runt 450 människor dödats. 59 av dem är barn. I dagens DN berättas om ett anfall i antt som krävde fem barns liv.Så långt döden, alltså. Men krigets fasor är betydligt svårare än så, som inte minst påverkar de 700.000 barnen i Gaza. Hur skulle dr Masalha beskriva dagens palestinska barns drömmar? Man blir riktigt rädd av bara tanken.....

Med rätta betonar utrikesministern att det just nu måste handla om att stoppa kriget, att få till stånd en (långvarig!) vapenvila och inte minst att ta itu med den humanitära katastrof som nu råder i området. Men samtidigt får inte detta vrida fokus bort från en lösning som faktiskt ger fred och verkliga möjligheter att bygga upp två stater, Israel OCH Palestina sida vid sida, inom säkra och erkända gränser som det heter ibland.

Hoppet får inte svika, drömmarna måste leva och arbetet för ett fritt Palestina gå vidare, må man säga retoriskt. Men som historien och dagsläget visar kommer ingen framgång så länge Israel i praktiken vägrar leva upp till FN:s resolutioner, så länge man håller fast vid bosättningspolitiken (läs ockupationen) och så länge man inte på allvar är beredd att acceptera en palestinsk stat. Priset för detta får i hög grad betalas av palestinska barn i Gaza och på Västbanken.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , ,