lördag 26 september 2009

Skolan - ett klassamhälle? Har socialdemokratin de rätta lösningarna?

Någon gång 1979 gick en ung SSU-are i väg på studiecirklar varje lördag morgon mellan 9 och 12 (!!) Det var i skol- och stiftsstaden Strängnäs. Den unga gossen var jag. En av cirklarna handlade om skolpolitik. Till cirkeln använde vi (för gossen var jag) materialet "Skolan - ett klassamhälle?".

Trettio år senare (!) presenterar Skolverket en rapport som slår fast att sämre resultat beror på sociala skillnader. Eller en tydligare variant som inryms i begreppet segregation. Det här är en sorglustig historia. Inte minst för de elever som drabbas, som inte får hjälp att fylla igen sina kunskapsluckor och som får sämre förutsättningar inför framtiden.

Vad ska då göras? Ja, svensk skoldebatt har under de trettio åren som har passerat sen min cirkel varit upptagen med i huvudsak tre frågeområden: betyg, kommun eller inte kommun och friskolor eller inte friskolor. Ett fjärde ben, som jag menar är mer relevant, har varit resursfrågor. Det hänger intimt ihop med skolans förmåga att ge elever tillräckligt stöd. Skolverket skriver i pressmeddelandet:
Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser.
Skolverket bekräftar här något som är viktigt för mig men i min egen kommun helt borta nu: man måste veta hur det ser ut. Förr fanns en ganska bra kunskap utifrån bostadsområden och stadsdelar. I dag har jag bara sett material som utgår från en "likhet" där alla skolor indiviuellt ska jämföras med varandra oavsett sociala förhållanden där man verkar.

Jag beskrev 90-talisternas "hämnd" mot politiken i ett inlägg om att 60 procent av dem stöder de rödgröna. Där får mina teorier och erfarenheter också belägg i Skolverkets granskning. Det är från besparingsåren under Bildts regering 1991 till 1994 som skolproblemen kan hänföras. Stödet som försvann för många barn redan i förskolan, det särskilda stöd som hade behövts i skolan som inte gavs osv.

Utvecklingen i skolan handla förstås inte om enstaka år eller regeringar. Ibland blir det ganska patetiskt i debatten att man pekar finger åt en eller annan och glömmer att det handlar om långsiktighet, fler aktörer och inte minst det faktum att undervisningen sker mellan lärare och elever i klassrummet. Det hindrar inte att politiska ledare ska ha berättigad kritik. Läs den rödgröna granskningsrapporten om skolan under Reinfeldt: den slår bland annat fast att
Andelen behöriga till gymnasieskolans nationella program har minskat de senaste åren enligt statistik från Skolverket.
Det har varit sämre med andra perspektiv i skoldebatten. Ett fortfarande totalt förbjudet ämne handlar om något så centralt som att lärare kan vara bra eller mindre bra eller kanske till och med rena katastrofen för eleverna. I stället fastnar mycket i organisationsfrågor eller mätning om de kunskaper som pedagogik och resurser ska tillföra eleverna.

Det måste bli tillåtet att "titta in" bakom klassrumsdörren också på lärarens prestationer
. Ett av flera steg är att återuppväcka det jag upplever som en ganska död debatt om hur elevernas inflytande i skolan ska kunna öka och samtidigt bidra till en bättre skola.

Vi får se om S-kongressen kommer att vara framåtsyftande och lyckas slita sig från det olyckliga ältandet av ägarformer i sig i stället för kvalitetsaspekterna. Obs "ägarformer "i sig". Den som läser Skolverkets rapport ser att

De politiska riktlinjerna tar upp något av problemen. I motioner finns en rad förslag som kommer att debatteras. Jag hoppas för allt i världen att man väver in något av det viktiga som Skolverket tar upp. (se gärna Skolverkets presskonferens här). Skolverket skriver bland annat:
"..det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse.
Så är det.

Mer läsning:
- SvD om rapporten.
- DN:s Malin Siwe
- Aftonbladet
- Marika Lindgren Åsbrink på Storstad skriver utmärkt
- Roger Jönsson,
- Progressiva bloggar på NetRoots om skola

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag märker att du tycker att lärarna har kommit för billigt undan i debatten om orsakerna till skolans tillbakagång. Men vi har de lärare som vi förtjänar. Man kan inte kontinuerligt öka arbetsbelastningen och sänka relativlönerna för en yrkesgrupp utan att det får negativa konsekvenser. Och trenden med sjunkande kvalitet på lärarna kommer att förstärkas. Som det nu är har vi fortfarande ett arv kvar av äldre duktiga lärare, men de blir färre för varje dag som går.

Peter Strobl sa...

"Det måste bli tillåtet att "titta in" bakom klassrumsdörren också på lärarens prestationer. Ett av flera steg är att återuppväcka det jag upplever som en ganska död debatt om hur elevernas inflytande i skolan ska kunna öka och samtidigt bidra till en bättre skola."

Peter, men det får inte vara så att man likt Trelleborgs kommun har för avsikt att sätta lön efter vilka betyg eleverna presterar på prov.

Det blir istället ett förakt för lärarens yrkeskompetens.

Frågorna du tar upp är komplicerade; men faktum kvarstår att det pedagogiska arbetet i skolan blir allt mindre. Det organisatoriska arbetet inklusive föräldrakontakter tar allt mer tid.

Generellt sett har vi bra lärare i Sverige. Men lärarutbildningen behöver moderniseras och fokus ges mer mot pedagogik/metodik än ämnesteori.

Men vad vi har idag är en skola som i mångt och mycket är isolerad i samhället. Föräldrarnas medverkan är minst lika viktig som elevernas inflytande. Synen på skolan, kunskapen sätts inom familjens ram.
Ingen elev kan prestera bra resultat om inte det finns en förälder som bryr sig.

Att justera diciplinproblem i efterhand a la Björklund är förkastligt och kontraproduktivt.

En bra skola bygger på bra lärare, som ges bra förutsättningar att verka, till samhälle/föräldrar som förstår och stöttar skolan och som stöttar sitt barn i dess kunskapsutvecklning.

Anonym sa...

>Ett fortfarande totalt förbjudet ämne handlar om något så centralt som att lärare kan vara bra eller mindre bra eller kanske till och med rena katastrofen för eleverna. I stället fastnar mycket i organisationsfrågor eller mätning om de kunskaper som pedagogik och resurser ska tillföra eleverna<

Utvärderingar ger just möjligheter att upptäcka lärare och elever som har problem. Skulle folktribunaler vara bättre verktyg?

anonym 2

Karin Reuterswärd sa...

Började skriva en kommentar, men den blev så lång att jag fick lov att göra den till en egen bloggtext: http://huddingeperspektiv.blogspot.com/2009/09/kvalitet-i-skolan-varning-for.html