torsdag 27 augusti 2009

Även om Reinfeldt inte är Erlander...






Idag startar moderaternas arbetsstämma. I våras var (S) i Västerås och nu är det dags för moderater att fylla kongresscentret. Inför stämman skriver Henrik Brors i DN om Reinfeldts ambitioner. Partiet ska enligt honom ta över den socialdemokratiska, statsbärande uppgiften. Moderaterna ska samla de breda folkgrupperna. Ett antal signalord ska sändas ut: M ska bli
"samlingsplats för alla människor som vill vara med och göra skillnad”
Moderatledaren lär också ha inspirerats av Tage Erlanders långa statsmannaskap, 23 år som statsminister, och där lär Reinfeldt säga:
– Det är dags för Moderaterna att erbjuda svenska väljare ett långvarigt statsbärande regeringsansvar!
– Vi måste anstränga oss till det yttersta för att möta varje människas arbetsförmåga
Förra gången Reinfeldt startade en "förnyelseprocess" kunde jag studera det på närmare håll, som moderatbevakare och omvärldsansvarig på S-riksdagsgruppen. Då underskattades Reinfeldt alltför mycket inom partiet. Nonchalansen handlade om både den politiska förnyelsen och sådant som att inte ens uttala hans namn riktigt. Den socialdemokratiska partiledningen må aldrig göra om samma misstag igen.

Det finns i Reinfeldts omstöpning av partiet nämligen en jättesvaghet: skillnaden mellan den politiska retoriken - det man säger - och den politiken man faktiskt för. Reinfeldts senaste, som kan vara ett avgörande misstag om han verkligen vill bygga "Erlander-bilden", är att envist fortsätta en skattepolitik som mest gynnar den tiondel som redan tjänar bäst. Hos svenska folket är förstås mer pengar i hushållskassan alltid välkommet. Att bara 6 procent av svenskarna prioriterar sänkta skatter innan politiken har fixat välfärden är ett stort dilemma för Reinfeldt.

Att de unga till så blygsam andel gillar moderat politik är också ett problem (för partiet) Samtidigt visar en undersökning att 77 procent av landets miljonärer röstar på partiet. I går berättade någon nyhetskanal i Tv att 800 personer har flyttat hem från skatteparadisen. Sverige är efter tre års alliansstyre helt okey för dem att återvända till, och här lockar säkert den välfärd som de dragit sig undan från att vara med och betala för.

Fler jobb och ett minskat utanförskap är tillsammans med en utvecklad välfärd och ordning på ekonomin tre dyrkar till maktboningarnas lås efter nästa val. Klarar inte moderaterna de tre samtidigt kommer nyckelknippan att få lämnas över till Mona Sahlin. I dagsläget ser det mycket mörkt ut på samtliga tre områden.

Reinfeldt ska nu fortsätta "förnya" i maktställning. Den gräns då allt kunde skyllas på "såssar" har för länge sen passerats. När medierna så småningom stämplar in och börjar granska maktutövningen och politikens praktik kan bryderiernas dagar snabbt infinna sig för Fredrik Reinfeldt.


Läs mer:
- Företagarnas krav på moderaterna om arbetsrätten.

Fler bloggar om detta:

- Fredrik Axelsson: "Bra tankar av MUF inför partistämma".
- Kent Persson: "Utan politiska debatter och konflikter så stannar den politiska utvecklingen
- Ulricehamnsbloggen: "Svensk näringsliv ger regeringen svidande kritik"
- Helena: "Regeringen - ett lyft?"

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Jonas sa...

Att de 800 miljonärerna kommit hem är förstås en positiv konsekvens av att ha slopat förmögenhetsskatten. Rika människor tenderar att spendera en hel del, så vi kan nog se fram emot intäkter från dem i form av moms och annat.

Något jag ställer mig frågande till är dock "här lockar säkert den välfärd som de dragit sig undan från att vara med och betala för". Menar du att dessa miljonärer som varit bosatta utomlands borde betalat svensk skatt, fastän de levt i exempel Monaco?

Peter Andersson sa...

Jonas
Gissar att själva poängen med flytten för många av dem var just att inte betala svensk skatt. När de nu återvänder får de del av välfärden och samtidigt en lägre personlig skatt.Den är skattefinansierad. Möjligen har nuvarande regering inte någon som helst syn på detta men jag har det.
Det finns säkert en del specialfall som borde kunna ses över, ex idrottare som under en kortare period av sitt liv drar in mycket pengar men sen lägger av. Jag är för förmögenhetsskatt.

/P