fredagen den 11:e december 2009

Storstadspolitik - behövs det?

Dagen har inte medgivit vare sig morgonbloggande eller något lunchbloggande. Hade jag haft möjlighet hade förstås den artikel där (S) presenterar en storstadspolitik varit självskriven att kommentera. Tänker vara en helt normal fredagsmysande person idag och återkommer till innehållet. Men visst är det viktig.

För
första gången kommer riksdagen att ha en sammansättning där storstäderna är i majoritet. Ett parti som vill vara "marknadsledande" måste förstås ha en politik som utgår från storstadens villkor. Visst är livet i mångt och mycket detsamma i Stockholm, Huddinge som i Strängnäs eller Kalix. Men samtidigt skiljer det på många sätt. Ibland och för vissa dramatiskt. Jag tänker förstås på att min region, Stockholm, både har de allra rikaste i landet och de allra fattigaste. Stockholm är tillväxtens fördelar men också dess påfrestningar.

(S) har problem med sin kommunikation till Stockholmsregionens väljare. Eller är det politiken som inte har svarat på människors frågor, på deras krav på politikens ansvar och möjligen också där de helst ser att politiken drar sig tillbaks. Jag tycker att DN-artikeln har ett tilltal som känns bra. Sakfrågorna om jobben, tillväxten, bostadsbyggande, skatter, våld och den tjänstenäring som är bas i regionen är viktiga. Jag saknar förstås miljöfrågorna och tanken att (S) inte ska ha en uppfattning och mål på det området därför att (mp) finns och är starka är främmande för mig. Men som helhet en artikel värd att återkomma till.


- Kristian Krassman: "Ödesval för storstäderna"
- Johan Westerholm: om skillnader och människosyn..
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern. 

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Spiff sa...

"(S) har problem med sin kommunikation"???

Nej! De har inte en gnutta trovärdighet hos folk som kan tänka till, inte vill leva på bidrag och kan se att höjda skatter för världens högst beskattade folk inte produktivt eller lockande.

Vi betalar redan betydligt mer än hälften av allt vi tjänar i skatt. Det är perverst!