torsdag 6 augusti 2009

Den ideella sektorn alltför viktig för att tappas bort i het vinstdebatt

Den senaste tidens intensiva debatt om vinster i välfärden eller inte har varit het. Förhoppningsvis tappas inte de mer konstruktiva förslagen bort i "hettan". Robert Noord m.fl. som hade idéer om att se till kvalitet lika mycket som på formella frågor när en privat utförare engageras. Daniel Mathisen som lyfte fram att innehållet, inte driftsformen som är viktig. Lasse Stjernkvist som betonade det långsiktiga investeringarna, också i välfärden. Magnus Ljungkvist som lyfte fram viktiga perspektiv i stället för vinstdebatten. Kjell-Olof Feldt som önskade mer av fakta till debatten.

Och, i alla fall delvis på andra sidan, många S-info-bloggare som Roger Jönsson, som känt tveksamhet och kanske motstånd mot utvecklingen, inte sällan med starka ideologiska utgångspunkter. Allt efter en DN-artikel av Carin Jämtin som tog upp debatten om vinster i välfärden.


Den undersökning som föreningen Famna i dag berättar om i DN tillför ett nytt perspektiv. Huvudbudskapet är att svenska folket är negativa till vinster i välfärden. Två röster kommer till tals i DN-artikeln:
Therese Schylander, 28, resesäljare: "Om det kostar lika mycket och vården är bättre, är det okej, men inte om man bara är ute efter att tjäna pengar."

Lotta Agerfjord, 37, reseagent: "Om man kan erbjuda bättre vård och samtidigt tjäna pengar på det är det helt okej. Jag tycker att privat vård är bättre."
Enligt undersökningen vill 71 procent att vinster i stället ska återinvesteras i verksamheten. Det har säkert nämnts men tyngdpunkten har varit konflikten "kommunalt" - "privat". Det är kanske naturligt. Men jag saknar en viktig diskussion om den ideella, icke vinstdrivande sektorns roll. Det finns faktiskt en hel "rörelse" som jobbar med välfärden utan styrande vinstintresse, så att som Hans Bergström hävda att det inte går är mindre vetande.

Ganska ofta diskuteras förslag till alternativ i välfärden precis utifrån de värderingar som den ideella sektorn har. Retoriken till försvar för de mer kommersiella intressen som önskar driva välfärdsverksamhet är ofta en retorik för det som kan kallas "social ekonomi". Men alldeles för få kommuner och andra har medvetna strategier för hur vi mer aktivt ska stärka Non-profit som "affärsidé" i välfärden.

Må debatten fortsätta och gärna med de perspektiv jag själv har försökt formulera. Vad vill vi? Hur är läget idag? Hur når vi mot målen? Och sen "verktygen". Jag tror att de som idag ser att privata alternativ är en viktig del av skola och vård idag, inte minst i storstäderna har mer verklighet på sin sida. Jag tycker att vi måste bli mycket bättre på att samtidigt utveckla de verksamheter vi fortfarande har kvar offentlig drift. Men också mycket bättre på att stimulera den ideella sektorn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anders Nilsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anders Nilsson sa...

Starkt poäng du har här Peter. Den idéella sektorn är stor mycket stor. Det finns siffror på det. Men precis som privata företag inom vården avfärdas för girighet, så avfärdas den ideella sektorn av många som välgörenhet. När riksdagen förbjöd föräldramedverkan i skolans verksamhet tog man också ett stort steg mot avfärdandet av den ideella sektorns medverkan i skolan. Återstår gör väl snart bara idrotten och lite amatörteater. Så länge det nu får vara. För det här pekar ju verkligen på ett politiskt problem, särskilt för oss socialdemokrater eftersom det handlar om vår hemmabana.

Vad ska räknas till den offentliga sektorn, vilka får utföra arbeten i den, är staten det enda utrycket för den gemensamhet som vi vill basera välfärdssamhället på?

David sa...

Det här påminner mig om mina problem att skaffa ett planeringshjälpmedel, som jag har rätt till med mina diagnoser. Handy, som den heter, är det alternativ som kommunen erbjuder. Men det är gjort för utvecklingsstörda, den skulle inte fungera för mig. Dessutom saknar det ett ekonomiplaneringsprogram.

Men så hittade jag Google Android. Öppen källkods-operativ till Smart phones. Jag kollade upp dokumentationen och insåg att med Android skulle jag kunna skriva ekonomiplaneringsprogrammet själv. Än bättre, jag kan sen lägga ut det på nätet så att alla som är i behov av det kan ladda ner det gratis, och även själva ändra i det för sina egna syften.

Men ska man få en stödapparat så måste man nöja sig med det kommunen erbjuder. Alltså en Handy som är utvecklad för utvecklingsstörda och som därmed saknar de program jag skulle behöva för min problembild. En utvecklingsstörd skulle antagligen inte förstå planeringsprogrammet som jag skulle ha nytta av.

Jag mailade socialstyrelsen och berättade allt det här. Det var någon månad sen och jag har inte fått svar.

Peter Andersson sa...

Håller på att förbättra mina tidigare bristfälliga rutiner för kommentarer (skäms) Men, Anders, jag håller med din beskrivning av "historiska" misstag. Sen menar jag att (eller egentligen inte fattar) det är sorgligt att två alternativ debatteras men det tredje, som är någon form av "Kompromiss" knappast tas upp. Vet ju att det händer en del i vården och inte minst i åtskilliga kooperativa förskolor osv. Det känns som det kan lyftas mycket.

DAvid: Återkom gärna om du får svar (eller inte) från socialstyrelsen. Annars får vi väl be någon riksdagsledamot ställa en fråga om det till Göran Hägglund.