lördag 4 juli 2009

Det ljuder från elitistens trötta gnälliga stämma

Läser att den före detta bloggaren Schulman som nu har DN som uttryck för sina mer eller mindre läsvärda tankar, dömer ut bloggarna. Det är väl så att alla får tycka det de tycker. Möjligen plågar det en och annan som inte lyckas undvika artikeln. Huruvida den före detta bloggaren har rätt eller fel är väl upp till var och en att döma. Mycket handlar förstås om vilka utgångspunkter man har.

Om man sätter kravet att bloggen ska vara maktinstrument så ligger det säkert mycket i att den kraft bloggen har ännu inte har nått full styrka. Jag tror att det är en tidsfråga. "Utbytet" mellan gammel- och nymedia är för oss "dödliga bloggar" ganska nytt. Säkert inte för elitbloggare som Schulman. Har man som kriterit för bloggens betydelse att antal statsråd som avsätts är framgångskravet så blir det tufft.

Schulman verkar sakna det som är min utgångspunkt. Samma har Common sense, så det behöver inte upprepas så mycket. Alla tankar behövs och har ett värde. Enskilda som tycker att det ena eller andra ämnet är viktigt att skriva om måste få göra det utan att en självutnämnd kulturelit sätter sig på piedestaler de inte klarar av att rida.

Skrev igår ett inlägg omkring "progressiva bloggar". Bloggandet handlar så mycket mer om helt andra saker en politik/partipolitik men för oss som håller oss till den "fållan" är det en viktig del av det engagemanget. Som sosse blir jag ganska stolt över att vår partiordförande ser bloggarna på stor allvar och engageras sig i vår roll. Om jag skriver och når vanliga svenskars öron, någon politiker som tar till sig idéer eller någon journalist som får ett uppslag så är det för mig lysande. Om Axel Schulman har sina öron för inläggen öppna eller möjligen stängda är vad mig anbelangar tämligen oviktigt.

Läs mer hos: Bloggar genom Knuff. Catia Hultquist, Isobel H-K, på Newsmill, Kulturbloggen, Bloggtidningen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,