fredag 16 februari 2007

Svik inte folkhälsoarbetet, borgare!

I veckan presenterade Folkhälsoinstitutet en viktig rapport. Det var i och för sig inte några nyheter. Snarare bekräftades att Sverige och Stockholmsregionen fortfarande har brister i välfärden att ta itu med. Men trots det en oerhört angelägen bild av dagens Sverige som tyvärr verkar ha drunknat i mediebruset. (googlande antyder att "bara" SvD och "Flamman" har skrivit om det (!)

Folkhälsoinstitutet pekar åter igen på att, det man kallar "hälsans mest entydiga mått – medellivslängden" - visar stora olikheter mellan olika stadsdelar och kommuner i bland annat Stockholm. Genomsnittsnivån ligger högt. Men en iakttagelse man gör är att de sämst ställda områdena har "ungefär samma nivåer som genomsnittet för Kuba eller USA." Man visar också att "det är bara fyra kilometer fågelvägen mellan Östermalm och Skarpnäck, eller nio tunnelbanestationer. Men på den sträckan minskar den förväntade medellivslängden med 2,7 år för kvinnor och 3,5 år för män."

Varje insats vi gör är viktig. Då talar jag allmänt, i hela samhället. Men i bostadsområden med redan hög ohälsa är särskilt. Mer motion, nyttigare mat, mindre alkohol och droger, rökstopp för fler är några fält där mycket mer behöver göras. Ansvaret ligger på den enskilde, föräldrar, skola och förskola. Landstinget har av tradition väntat med sina insatser tills det friska har övergått till sjukdom. Den inställningen har förändrats till det bättre. Nu gör också landstingen mycket för en bättre folkhälsa.

Men på samma gång som MER behöver göras, föreslår nu de borgerliga i Stockholm MINDRE till folkhälsoarbetet. Därför har jag nyligen lagt en interpellation till landstingsrådet Birgitta Rydberg, fp. Jag vill veta hur den nyvalda landstingsledningen egentligen ser på behovet av att göra mer för att minska folkhälsoklyftorna mellan människor. Tycker landstingets ledning att behovet av insatser har minskat? Inser man att det man föreslår får negativa effekter? Jag vill också veta vilka prioriteringar man gör i folkhälsoarbetet.

Hur är det då med sjukvården? Möter den behoven? Finns den där den mest behövs? Ja, på grund av att vi i Sverige har en gemensamt betald sjukvård där vinstintressen har hållits på långt avstånd så stämmer det i huvudsak. Undantag finns. Det ser vi i effekterna av den fria etablering som inte minst moderaterna hyllar så högljutt. Logiken borde säga att där de största ohälsoproblemen finns, där finns också vården i tillräcklig omfattning. Men var finns landets största koncentration av privata specialistläkare? Jo, på Östermalm. Så omvänd är världen ibland. Och värre blir det om man saknar kraft och vilja att vända utvecklingen. Det får inte hända!

Du kan läsa mer i Folkhälsoinstitutets rapport "Hälsan på spåret".

Andra intressanta bloggar om , , ,