måndagen den 23:e april 2007

Leve pyramiderna - leve verkligheten

Datakrångel förenat med luntor av papper inför morgonens hälso-och sjukvårdsnämnd har gjort att inläggen har lyst med sin frånvaro ett tag. Men också en eftertänksamhet kring mitt bloggande, som kändes nödvändigt och nyttigt. Plus heldag i Sollentuna med partidistriktet i lördags och födelsedagsuppvaktning i söndags. Och idag luntorna igen och kommunstyrelsenpå kvällen. Vi tog detaljplan och exploateringsavtal om golfbana. En framtida oroshärd kanske, när de rutbyxbeklädda ska putta och svinga i närheten av SRV:s sopanläggning i vindpustarna med avfallsdofter över nejden. Förutspår uppvaktningar om lukterna framöver, av ledande golfdirektörer. Det är väl det som Länsstyrelsen och SRV också är rädda för.

Ett annat ärende blir ”stort” på nästa fullmäktige. Folkpartiets motion om förbud mot att ex bära slöjor i skolor och på fritidsgårdar. Och en att-sats om att inte ge ledigt i skolan av religiösa skäl. Inte ens folkpartiet själva ville rösta ja till motionen i KS: Vi får se på fullmäktige om nu den motionerande ledamoten av folkpartiet får stöd av Sverigedemokraterna. I så fall går de upp i en riktig debatt för första gången. Hittills har de bara agerat för sitt eget partianslag.

Sedan sist har Leijonborg aviserat sin avgång. Stort förstås, med 45 bloggkommentarer bara på DN. Inte för att jag tror att han har läst mina inlägg här men hans beslut ligger i linje med detta. För politikens, för Sveriges och för folkpartiets skull kan man hoppas på en uppstickande socialliberal som ny ledare. Även om det ur ett S-egoistiskt perspektiv naturligtvis är en dröm med batong-Björklund. Första racet i Franska presidentvalet inger trots allt hopp att få en första kvinnlig president i republiken. Och här hemma går debattens vågor höga om detta extremhögerparti som fått medialt utrymme som ett statsbärande parti den senaste veckan. Usch!

Har gått och funderat lite på politiken, det samhälle den ska förändra och nivåskillnader i maktutövandet. Tänker på dagens kommunstyrelse, t.ex. Titt som tätt talar politiker högre upp om att stora investeringar ska kunna betalas av näringslivet och sen hyras ut till samhället. Var och en vet att ex stat eller landstinget, tack vare sin kreditvärdighet, får bästa tänkbara lån. Därför är det lätt att fatta att det inte är välgörenhet som ligger bakom privata företags ständiga krav på att detta PPP, ska införas. Det är en stor, lönsam marknad som öppnas om detta system börjat tillämpas. Det verkar ändå som att också moderaterna förstår det på lokal nivå och verkar mindre frälsta av dess möjligheter än partivännerna ”högre upp”. Ett annat exempel: en moderat ledamot som muttrade om hur sjukvården nu hänvisar patienter till vissa doktorer som ansvariga för vissa gator. Precis som vi har man uppfattningen att det är valfrihet som gäller. Men precis som när vi styrde går ibland verksamheterna sina egna vägar.

Jag fick bilden av den ofta utskällda pyramiden. Det var som om den ”vanligt” placerade pyramidens breda bas nedtill är en kontaktyta med verkligheten. Bara kontaktvägarna uppåt är rena och raka så verkar den scanna av människors vardag ganska bra. Som ett socialdemokratiskt parti, som vi fungerat sedan bildandet (jaja, regler har alltid undantag). Eller varför inte, trots invändningarna, Reinfeldts moderater. På sitt sätt stämde det där också. De bunkerblinda som fastnat i de nyliberala marknadsteorierna fick bannor och bassning och kastades ut och fick chockerande höra att skattesänkningar kunde vara fel och arbetsrätten inget problem. Just det där man faktiskt visste där nere i basen, sedan länge.

På samma sätt som den breda basen tycks ge den där förankringen i verkligheten råder de omvända om pyramidspetsen vänds nedåt och den breda basen riktas upp mot stjärnorna, vänd mot de stora tankarna och idéerna, vänd från jorden. De partier som har haft det stora uppåt och det lilla i verklighetens politik har aldrig varit stora. Leve pyramiden. Leve verkligheten.

Intressant:
Andra bloggar om: , ,